torsdag, april 30, 2009
1999 Diebolt-Vallois Blanc de Blancs
När det gäller att skåla in våren måste Diebolt-Vallois vara ett av de bästa val man kan göra. I grand cru-byn Cramant är Jacques Diebolt och Nadia Vallois de ledande odlarna, med en produktion av omkring 70 000 flaskor - ungefär dubbelt upp mot Jacques Selosse i Avize. Är man sucker för renaste chardonnay från de bästa av odlarproducenter så är det till dessa adresser man bör vända sig.
Vad kan mer vara värt att veta? Att man endast använder vin från den första pressningen, le vin de cuvée, i alla sina viner. Att alla viner genomgår malolaktisk jäsning, utom toppvinet Fleur de Passion. Att dosagen vanligtvis ligger runt 6-8 gram. Och vill man uppleva den utsökta terroiren från Cramant till fullo - ja, då är det egentligen bara två viner som gäller: Fleur de Passion och Blanc de Blancs Prestige.
1999 Diebolt-Vallois Blanc de Blancs kommer till 60% från grannbyn Cuis, som är klassad som premier cru. Resten av druvorna hämtas från lotter i Chouilly, Epernay och från en del unga stockar i hembyn. Hela upplagan av detta vin såldes till Sverige! Korken ger intrycket att vinet degorgerats relativt nyligen, troligen under det senaste året.
Vinet har en livlig och tät mousse när vi häller upp, och en ljusare guldgul lyster i glaset. Doften är direkt med på noterna, komplex och verkligen jättefin att sniffa på. Gula mjöliga äpplen är först ut, därefter en stadig dosis av kalkstensmineraler. Nosen breddar ut med krämiga, knäckiga mognadstoner där vi också hittar inslag av valnötsskal och valnötsolja. Husets förödande citrustoner visar sig ikväll någonstans mellan mandarin och blodapelsin. Slutligen kittlas vi av en nyans av solmogna smultron, sluter man ögonen kan man nästan tänka rosé!
I munnen möts vi en behagligt avvägd mousse med god uthållighet. Smaken är elegant och omedelbart njutbar, precis som vi hoppats och förväntat oss. Smått gräddig, harmonisk och ganska rikt citrusfruktig med sköna mognadstoner. Syrorna är inte de tuffaste och mittsmaken fyller kanske inte ut helt och hållet, årgången känns lite vek. Smultrontonen kommer igen, och slutligen är det en uppstramande grapebitterhet som tar adjö i avslutningen. Det här är verkligen gott, men förmodligen inte något att ligga på, utan drickes allra bäst nu.
(90)
Avnjöts till snittar på rostat bröd med rökt lax, dijonsås och kapris. Därefter till kokt lax och hollandaise med förvälld gurka och gräslök.
ps. Virtuellt besök på gården kan man göra med Vinös och Peter Liem.
1999 Diebolt-Vallois Blanc de Blancs Brut (Jacques Diebolt et Nadia Vallois, Cramant, Côte des Blancs, Champagne)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Jag drack en nydegorgerad DV-BdB 1976 för ett par år sedan, direkt från källaren, perfekt hanterad. Stor Champagne, finns inga ord egentligen, så underbart krämig att man nästan storknar.
Sounds terrific, u punk! Var det på plats hos familjen eller?
Nej, via en AuZoneare som just hade varit på besök. Jag har aldrig varit i Champagne om sanningen skall fram, har mest rest i Nya Världens vindistrikt.
Tvärtom mot oss då, vi har aldrig besökt ett vindistrikt i nya världen. Det mest exotiska är nog Saale-Unstrut ;-)
Skicka en kommentar