Middag tillsammans efter diverse spring åt olika håll - läge att kolla upp en gammal vinälskling och njuta en redig köttbit med bea och pommes frites.
2005 Domaine Leon Barral Faugères Jadis är färgintensivt med en del fällning att dekantera bort. Doften ur karaffen har härligt djup och utlovar början till utveckling mot mörk choklad, valnötter, muscovado och några russin. I glaset får vi ett livligt intryck med ständigt skiftande fasetter: röda äpplen, jästa moreller, knallpulver och blå syrener. Järnspikar, köttsafter och lavendel. Skogsbär, bittermandel och kulspetsbläck. En riktigt läcker nos, och den ter sig allt yngre ju mer luft som kommer till.
I munnen serveras robusta tanniner och apelsin/grapefruktsyror som får saliven att spruta. Frukten är dunderladdad och strukturen enorm, helt utan fluffighet. Syranivåerna tävlar med sval bourgogne, mineralerna läskar med sensationer av järn/salmiak och alkoholen märks överhuvudtaget inte. Avslutningen är lång och intensiv, "palate-staining" för att låna ett Parker-uttryck. "Energikälla" är ordet vi letar efter.
Enklast kan det här beskrivas som Neil Young & Crazy Horse i flytande form. Dessutom inte helt olikt Aurora Barricadiero. Galet gott till entrecôten, det tar slut fortare än kvickt. Fortfarande ungt med rejäl potential för framtiden. Ren rock'n'roll!
ps. 2004 Jadis är minst lika fascinerande. Nu fullt utvecklat med en balans som liknar mogen côte-rôtie. Både doft och smak ger järn, salmiak, knallpulver, muscovado, tranbär och blodapelsiner med visslande höga syror som överträffar mången riesling. Ett makalöst vin med knivskarp karaktär, helt kompromisslöst, rentav upphetsande. Energidricka för oss syrafreaks.
4 kommentarer:
Som ni vet älskar jag det här vinet.
Men musiken jag tänker på är inte Neil Young, snarare den här:
http://www.youtube.com/watch?v=b9QpI3wVvek
Roxy Music, Out of the Blue, otroligt snygg, men funky glamrock med edge.
Sedan, ska man vara puritansk är kanske studioversionen bättre, men jag tycker den här liveversionen passar bättre till Jadis.
Hej FV,
Här har vi helt andra erfarenheter, initialt älskade vi vinet, (privatimport) men med tiden blev både flaskor från privatimporten och köpet från SB - totalt odrickbara.
Har aldrig upplevt mer reduktiva otrevliga och tendenser av förruttnelse i något annat vin. Barral Tradition har klarat sig bättre, men är ännu inte helt harmoniskt.
Lyckligtvis kunde vi lämna tillbaka flaskorna inom 2-årsgränsen.
Vår gissning är låg svavling, transportproblem som visar sig när vinet startar bete sig som "freak out"!
Vad är era tankar?
/Johan S
Henrik - grymt klipp! Basspelet kan nog jämföras med en Jadis som kommer igång ordentligt.
Johan! Vi har förstås följt den här debatten med stort intresse. Även Vinosapien har ju klagat på "ankommen gåslever" - men faktum är att vi aldrig öppnat en enda flaska som haft den beskrivna defekten.
Den allra första flaskan flög vi hem själva och den var knockout-bra, särskilt andra dagen. Vår låda Jadis 05 beställdes via privatimport - kanske har de flaskor som gick ut i butikerna råkat ut för något tråkigt längs med vägen? Den vi drack i torsdags gav fortfarande ett ungdomligt intryck utan vare sig gåslever, förruttnelse, funk eller annan orenlighet.
Våra Tradition 05 är tyvärr uppdruckna nu (tre gick åt på Barralprovningen förra året) och de var nog som allra bäst 2009. Tradition 07 står härnäst i tur, de bör vara i perfekt drickfas just nu. Vem vet, kanske nappar vi en redan ikväll ;-)
John Wetton kan basa, Thompson kan trumma!
Jag köpte fyra Jadis 2005 på SB - ingen privatimport - och förvisso har de bjudit på lite olika upplevelser, men alla flaskorna har varit koscher. Och ingen av flaskorna har förvarats över 15 grader.
Jag tyckte den första var bäst, tvåa var den senaste som gick för ett par veckor sedan ...
Skicka en kommentar