2007 Domaine Jamet Côte-Rôtie

Jobbleverans kommer alltid med en skön känsla som gärna får förknippas med lite belöning. Och vad är då bättre än frejdiga korkdragningar av unga buteljer som enligt ackumulerad visdom skall lagras länge och väl? Ung côte-rôtie kan ju vara så himla gott.

Jean-Paul och Jean-Luc Jamet odlar åtta hektar utspridda som 22 parceller i tolv olika lieu-dits lite varstans i branterna ovanför Ampuis, tre fjärdedelar i järnrika Côte Brune och resten i sandigare Côte Blonde. Sex hektar har stockar mellan 30 och 60 år gamla. Druvorna är till 100% syrah utan inblandning av viognier. En större andel stjälkar får åka med i jäskaren - särskilt från de äldre rankorna - något som bidrar till det traditionella uttrycket. Vinet uppfostras under tjugo månader i ekfat - lika delar nya, ettåriga, tvååriga och treåriga. Nog med fakta, det är bara att greppa korkskruven och ta sikte. Drag - och häll upp!

2007 Domaine Jamet Côte-Rôtie är vidöppen inom ett ögonblick. Doften är helskön, djup och animalisk med associationer till frustande charkmästare, svartpeppriga rostbiffar och ett helt tak fullt av rökta korvar. Köttsafterna från rostbiffen rinner rakt genom en rik men sval frukt med drag av mörka körsbär, blå plommon och lingon. Ett mer karakteristiskt skolexempel på norra rhône-syrah får man leta efter! Appellationen bidrar med sin karakteristiska grönpeppar, dessutom får vi en tobakslik stjälkighet och en antydan till grön paprika. I fonden anas svarta oliver, lakritsrot, tjära, bilgummi och eneträ. I sin helhet en betryggande klassisk och samtidigt väldigt givande nos.

I munnen är vinet friskt med sval balans, ändå generöst packat med frukt och extrakt som fyller ut precis lagom. De läckra syrorna drar åt blodapelsiner och lingon, och de harmoniskt lena tanninerna ställer inte till med något bråk - här finns vare sig bitterhet eller ekbeska. Avståndet till bourgogne känns inte långt. Ska man ändå invända något är smaklängden sådär, efterklangen aningen vegetal, och det finns säkert bättre år när det gäller längre lagring. Men vad gör det när vinet är så rasande gott redan nu? En perfekt årgång för restaurang: drick och njut. Och kanske kommer vi att bli överraskade av en mogen version.

Det är intressant med polariseringen som har uppstått när det gäller Jamets viner. Josh Raynolds ger riktigt höga betyg medan Parker sedan ett antal år har bestämt sig för att dissa, ganska orättvist tycker vi (inte minst med den underbara nolltrean i färskt minne). I vår smak är detta oändligt mycket godare och mer drickbart än exempelvis den tio poäng högre rankade Melville Verna's Syrah.

Tillfälligt släpp 15 mars i vinkällarbutikerna.

ps. Var tusan har SBs smaknoteringar tagit vägen? Om nu inköparna provar vinet och bestämmer sig för att ta in ett mindre parti, kan de väl åtminstone dela med sig av sina intryck?