lördag, mars 19, 2011

2007 Domaine Jamet Côte-Rôtie


Jobbleverans kommer alltid med en skön känsla som gärna får förknippas med lite belöning. Och vad är då bättre än frejdiga korkdragningar av unga buteljer som enligt ackumulerad visdom skall lagras länge och väl? Ung côte-rôtie kan ju vara så himla gott.

Jean-Paul och Jean-Luc Jamet odlar åtta hektar utspridda som 22 parceller i tolv olika lieu-dits lite varstans i branterna ovanför Ampuis, tre fjärdedelar i järnrika Côte Brune och resten i sandigare Côte Blonde. Sex hektar har stockar mellan 30 och 60 år gamla. Druvorna är till 100% syrah utan inblandning av viognier. En större andel stjälkar får åka med i jäskaren - särskilt från de äldre rankorna - något som bidrar till det traditionella uttrycket. Vinet uppfostras under tjugo månader i ekfat - lika delar nya, ettåriga, tvååriga och treåriga. Nog med fakta, det är bara att greppa korkskruven och ta sikte. Drag - och häll upp!

2007 Domaine Jamet Côte-Rôtie är vidöppen inom ett ögonblick. Doften är helskön, djup och animalisk med associationer till frustande charkmästare, svartpeppriga rostbiffar och ett helt tak fullt av rökta korvar. Köttsafterna från rostbiffen rinner rakt genom en rik men sval frukt med drag av mörka körsbär, blå plommon och lingon. Ett mer karakteristiskt skolexempel på norra rhône-syrah får man leta efter! Appellationen bidrar med sin karakteristiska grönpeppar, dessutom får vi en tobakslik stjälkighet och en antydan till grön paprika. I fonden anas svarta oliver, lakritsrot, tjära, bilgummi och eneträ. I sin helhet en betryggande klassisk och samtidigt väldigt givande nos.

I munnen är vinet friskt med sval balans, ändå generöst packat med frukt och extrakt som fyller ut precis lagom. De läckra syrorna drar åt blodapelsiner och lingon, och de harmoniskt lena tanninerna ställer inte till med något bråk - här finns vare sig bitterhet eller ekbeska. Avståndet till bourgogne känns inte långt. Ska man ändå invända något är smaklängden sådär, efterklangen aningen vegetal, och det finns säkert bättre år när det gäller längre lagring. Men vad gör det när vinet är så rasande gott redan nu? En perfekt årgång för restaurang: drick och njut. Och kanske kommer vi att bli överraskade av en mogen version.

Det är intressant med polariseringen som har uppstått när det gäller Jamets viner. Josh Raynolds ger riktigt höga betyg medan Parker sedan ett antal år har bestämt sig för att dissa, ganska orättvist tycker vi (inte minst med den underbara nolltrean i färskt minne). I vår smak är detta oändligt mycket godare och mer drickbart än exempelvis den tio poäng högre rankade Melville Verna's Syrah.

Tillfälligt släpp 15 mars i vinkällarbutikerna.

ps. Var tusan har SBs smaknoteringar tagit vägen? Om nu inköparna provar vinet och bestämmer sig för att ta in ett mindre parti, kan de väl åtminstone dela med sig av sina intryck?

12 kommentarer:

Kayaker sa...

Ah! Trevligt att få läsa ett omdöme. Jag blev lite tveksam när de höjt priset till en tveksam årgång i norra Rhône samtidigt som kronan är starkare än på länge. I.o.f.s. så är nog Jamet bland det mest pålitliga man kan hitta och RVF brukar vara rejält positiva och ge 18 pinnar eller mer...
Kan ni inte testa Rapets Corton-Charlemagne också? ;)

Finare Vinare sa...

Upphandlingsprodeduren tar så pass lång tid att den starka kronkursen kanske inte hade hunnit slå igenom fullt ut när SB köpte in? Priset är inte uppseende-väckande högt internationellt sett, även om det inte heller är särskilt billigt. Hur som helst gynnsamt läge för de svenska importörerna...

Det som är toppen är drickbarheten just nu!

Hmm, du kan väl testa Rapet och berätta vad som gäller ;-)

Kayaker sa...

RVF har gett tummen upp för Rapet iallafall. :-)
Jag får se om jag testar innan jag köper fler. 599 spänn för Corton-Charlemagne är billigare än den jag provade senast. Den kostade 2500:- exkl. moms...

Claes sa...

Hej Finare Vinare,
Jag har provat de flesta årgångar från Jamet från 1983 och framåt, både som unga och med mognad. Jag förstår inte heller Parkers helomvändning. Kvalitén är hög både då och nu. Möjligen, möjligen har Jamets viner blivit mer syrliga med åren, kanske är det det som Parker reagerar på?

Claes/ Vinunic

Finare Vinare sa...

Hej Claes,
till skillnad från andra nollsjuor (kolla far och son Graillot) finns inget kartigt i de här syrorna. Men Parker verkar ha blivit mer och mer känslig för syra i allmänhet (enligt vad vi hört äter han Losec för att parera detta). "Low acid wine" är ju bland de finaste omdömen ett vin kan få ;-)

En annan oväntat maffig och fet nollsjua från Côte-Rôtie var Seigneur de Maugiron (även om Jamet är mer mitt i prick med mindre tydliga fat). Vi testade den i november jämte 07 Marquise de la Tourette (måttligt kul, bättre i februari) och Les Bessards 05 (jättekul snudd på upphetsande).

Clusel-Roch 07 var ren och elegant men inte lika välmatad och komplex som Jamet. Ändå väldigt god!

Frankofilen sa...

Oj, jobbleverans tycks göra susen för bloggaktiviteten också. Skönt tempo nu ;-)

Parker har väl hyllat månget vin med hög syra genom åren, men är det något han inte tycker om i ett vin så är det gröna, vegetala toner. Och sådana hittar ju även ni rätt gott om om jag förstår er not rätt. Hur som helst låter det här som en god Côte-Rôtie att begå baranrov på, om än knappast omistligt för en dryg femhundring, va?

Finare Vinare sa...

Jobb och blogg har ibland svårt att komma överens ;-)

Det vegetala är bara små inslag i en för övrigt rik och skön helhet. Stör man sig på det är det förmodligen värst för en själv - med tanke på vad man missar. Gillar man Jamets stil det minsta lilla är det inte läge att hoppa över. Go for it, Franko!

Finare Vinare sa...

Jadots 1999 Beaune 1er Cru (Les Aigrots enligt korken)
levererade igen. En straight pop'n'pour till bräserad lammrygg som grillats av i ugnen, med saffransmos och petits poix. Jäklar vilket matsällskap! Kostade 260 spänn enligt prislappsmaskinen S.

Skäggiga damen sa...

Det blev faktiskt en 99 Beaune 1er Cru ikväll. Den åkte parallellslalom ner med bräserad fläskfile, champion/vitvinssås och rostad rosmarinpotatis. Riktigt gott! Helt klart är vinet värt sitt pris men som en del andra påpekat så tappar vinet lite av sin fruktighet efter ett tag. Men gott skit var det, och drick fort!

Från det ena till det andra, har någon av herrarna testat 2007 Domaine de Senechaux? Jag har ett par flaskor som väntar och jag är lite nyfiken...

Finare Vinare sa...

Mera Jadot: 1997 Morey-Saint-Denis smakar mumma precis just nu. Inte lika bra som de två bästa flaskorna - lite mer ålderssyrligt och småglest i frukten - men riktigt njutbart ändå. Flaskvariation är ju legio med äldre viner.

2007 Domaine de Senechaux testades i november och befanns vara riktigt gott - med viss prägel av ny ek - men överflyglades i vår smak av den heltraditionella och rejält brettiga 2007 Domaine de Bourssan i glaset bredvid. Samt förstås av 2007 Domaine de Pegau Cuvée Réservée....

Ezra sa...

Om den här är lika bra som 03'an som Parker också gav 86 p så måste jag köpa.

Ezra sa...

Det var en trist prishöjning, dessutom för en svagare årgång som Kayaker påpekade, samt billig €.
Det är pga importörsbytet till giriga Jacobsson & Söderström, 25% höjning om man bortser från fraktkostnaden av 05'an.