onsdag, mars 30, 2011

Mathias Dahlgren, Matbaren



Äntligen dags för ett besök på Matbaren. I hallen möts vi av en mindre kommitté, hela tre personer säger hej och välkomna och tar hand om ytterkläderna innan en fjärde tar över och leder oss till våra platser. Innanför bardisken är det nästan lika gott om folk som utanför.

Att konceptet handlar om servering av snabbmat är uppenbart, brickan med menyn som pappersunderlägg är ett uppenbart citat från den delen av restaurangvärlden, om än med snygg twist. På frågan om apéritif svarar vi sanningsenligt att vi inte alltid går igång på samma saker.
S väljer gärna en generös äppelpajs-pinot medan T ofta föredrar en stram och kritsval blanc de blancs. Och titta, på glas finns precis de alternativen!



Bruno Paillard Première Cuvée och Lilbert Blanc de Blancs Grand Cru de Cramant gör oss var och en tillfreds, fast på olika sätt. Vi packar upp det hårda brödet ur de bruna papperspåsarna som låg framme när vi kom - ännu en snabbmatslösning - och brer på smöret som ligger serverat på varsin svart skiffersten. En servitris frågar om vi vill prova en ost som passar perfekt till champagne, och det vill vi förstås gärna. Alp-Sbrinz påminner om parmigiano, fast betydligt krämigare och ja faktiskt, godare! Under tiden som vi mumsar ost lobbar servitrisen för att vi bör gå vidare med sashimi. Dags att kika på vitvinerna.



Här kan man raskt konstatera att samtliga viner är biodynamiskt producerade. De har levererats av importörer som WineTrade, Franska Kvalitetsviner, Vinovativa och Moestue. Bürklin-Wolf brukar alltid övertyga starkt från bynivå till GC, och till sashimin känns 2009 Wachenheimer Riesling trocken som ett givet val. Vi får ett rejält glas att sörpla på. Gott!



Sashimin varvar salmalax (den där extrafärska) med tunna skivor av rökt renkalv och avokado. Strimlor av ingefära ovanpå, och så en riktigt fiffig lösning med de romliknande vetegrynen som fått svälla ett dygn i vatten och sedan dragit åt sig sojan. Det här är seriöst gott och dessutom praktiskt för köket som kan förbereda det mesta och servera blixtsnabbt.



Till huvudrätt har vi fastnat för stekt vildand med vildsvinskorv, het vitkål, rostad lök och anksky. Servitrisen påpekar att maten kan ha en viss hetta. För att svalka oss väljer vi varsin pinot noir - även de är biodynamiska - den ena en nollfemma från Château d'Arlay i Jura och den andra en nollåtta från Montanet-Thoden i närheten av Chablis, osvavlad från magnumflaska levererad av Vin & Natur.
Vi har haft tillfälle att prova båda i andra sammanhang, så det är inga chansningar. Vi vet också att nollnian av det senare vinet är bättre än nollåttan, med mognare frukt och skönare balans. Men även denna svala, syrliga lättviktare har aromer med fin renhet och bärig charm.



Döm om vår förvåning när vildanden är en anrättning rakt ur det sydostasiatiska köket. Massor av ingefära, honungssötma, sojasälta, umami och kryddhetta gör rätten uttalat vinovänlig och dessutom rätt mastig att äta. En mild motpol på tallriken hade inte skadat. Den här typen av smaker finns reprenterade på bättre lunchwokställen i stan, även om de ingående råvorna naturligtvis är finare. Våra viner kommer inte till tals, frågan är vilka som överhuvudtaget skulle ha passat.

Här någonstans tappar vi sugen och bestämmer oss för att logga ut och gå till Vinbaren istället. Sammanfattningsvis känns hela det "asiatiska" snabbmatskonceptet för utspekulerat, och rekommendationerna ämnade att styra kunderna i "lämplig" riktning. Lönsamheten är säkert toppen med kombinationen av priser och tempo, men det är för lite äkta hjärta och kärlek inblandad trots att den unga personalen gör sitt bästa. Vinkunskaperna sitter också rätt ytligt, märkte vi när vi skrapade lite. Matsalen har vi fortfarande inte besökt, men i vårt tycke är detta inte värt en stjärna. En Bib Gourmand är väl perfekt i sammanhanget?



Vinbaren, kvällens blinda vita flight för 160 pix:

2009 Domaine Michel Niellon Chassagne-Montrachet Blanc
2008 Esprit de Chevalier Blanc, Pessac-Léognan
2008 Birichino Monterey Malvasia Bianca

"On the house":

2009 Rudi Pichler Grüner Veltliner Smaragd Terrassen

16 kommentarer:

matovin sa...

Hej!
Jag har alltid varit riktigt nöjd med maten de gånger jag varit där, men senast så fylldes jag av liknande känslor om än inte lika kraftiga. Allt är bra, men det är något som i mitt tycke saknas för att man skulle vilja gå tillbaka. Om man känner så trots att maten är god så är det helt klart ngt konstigt, även om jag inte riktigt kan sätta fingret på vad det är.
Ibland tycker jag att de tar väldigt bra betalt för vinet på Matbaren också.

Matsalen är ju klart bättre men en helt annan upplevelse och några prisklasser över Matbaren också.

Hur var Arlay 05:an?

mvh/
A

Finare Vinare sa...

Precis, den allra viktigaste frågan är väl om man vill komma tillbaka - precis som med ett vin. Och när vi gick, så var vi överens att det behöver vi nog inte göra.

Arlays pinot noir brukar vara god - inte minst sett till priset - och så även denna årgång. Den hade mörk frukt och lite volatila toner på ett gammeldags sätt som påminde om bottilagrade nebbiolo. Relativt fyllig, tyvärr tog den rejält med stryk av maten.

Domaine Monthanet-Thodens nollnia vill vi verkligen rekommendera. Den är fascinerande ren, välbalanserad, lätt och mineralisk- som att dricka ur en fjällbäck. Privatimport från Vin & Natur, typ 130 plus moms.

Terroiristen sa...

Tråkigt! Att man tar betalt på Matbaren är då en sanning. Jag/vi har inte varit där på snart två år nu, men sist hade vi inget att klaga på ang. maten. Tvärtom. Möjlgien då att man aldrig rikigt vet vad man får, men det ingår väl i leken.
Men det är sant - vinbaren räcker mycket långt. Och är mycket billigare om inte annat.

Finare Vinare sa...

Ja, Matsalen tycks ju vara en helt annan femma:

http://www.thecheapgourmand.com/restaurangbesok/mathias-dahlgren-matsalen/

http://jonte.posterous.com/mathias-dahlgren-matsalen

Vinbaren inger precis den där varma avslappnade känslan man vill ha. Ständigt sig likt - med ständig förnyelse i vinskåpen. För vinälskaren är det som en själslig spa-behandling komplett med peeling...

matovin sa...

Drack Arlay för ett drygt halvår sen. Kommer snarare ihåg den som ganska lätt. Jag var inte heller sådär jätteimponerad då. Blir väl att prova igen.

Montadet låter smarrigt! 130 utan moms, då borde det ju klocka in under 200-lappen även efter Bolagets avgifter.

Ha det!
/A

Finare Vinare sa...

Alllt är relativt - Arlay Rouge var fylligt i jämförelse med Montanet-Thodens ballettdansös till vin...

Vi kommer definitivt att köpa deras nollnia.

Nick Shay sa...

Var där för en månad sedan och lämnade faktiskt ganska besviken. Gör ganska exakt samma iakttagelser som ni gör. Sashimin var inget att hänga i julgranen om ni frågar mig. Sojasältan harmonerade dåligt med rökigheten i renen. Hade det inte varit för restsöttman i Bürklin-Wolfen hade det blivit duktigt muggigt. Tog sejen som andrarätt. Heller ingen direkt hit. Sett till vad Matbaren tar i betalt är det nästan så att jag avråder från ytterligare besök. Även svägerskan var där för någon vecka sedan och lämnade besviken.

Till saken hör att jag besökte Matbaren två gången i samband med öppnandet och var närmast lyrisk. Känns som att MD gjort en Melker Andersson. Upptagen av den egna storheten och de vinster som går att göra på ett sådant här ställe i högkonja så blir det rutin, effektivitet och mycket mindre av känsla. När det gällde Bon Lloc så valde ju MD att lägga ner fast att han körde fulla sittningar.

Vågar vi hoppas att han gör det samma här och öppnar upp i mindre skala men med mer rustik inriktning, det vi kan kalla att göra en Långbro värdshus?

Men servicen är bra. Ung, men bra. Dessutom bra koll på vinerna och inte ovilliga att säga emot dåliga vinval eller att bjuda på en testklunk. Sådant uppskattas!

Anonym sa...

tycker matbaren var bra när den öpnnade, har sedan chanserat kraftigt. Vi beslöt oss efter senaste besökta att det var sista gången... Med utbudet som finns så kan man rabbla bra många ställen med högre klass
/J

Anonym sa...

Tycker nog lite tvärtom! Matbaren har blivit bättre! Ätit där 8-10 ggr varav 3 de sista 6 månaderna.. Framförallt vinerna har blivit bättre!
Minns champagne från Laherte...mmmmh!

Vinös sa...

Hmmm, en Bib Gourmand ska ju signalera god mat till bra pris. Matbarens lunchkoncept men lite mindre rätter (som gör att en normalhungrig man måste äta två för att bli mätt) till priser runt 300 spänn kanske inte direkt hamnar i det facket :)

Per and Britt, BKWine sa...

Trist med viner som är så förutsägbara – “jag har provat det tidigare”... Eller tryggt?
-P

Finare Vinare sa...

Nick - den bästa MD-menyn vi ätit var på Bergsgatan, för minst femton år sen. "Back to basics" låter mest som en våt dröm, men man ska väl aldrig ge upp hoppet. Det finns ju andra ställen att gå på medan man väntar, nya AG och Volt är lockande. Jo, testklunkar bjöds som sagt, klart sympatiskt.

Anonym - Laherte kan man ju dricka utan att gå på Matbaren, det är bara att mejla pojkarna på Vin & Natur. Vi tycker också att listan på glasvisa viner var trevlig överlag. Om än dyr.

Vinös - sant, tar man in priserna i beräkningen så ryker nog Biben också.

Per - om man provar flera tusental viner om året, blir man ju riktigt glad när det dyker upp något favvo som man inte hunnit följa upp. Den känslan bör ni väl kunna relatera till... den är inte trist alls! Och förutsägbara kan man väl knappast skylla de här vinerna för att vara? ;-)

Nick Shay sa...

Vet inte om det säger något. Men när jag var där så var även Mats Hulth, krogarnas arbegivarboss där och åt. Vid tidigare besök har MD alltid gått fram till borden och hälsat välkommen och frågat att allt är ok etc. En väldigt trevlig gest som andas omtanke oberoende av ställning och plånbok. Nu stövlade han rakt fram till Hulths bord och utbytte några artighetsfraser - och sedan tillbaks in i köket igen. Skillnad på betalande kunder och betalande kunder.

Ser fram emot att testa AG:s burgare! Men jag kommer INTE att beställa en Harlan Estate till - som de tydligen önskar.

matovin sa...

Både Volt och AG rekommenderas starkt. Burgaren på AG smakar dessuton bra även utan Harlan i glasen.

En märklig sak med AG och deras vinlista är att samma flaska kan kosta ett par hundringar mer där än på mamma/systern/brodern Rolfs Kök. Känns inte så kul eller begripligt...

Finare Vinare sa...

Hmm, Roffes vinlista som är så bra... vem vågar sig på att fråga AG om prisskillnaden?

matovin sa...

hmm... har ett nytt besök på ag inplanerat i början på nästa vecka. frågar om jag känner mig stursk.