söndag, mars 27, 2011

Munskänkarnas vintävling på regionsnivå


På lördagen vid lunchtid vankades det tävling över hela landet i grenen blindprovning - maliciöst kallar vi den "gissa vin runt hundralappen i systembolagets ordinarie sortiment". Här har Munskänkarna ett delikat problem att ta itu med, även om det orsakats av Systembolaget. Det är helt enkelt omöjligt att frigöra sig från vad man vet om segmentet 80-150 kr. Efter grundläggande bestämning av sort och ursprung går resten av tiden åt till att klura ut vilka (få och trista) alternativ som stått till buds.

1. Färgen är ungdomligt grönvit med små bubblor av koldioxid. Doften är vegetal med krusbär, vinbärsblad och försiktig mineralkaraktär. Druvan är sauvignon blanc. Ursprunget kan vara Loire/Sancerre, Nya Zeeland eller billig bordeaux utan ek. Smaken är ganska intensivt syrlig, fruktig men slank. Vi saknar lite mineralkänsla och slutet är förvånansvärt eldigt. Intrycket är i stort sett övre Loire i ganska fruktig stil - eller en disciplinerad nyzeeländare runt hundralappen. Vilket som, alkoholen får oss att gå på Marlborough och gardera med Loire.

2009 Domaine de la Villaudière Sancerre (5338, 129 kr)

Här är det förstås den varma årgången som snackar! Hur som helst är det inget vin vi behöver återkomma till. Allt vi önskar i fråga om oekad sauvignon blanc finns i Philippe Gilberts 2008 Menetou-Salon.

2. Färgen är ungdomlig, ljust gröngul. Doften har druviga, blommiga toner med ljunghonung, aning gummi, örter, citrus, lime och äpple. Ett ganska gott sniff med rieslingkänsla, som det tycks från Tyskland i första hand. Smaken är aromatisk och aningen kryddig, fruktig men absolut inte fet, med balanserad, lätt syra åt det mjuka och sirliga hållet. Något gröna, omogna toner ger fräschör och vinet är ganska gott om än lite slappt i strukturen. Vi tänker oss en riesling från Pfalz av enklare slag. När det kommer till andrahandsalternativ på druva diskuterar vi silvaner och viognier, och väljer fel.

2009 Delicato Vineyards Clay Station Viognier (22228, 99 kr)

Inte så tokigt när man betänker att det kommer från stekheta Central Valley. Det är andra gången på två månader vi gissar riesling, och nu blev den dessutom tysk. Snart kan vi nog det här vinet!

3. Färgen är ljust gröngul. Doften är stor och rejält fatrostad med kryddor, nötter och lätt smöriga toner. Lätt örtighet med typisk chardonnay-citrus i frukten. Spontant doftar det som en australiensisk chardonnay, varför inte Wolf Blass Yellow Label? Smaken överraskar med slankhet snarare än fetma, och en europeisk balans med framträdande syra. Dessutom gott om vanilj och kryddig ek. Rätt okej i den här stilen, och vi svänger till att tänka överekad bourgogne, kanske Les Setilles? South Australia i andra hand, Wolf Blass eller Penfolds.

2009 Penfolds Thomas Hyland Chardonnay (6023, 109 kr)

Den framträdande syran är nog tillsatt, men vinet var ändå välproportionerat och ganska gott. Om man hade hållit igen på rostningen hade det varit bättre.

4. Färgen är ljusare varmröd med blåtoner. Doften mörkare skogsbärig med malolaktisk smörkola, aning tjära, örter, rök och brända fat. En enklare pinot noir med oblyg rostning - fat eller chips. Smaken är fruktig, lite grov utan elegans, med kola, örtbitterhet och osnygg ek. Bourgogne helt uteslutet, troligen är det från Nya Zeeland, möjligen Tyskland eller Oregon. Gissningsvis Marlborough och Stoneleigh. Pfalz i andra hand.

2009 Stoneleigh Marlborough Pinot Noir (16394, 129 kr)

En tänkbar anledning att dricka detta är priset, det är billigare än en bättre pinot noir. Poängen med pinot noir borde vara elegans, så vi avstår.

5. Färgen är mörkt blåröd/rödsvart, nästan opak. Doften är ekad bortom sans och vett, med tjära, asfalt, eldat trä och något ätticksstick. Frukten är blurrig, generiska plommon/skogsbär med något förskrämt lingon som ljusaste ton. Smaken ganska robust, kraftfull och tanninrik, med ekbeska. Den omilda ekbehandlingen hör hemma i Spanien eller Sydafrika. Om Spanien, så är det troligen Ribera del Duero av tanninstrukturen att döma. M lanserar Cruz de Alba som enda tänkbara kandidat därifrån. Det kan förstås också vara en robust rioja och då finns det fler att välja på. Vi fegar ur båda två och satsar på Rioja eftersom sannolikheten är större att man valt något därifrån. Coastal Region i andra hand, syrah som andrahandsalternativ till tempranillo.

2007 Cruz de Alba Ribera del Duero Crianza (2171, 149 kr)

Snyggt att känna igen Cruz de Alba, sen gäller det bara att stå på sig. Vinet i sig är hemskt.

6. Färgen är mörkt blåröd. Doften är inledningsvis knuten men ger snart ifrån sig en bordeauxliknande pust som tyvärr känns oren - likt en gammal skurtrasa. Frukten är plommonlik med lätt stalliga fattoner, ceder, lakrits och salvia. I munnen är balansen inte precis klassad bordeaux, därtill är den på tok för gles, örtigt kärv och teigt uttorkande. Detta är en sangiovese som vill ge sig ut för att vara slottsvin. Och vem gör sånt - jo baronen Ricasoli! Måste vara Brolio eller nåt av hans andra viner som pimpats med bordeauxfat. Riktigt uselt är det också.

2007 Barone Ricasoli Rocca Guicciarda Chianti Classico Riserva (2723, 139 kr)

Undvikes med bestämdhet. För att få smaken av riktiga Toscana, köp detta istället.

Alltså, så här kan vi inte hålla på längre! Munskänkarna måste uppgradera sina tävlingsviner (och betygsprov) till något som man vill dricka, något på riktigt intresseväckande och utbildande, snarare än trötta "typviner". Vi måste höja ribban och vi måste välja viner med fler kriterier än pris och rikstäckande tillgänglighet. Dessutom går det ju att beställa vin var man än befinner sig, från annat håll än bolaget dessutom. Tänk om tävlingen gick i Danmark, då kunde man glömma strategiska gissningar ur ordinarie sortimentet...

ps. 17 poäng av 24 får väl räknas som godkänt av ett par 2-betygare, men det räcker knappast för biljett till riksfinalen. Hur gick det för Karlskrona-sektionen, kan man undra?

14 kommentarer:

Anonym sa...

ja det var ingen munter läsning. Trots det så säljer vinerna
så att de ligger kvar i sortimentet år efter är.du har vuxit ur munskänkskostymen.

vinosapien sa...

delar av karlskrona-gänget (min fru och jag) har beslutat oss att spara våra inre organ till bättre prylar. ska man hålla på med blindprovning där typicitet (druvsort och ursprung) efterfrågas, bör naturligtvis vinerna bytas ut mot något som speglar vinvärlden betydligt rättvisare.

påtalade precis det ni efterfrågar för drygt 2 år sedan, vilket resulterade att man på sektions-nivå kan välja viner på ett trevligare sätt i samband med tentamen. borde naturligtvis uppmuntras än mer än vad som idag är fallet...

på tok för få inom munskänkarna har det brinnande intresset som vissa av oss uppvisar. på tok för få...

NYA VÄRLDEN sa...

Som nyfiken 25-åring och novis inom vinvärlden var jag i kontakt med Munskänkarna för ca 10 år sedan och var sedan på EN provning. Intrycket jag fick vid denna samling var att jag hade hamnat i en medelålders grupp vars intresse för varandra var större än kunskapen och intresset för vinerna man drack. En klubb för inbördes beundran om vi är elak och generaliserar!

Anonym sa...

Tycker faktiskt Monrosso Nr 71655 (Monsanto även det) är mer för pengarna än Monsanto Riserva. Monsanto Riserva var lite för syrlig för mina lökar.

P.

Finare Vinare sa...

Munskänkarna får nog sägas vara ganska olika saker på olika orter, det beror helt på vilka som jobbar i sektionen och vad medlemmarna där önskar. Problematiskt blir det framförallt när gäller gemensam nämnare på riksnivå (som vid denna tävling och diverse betygsprov).

I Stockholmssektionen jobbar vi för att hålla en riktigt hög nivå på provningarna. Inställningen är opretentiös men seriös - motsatsen till klubb för inbördes beundran - och yngre medlemmar strömmar bevisligen till i rasande fart. Sitter man i styrelsen och har ansvarstaggen "exklusiva provningar" så finns det faktiskt stora möjligheter att påverka programmets utformning. Kostymen har definitivt utrymme att växa i, så länge lusten får svängrum och medlemmarna gillar uppslagen.

Fredrik sa...

Under avdelningen MS på riksnivå såg jag precis summan av 3-betygsprovet - 8 godkända av 59 deltagande.

Är i princip samtliga för dåligt förberedda eller är kraven orimliga? Med tanke på att teoriprovet måste vara godkänt för att ens få prova torde samtliga 59 vara rätt så ambitiöst lagda och inställda på att lyckas väl.

Nu har ju precis utbildningspaketet setts över, men utan inverkan på de högre betygsproven.

Finns det behov av en nivå mellan 2 och dagens 3:a, eller är kanske hela poängen att fortsätta låta 3-betyget vara en förhållandevis exklusiv klubb?

PS. Sorry för stickspåret...

Anonym sa...

En exklusiv klubb dit du i princip lottas in?

Finare Vinare sa...

Intressant, Fredrik!

Saken är väl den att hur förberedd man än är så är blindprovning en svår sport och vad som helst kan hända. Det blir heller inte så mycket enklare ju mer man provar eftersom referensbanken bara blir större och mer ohanterlig.

Det är nog lagom exklusivt som det är. Om man gissar fel på viner man druckit hemma sedan ett flertal årgångar så bör man helt enkelt inte ha något 3-betyg. Och det är ju verkligen inte hela världen att behöva göra ett nytt försök, det är ju mer givande och lärorikt att misslyckas eftersom man måste träna desto mer ;-)

Trivas Hemma sa...

Kul blogg att få lite bra tips på viner.. Jag kan rekomendera era "smaklökar att prova ett vin som heter Dolina! Deras hemsida är http://www.bacinavino.se

Ha det så gott/ Paula

Niklas sa...

Kunde inte låta bli att posta den här länken till Er alla... ;)
http://www.youtube.com/watch?v=vdYMkAviH3w&feature=related

Syrah sa...

Underbar länk, Niklas!

Anonym sa...

Begränsningar i vad man kan/bör gissa på förekommer även vid privata provningar hos folk hos oss här på kontinenten som har ett större utbud. Man vet ungefär vad värden har för smak och har varit med honom på vingårdsbesök och vinmässor och sett vad han har köpt. Man vet också under hur lång tid värden har köpt viner. Svårigheten är med värdar som även köper på vinauktioner och således kan ha mycket gamla viner, trots att denne inte köpt viner så länge. Normalt sett har man också gjort en tur i källaren och kollat vad som finns.

Men lika begränsat som Systemets under åren oförändrade standarsortiment blir det förstås aldrig, i alla fall om man själv köper och dricker viner från detsamma.

Lavazza

Anonym sa...

Man kan förstås gå och köpa helt nya viner till en provning, men oftast vill man bli av med viner från sin källare och/eller stämma av utvecklingen på ett vin man har köpt mycket av.

Lavazza

Maharishi -- Yogi M. sa...

Jag har uttryckt vad jag tyckte om trebetygsprovet i min blogg på http://yogimaharishi1.blogspot.com/2011/02/trebetygsprov-i-stockholm.html

Vet egentligen inte vad provet speglar i dag, när man för att få några godkända överhuvud får ta bort torrontès och sänka godkännandegränsen. Lite sorgligt.