tisdag, juni 01, 2010

2006 Delas Hermitage Marquise de la Tourette


Junisläppet förlöpte lugnt och fint, som i ett slags loj baksmälla efter det fullmatade och hektiska majsläppet. Några intressanta rödviner nådde trots allt hyllorna, men bara ett enda som fick oss att skyndsamt förpassa oss till Passagen. Det hade vi inte behövt göra, eftersom det fortfarande finns flaskor kvar i både butik och depå. Därför känns det också meningsfullt att skriva en rad eller två.

Okej, det var alltså Delas Frères Hermitage Marquise de la Tourette som var dragplåstret idag - och för jämnt två år sedan orsak till ett ganska underhållande rabalder. Visst blir man smått nostalgisk av så svallande diskussionsvågor... Mina Vinare hade inte ens sett dagens ljus, och Mise en Bouteille var alldeles nystartad! En tid av ungdomlig oskuld... 2010 kan man förmodligen skriva precis vad som helst utan att att någon orkar lyfta pekfingret. Är bloggdöden nära?

Nu är ju vinbloggosfärens mest korrekta mätare varken Onestat eller Statcounter - den bästa tempen i stjärten är kommentarerna. Precis som efterlystes och förutsades i debatten har bloggarna specialiserats och vänt sig utåt, bort från Sverige och monopolets bristfälliga utbud. Frågan är om detta är vad de flesta svenska läsare helst hade önskat sig? Men en vinblogg är ju framförallt något man håller på med för det egna sökandets skull...

2006 Delas Hermitage Marquise de la Tourette är mörkt som natten och doftar tjäder. Hoppsan, tjära och läder menade vi visst, men tjäder går fortare att säga. Och visst finns även en tydlig ton av vilda fåglars mörka kött! En djup, dov, knuten rackare till doft. A tough muthafucka!

Sakta och lite motvilligt börjar bären att trilla in - en varannanmix av svarta vinbär och björnbär, och snart med koncentrationen hos en mörkblå crème de cassis. Vineriets kontorsavdelning tycks ha fått vara med och bidra de också: ett helt gäng blyerts- och kulspetspennor lämnades att laka ur ordentligt i vinet, sen toppade man upp med några påsar saltlakrits och tog en promenad runt hörnet efter en kärve av den lokala örtfloran. Det är värt att notera hur fint vinet öppnar upp.

När det är dags att dricka har vi backat upp med passande käk. En mix av haricots verts, tomater, svarta kalamata-oliver, knipplök och vitlök. Puy-linser som fått sjuda med lagerblad - och så förstås lilla lammet, alltså brynta skivor av steken. I munnen kräver vinet omedelbart respekt, fylligare och rundare än nollfemman, med en rejäl kraft, infattade syror och perfekt mogna tanniner. Visst är det fortfarande lite ungbläckigt och visst är avslutningen ännu lite knuten. Men attans vilken power som packats in - trots ganska modesta 13,5% - och attans vilken lång och ihållande cassis-eftersmak som ringer kvar i munnen.

Summa summarum: ännu en härlig version av Delas' budget-hermitage! Vi får sköna minnen av firmans djuriska vingårds-crozes 1999 Le Clos, medan andra associationer går till Saint-Cosme och deras mörka syrahdruvor. Ett sexpack rekommenderas, att följa med optimal start sisådär 2015. Men här finns riktigt sköna kickar att hämta redan idag. Så så, spring iväg och handla! (93)

ps. Även advokaten från Baltimore har gett båda tummar upp (94). Så det lär nog knappast bli någon debatt den här gången ;-)

pps. Ward Wines importerar. När SB:s (som vanligt alltför få) beställda flaskor tagit slut brukar vinet dyka upp i BS, men tyvärr inte till ett lika fördelaktigt pris. Just nu är det årgång 2005 som finns i BS.

ppps. Fler flaskor med dragningskraft: 2007 Montirius Vacqueyras Les Clos (väldigt bra när vi provade den i mars, osöt och packad med mineraler), 2007 Saint-Préfert Châteauneuf-du-Pape (en flaska passar bättre som första smakprov än en låda), 2007 Benedetti Châteauneuf-du-Pape (hittills obekant för oss, därför lockande), samt 2006 Barbaresco Sorì Paitin (muskulöst tanninrik och lagringskrävande, liksom de föregående årgångarna).

19 kommentarer:

Italienska viner sa...

Intressant analys från några med lite perspektiv. Nog verkar det gått hetare till i begynnelsen alltid men jag stämmer nog in i slutsatsen om det egna sökandet. Att sedan någon annan överhuvudtaget gör sig omaket att läsa får väl betraktas som bonus?

/Patrik

Finare Vinare sa...

Helt klart, Patrik! Skåne-sektionen av landets samlade vinbloggare är den mest aktiva och läsvärda just nu :-)

Henrik sa...

Hmm, efter en tung djupdykning i majsläppets bassäng och ett visst sug efter en del produkter från Ahr så har jag knappt tittat på majsläppet. Inser nu att det var ett misstag. Marquisens basstämma låter mycket övertygande.
Alltså, ni har fortfarande alldeles för bra kontroll på min temperatur.
Tack!

Henrik sa...

Hmm, "knappt tittat på junisläppet" ska det förstås vara.

Anonym sa...

Haha! Det är i Södern det händer! Kanske läge för landets bloggare att bege sig till söderns epi-centrum på Falsterbo snart för att få ny inspiration?
Och vem vet? Kanske kan ni då vända blickarna INÅT igen mot Italiens bortglömda hörn - mot Friuli. Chansen tycks ju vara rätt stor om ni får Billigt sällskap!

;)

/MW

Vintagemannen sa...

Hur väl står sig årgång 2006 av Hermitagen i jämförelse med den tidigare utmärkta 2001'an?

Finare Vinare sa...

Nollsexan ger ett fylligare, kralligare och mognare intryck. Nollettan var slankare med högre syror, sist vi sågs. Lite mer elegant i uttrycket...

Mer stoppning för lång lagring i 2006 alltså.

andersuw sa...

Jisses vad tiden går. Jag som inte ens kommit mig för med att prova den stackars ensamma 05:a jag har på hyllan.

Så advokaten har höjt betyget en aning jämfört med förra årgången (även om han väl inte var helt obenägen att dela ljuvheten i er plåga redan då). Fylligare, rundare och kraftfullare enligt er beskrivning, och dylika egenskaper plägar ju att falla vår vän i Baltimore på läppen. Men slickar ni er för egen del fullt lika belåtet om munnen om nu 05:an kunde beskrivas som så "lång, ren, stilfull, slank [och] stram" att den framkallade "veritabla vällustrysningar i nackhåren" och där "elegans före kraft" skickade vinet [d]irekt till årsbästalistan utan att passera gå"? ;-)

Finare Vinare sa...

Jo, nollsexan är onekligen lättare att komma överens med redan nu - men har man bara tillräckligt mycket masochist i sig, så var det inte svårt att se nollfemmans kvaliteter redan när den släpptes. Nollsexan går mer på rustik kraft och fyllighet, men snackar vi stram elegans vinner nollfemman, åtminstone hemma hos oss. Fast uppenbarligen kan den också uppfattas som stjälkig och ogin... ;-)

Anonym sa...

Gud så gott med tjäder...

Eftersom ni lånat några ord ifrån franskan och engelskan tänkte jag att vi för Vingrodans skull även skulle göra en helt svensk variant av denna post...

Alltså infogar vi följande på vederbörande plats...

En tuff mammaknullare.

Svartvinbärslikör.

Brytbönor.

"Onestat" och "Statcounter" överlämnar jag till någon med djupare språkkunskaper än mina.

Ursäkta

/ Yngwie

Finare Vinare sa...

"Eneträff" och "Träffrabblare" kanske? I ett slags nynorskt puritansk anda liksom...

Förresten, apropå norra rhône 2006 - någon som smakat på Jamets Côte-Rôtie?

Niklas Jörgensen sa...

Vad kul den tråden dök upp! Hade helt glömt bort Vinklubben fortfarande existerar - om än mer i teori.

Vid jämförelse med F&V är man ju blott en pojkspoling även om man nu varit med drygt två år. Och nog har många vinbloggar, mig själv inkluderad, blickat bort från utbudet på hemmaplan och lekt upptäcktsresande i den tyska e-vinhandeln!

MVH

Niklas Jörgensen

Anonym sa...

(A): Ja rabaldertråden ja, den hade man glömt (även om man själv var lite delaktig)...

Någon ovan lovordade nollettan. Jag har hittills provat två st nollettor och en nollfemma. Får säga att nollettan inte någon gång imponerat, tvärt om. Nollfemman var däremot riktigt riktigt bra (kanske lite av den där berömda faktorn med den gången?).

Hur som, nollsexan var egentliget det enda vinet jag hade i sikte igår och efter detta inlägg känns det bra att ha landat ett sexpack.
Tack för uppdateringen.

Michael K. sa...

Japp, testade Jamets Côte-Rôtie 2006 i början på maj och den var riktigt bra. När jag försöker dechiffrera mina anteckningar hittar jag lakrits, jordgubbar, körsbär, medvurst, lagerblad och kummin. I munnen blodgrape, viol och lite citrus, med bra syra, fin frukt och fyllighet samt för mig lite oväntat mjuka tanniner.

Nu har jag iofs inte någon längre historia bakom mig av att dricka just Rhône-viner, så ni får kanske ta mitt omdöme med en nypa salt. Fast Jamet piskade verkligen skiten ur Ogiers Côte-Rôtie Cardinal St. Ange 2006 som vi ställde den mot.

Kayaker kan kanske fylla på med mer åsikter när han har återhämtat sig från sitt Giro d'Italia.

/Michael

Anonym sa...

93p?

Vinet har en oxiderad ton samt en eftersmak som klingar av efter 20 sekunder. Några timmars luft hjälper inte vinet, tvärtom.

85p skulle jag ge detta, brukar hålla med advokaten ganska bra men 94p är f.. tjänstefel.

Det finns viner i 150 kr klassen som är betydligt bättre. Nä Delas lever bara på äldre meriter med sina billigare viner...

Lev väl

Hälsar Johan

Anonym sa...

93p?

Vinet har en oxiderad ton samt en eftersmak som klingar av efter 20 sekunder. Några timmars luft hjälper inte vinet, tvärtom.

85p skulle jag ge detta, brukar hålla med advokaten ganska bra men 94p är f.. tjänstefel.

Det finns viner i 150 kr klassen som är betydligt bättre. Nä Delas lever bara på äldre meriter med sina billigare viner...

Lev väl

Hälsar Johan

Anonym sa...

93p?

Vinet har en oxiderad ton samt en eftersmak som klingar av efter 20 sekunder. Några timmars luft hjälper inte vinet, tvärtom.

85p skulle jag ge detta, brukar hålla med advokaten ganska bra men 94p är f.. tjänstefel.

Det finns viner i 150 kr klassen som är betydligt bättre. Nä Delas lever bara på äldre meriter med sina billigare viner...

Lev väl

Hälsar Johan

Anonym sa...

93p?

Vinet har en oxiderad ton samt en eftersmak som klingar av efter 20 sekunder. Några timmars luft hjälper inte vinet, tvärtom.

85p skulle jag ge detta, brukar hålla med advokaten ganska bra men 94p är f.. tjänstefel.

Det finns viner i 150 kr klassen som är betydligt bättre. Nä Delas lever bara på äldre meriter med sina billigare viner...

Lev väl

Hälsar Johan

Kayaker sa...

Mina intryck av Jamets Côte-Rôtie stämmer väl överens med Michaels. Jag hade förmånen att få med mig det som blev över och det blev mer av allt med någon dags extra flaskmognad i kylen. Jag vet inte om jag är beredd att hålla med La Revue du Vin de France om deras 19p men det är absolut en mycket bra Côte-Rôtie som dock är värd att få vila på rygg i några år.