2007 Domaine de L'Éléphant

Vi går på provning för att testa nya viner från Domaine de L'Éléphant. 2007 är bara andra årgången som görs, men Elefanten är redan ett kultvin för de invigda. Att kultviner ofta kommer med djur på etiketten kan förresten knappast vara en slump. Denna stigande stjärna är i alla fall belägen i Roussillon, nästan granne med Domaine Gauby som vi tidigare bekantat oss med. Här skördar Renaud Chastagnol och Franck Herbaux sina gamla vinrankor (de äldsta grenache är 125 år, plus några oympade stockar). Bara 7,5 hektar med ett genomsnittligt uttag på 13 hektoliter berättar att det inte rör sig om några större kvantiteter vin, och att vi kan förvänta oss högsta koncentration. Odlade blå druvor är grenache noir, carignan och syrah. Det vita vinet görs på grenache blanc, grenache gris, macabeo och muscat. För vinmakeriet konsulterar man berömdheter som Michel Tardieu (alias supernégocianten Tardieu-Laurent) och Philippe Cambie (söderns Rolland, mest känd för Clos Saint Jean). När dessa herrar är i farten kan man förvänta sig en del ny ek och så är också fallet här. Vinet mognade på hälften nya och hälften ettåriga ekfat från Allier.

Scenen är alltså satt för att Robert Parker ska dundra in och proklamera the next big thing. Vilket i princip också är vad som har hänt. Hör bara: "A wonderful curiosity includes the 2007 Elephant, a blend of 80-year old Grenache (80%) and 20% old vine Carignan from a Cotes du Roussillon vineyard planted in pure schist. It boasts a striking minerality, unbelievable precision, and laser-like focus. Full-bodied with enormous concentration as well as dense, black cherry, creme de cassis, incense, charcoal, and smoked herb characteristics, this phenomenal wine should drink well for a decade or more. 92-94p."


Puh! Så där låter advokaten när han verkligen gillar något. När vi själva har den röda elefanten i munnen (magnumflaskan är kanske lite extra läcker) kommer vi osökt att tänka på resten av hans vokabulär. Sexy, hedonistic, mouthfilling, seamless, velvet texture, sweet tannins och så vidare. Man har lyckats linda in både fatbehandlingen och den höga alkoholen fullständigt, i en tätfruktig munkänsla lika len som babyhull och söta lakritsremmar. Den upplevda sötman har förmodligen att göra med en betydligt högre alkoholhalt än de uppgivna 14,8%. Smaken är inte alls olik gårdens söta Rivesaltes på grenache (95g restsötma), vilket vi också får prova till en bit kladdkaka på mörk choklad.

Visst är det ett imponerande vin och visst är det extremt lätt att gilla - och visst, ett glas är alldeles tillräckligt. Pris? Jodå, smakar det så kostar det. 440 kr (900 kr på magnum). Låter detta som er kopp te så är det bara att dra iväg ett mail till nik@vinik.se.