Munskänkarna provar Rhône

När vi träffar Hans Artberg, vilket har hänt en del på senaste tiden, brukar vi gnabbas vänskapligt om hur långt eller kort man bör skriva om vin. Hans menar att vi bloggare ägnar oss åt en utdragen form av prosalyrik, i och för sig underhållande men inte särskilt begriplig. Vi i vår tur tycker att Hans kunde kosta på sig några ord till, han ristar ju inte runstenar med hammare och mejsel. En isländsk notering om något av följande viner skulle kunna se ut så här "Stram, god, rhône?" Nåväl Hans, vi tar till oss av kritiken och ska fatta oss kort den här gången. Mitt emot sitter Anders från Nettare e Gioia, och vi provar blint ikväll. Eftersom det är en parvis stationsprovning finns det skäl att tro att vinerna presenteras tematiskt. Tillsammans är vi grymma på att gissa vin!

Första glaset har en ungbärig, varm, godistonad körsbärsdoft. Malolaktisk smörkola, knäck, vanilj, aningar av garvat läder. Grenache och syrah. Smaken känns lite billig, kletig och insmickrande. Huvudvärksvarning, säger A. En "tillverkad" variant av côtes-du-rhône. Hög BiB-klass är en självmotsägelse, men det är på den nivån vi är.

Facit: 2006 Château Courac Côtes-du-Rhône

Andra glaset har en först något knuten doft med våt sten, rått kött, örter, körsbär och blommiga övertoner av viol. Grenache och syrah. Bra balans i den goda smaken, lagom örtig kärvhet, bra längd och gott om terroirkänsla. Utmärkt och typisk côtes-du-rhône som man vill ha mer av, Guigal eller Domaine Martin?

Facit: 2005 Guigal Côtes-du-Rhône

Tredje glaset doftar kryddig syrah med söta bär, viol, eneträ och lakrits. Smaken är stram, något torrkärv och en smula stjälkig. Inte helt tillfredställande. Det blir en gissning på Moillard-Grivots Crozes-Hermitage. Vi kollar upp vad det är för vin - och det har faktiskt presterat betydligt bättre på hemmaplan.

Facit: 2006 Les Vins de Vienne Saint-Joseph

Fjärde glaset har en urtypisk syrahdoft med tjärpastill, olivtapenade, lakrits, kött, chark, eneträ och burnout vid rödljuset. Smaken är blueprint-syrah med både sälta och sötmogen frukt i en torr, medelfylligt slank kropp. Bra syror och behaglig munkänsla. Vi är överens om att det bör vara Les Launes.

Facit: 2006 Crozes-Hermitage Les Launes

Femte glaset har omedelbart en fin blomton, därefter fiskar vi upp smått saftsyltiga drag av hallon/blåbär och så några körsbär i likör. Här finns dessutom både mineraler och moderna fattoner. Smaken är relativt stor med arom av choklad och lakritssälta i avslutningen. Rätt trevligt vin, men syran är lite åt det låga hållet. Vi pratar först om Lirac. A förslår Vacqueyras, och det klickar rätt. T känner igen vinet som kära mamma serverade till rådjurssteken för någon månad sen.

Facit: 2006 Les Hauts du Castellas Sélection Barrique Vacqueyras

Sjätte glaset har tydliga mineraltoner som av krossad sten, med knuten mörk frukt. Smaken är tuff och rätt oborstad med lite bråkig alkohol och gott om tanniner från "the dark side of the force." Det här motsvarar bådas våra minnen av Santa Ducs Gigondas. Särskilt väl avpassat för folk med skägg på tungan.

Facit: 2006 Domaine Santa Duc Gigondas Cuvée Tradition

Sjunde glaset har en parfymerad doft med animaltoner, inslag av tjära och garvat läder. Smaken är relativt slank, dammig och i avsaknad av önskvärt fokus och bett. Lite tunt i avslutningen. En ospännande middle-of-the-road-châteauneuf. A slår fast att det handlar om en större producent, och lägger en röst på Mont-Redon. T hade väntat sig mer burgundisk stil från Mont-Redon och gissar på Vieux-Lazaret. En svag prestation.

Facit: 2006 Château Mont-Redon Châteauneuf-du-Pape

Åttonde glaset har en lysande röd färg och är det första vinet hittills som verkligen doftar av solvarma bär. Röda körsbär, hallon, jordgubbssylt med tobak och sötlakrits i både doft och smak. Mycket läckert och lockande med bra utdelning i munnen och behaglig eldighet som lindar sig runt sötlakritsen i slutet. Vi längtar efter ostbricka och är överens om en gissning på 2006 Bosquet des Papes. Bäst i kväll?

Facit: 2006 Pierre Usseglio Cuvée Tradition Châteauneuf-du-Pape

Nionde glaset har en liten, blyg och elegant doft. Subtila drag och små gester. Svaga aningar av lövbrasa och chark, violtoner och fin saftighet av slånbär, björnbär och körsbär. Smaken är sval, slank och balanserad med märkbara tanniner och syror. Lakrits och järn assisterar finstämt. Vinet ger intryck av att komma från en sval och nordlig plats, förmodligen côte-rôtie. Brune eller Blonde? undrar A med glimten i ögat. Ingen aning! Snyggt, ännu outvecklat vin som behöver ytterligare fyra-fem år för att försvara rykte och pris.

Facit: 2005 Robert Jasmin Côte-Rôtie

Tionde glaset har en stor, rik, komplex doft - här finns mycket att hitta. Vi pratar om kryddnejlika, korinter, svarta vinbär, plommon, kaffe och choklad. Smaken är stor och saftig med dyra, behagliga syrahtanniner. Stilen är modern och fatrostad, nästan merlotlik. Ett riktigt vinmakarvin - proffsigt men också rätt anonymt och i nuläget befriat från tydligare ursprungstypiska drag. Eftersom frukten är stor, men trots allt sval, landar våra gissningar på hermitagekullen. Vinet måste lagras för att hitta hem igen. Här är vad vi tyckte för ett år sedan.

Facit: 2005 Ferraton Ermitage Le Méal


Visst är det fint med gobeletstockar! Alla rullstenarna tronar på en fet kaka av lera, det blir rätt så smarriga viner på den här platån. Kartan snodde vi från De Long som lagt ut den på nätet för fri användning. Fler fina vinkartor finns att köpa på deras webplats.