Morfar har fyllt år och bett om att få smörja kråset ordentligt på hemmaplan. Vi styr först upp inhandlingen på Söderhallarna, därefter roar vi oss med själva matlagningen och till slut disken. Vad ska vi ta? Nettare e Gioias pilgrimsmusslor i konjakssky förstås! Med den lilla salladen på kungskrabbans kött, mango, vårlök, koriander och lime...
2007 Domäne Wachau Riesling Smaragd Kellerberg doftar som av fruktköttet från mogna gråpäron, assisterat av aptitretande mineraler. I munnen får vi en ypperlig balans mellan mineralerna och den intensiva frukten, som plättlätt fixar sötman i mangon. En bra matchning! Och så förvånas vi alla över att större delen av fyrverkerierna faktiskt avfyras efter att vi svalt vinet. Eftersmaken böljar fram och tillbaka på ett ganska imponerande sätt. Här kan vi snacka om längd!
Lammsadeln står i ugnen, späckad med rosmarin och vitlök, och vi ger det röda en aktiv luftning med några snabba omhällningar. Flera gånger tidigare har Allegrini La Poja gjort succé i morfars gom. Men i år har priset jackats upp med en hundring och spränger snart 500-vallen. Vi väljer istället att satsa på ett annat charmtroll där vi redan har förstahandserfarenhet. Den moderna, generösa, smått nyavärldeninspirerade stilen beräknas röna minst lika stora framgångar som La Poja....
2006 Domaine La Barroche Signature Châteauneuf-du-Pape smickrar med den hustypiska kombinationen av jordgubbssylt, fikonmarmelad och sötlakrits i en fortfarande lite återhållsam doft. I munnen är vinet primärt och fortfarande lite godisaktigt, med behaglig alkoholsötma och slösande utdelning i den lustfyllt chiliheta eftersmaken. Jämförelsevis var Pierre Usseglios nollsexa lite mer komplex och därmed något mer intressant i nuläget. Men i grenen charm och bus ligger Julien Barrot väldigt bra till med sin nysläppta Signature. "Det här är ju otroligt gott!" lyder morfars sammanfattning.
2007 Dürnsteiner Kellerberg Riesling Smaragd (Domäne Wachau)
2006 Châteauneuf-du-Pape Signature (Domaine La Barroche)
7 kommentarer:
Sådärja! En sneak preview på både DW och Barroche, perfekt! Nu är det bara Voerzios la Serra 04 vi väntar på är så samlingen från senaste släppet i princip komplett ...
Skämt åsido, kul med Barroche, någon flaska lär ligga illa till kommande helg och det känns nästan som att lammet kommer att springa hem alldeles av sig själv ...
Henrik, du är född till tankeläsare! Här har vi precis ätit strimlad biff med skogschampinjoner i senapssås.
Du vet redan vad vi hade i glaset. Så ska vi bara hinna skriva något också...
Men ser man på. Roligt att ens påhitt lever vidare. Hoppas morfar blev nöjd!
Även här sitter en Signature på death row och väntar på avslag från guvernören. Och som vanligt är vi nästan obehagligt mycket i kulinarisk synk - håll ögonen öppna efter lördagslammsadel...
Det där både ser och låter gott! Morfar måste ha blivit helnöjd.
Jojomän, morfar blev mer än nöjd, dom är duktiga, effektiva och vet vad dom pratar om, de där två. Dessutom har dom en fantastisk känsla för vad som passar ihop och dom kan sina viner. Smaken sitter fortfarande i, åtminstone som ett fint minne.
Att ha en sådan svärson och dotter är en lycka!
morfar
Tack, Morfar!
Efter visst besvär hann jag äntligen fram till den här i helgen. Serverades tillsammans med lammstek, potatisgratäng, en gammal hederlig purésås på fond, marsala, schalottenlök, morot, vitlök, färsk timjan och marsala samt sallad.
Märkligt nog åker jag till Italien när jag dekanterar flaskan, det finns någon lätt kemisk kryddoft där som för mig på det spåret samt att jag tycker att frukten är körsbärslik. Kem-kryddoften undrar jag om det är en sådan där som andra brukar kalla pyrex och som får mig att tänka på kamfer (och då är jag ändå inte säker på hur kamfer egentligen doftar ...). Den utvecklas hursom åt ingefärahållet, frukten blir jordgubbig med fikontwist. Lakrits och örtfeeling dyker upp efter nån timme i decantern. Det finns också någon parfym som får mig att tänka på passionsfrukt. Till maten är det utmärkt, men bäst blir det till lite ost for after. Osten matchar alkoholsötman perfekt. Barrot gör unga charmtroll, men den här blir jag väldigt sugen på att se vart den tar vägen med några år under korken.
Skicka en kommentar