måndag, mars 16, 2009

Munskänkarna provar Rhône


När vi träffar Hans Artberg, vilket har hänt en del på senaste tiden, brukar vi gnabbas vänskapligt om hur långt eller kort man bör skriva om vin. Hans menar att vi bloggare ägnar oss åt en utdragen form av prosalyrik, i och för sig underhållande men inte särskilt begriplig. Vi i vår tur tycker att Hans kunde kosta på sig några ord till, han ristar ju inte runstenar med hammare och mejsel. En isländsk notering om något av följande viner skulle kunna se ut så här "Stram, god, rhône?" Nåväl Hans, vi tar till oss av kritiken och ska fatta oss kort den här gången. Mitt emot sitter Anders från Nettare e Gioia, och vi provar blint ikväll. Eftersom det är en parvis stationsprovning finns det skäl att tro att vinerna presenteras tematiskt. Tillsammans är vi grymma på att gissa vin!

Första glaset har en ungbärig, varm, godistonad körsbärsdoft. Malolaktisk smörkola, knäck, vanilj, aningar av garvat läder. Grenache och syrah. Smaken känns lite billig, kletig och insmickrande. Huvudvärksvarning, säger A. En "tillverkad" variant av côtes-du-rhône. Hög BiB-klass är en självmotsägelse, men det är på den nivån vi är.

Facit: 2006 Château Courac Côtes-du-Rhône

Andra glaset har en först något knuten doft med våt sten, rått kött, örter, körsbär och blommiga övertoner av viol. Grenache och syrah. Bra balans i den goda smaken, lagom örtig kärvhet, bra längd och gott om terroirkänsla. Utmärkt och typisk côtes-du-rhône som man vill ha mer av, Guigal eller Domaine Martin?

Facit: 2005 Guigal Côtes-du-Rhône

Tredje glaset doftar kryddig syrah med söta bär, viol, eneträ och lakrits. Smaken är stram, något torrkärv och en smula stjälkig. Inte helt tillfredställande. Det blir en gissning på Moillard-Grivots Crozes-Hermitage. Vi kollar upp vad det är för vin - och det har faktiskt presterat betydligt bättre på hemmaplan.

Facit: 2006 Les Vins de Vienne Saint-Joseph

Fjärde glaset har en urtypisk syrahdoft med tjärpastill, olivtapenade, lakrits, kött, chark, eneträ och burnout vid rödljuset. Smaken är blueprint-syrah med både sälta och sötmogen frukt i en torr, medelfylligt slank kropp. Bra syror och behaglig munkänsla. Vi är överens om att det bör vara Les Launes.

Facit: 2006 Crozes-Hermitage Les Launes

Femte glaset har omedelbart en fin blomton, därefter fiskar vi upp smått saftsyltiga drag av hallon/blåbär och så några körsbär i likör. Här finns dessutom både mineraler och moderna fattoner. Smaken är relativt stor med arom av choklad och lakritssälta i avslutningen. Rätt trevligt vin, men syran är lite åt det låga hållet. Vi pratar först om Lirac. A förslår Vacqueyras, och det klickar rätt. T känner igen vinet som kära mamma serverade till rådjurssteken för någon månad sen.

Facit: 2006 Les Hauts du Castellas Sélection Barrique Vacqueyras

Sjätte glaset har tydliga mineraltoner som av krossad sten, med knuten mörk frukt. Smaken är tuff och rätt oborstad med lite bråkig alkohol och gott om tanniner från "the dark side of the force." Det här motsvarar bådas våra minnen av Santa Ducs Gigondas. Särskilt väl avpassat för folk med skägg på tungan.

Facit: 2006 Domaine Santa Duc Gigondas Cuvée Tradition

Sjunde glaset har en parfymerad doft med animaltoner, inslag av tjära och garvat läder. Smaken är relativt slank, dammig och i avsaknad av önskvärt fokus och bett. Lite tunt i avslutningen. En ospännande middle-of-the-road-châteauneuf. A slår fast att det handlar om en större producent, och lägger en röst på Mont-Redon. T hade väntat sig mer burgundisk stil från Mont-Redon och gissar på Vieux-Lazaret. En svag prestation.

Facit: 2006 Château Mont-Redon Châteauneuf-du-Pape

Åttonde glaset har en lysande röd färg och är det första vinet hittills som verkligen doftar av solvarma bär. Röda körsbär, hallon, jordgubbssylt med tobak och sötlakrits i både doft och smak. Mycket läckert och lockande med bra utdelning i munnen och behaglig eldighet som lindar sig runt sötlakritsen i slutet. Vi längtar efter ostbricka och är överens om en gissning på 2006 Bosquet des Papes. Bäst i kväll?

Facit: 2006 Pierre Usseglio Cuvée Tradition Châteauneuf-du-Pape

Nionde glaset har en liten, blyg och elegant doft. Subtila drag och små gester. Svaga aningar av lövbrasa och chark, violtoner och fin saftighet av slånbär, björnbär och körsbär. Smaken är sval, slank och balanserad med märkbara tanniner och syror. Lakrits och järn assisterar finstämt. Vinet ger intryck av att komma från en sval och nordlig plats, förmodligen côte-rôtie. Brune eller Blonde? undrar A med glimten i ögat. Ingen aning! Snyggt, ännu outvecklat vin som behöver ytterligare fyra-fem år för att försvara rykte och pris.

Facit: 2005 Robert Jasmin Côte-Rôtie

Tionde glaset har en stor, rik, komplex doft - här finns mycket att hitta. Vi pratar om kryddnejlika, korinter, svarta vinbär, plommon, kaffe och choklad. Smaken är stor och saftig med dyra, behagliga syrahtanniner. Stilen är modern och fatrostad, nästan merlotlik. Ett riktigt vinmakarvin - proffsigt men också rätt anonymt och i nuläget befriat från tydligare ursprungstypiska drag. Eftersom frukten är stor, men trots allt sval, landar våra gissningar på hermitagekullen. Vinet måste lagras för att hitta hem igen. Här är vad vi tyckte för ett år sedan.

Facit: 2005 Ferraton Ermitage Le Méal


Visst är det fint med gobeletstockar! Alla rullstenarna tronar på en fet kaka av lera, det blir rätt så smarriga viner på den här platån. Kartan snodde vi från De Long som lagt ut den på nätet för fri användning. Fler fina vinkartor finns att köpa på deras webplats.

15 kommentarer:

Vintresserad sa...

Finfin genomgång och kul att läsa att ni tillsammans "satte" så många viner! Vi provade Jasmins CR 05 i sep08 och era intryck stämmer fint med minnet. Hade planerat att komma på provningen men sjuka barn o arbete kom emellan...

PS. Vi är fortfarande nyfikna på den monumentala Bordux-provningen... DS

Henrik sa...

Jag älskar Röde Orm och delar av Snorres Edda.
Men om Artberg har svårt att läsa ut något av er prosalyrik får han väl skaffa sig bättre känselspröt.
Jag har just suttit och roat mig med att läsa och gissa blint (3 rätt - fast jag fick hjälp med Mont-Redon ...).
Det hade jag inte kunnat med Artbergs noter.
I övrigt, Mont-Redon, tycks vara berg-å-dalbana där. 01 bra, 03 inte, 04 bra, 05 är juryn ute på några år till, men det här låter som om guverönören skickar till stolen utan att rådfråga högre rätt.
Les Launes tycker jag är ett pålitligt vin - år ut och år in.
Castellas Vacqueyras låter det som att 05:an var bättre. Har druckit två flaskor och av er not var syrorna - och därmed helheten bättre i 05:an. Bra matvin som får en att undra varför det inte tas in fler Lirac och Vacqueyras.
Till sist, hög BiB-klass, jag flinar och undrar vad Kronstam med flera tänker om detta omdöme.

The Wall sa...

Personligen tyckte jag att Les Launes hade helt kapsejsat och smakade "inte färdigt", vilket är märkligt eftersom det ju normalt brukar vara bra, eller fenomenalt om priset vägs in.

Pierre Usseglio döptes i mina anteckningar till Plommonvinet så snart näsan dragits upp ur glaset. Inget fel på vinet, men för min del en aning oväntat.

I Jasmins doft hittade jag först lingonris, men med ett mer elegant drag, typ näst intill orörd fjällskogslingonris. Efter ett tag dök det upp toner av Myrr (!) och till min förvåning även doften av slalompjäxa efter två dagars åkning i temperatur kring nollan. Smakmässigt kändes vinet både strävt och elegant på samma gång, men efter ett tag tyckte jag att saft-toner kunde anas, vilket inte kändes helt behagligt. Jag hade förväntat mig mer av vinet och noterade mot slutet att det kändes lite "tunt" trots allt.

Ermitagen hade till en början en obestämbar doft av björnbär, men kunde senare preciseras till Pez-tabletter med björnbärssmak som lätt flyter över i viol-toner. Första doftintrycket var däremot lustigt nog motorolja av den välanvända sorten. Jag fastnade med näsan i glaset en stund och intressant nog kunde doften av simhall skymtas bakom den solida björnbärs- och violfasaden. Efter att jag omedvetet näst intill sönderanalyserat vinet doftmässigt kunde jag snabbt konstatera att vinet smakade långt bättre än det lovade doftmässigt. Det var riktigt bra, men prislappen avskräcker en smula.

Favoriten i uppställningen blir ändå en trotjänare för folk med skägg även på hakan - Santa Ducs Gigondas. Årgången hade i mitt tycke ånyo lite mer spritsmak än tidigare årgångar. Jag får intrycket av att spritigheten har ökat varje år sedan årgången 2004 och det blir intressant att se hur de olika årgångarna utvecklas framöver. Nåja, de är i alla fall konsekventa på Santa Duc.

Finare Vinare sa...

Tack Vintresserad, och vi har ju lovat att skriva om bordeauxprovningen. Problemet är bara när.

Henrik, vi har också med glädje plöjt Röde Orm och Eddan. Men Hans Artberg är ju pensio numera och kunde väl lägga ett par minuter extra på att beskriva vinerna. Med alla de provningar han hinner med bör han sitta på en skatt av omdömen.

The Wall, vilka helt underbara bilder och beskrivningar! Det känns som att du även ligger bakom en viss vaxholmsbåt och skurar av ordvitsar på 2-betygsträffarna...

Förresten, doften av simhall kände även vi igår - ohh vilka mineraler - tills vi insåg att det var kranvattnet som doftade klor. Inte skölja ur glasen med vatten ;-)

Vore kul att smaka Santa Duc Tradition vid 8-10 års ålder. Men hellre Hautes Garrigues om vi får välja...

The Wall sa...

Ett av mina främsta epitet råkar vara landkrabba, visserligen vinmarinerad, men ändå. Förmodligen pga det fastnar allehanda båtdofter lättare i luktminnet, så ja, jag är skyldig till bl a Vaxholmsbåten. När det gäller ordvitsarna får jag väl skylla på att jag försöker vara Graves-allvarlig emellanåt när man pratar med franska terroirister...

Fy mig som glömde sniffa i vattenglaset. Fast å andra sidan dök klordoften upp endast i sista glaset så det räcker med att köpa en flaska och kompletteringsprova hemma.

Finare Vinare sa...

Hehe, det är rätta takter, 600 spänn är billigt för vetenskapen. Dina oväntade associationer har förresten varit riktiga höjdpunkter på kursen. Mer sånt!

Förresten Henrik, vi missade nollfemman av Les Hauts des Castellas, trodde faktiskt 2006 var den första på bolaget. Helt ok, möjligen lite vass och parfymig i munnen tyckte vi för någon månad sen. Man kunde nog också klarat sig utan ekfatslagringen, tacka vet vi betong, det är rediga grejer det...

MMM sa...

Läste att Yves Gras på Santa Duc uttalade sej om 2006 och 2007 i en dansk tidning. Han föredrar "elegansen i årgång 2006". Han upplevde att drovorna blev för svedda under 2007, vilket gav en extremt hög alkoholhalt och lite för hårda tanniner. "Ett vin för amerikanska journalister" - citat Yves Gras. Och mycket riktigt har Parker lossat poängbössan rejält över hans 2007:or.

Så om man har lite problem med balansen i 2006:orna (vilket jag kan hålla med om) - bör man nog hålla i hatten när 2007 kommer på banan...

The Wall sa...

En får lov att tacka för de vänliga orden!

Inspirationen till associationsknepet har jag för övrigt fått från Modesty Blaise "The head girls" (Spionskolan/Sekreterarskolan). Någon kanske säger "petroleum" om en doft, men jag vill gärna hitta en referens som stämmer med min kalibrering, dvs vilken typ av petroleum, helst också vilken kvalitet, hur den framställdes och varifrån råvaran hämtades osv...nerds 'r us, now in session...

Tack MMM för utfärdandet av ledstångsvarningen när det gäller årgång 07. Bra att ha i åtanke.

MMM sa...

En annan nyhet för Santa Duc 2007 är att de har gjort ett vin på 100% grenache från gamla stockar. Lite copy cat kanske - men Parker är lyrisk.

Finare Vinare sa...

Som sagt, 2007 är inte för de vekhjärtade. Julien Barrot berättade med ett stolt leende om 16,5% alkohol i grenachetanken. Det läskiga var att det knappt märktes. Ta det lugnt därute...

Vad heter Santa Ducs nya grenachecuvée? Och hur många poäng slantar Parker upp den här gången?

MMM sa...

Gigondas 66 heter den (varför vet jag inte). 95-98 poäng Parkerpoäng. 4000 flaskor och ett pris som ligger runt 500 DKK på Bichel (som förköp).

Även Quatre Terres och Tradition får finfina betyg.

Birk sa...

Hallå där fortsätt med er stil på skrivandet. visst kan det var svårt att döda sina darlings, men det är ju er blogg - unik! Det är det jag gillar, era ordval, associationer m.m. Leve den personliga bloggen!

Finare Vinare sa...

Tack för glada tillrop, Birk. Vi lär fortsätta med vår stil, vi kan inget annat... ;-)

MMM, vi tyckte att 2006 Les Quatres Terres var bra när vi testade den på Vinordic. Sen har det inte blivit av att dricka den. Borde dock sitta fint till sommargrillen...

The Wall sa...

Varför vänta till sommaren med att grilla? Vi brukar traditionsenligt inleda grillsäsongen den 1 januari varje år, vilket kan varmt rekommenderas.

Finare Vinare sa...

Bra idé! Nästa nyårsdag provar vi att grilla på balkongen...