lördag, mars 21, 2009

Munskänkarnas 2-betygsprov


En säsong av föreläsningar, provningar och trägen godnattläsning kulminerade idag i det slutliga provet. Lite tävlingsnerver hade vi nog allihop, för visst ville vi passera nålsögat och gå vidare mot nya utmaningar. Teorin skrevs först, vid halvelvatiden. Som vanligt visade det sig vara en god idé att ha utantillkunskaper om grand cru-vingårdarna i bourgogne och chablis. Någon utflykt till nya världen blev det också - men en californienkarta hade så bristfällig grafik att det var svårt att veta om vi såg hela delstaten eller bara den mellersta delen! I fördjupningsdelen var det ovanligt mycket fokus på söta viner, den här gången. En fråga om tio olika metoder för framställning av sött vin hade lite luddigt formulerade svar. Som helhet var teoriprovet ändå ganska lätt och bör ha gett minst 75 poäng av 85 möjliga, där gränsen för godkänt brukar ligga runt 50.

Så är det dags för praktiskt prov, och här gäller det att vara taktisk - att gardera med genomtänkta kandidater som kan rendera åtminstone halva poängen. Summan av gissningarna behöver inte utgöra ett vin som finns i sinnevärlden - det kan faktiskt vara Frankensteins monster - här gäller det bara att inte skriva samma sak på två ställen. Utmaningen är att komma på ett vettigt alternativ när man är säker på vilken druva det är i glaset. Och inte är det lättare när man inte är säker...

Glas nummer ett har en relativt ljus, varmt halmgul färg. Första intrycket en decimeter från glaset är: klockren chardonnay! Milt nötiga toner och vanilj. Inslag av bivax, honung och vått ylle och våt halm gör att vi börjar tveka. Några vita blomtoner svävar ovanpå. Smaken är mycket mineralisk och något oljig med bitande höga syror. Helheten känns inte riktigt behaglig eller balanserad, i nuläget. Kombinationen av doftintrycken och de hårda syrorna får oss att gissa på chenin blanc från loiredalen. En syra-association till Hunter Valley semillon får oss att gardera med Australien.

Facit: 2007 Pewsey Vale Riesling (Eden Valley, South Australia)

Har glas ett och två förväxlats?

Glas nummer två är mycket ljust i färgen med gröna nyanser. Doften ger vegetala, örtkryddiga drag med framträdande mineraltoner. Sten! Några blommor svävar ovanpå. Smaken är helt torr, stram och rätt intensiv. Ren och bra med schysst mineralkänsla. Det känns som en ung alsaceriesling.

Facit: 2007 Olivier Leflaive Bourgogne Les Setilles

Har glas ett och två förväxlats?

Glas nummer tre har en så uttalad och uppenbar doft att svaret är givet. Vinet är mycket ljust i färgen med gröna nyanser, och doften kan kännas på decimeters avstånd: krusbär, nässlor, vinbärsblad. Smaken är fruktig på ett kalljäst och inte alldeles elegant vis. Nyzeeländsk sauvignon blanc.

Facit: 2008 Stoneleigh Sauvignon Blanc (Marlborough, New Zealand)

En varm dag utomhus, serverat väldigt kallt. Möjligen.



Glas nummer fyra är medelljus rubin med blåtoner. Doften är varm, fint kryddig och lite knäckig med bäriga hallongodistoner som inte tippar över utan lyckas vara vinösa. Lättare kropp, mjuka tanniner, medelhög syra och en god balanserad kärvhet. En matvänlig beaujolais!

Facit: 2007 Georges Duboeuf Morgon (Beaujolais)

Det här kan vi absolut tänka oss att återkomma till i sommar, lagom kylt till en bergtunga à la meunière.

Glas nummer fem är mörkast och tätast i färgen. Doften ger både mintchoko och nymalet kaffe med en svag aning av stall. Ceder, vinbär, korint, plommon kompletterar intrycken. Kaffet går igen i smaken som är stor, tanninrik, något torrsträv och aningen eldig. Merlotdominerat från bordeaux, blir vår gissning.

Facit: 2006 Barone Ricasoli Rocca Guicciarda Chianti Classico Riserva (Toscana)

Tufft och bra från ny årgång som vi inte testat. Kändes uppenbarligen inte som en urtypisk toscanare. Bör absolut provas hemma!

Glas nummer sex har en mörkare blåröd färg. Doften ger ett sötsyltigt intryck, som cassismarmelad med vanilj. Här bjuds en mjuk medhårssmak med lägre tanniner och genomsnittliga syror. Färska örter och några andra vegetala, gröna inslag gör att vi gissar på Chile. Och cabernet sauvignon förstås.

Facit: 2005 Bonterra Cabernet Sauvignon (Mendocino County, California)

Inget vi återkommer till.

Glas nummer sju är medelljust varmrött med ljusare, tomatröd till klar kant. Samma färgintensitet, men bättre lyster och djup än i glas fyra. En fatkryddig doft med starka inslag av tjärat rep bjuder på frukt av röda vinbär och hallon. Grusdamm och goda blomparfymer svävar ovanpå. Smaken är slank och mycket tanninrik med sandig munkänsla. Något tunt i avslutningen, men rikt i aromerna. Bravo! Är det folka-Pio från den senaste batchen - även kallad Pio v.2.0?

Facit: 2005 Pio Cesare Langhe Nebbiolo (Piemonte)

När det är bra, så är det bra.


Kanske inte världens mest spännande viner - och tänk om vi hade haft ett danskt utbud, då hade det blivit ännu svårare att gissa! Trots den totala förvirringen kring glas ett och två bör vi ändå ha skrapat ihop till några poäng över godkänt. Klockan har blivit två och aptiten är vid det här laget glupande. Vi taxar in på Sturehof, där en halstrad hjälmaregös med smörstekt svartrot, ramslök och ansjovissås visar sig vara ljuvligt god. Ett glas 2006 Michel Bouzereau Meursault "Les Grands Charrons" förenar smakrik citrus, tydliga mineraler, örter och balanserat rostade fattoner. En upplevelse - elegant, givande, nästan storslaget vin!

7 kommentarer:

peblin sa...

Kul att läsa att jag inte är ensam om att placera Ricasolin i Bordeaux - på druvkursen var den med som dark horse i syrah-delen och jag kunde nästan svära på att det var en bdx.

Har absolut inte de associationerna till tidigare årgångar... Kanske ett litet minifynd för bordeauxlovers?

esping sa...

Jag lyckades placera Ricasolin i Rhone vilket plockade ned självkänslan till normal nivå efter boosten av att ha prickat in både druva och land på vin nr 1

Finare Vinare sa...

Peblin - med tanke på det modesta priset är det helt klart något för bdx-vänner! Det påminde inte om tidigare årgångar, som sagt. 2006 var ju bra i Toscana, detta ska definitivt prövas hemma..

Esping - i vilken sektion gjorde du provet? Och ja, blindprovning är verkligen bra för ödmjukheten! Så fort man blir för styv i korken får man på truten. Det är bara att fortsätta öva på lyhördhet för intrycken och att inte börja med slutsatserna...

esping sa...

Jag gjorde provet i Ängelholmssektionen. Jag körde med största sannolikhet på teoridelen men klarade praktiken. Till mitt försvar kan sägas att jag inte gått kursen. Går f n druvkursen men tyckte det var kul att testa kunskaperna. Lyckades också hitta ett fel i facit. Det finns tre italienska DOCG för enbart söta viner. Utöver Moscato D'Asti och Recioto di Soave finns även Ramandolo

Gunnar N sa...

Jag trodde också att glas nr1 och 2 hade bytt plats. Jag tyckte att ettan hade ektoner men det var väl antagligen den kraftiga mineraltonen jag kände. Glas nr 2,Bourgognen kändes enbart sur och kartig. Ingen som helst fatton eller smörighet. Inte ens efter 40 min. luftning.

Finare Vinare sa...

Strålande, Esping! Ramandolo DOCG är utan tvekan 3-betygsnivå. Och n har ju koll på de där gränstrakterna...

Det blir nog till att prova Pewsey Vale och Les Setilles parallellt på hemmaplan.
Kan vara en lämplig näsbränna...

peblin sa...

Utan att varit på provet låter det märkligt att facit skulle varit som ni beskriver... Setilles är ju "standardvinet" för Munskänkarnas diverse kursprovningar och jag använder det ofta själv i provningar. Brukar inte gå att ta miste på att det är en bourgogne.

Pewsey Vale är både grön och har åtminstone alla tidigare årgångar haft mycket karaktärstisk Rieslingdoft med blommor, skyhög syra och petroleum.

Fel i facit säger jag och hejjar på alla som vill gå till examinator och be om upprättelse ;-)