Oj, vi har visst inte skrivit ett enda ord om Julien Barrot på flera veckor! Synd och skam - dags att råda bot på den saken. Idag är vi himla sugna på varsin redig baconuppknuten tournedos och stadiga pommes frites enligt Anthony Bourdain, med en klick gräddstuvade trattisar. Innan matlagningen startar vi med en karaffering av båda flaskorna. Nollsexan är mörkare blåröd, nollfyran några nyanser ljusare och klarare rubin med varmare färgtoner.
Det är i detta ögonblick vi får den största kicken under hela kvällen. Att dofta på 2006 Pure i karaffens mynning är en närmast erotisk upplevelse som framkallar spontana stön av vällust. Doften hos det unga vinet känns väldigt välbekant från i somras - fatproverna av 2007 års grenache i källaren hos Domaine La Barroche. Doften uppenbarar sig om ett elixir av körsbär, vildhallon och jordgubbssylt - en absolut klockren upplevelse av grenachefrukt! Det enda som för övrigt letar sig upp i karaffens mynning är sensationer av krossad sten...
En timme senare häller vi upp för att prova i glasen. Vi får nu en rätt orolig doft med inslag av parfym, kemiska övertoner och allmänt vassa kanter. Ungdomligheten uttrycker sig i körsbärskärniga toner och en frisk örtagårdskänsla som kommer mer och mer i glaset. Cocktailkörsbär, muskotnöt, lakrits och hudkräm är annat vi tänker på i det här stadiet. Men själva fruktessensen, elixiret, vill inte träffa på samma sätt just nu...
Dags att smaka! Här serveras en stor, kraftfull direktträff mitt i plytet, med tydlig chillihetta. De finsandiga tanninerna är rätt diskreta, men den vällustiga, krämiga smaken fullkomligt dryper av sötlakrits. Eftersmaken är riktigt lång med en liten malörtsbitterhet. Det hela känns bekant från fatproverna i somras - fast nollsjuorna var ännu bättre, dvs de hade större frukt och tanniner. Trots alkosötma och sötlakrits känns vinet ändå helt fräscht - syrorna och mineralerna är det verkligen inget fel på. Jämför vi med nyligen testade 2006 Domaine de Villeneuve Les Vieilles Vignes som hade ännu mer av alkosötma och sötlakrits, är detta ack så mycket friskare och bättre strukturerat. Aromer av svartpeppar och sydfranska örter hjälper till med den nödvändiga uppstramningen. Smaken sätter sig till rätta på ett fantastiskt sätt för en så ung châteauneuf och är verkligt njutbar både innan, under och efter den kolesterolstinna måltiden.
2004 Pure är svårare i karaffstadiet. Finns det möjligen en nästan omärklig nyans av smygkork, i det första intrycket... ja, korken ser faktiskt lite misstänkt ut, med en liten spricka som skulle kunna härbärgera minimala doser TCA. Nåja, vi glömmer det, kvällen får utvisa. I det här läget är det en klart återhållsam frukt i den något unkna doften. Betydligt mer betoning på sten och mineraler än i nollsexan och framförallt: en del tredjehandsaromer av tjära, läder och ett svagt os av stall.
I glaset en timme senare har doften satt sig och är både harmonisk och läsbar, jämfört med det för tillfället bråkiga lillasyskonets doft. Vi noterar en aning av volatila drag som liknar balsamico. Sedan är det dags för en superläcker gammal jordgubbsylt från mormors skafferi, med parfymer från samma gamla mormors parfymskåp. Därtill en aning av brända toner som av torkad frukt, särskilt fikon och dadlar. Övertoner av herbes de provence och den början till bouquet av tjära och läder vi mötte i karaffen finns förstås med.
Smaken är balanserad, sammetslen, mognande och harmonisk. Den här ladyn satsar mer på finess än på kraft, och får oss även denna gång att tänka på bourgogne. Eftersmaken lämnar en känsla av gammal jordgubbssaft och kryddor. Först tänker vi att det är "drick nu och lagra inte" som gäller. Men just då vrider vinet upp volymen ett snäpp och går vidare till nästa nivå. Vi märker båda tydligt hur smaken bara växer med tid i luften, allra bäst smakar det nog efter tre till fem timmar. Trots att vinet onekligen är lite lättare i kroppen än nollsexan har det ungefär samma tryck i avslutningen och samma längd på eftersmaken. När det är dags att äta bjuder nollfyran lika bra motstånd till maten som nollsexan, de passar båda grymt bra till kvällens fett- och kolesterolchocker - men ovanligt nog kommer vi på oss med att sukta efter ett ännu häftigare vin!
Ok, dags att summera. Julien Barrot måste vara inofficiell mästare på tidig drickbarhet i châteauneuf-du-pape. Det tackar vi - och alla andra otåliga - för. Kvällens 2004 kan ha varit märkt av en lurig korkskada men presterade ändå nästan lika bra som förväntat, med plus för sedvanlig elegans, utveckling och komplexitet. 2006 är större när det kommer till kraft och fyllighet och är i dagsläget ett rättframt och hedonistiskt vin som går ypperligt att dricka nu, men ska ändå ha mycket att vinna på att ligga till sig. 2005 var ännu bättre i alla parametrar, men tuffare, vi tyckte i våras att det behöver lagras och det lär förstås bli hur bra som helst. Nästa år är det dags för 2007 att nå marknaden. Det var minst lika schyssta grejer i det fatet, det kan vi intyga!
ps. 2006 Pure har också testats här, här och här. Samt av Parker, förstås - redan för ett år sedan. Ingen långsökt gissning att betyget kommer uppgraderas snart...
2006 Pure Châteauneuf-du-Pape (Domaine La Barroche)
2004 Pure Châteauneuf-du-Pape (Domaine La Barroche)
20 kommentarer:
Hej, låter fantastiskt, vad ska man säga...
En fråga hur ni fått tag i 2006:an.
Har tyvärr inte fått tag på någon flaska av någon årgång överhuvudtaget, attans, en nackdel med att bo norröver utan tillgång till T6 och T7. Får ständigt slåss med min lokala byråkrat för att få tag på hyfsade viner.
Mvh
MSVin
MSVin, endast nollfyran släpptes via BS i våras, och senare som tillfälligt släpp i juni. 2005 gick åt snabbt via privatimport och 2006 såldes med teckningslista och privatimport. Mycket bättre, inte minst för dem som bor utanför storstadsregionerna. Hör av dig till Gabriel på Bristly så ska du nog kunna köpa nollsjuan när den kommer!
Tack det ska jag göra asap!
Ha det bra!
P.S. Brolio 2006 spökar igen! Se mitt senaste inlägg. Jag blir inte klok på det. Några kloka tankar...
Oh but you didn't...
Jag som har varit så ståndaktig och hållit vantarna borta från nollsexan; här växer trycket. Låter kul med mer kraft, som komplement till 2004 som byggde mycket på elegans och balans. När viner är så här välgjorda får de gärna vara hur kraftiga som helst, men smidigheten hos första årgången är ändå något speciellt. Men den där karaffupplevelsen vill man ju inte missa. Kanske kan man lura lillebror att titta lite i frysen. Tack för fin läsning.
(A): Hej, har inte hunnit på nollsexorna ännu men drack nollfyran förra helgen. Tyckte att den var alldeles strålande direkt när den kom ur flaskan (kunde inte hålla mig från att sippa direkt). Efter någon timma tyckte jag att vinet stängde ner lite och blev faktiskt sämre i mitt tycke och gjorde mig lite besviken. Glad blev jag igen när vinet efter en fyra-fem timmar i karaffen lyfte igen. Slatten som stod kvar i karaffen över natten var oxå fortfarande mer än drickbar. Som sagt i mitt tycke bäst direkt ur flaskan. Hade faktiskt samma upplevelse med Fiancée 05 för några veckor sedan...
(A) - instämmer i att 2004 Pure smakade utmärkt direkt när vi provade. Det var egentligen bara finishen och eftersmaken som vi tyckte blev mycket större efter 4-5 timmar. Den där dippen efter någon timma, det var väl ungefär då vi satt och pratade om att vinet nog borde drickas upp relativt snart, innan det la in nästa växel ;-)
2005 Fiancée drack vi i juni nästan direkt ur flaskan och det var knockout. Kanske har att göra med maten: som av en händelse var det baconlindad tournedos, fingertjocka pommes frites....
Anders: Don't be afraid!
Jag instämmer i att Pure 2006 har massor att erbjuda redan nu och har man ändå någon eller några kvar är det dels underbar njutning, dels bra med ett utgångsläge för framtida strategier.
Jag hade, förutom den kanske mest klockrena hallonpuré jag haft äran att dofta/smaka, svårt att urskilja övriga komponenter under första timmen. Ändå försökte jag ungefär 20 gånger ... Det doftade så gott att jag liksom tappade koncentrationen och bara njöt - ungefär 20 gånger ...
Hallonen, och möjligen den där stenen som F&V nämner, dominerade så stort under första timmen, men sedan släppte det/jag loss och blev mer komplext med anis (sötlakrits?), garrigue, någon orientalisk krydda eller två.
Jag luftade i bortåt tre timmar innan jag drack till mat och efter ytterligare någon timme tog tanninerna lite plats, inte som ett problem utan som ett härligt löfte för framtiden. Jag har prövat en, har ett par kvar som ska få ligga till sig och jag ångrar mig inte ett dugg - tvärtom!
Jaha, då var Parkers uppgradering av 2006 Pure klar. 95 poäng landade den på...
Ja, sorterar man alla 619 vinerna i poängordning och börjar uppifrån, så ställer sig nackhåren på ända redan av själva läsningen. Hur ska det då inte bli när vi får smaka, till exempel 2006 Clos des Papes... ahhhh!
Märkte först i morse att jag fått mail från Bristly angående en ny laddning Pure 2004. Jag har inte kommit åt den tidigare, så jag skickade i väg ett långskott via telefon tosdag morgon 10.00, pip.
Jag har egentligen inte plats för detta vare sig i garderober eller plånbok, men vad gör man efter allt jag läst om 04:an? Vad gör man efter att själv ha fallit handlöst för 06:an?
72 flaskor, hur raskt tror ni de försvann?
Vi har ingen aning, är de slut nu? Vi ringde vår lokala butik inom tre minuter efter att mailet kom...
Ingen aning heller. Jag jobbade i går kväll och Gabriels mail ramlade in i min privata box som jag öppnade i morse.
Fick panik, samvetskval, våndor och ångest, men så befriade jag mig från allt detta efter ett telefonsamtal till min biktfader och ringde sedan mitt lokala SB 10.00 pip.
Tjejen i kassan kom i alla fall så långt som att hon kunde ge datum för preliminär landning; 6/3.
Vet inte om det betyder något.
Jag menar, ett omsjunget vin för 399:- som dessutom görs i liten volym, jag tror att det kan gå undan.
Från det ena till det andra: Vill ni ha två eller tre Barral 06? Ni och Nettare har fem flaskor att dela på. Jag, Franko och Mårten har tagit de sju andra.
Grattis, då får du snart smaka på den rara nollfyran. Är det ängeln Gabriel som är din biktfader? Praise the Lord...
Tre Barral 06 om vi får, tack!
Nä, inte Gabriel utan min vän Vinarskalle som raskt övertygade mig om den rätta och sanna vägen till frälsning ... Tio Ave Maria, Tio Fader vår samt några Pure 2004. Nu, när jag är befriad från vånda längtar jag svårt efter SMS.
Tre Barral 06 - det säger vi. De anländer nog vilken dag som helst, mailar då. Nettare-Anders lät nöjd med två, så det blir bra.
Hallå, jag räknar med att äntligen dra korken ur en Pure 04 på lördag. Jag får av någon anledning viltvibbar.
Vad tror ni, en biff bourgignon-inspirerad långkokt viltgryta med kantareller, smålök, selleri, morötter, rosmarin, enbär och lite Periquita - är det feltänkt?
Ska man bara gå på tournedos, trattisar och pommes direkt?
Pure är ju rätt sötfruktig så och kan säkert passa din vilträtt utmärkt, kanske med gele också? Ta i så fall en gele på fikon & jordgubbar ;-))
Entrecôte eller tournedos till nästa flaska?
Vi är nyfikna på hur vinet och kombon levererar!
Det blir med gelé och sedan följer vi upp. Komborapport kommer - om inte annat på denna plats.
Jean d'Arc!
Drog just korken ur Pure 2004 - och vilken jordgubbssylt! Aaah, ljuva njutning. Fortsättning följer.
Mmmmmmm!
Herregud så gott. Pure 04 serverades till viltfärsbiffar som kryddats med lite ädelost, rosmarin, enbär och senap. Till det gräddkokta trattkantatreller och klyftpotatis samt svartvinbärsgelé och när den tagit slut fikonmarmelad. Viltsmaken i biffarna är hög och får en härlig skjuts av enbären och ädelosten. Ändå, Pure 04 tränger sig fram genom smakraderna och ställer sig längst fram på scen.
Mmmmmmm!
Jordgubbssylten kommer igen i munnen och blandar sig med den mildaste vanilj, med en forest floor-feeling som tar mig till Bourgogne och tillbaka. Fikon kommer (hej marmelad!), aningen örter, asiatiska kryddor (kanel, va?)nån parfym som jag inte kan sätta ord på och så till sist, mild och härlig lakrits. Lösningsmedlet från er not anar jag, men det stör inte mig alls - tar mig bara en sväng till Piemonte och det är ju aldrig fel.
Jag har haft enorma förväntningar på den här, så enorma att det tog mig ett halvt år att brotta ner korkskruvsångesten - och de förväntningarna uppfylls med råge. Så underbart elegant, så underbart rent med ändå komplext. 06 var en ångvält, en alldeles underbar ångvält men det här min stil.
Poäng? Jag kan inte, men för mig räcker nog inte 93.
Skicka en kommentar