torsdag, mars 27, 2008

2004 Clos Saint Jean La Combe des Fous


Ikväll utövar Robert Parker en oemotståndlig dragningskraft på oss. Vi har ett behov av att förstå mannen - och helst sätta oss precis mitt i hans måltidsposition med kniv och gaffel. Ni kan tro att vi ändå känner oss lite som de oskuldsfulla Frodo och Sam, kikande över ett klipputsprång rakt in i självaste Mordor. Vad är det som Sauron festar loss på? Vi tänker oss en typisk middag ur Hedonistgazetten med fem kötträtter och tre röda hundrapoängare och minst lika många runner-ups därtill. Naturligtvis föregås huvudintresset av tre fiskrätter med mogen champagne och häftig ekchardonnay. Vi undrar - kräktes man mitt i, som på 1600-talet? Gargantua hade förmodligen ballat ur halvvägs och fått bäras iväg från bordet. Så vi skalar ner menyn till en enda kötträtt, men behåller själva andemeningen - en sjujävla stor hängmörad fettstinn bit prime rib, även känd som entrecôte, stekt i ankflott. Därtill le puy-linser och en stor citron-och olivdressad grönsallad med avokado. Bordet är dukat - now pour the wine...

2004 Clos Saint Jean La Combe des Fous har en mörk, alkoholångande doft med massor av animaliska toner, köttbuljong, tjära, grillat kött och en läcker men endimensionell frukt som mest påminner om kirsch - det vill säga körsbärslikör med destillerad kärnton av stenfrukten. Omgivningen är komplex, frukten monolitisk. Kryddnejlika och muskot brassar på runt omkring. Vi provar med en klunk innan den första tuggan. Vilken chock - restsötman är bland de högsta vi någonsin smakat i ett bordsvin. Nästa logiska steg måste vara ett rejält glas ungt portvin till biffen. Men efter en tugga hängmörat fett kött uppstår faktiskt något slags balans. Det tjongar till ordentligt i munnen - och samtidigt är munkänslan viskös, mjuk och len. Vinet är superintensivt och ligger någonstans på gränsen mellan vin och tung narkotika. Eftersmaken är lång och rejält alkoholdriven. S: en fascinerande upplevelse, men inte riktigt min grej - detta är ett monster som går rakt upp i kolan! Zonk.... S igen: vill man giftmörda någon är det nog ett lämpligt vin att smyga ner giftet i, det lär inte märkas ändå...

Vi enas, trots vissa invändningar, om att giftermålet mellan köttets krämiga, feta toner och vinets sanslösa drag är lyckat och intressant. Vi fattar vad farbror Bob jagar efter, även om vi själva nog skulle ha puffat fram andra kandidater. Några större mängder vin slinker inte ned. Efter en skön mellanakt med en riktigt fin och för sig själv drickbar 2005 Didier Gerin Côte-Rôtie Les IV Saisons är det dags för det slutgiltiga manchegotestet. Nu doftar La Combe des Fous plötsligt klockren svartvinbärsgelé och läcker crème de cassis med bra djup. Det borde vara helt rätt till ost - och det är det! Mmm, vinet visar sitt allra bästa efter fyra timmar i luften, i sällskap av den milt krämiga manchegon....

Vår slutsats är: ska man investera i de här superhäftiga toppgrenacherna från södra rhône (liksom vissa viner från Priorat) är det, förutom för längre lagring, i rollen som ostviner de har störst möjligheter att övertyga idag. Tänk på restaurang, att få ett välluftat glas till ostbrickan... wow, vilken avslutning! Efter en måltid, senare på kvällen, har de kraften att ta upplevelserna (och den positiva berusningen) till helt nya nivåer...

2004 La Combe des Fous Châteauneuf-du-Pape (Clos Saint Jean, Châteauneuf-du-Pape, Rhône)

26 kommentarer:

Frankofilen sa...

Hmm drack ni det knappt godkända 199-kronors vinet eller giganten för 498? Och vad säger ni om Artbergs IG med motiveringen "rökskadad"?

Hur som helst, ni är verkligen inne i mörkaste Rhône-Mordor och nosar och jag är tacksam för att få läsa. Själv satsade jag på Deus Ex-Machinan istället, men det här ger väl någon vink om husstilen.

Visst skakar man på huvudet när man läser om sjöslagen i HG...

Johan sa...

Fler som nosar kring runt Mordor alltså :-)

Vi provade Clos Saint Jean Dues-Ex Machina 2004 för något år sedan och jag minns den inte som riktigt lika monsteraktig. Fast flera Chateauneuf-du-pape:er med Parker poäng över 90 har varit lite för
Kirsch:iga för min smak. Färskast
i minnet är 2001 Domaine Giraud Châteauneuf-du-Pape Cuvée les Grenache de Pierre, som bara var
för mycket (och då menar jag inte på ett positivt sätt).

Thomas sa...

Bara för att påpeka det uppenbara i detta tema: vem kliver fram och provar en La Mordorée? (Låt säga 2005 ChdP Cuvée Reine de Bois?)

Vinosapien sa...

Lite småfrågor dyker upp i pannbenet när jag läser om ert briljanta hedonistiska förehavande:
- hur mycket CdP är det (typicitet alltså)?
- hur mycket Grenache är det (även här typicitet)?
- hur trött blir munnen (tänker på er kommentar "Några större mängder vin slinker inte ned").

Sistnämnda upplever jag ofta när man försöker sänka en röd Aussie/Jänkare på 2. Alldeles för ofta finns 1/3 av flaskan kvar och vi har ingen lust att fortsätta. För mycket alkohol, för mycket sötma, för mycket fat, för LITE nyanser...

anders wennerstrand sa...

Ja du Thomas, jag sneglade på den senast i går, men förnuftet höll upplevelsenarkomanen i schack... Den lever onekligen farligt just nu med det rådande Mordortemat.

Jag provade ju 2004 i höstas, och fick ett otvetydligt kvitto på att den var åt helsike för ung. Å andra sidan var 2004 rätt traditionellt medan 2005 verkar vara en sådan årgång som har fyllig och läcker frukt även när allt annat är i babyfas, så en för ung 2005 La Reine smakar nog betydligt bättre än en för ung 2004 La Reine. Fortsätt hetsa lite bara ;-)

Frankofilen sa...

Johan,
man får väl åtminstone säga att Parker varnade dig för 2001 Grenache de Pierre: "...nearly illegal levels of kirsch liqueur".
Vad tyckte du om alkoholkänslan? Blev lite fundersam när jag läste det här

WS gav vinet 79 poäng om fattat rätt. För att, som F&V skriver, förstå Parker, är det nyttigt med återkoppling. Kanske skall man bara dra öronen åt sig när det är för mycket snack om sexighet och hedonism i noteringarna.

Ursäkta trådkapningen.

Johan sa...

Frankofilen,

Jo, betygen stämmer. Jag köpte den innan jag hade läst dom men jag hade nog
inte låtit bli endå iofs :-).

Alkoholen var också starkt närvarande, vilket bidrog till likör-känslan. Inget vidare på det hela taget.

Jag har en flaska kvar men jag tror egentligen inte att den kommer att bli så himla mycket bättre med lagrig. Får väl servera den blint i något lämpligt läge :-)

Även jag har några Mordorée-05:or liggande men Cellartracker såger 2013-2025...

finare & vinare sa...

Frankofilen, några svar på dina frågor: gigant är en rimlig beskrivning, det får väl nästan sorteras under vintage port ;-) - och då är ju prislappen rimlig.
Vi har inga invändningar mot vinets kvalitet. Ett glas var till osten - när man är fyra till åtta runt bordet - borde väl vara den bästa användningen. Som matvin blir det för mycket, i vår smak. "Rökskadat" fattar vi inte så mycket av (Sydafrika går tydligen bra ändå) - men det finns gott om djuriska och köttiga drag.

Nej Thomas, inte blir det vi som korkar upp en 2005 Reine des Bois i första taget, vi får hoppas på att Anders karaktär ger efter ;-) Men vi är förstås väldigt nyfikna....

Vad gäller typicitet är det väl först när Ch9 börjar mogna som det utvecklar den typiska bouquet och komplexitet vi är ute efter - och då är i vår smak en lyckad "Tradition" ofta bra som råmaterial. Vi har ingen aning om vad just detta vin kommer att ge med tiden...

Ch9 är ju ett distrikt med stor variation - det finns något för olika smaker. Vad som är mest typiskt är inte gott att säga, men vi hejar generellt på "röda laget" med Clos des Papes, och i det laget platsar ju inte detta vin. Elegans och finess är också centralt för oss (se 2000 La Nerthe) - och det är inte de första ord vi skulle använda om 2004 La Combe des Fous...

Proportionen grenache är 60% - och visst har vinet koncentrerad grenachekaraktär (ja, det har ju exempelvis Priorat också ;-) Och jo, visst blir munnen trött och vinet går rakt upp i planeten. Det är en viktig invändning för oss, eftersom vi uppskattar drickbarhet i vin. Användningsområdena
begränsas kraftigt - drickvänliga viner kan man ju köpa lådvis av, här räcker det med någon enstaka flaska...

Vinosapien sa...

Vi ska skicka i oss en CdP Charvin -99 till kvällen. Även hans viner har tidigare skördat rejäla poäng hos Parker. Återkommer när de sista dropparna slunkit ner.

finare & vinare sa...

Vi ser fram emot att få din rapport! Parkers noteringar om olika årgångar från Charvin sänder ut lite motstridiga signaler: komplext, elegant och burgundiskt - eller sexigt, kirschigt och hedonistiskt. Här kan allt hända - hoppas det smakar ;-)

Björn sa...

Hoho, skrockar den gamle och noterar en härlig entusiasm samt anar en tilltagande korkskruvsångest för den förväntade härlighet som fortfarande är beslöjad. Jag nöjer mig med att läsa och har inte minsta tillstymmelse till ångest, så mina Reine des Bois ligger loksom Finare Vinares trygga. Sannolikt ligger mina längst:-)

finare & vinare sa...

Vi får väl se! Vi gillar ju som känt att bekanta oss med vinet som ungt - men sedan har vi inga större problem med att gömma och glömma. Tio års ålder är väl en bra utgångspunkt för nästa återseende när det gäller stora viner...

Claes sa...

Själv minns jag med stort välbehag de 1977or som fanns till salu på SB i början på 80-talet. Trots det inte speciellt imponerande året lyckades ChNdP framtälla en del pärlor, och CSJ -77 var ett extremt stalligt och lättillgängligt vin med inte helt ChNdP-typisk framtoning vid 5-8 års ålder. (sen tog lådan slut).

Men sedan dess verkar egendomen ha bytt framtoning en aning.

finare & vinare sa...

Claes, spännande att få ett sådant perspektiv! Det här måste varit åratal innan idén med vingårdsviner och prestigecuvéer fått fäste i Châteauneuf... så du drack väl gårdens "Tradition" eller enda vin? Jo, ett generationsskifte har förstås ägt rum sedan dess. Är det någon som provat den 2004 CSJ Tradition som släpptes i höstas och nu finns i BS?

Vinosapien sa...

Har nu smält intrycken av Charvin's -99.

Charvin gör INGA cuvéer, en CdP och en kanon-CdR är vad som lämnar domänen. Inga fat/foudres utan här gäller cement. Blandningen ligger på Grenache (cirka 70%), Syrah, Mourvèdre och Vaccaráse. Charvins viner behöver TID innan de ger i från sig sin inneboende charm.

Prisstegringen är ganska häftig.
-99 kostade 12E, -00 15E och -01
17E. I dagsläget ligger hans CdP en bit över 20E. Deras CdR ligger på 6-7E och får anses vara ett grymt kap.

Över till vad vi tyckte om -99:an.
Efter 3-4 timmars dekantering går doftfärden till Bourgogne och Piemonte. Våt mossa, multna löv, nyplockade kantareller, mylla, torkade rosor och mängder av mörka bär. Längre bak ligger tobak och garrigue på lut.

Om doften säger Bourgogne/Piemonte är det inget snack om att smaken leder oss till rätt ursprung. Södra Frankrike i ett nötskal med en läcker söt Grenache-frukt och en tuff Mourvèdre-öppning. Syrah lättar upp anrättningen med en lagom dos syror. Allt exploderar i en grymt bra symfoni med tanniner och tyngd som kräver VILT. En fransk böngryta och några Viggar lyfter vinet till än högre höjd.

INGA problem att dela en flaska på två...

Utlovad producent lista följer...

finare & vinare sa...

Ja, Vinosapien, det här låter ju som svaret på frågan om typicitet. Cementtankar är ju vanligt i såväl Ch9 som Gigondas (ingen risk för träsmak där;-) - och prestigecuvéerna en förhållandevis ny uppfinning. Gårdar med en enda cuvée får pluspoäng i vår bok. Och trots prisstegringen är det ju strålande i termer av prisvärde...

Tack för noteringen! Det låter fantastiskt gott, vi kan nästan sniffa de fina tredjehandsaromerna. Hur var det med restsötman och alkoholen ?

Vinosapien sa...

14% och inte störande.
Sötma men inte restsötma.
Allt väl integrerat.

Men med sådan urkraft krävs en tuff utmaning på talriken.

Håller många år till.

Vinosapien sa...

Är det ok att slänga upp listan (lång) här??

finare & vinare sa...

Självklart! Vi väntar med spänning...

Vinosapien sa...

Glömde hela Loire. Så kan man ju inte göra.

1. Sauvignon Blanc
Francois Cotat (grymma Chavignol. obs ska sparas MINST 10 år. Vi smakade en -89
i hans källare. glöm fläder etc - tänk stor komplex riesling)

Pascal Cotat - kusinen. Gör även han fina Chavignol

Lucien Crochet (rena SB och inget tjafs)

Gerard Boulay (mer personliga Chavignol)

2. Chenin Blanc
Domaine de la Taille aux Loups (Vouvray, Montlouis både torra och söta. hög kvalitet rakt igenom)

Domaine de la Fontainerie (riktigt bra Vouvray)

Domaine de Bellivière (ute i ingenstans gör de mkt friska och komplexa CB-viner i biodynamisk anda)

Huet och Clos Naudin (självklara i Vouvray)

Chateau de Chamboureau, Domaine des Baumard, Domaine du Closel (bra Savennieres rakt igen)

3. Cab Franc - om man nu gillar denna vintyp
Philippe Alliet, Charles Joguet (bra Chinon)

Domaine de la Butte, Yannick Amirault (bra Bourgeuil)

Cab Franc är stort i Paris. Många nya etablerar sig och kvaliteten ökar kontinuerligt.
---------------------

Alsace

Luc Mader (rena viner i Trimbach-stil)
Domaine Loew (enkla med stilrena)

Rolly Gassmann (stora - viss restsötma - men oerhört personliga)

Mittnacht-Klack (bra rena Alsace-rieslingar)

Domaine Stirn (Pinot Gris + Gewürz-specialist)
-----------------------------------

Provence

Domaine Bunan (flera roliga bandoler)

Laffron-veyrolles (mera bandol)
------------------------------

Rhone S

Charvin (endast en cuvée - bravo - samt riktigt bra CdR)

P Usseglio (deras enkla CdP kostar cirka 15 E på plats men 300+ sek på SB)

R Usseglio

Vieux Donjon (traditionell men stora viner)

Janasse (presentation överflödig - deras CdR är bra)

Hur skoj som helst med alla som skippar Coop'en och drar igång egen verksamhet
-----------------------------------

Rhone N

Closel-Roch (bra Côte-Rôtie)

G Barge (ok Côte-Rôtie men erbjuder b&b vilket innebär mkt trevliga provningar)

P Dumazet (Condrieu i toppklass. Inte lätt att hitta. Leta i Limony)

Jasmin (Bra Côte-Rotie som MÅSTE ligga 5 år innan man testar. Mkt Bourgogne-känsla)

M&S Ogier (moderna côte-rôtie. Gör en VdP 'La Rosine' som är busbillig och busbra)

Läs Livingstone's bok för många personliga bra tips.
-----------------------------------

Lanuedoc-Roussillon

Mas Foulaquier och Mas Bruguiere (Pic Saint Loup)

Ferrer Ribiere (vilde i Roussillon som gör PERSONLIGA viner - hur intressant som helst.)

Marcevol (ägs och vinifieras av ägarna till Cahors-favoriten du Cedre.)

Rimbert och Tabatau (St-Chinian)

Fontanel (roussillon-village) här runt calce finns det gott om intressanta nykomlingar
-----------------------

Sud-Ouest
Du Cedre och Clos Triguedina (Cahors) här finns mkt mer att utforska..

Chateau d'Aydie, Viella, Cosse Maisonneuve, Labranche Laffont (madiran)
viktigt att påpeka att här gäller deras rena Tannat-viner. annars bir det för spretigt och grönt.

Clos de Lapeyre och Domaine Bellegarde (jurancon) även här finns mkt mer att hitta
sedan naturligtvis bergerac, gaillac... tiden ni vet - resnerven kliar.

Har bara haft 3-4 dagar och åkt runt här. På tok för lite.

Ulf sa...

Seriously, manchengo krämig? Då jag inte provat osten tidigare köpte jag en bit, men den var snarare smulig! Hård, torr och inte gratis... ;-)

finare & vinare sa...

Ja, visst är det en hårdost! Vår bit var fortfarande ganska ung och hade en skönt krämig munkänsla.
Inte som en 36 månaders parmesan - där kan vi hålla med och både hård, torr, smulig och inte gratis;-)

Jos sa...

Visst kan Manchegon vara krämig! Men det är ju som sagt krämig i förhållande till en parmesan.. Dock, trots att jag är rödvinsälskare, dricker jag hellre vitt till.

Jos sa...

Visst kan Manchegon vara krämig! Men det är ju som sagt krämig i förhållande till en parmesan.. Dock, trots att jag är rödvinsälskare, dricker jag hellre vitt till.

Anonym sa...

Awesome web site, I had not come across vinare.blogspot.com earlier during my searches!
Continue the superb work!

Finare Vinare sa...

Fanx, William. The links are fixed.