torsdag, mars 20, 2008

Viner och mikrofoner


Till ett gott glas châteauneuf efter en helkväll med inspelningar av Steinway, sångsolist och kör, ligger det nära till hands med en liten utvikning om likheten mellan viner och mikrofoner. Har vi snöat in fullständigt, eller slutligen fått tomtar på loftet? Alls inte, det finns mer gemensamt än man kan tro - och det utvecklar sig till rena programförklaringen! Båda försöker fånga något svårgripbart, kanske kan det vara la culture i ordets sanna bemärkelse? - kombinationen av en växtplats, druvmaterial och ett uttryck - eller kombinationen av en inspelningsplats, en ljudkälla och ett uttryck. Både terroir och akustik är egentligen helt konkreta förutsättningar - och samtidigt, för de flesta, svårt abstrakta saker...

Samma adjektiv går att applicera, ofta lånade från andra sinnen (fyll på själva): runt, djupt, dovt, tufft, mulligt, vasst, spetsigt, spretigt, stumt, instängt, öppet, fräscht, muggigt, mjukt, sammetslent - och i bästa fall rent av sinnesvidgande! Efterklangen är företrädesvis lååång... En silver lining i form av fräsig syra eller glittrande diskant retar våra sinnen. Skönhetsidealen är desamma, de klassiska: harmoni, komplexitet, elegans, proportion, balans, dimensionalitet, detaljrikedom, precision. Korrekthet är nog bra - men personlighet och positiv färgning är ännu bättre...

Det har visat sig att jämförande tester är ett suveränt effektivt och samtidigt roligt sätt att få grepp om skillnaderna. Både vad gäller mikrofoner och viner bubblar internet av foruminlägg, frågor, jämförelser, beskrivningar och rekommendationer från rutinerade power-users och konnässörer. Två riktiga paradis för nördar och kalenderbitare, med andra ord. De mest sällsynta och äldsta exemplaren dyrkas i samma högtidliga, vördnadsfulla ordalag världen över. Vintage! Samlarna dreglar och priserna ligger på ungefär samma stratosfäriska nivå... En Neumann U47 eller en Telefunken Ela M 251 från femtiotalet är förmodligen de exakta motsvarigheterna till 1961 Latour eller 1962 La Tache. Ur denna ädla kvartett har vi bara erfarenhet av en, gissa vilken...

Nya världen har i båda fallen erbjudit svår konkurrens till de gamla europeiska, konservativt prestigefyllda värdena. Kina är mikrofonernas motsvarighet till vinets Östeuropa, Sydamerika och Sydafrika. Lågprisade varianter på klassiska teman når en bra bit på väg och gräver inte några djupare hål i konsumenternas plånböcker. Billig arbetskraft jobbar i båda fallen hårt för att förse hela västvärlden med "prisfynd". Men liksom i vinets värld är gammal till slut ändå äldst - och när det kommer till kritan är vi nog rätt många som gärna betalar för skillnaden i hantverksmässighet. Men inte i något av fallen har vi ännu trampat ner i vintageträsket, det kanske dyraste av träsk - utan ser ganska funktionellt på både vad som är i glaset och vad som kommer ut ur högtalarna. Autenticitet - en känsla av tid, plats och stilvilja är nog det vi värderar högst. Men det är njutning i vardagslivet, enligt våra egna preferenser - inte prestige eller troféer - som får våra hjärtan att ticka lite extra...



Påskläsning:

Making Sense of Wine (Matt Kramer)
The Taste of Wine (Emile Peynaud)
Questions of Taste - The Philosophy of Wine (ed. Barry C. Smith)
Wine and Philosophy - A Symposium on Thinking and Drinking (ed. Fritz Allhoff)
The World's Greatest Wine Estates (Robert M. Parker)
The Complete Bordeaux (Stephen Brook)
Romancing the Vine (Alan Tardi)

ps. Tack till Erica Jacobson för lånet av det fina påskkortet!

pps. En kul post om analogue wine-making in a digital age.

11 kommentarer:

Pimplaren sa...

Vilken underbar post!

Som hyfsad nybörjare på vin men betydligt mer rutinerad inom musikens (inklusive studions underbara värld) nickar jag gillande och instämmer i jämförelsen mellan "riktiga" mikrofoner och "sämre" från uppstickarländer.
Inget slår väl egentligen en Neumann, men precis som vinvärlden accepterat att de "nya" vinländerna faktiskt kan få till ett bra vin då och då, så ökar ju acceptansen för nya mickar också.

Kul!

Får man till sist allra ödmjukast lägga till ett par boktips?

Jay McInerney är ju mest känd för sina romaner (inte minst Bright Lights Big City) men har på senare år blivit en helt outstanding vinskribent med krönikor i House and Garden. Böckerna Baccus and Me och A Hedonist in the Cellar samlar hans bästa och det är underhållande läsning hela vägen.

Dessutom gillar jag Vino Italiano-The Regional Wines of Italy av Joseph Bastianich och David Lynch.


Glad Påsk!

Magnus sa...

Vilken spännande bokhög. Jag kan ge en stark rekommendation till Stephen Brook's The Complete Bordeaux, den är mitt standardreferensverk när det gäller Bordeaux numera. Lycka till med att ta er igenom The Taste of Wine av Peynaud. Jag har försökt några gånger, men kommer aldrig förbi de där 20-30 tätskrivna sidorna om tungans fysionomi ;-)

finare & vinare sa...

Hej Pimplaren, vad kul att även du är inne på kombinationen vin, musik och mikar! Och visst är McInerney perfekt lättgodis för vinpimplare... vi plöjde båda böckerna julen 2006, och de ledde oss vidare till Kermit Lynch's ännu mer underhållande "Adventures on the Wine Route". Vi ska kolla upp
"Vino Italiano"!

Tack för tipset Magnus, vi ska nog prova att göra punktvisa nedslag snarare än ren sträckläsning. Annars kan den ju vara bra att ta till i fall av sömnbesvär ;-) Peynauds omständlighet till trots är det ju standardverket om hela begreppsapparaten
kring professionell avsmakning...

MMM sa...

Fin post! Lustigt - jag tror att vi vinbloggare (om jag nu kan kalla mej det) har ganska liknande profiler. Själv har jag inte varit inne på rörmickar - men dock rörförstärkare av varierande åldrar. Inte en transistor över tröskeln i mitt hem :-)

Jag kan helt klart relatera tonen i en Fender Super Reverb från sextiotalet till en krispig Chablis.

finare & vinare sa...

Mmm, en skånsk rörtaliban ;-) Visst är "timbre" och "gout" bara två sidor av samma sak...

esping sa...

Hej, kul inlägg. Även om jag är ännu mindre bevandrad i vintage-mikrofonernas underbara värld än i vinets så tror jag att jag förstår och instämmer.För mig funkar vinyl kontra CD metaforen bättre Jeremy Parzen hade för en tid ett inlägg på samma tema http://dobianchi.wordpress.com/2008/03/01/analog-wine-in-a-digital-age/

Vintresserad sa...

Hej (igen) F&V! Som vanligt en synnerligen läsvärd och tankeväckande post. Själv har jag vid flertal tillfällen funderat över liknelserna mellan HiFi-nördar och Vin-nördar... lite förenklat kanske man kan säga att båda grupperna söker optimal återgivningskvalitet inom sin domän. Medlen är däremot ganska väsensskilda - åenasidan supermoderna nya-världen viner och en HTPC-dator m Creatives värsta ljudkort rakt in i ett par aktiva högtalare. Iandraringhörnan de stockkonservativa gamla Bordeauxerna; en vinylspelare (gärna Garrards-mellanhjulsmodell eller en gammal Thorens 124) en Ortofon SPU, rörförstärkare och ett JBL eller Altec Lansing eller evt Lowther hornsystem. Själv är jag ngnstans däremellan - ena dan Bordeaux & vinyl; nästa Aussie Cab+Shiraz och DVD-Audio. Återgivningen av "terroir" och musiken är det viktiga... inte vägen dit.

Fredrik N sa...

Vad kul att Ni gillade Romancing the Vine av Alan Tardi, kanske så mycket att vi ses i Castiglione F. och deras underbara Cantina Comunale eller varför inte över en långlunch hos Renza.

Vi har provat och rekommenderat det starkt.

Huset är redan bokat för första veckorna i juli...

konjären sa...

...men hur i hela friden hamnade ett ljudklipp av gamla vänsterpunkpoparna Doktor Kosmos här!?

finare & vinare sa...

Hehe, kul att du klickade. Låten skrevs som ett svar på DN:s kritikerskiva där recensionerna var givna innan låtarna skrevs. Titeln på låten var "Bollen, Bollen, Bollen". Att ro hem det hopplösa projektet med sådan bravur tyder på en enorm begåvningsreserv. Inte minst textraden "Bollen är rund ifrån Rio till Lund, ifrån Peking till Småländska Ryd" visar hur gamla studentikosa Torsson här fått en värdig arvtagare, ja kanske överman i sin genre. Uje Brandelius är inte bara upphovsman till dessa odödliga textrader utan också en baddare på att traktera Steinway. Kören är förstås The Sweptaways och Uje sjunger så fint han bara kan...

dobianchi sa...

This looks like a great post: I wish I could read it! Thanks for the link. Jeremy