måndag, mars 10, 2008

2004 Ridge Santa Cruz Mountains


Förra året föll vi första gången för ett vin från Ridge Vineyards. Det var 2004 Geyserville. Efter att ha lyckats förhålla oss svala till (förmodligen) både bättre och tätare årgångar på två Vinordicmässor, var det mellanåret 2004 som till slut fick oss på fall. Kanske för att vi inte ett ögonblick kunde anklaga vinet för att vara syltigt, sött och "typisk amerikansk zinfandel"... Det vi hittade var schysst balans och finess. Den här gången är invändningarna av motsatt slag, i motsats till våra gamla eurocentriska fördomar - det här smakar mest som ett svalt år från svala lägen...

2004 Ridge Santa Cruz Mountains har en ganska läcker doft av McDonalds blåbärspaj med vaniljkräm, Solero Röda Bär, vinbärssaft och bittermandel från faten. Efterhand kommer gott om uppstramande övertoner av örter, jord och ett par vackra blommor på toppen. Smaken är god - men också förvånansvärt stram och knuten. Uppfriskande vinbärssaftig med lite bärig kärvhet. Rätt gles, saknar större intensitet och koncentration. Ändå finns en aning längd i eftersmaken. Det är ett hyggligt vin, tycker vi, men ingen upplevelse. Nolltrean smakade bättre i vår mun, men framförallt 2004 Ridge Geyserville, som var det vi blev verkligt charmade av för ett drygt år sedan. Det känns inte som att det här vinet går mot en lysande framtid, men vi kanske har fel. Detta är inte vår hemmaplan. Vad säger ni, alla Ridgefreaks?

51% cabernet sauvignon, 47% merlot, 1% cabernet franc, 1% petit verdot. 13% alkohol.

2004 Ridge Santa Cruz Mountains (Ridge Vineyards, Cupertino, California)

5 kommentarer:

Claes sa...

Tjaa, vad säger man som Ridgefreak?
Utan att kunna falla tillbaka på några anteckningar, men med en bra förmåga att minnas mina reaktioner säger minnet mig andra saker än vad er beskrivning pekar på. Jag blir speciellt bekymrad över "Rätt gles, saknar....".

Grundläggande preferenser och flaskvariation kan naturligtvis spela in här.

Jag har några flaskor till, men de får ligga ett tag.

Personligen håller jag zinfandelblandningarna före SCM. De känns som mer representativa för Ridgestilen.

Ett Ridgevin, ej gjort på Zinfandel, jag saknar är Bridgehead Mataro. 1997 var sista årgången, sedan slog Pierces disease till. Ett härligt vin med Mourvedre à la Bandol matchat med ett inslag av frukt à la Zinfandel.

Anonym sa...

Jag står fast vid den här kommentaren från häromdagen och håller alltså med er; 2004 saknar intensiteten och finessen som vinerna brukar ha, och ingen riktig Draperprofil hittar man heller. Året var som sagt ojämnt, se tex den här berömvärda amatörinsatsen. Jag tror inte heller att det kommer någon svan ur den här.

Mycket kan också handla om personlig smak. Titta på druvblandningen: 51 cab, 47 merlot, jämfört med 2003 som hade 68 cab, bara 23 merlot och betydligt mer av framför allt pv. Känns som en naturlag att jag (och ni?) borde gilla 2003 bättre.

Claes sa...

Jag känner mig lite som en Carola-fan som inte begripit att hennes (och va han nu heters) låt faktiskt var en av de sämsta, och in i det sista försvarar sin idol på allehanda irrelevanta sätt.

Paul Draper, jag kommer att stå upp för dig!!

Men jag tvingas väl öppna en flaska igen och kolla om ni har rätt....

Björn sa...

Jag kan inte direkt uttala mig om röda californiska viner då jag endast druckit Heitz CS och Opus One, som vid respektive tillfällen fått stå tillbaka mot bättre fransoser.
Dock har jag lovat mig själv att köpa på mig några -07:or när dessa släpps, och Ridge Santa Cruz Mountains samt Monte Bello ligger bra till. Jag inbillar mig att dessa kommer att vara så koncentrerade att det blir svårt att inte tycka om dem. Då hoppas jag få "digga Carola" med Claes.

Claes sa...

Skärtorsdag.
Så var det då äntligen dags att öppna en Sta Cruz Mountains 2004 igen.

Doften är det då inte något fel på. Lågmält förnäm, med svarta vinbär, torkade plommon, trä och en möjligen förvånande mognadston för ett så ungt vin.
Favoritbordeauxen Ch Palmer dyker upp som association. Ganska lovande faktiskt.
Sen är det ju tyvärr slut på det roliga. Egentligen är det inget större fel på smaken, men den är faktiskt gles. Lite brådmogen och uttorkad. Vad besviken jag blir. Dock icke vansinnigt förvånad efter att ha läst er och Anders Ws kommentarer.
Snopen kollar jag upp källarinnehållet. Detta visar sig vara den första 04an som öppnas härhemma. Däremot är jag en 02a kort…. Jag måste bli mer stringent i mitt antecknande. Helt klart.

Glad Påsk!