måndag, mars 10, 2008

2003 Domaine de la Grange des Pères


I Peter Mayles läsalättbok "A Good Year" (någon som sett filmen med Russell Crowe?) finns ett underhållande sidospår om ett kultvin från bordeaux, ett svindyrt, okänt garagevin som efterhand visar sig härröra från en gynnad jordplätt i Lubéron. De psykologiska mekanismerna, hemlighetsmakeriet och de hejdlöst trissade priserna beskrivs på ett sätt som påminner om kejsarens nya kläder.

Ett vin som också fått kultstatus är La Grange des Pères. Efter att Parker hyllat några tidiga nittiotalsårgångar har det tuffat på fint. När priset väl gått upp, så stannar det där, och vinsamlare överallt springer benen av sig år efter år. Här har vi ett lantvin från Hérault mitt i Languedoc, som parkerat sig på den imponerande prisnivån 442 kr. Nyligen sänkte SB priset till 349 kr. Hmm, vad är egentligen fatt? Vi har inte smakat vinet tidigare, men blir nyfikna efter ett par samstämmiga rekommendationer...

2003 Domaine de la Grange des Pères har en påtagligt ljus, klart varmröd färg som ser tunn ut i kanterna. Doften är örtig och god med tobak och stall, vitpeppar och bonnig mèrde. Stickig skogsbärsfrukt samsas med brända toner av bakelit. Smaken är egentligen också god - men därtill riktigt vass och kantig i munkänslan med hårda tanniner märkta av det heta året. Eftersmaken är lite tunn och alkoholen sitter kvar som en halsbränna (ändå bara 13,5% enligt etiketten). Ett rustikt, lite busigt vin - inte alls särskilt sofistikerat. Allt gott och väl, det är inte särskilt ovanligt i Languedoc. Vinet funkar bra till en sydfransk korvgryta.

Nu kommer vi till priset, den huvudsakliga invändningen. S: säg inte att det kostar mer än 160-180 kr! T: måste tyvärr säga att så inte är fallet. Detta är ett kultvin, eftertraktat i hela världen. S: helt obegripligt, det är inte ens i närheten av den kvalitetsnivån. Vad vi har i glaset är faktiskt rena bondfångeriet! S dundrar vidare, nu på högvarv: tänk på alla urskickliga rieslingproducenter på familjenivå som framställer eleganta och hantverksmässiga viner till helt andra priser. Ja vi tänker, vi tänker, men inte på just riesling, och kommer på att Léon Barral faktiskt gör ganska likartade viner med bättre balans, som dessutom finns att köpa just nu. De heter 2004 Leon Barral Faugères Jadis och 2004 Leon Barral Faugères Valinière. Satsa på dem istället...

ps. 20% cabernet sauvignon, resten syrah och mourvèdre. Drick medan frukten är intakt. Mer om Grange des Pères går att läsa här. En fransk entusiast hyllar egendomen men hoppade klokt nog över 2003. Läs också en svenskspråkig hyllning från en Vin- och bloggamatör! "Bettane Dessauve eller La Revue de Vin France's vinguider har inte ens lyckats få tag på flaskor för att recensera vinet." Så praktiskt...

ps. Vad tyckte Frankofilen?

2003 Domaine de la Grange des Pères (Laurent Vaillé, Aniane, Hérault)

10 kommentarer:

MMM sa...

Smaken är uppenbarligen som baken! Det är bara bra med motstridiga uppfattningar - och det kanske finns en anledning till att SB har satt ner priset. Jag inser idag att jag hade fel om La Revue de Vin France - de fick inte tag i några 2004:or. 2003:an fick 18.0 poäng (efter samtal med en som faktiskt har boken - ibland ger Google felaktiga referenser).

Kanske jag kan hålla med om så här dagarna efter, att priset trots nedsättning är lite i saftigaste laget. Men jag vidhåller att det är ett bra vin - möjligen att historien bakom vinet ger någon extrapoäng också.

Frankofilen sa...

Ouch, precis vad jag inte ville höra ;-) Många intressanta funderingar ni väcker utöver vinets kvalitet.

Jag har aldrig provat någon årgång, men har handlat för en tid sedan, delvis influerad av Parisresan förra året när grannbordet en kväll drack den här flaskan och var helt eld och lågor och frågade sommeliern var de kunde köpa fler flaskor. Fast folk på lapassionduvin är också positiva till nolltrean, liksom 2007 Le Guide Vert: ""Sans le feu ni la sécheresse communes dans ce millésime, le rouge est en retenue, sans austérité (l'expression d'un grand mourvèdre confit) dominé par les épices douces, le cuir frais. Un grand vin assurément (18/20)".

Vinet har ända sedan starten fått så fina recensioner från alla håll och kanter att Parkers tidiga recensioner nog spelar rätt så liten roll för fransmännen, Schildknecht delar ut 92 pinnar till nollfyran för övrigt. Men visst är det intressant med "kultviner" och kejsarens nya kläder. Ännu ett starkt argument för blindprovning ibland åtminstone?

Det där med prissänkningar är också intressant. Att tro att det beror på någon defekt hos vinet är kanske lite väl mycket konspirationsteorier - ni minns väl att 2000 Cuvée Frédéric Emile också sattes ned på slutet, liksom 2002 Marcel Deiss St Hippolyte? Sannolikt har vinet sålt dåligt eftersom det kom i ett mellansläpp och folk i allmänhet aldrig hört talas om producenten, varför importören lagt sig närmre ex-domainepriset som var €36 för nolltrean om jag är rätt underättad.

Jag återkommer så klart med egna intryck när vi drar korken...

finare & vinare sa...

Som sagt, det är mer priset än själva vinet vi revolterar emot. Vinets drag är ju inte direkt överaskande efter årgångens värmestress. Ibland är det påkallat att vara outspoken - det är en av vinadvokatens stora tillgångar....

MMM sa...

Samtidigt är det lätt att intellektualisera för mycket. I stundens hetta i lördags kväll var jag ganska tagen - även om jag redan då anmärkte på att vinet egentligen inte hade de objektiva kvaliteterna av ett stort vin. Kanske det inte är ett vin man skall sitta med "check-blocket" (om ni förstår vad jag menar).

Frankofilen sa...

Det är väl självklart att man skall skriva vad man tycker - och det är ni fenomenala på. Att man gillar vissa viner mer eller mindre än andra hör ju till. Något så individuellt som smak kan man väl inte ta personligt? ;-)

Fast det hade ju förstås varit roligare om ni varit eld och lågor. Men som MMM skriver så ger nog hela bakgrundshistorien och etiketten nån liten pluspoäng även i min bok...och vi provar nog inte blint.

Även Schildknecht kommenterar förresten priset på nollfyran: "Laurent Vaille’s justly-celebrated if also expensive red..." innan han tycker det lite liknar en korsning mellan zinfandel och Côte-Rôtie. Annars associerar många fransmän till Bourgogne... jag fasar mest för att min främsta referens skall bli snaps ;-)

finare & vinare sa...

Förresten, ska vi vara gnetiga glädjedödare och dra fram poängverktyget så har även vinet problem ;-)
De vassa, torra, brännande tanninerna är en så pass allvarlig skönhetsfläck, för att inte säga brännskada, att det måste resultera i en lägre teknisk poäng för vinet. Kim Marcus var inte fel ute med sina 79p. Man kan förstås ändå ha god behållning av vinet, om man kan överse med bristerna. Fast är man sugen på côte-rôtie eller bourgogne är det nog bättre att leta på rätt ställe! Tanken svindlar när man ställer upp 2004 Côte-Rôtie Seigneur de Maugiron (ungefär samma pris) som jämförelse....

Håll blicken stadigt på etiketten och upprepa: jag lyckliga människa dricker ett av europas mest eftersökta kultviner, jag lyckliga människa.osv ;-)

Henrik sa...

Det här är väl grannen till Daumas-Gassac, om jag inte missminner mig.
Jag var på Daumas-Gassac och köpte några (jo, för få) flaskor, bl a 2003 som jag fick provsmaka.
Druvblandningen är väl en helt annan, men jag minns att det förvånade mig att D-G:s 2003:a verkade tämligen omärkt av värmen.
Grange des Pères verkar vara i behov av big time etikettsdrickning - 79p för en dryg fyrhundring låter verkligen som fel smäll på käften.
Intressant att GdP tar 36 euro på domänen. 2005 tog Daumas-Gassac 35 för 2003:an - och då har jag förstått det som att GdP åkt en del snålskjuts på grannen rent ryktesmässigt.
För övrigt minns jag med välbehag dagen då vi gick på marknanden i byn Gignac strax intill - dofter, liv, rörelse, skugga under plataner, fantastiska grönsaker och frukter och ett underbart livstempo.
När jag väl sätter korken i Daumas-Gassac blir det etikettsdrickning där med.

Swedish sa...

Jag har aldrig druckit vinet (har det hemma dock) men blir väldigt konfunderad när jag läser det här och om man jämför med vad franska bloggare och "forumister" tycker (vanliga döda alltså). Många har det här som ett av sina favorit-viner. Även ett år som 2003 har det beskrivits som elegant och burgundiskt.

Om jag läser eran beskrivning ”blint” (!?) så skulle jag tro att det är ett vin från Léon Barral ni beskriver. Hans viner drabbas ju väldigt ofta av enorm flaskvariation med volatilitet, kärvhet och bonnighet. Är flaskan bra slår han homerun men eran beskrivning passar in på hans dåliga flaskor. Kan det vara så att GdP också lider av stor flaskvariation och att ni har hamnat på en dålig? Det är ju inte personliga preferenser här som spelar in då jag har känslan att dom franska ”forumisterna” och ni har ungefär liknande smaker. Jag hoppas på en dålig flaska… och toutes mes condoléances i så fall…

Sebastian sa...

Intressanta reflektioner!

Domaine de la Grange des Pères 2003 för ynka 349 kr? Sänkt från 442 kr, av inget annat skäl än att ingen helt enkelt känner till egendomen, känns ju som ett kompispris av rang. I dessa 349 kr ingår dessutom Systembolagets eget påslag.. Och hur många nya oprisvärda, producenter från Nya Världen dycker det inte upp kontinuerligt i Vinkällarbutikerna som saknar elegans och har någon störande karaktär som tar överhanden?

Att Wine Spectator ger så låga poäng på vinet är obegripligt - vilket stärker uppfattningen att prova vinet själv. Robert Parker ger vinet 94/100 för 2003.

Att jämföra Domaine de la Grange des Pères med Domaine Léon Barral och Mas de Daumas Gassac känns inte rättvist, frånsett att de råkar produceras i Languedoc. Det enkla, röda vinet från Mas de Daumas Gassac (ofattbara 25-30 euro)är gott, men inget speciellt. Däremot är det vita vinet och det söta 1997 Cuvée Laurence från samma egendom avsevärt mer intressant. Mas de Daumas Gassac's 2001 Cuvée Émile Peynaud (120 euro på egendomen) är mer jämförbart kvalitetsmässigt med Domaine de la Grange des Pères. Efter att ha besökt dessa tre ambitiösa egendomar står, i mina ögon, Laurent Vaillé helt i en egen klass vad det gäller finess, koncentration,polerade tanniner och sval, elegant frukt.

2003 var ett varmt år i Languedoc-Roussillon och mindre talangfulla vinmakare hade problem. Därför är det en fröjd att dricka Domaine de la Grange des Pères svala, biodynamiska tolkning som får det att sjunga i smaklökarna.

Domaine de La Grange des Pères passar utmärkt till Tournedous med halstrad gåslever, tryffelfettucine med rosastekt ankbröst eller varför inte kalvbräss? Ett vin att köpa lådvis om tillfälle ges. Om ni stöter på det vita vinet från Domaine de la Grange des Pères så köp, kosta vad det kosta vill, enligt Robert Parker det främsta uttrycket för Roussanne i Frankrike i konkurrens med Château de Beaucastel's Roussanne Vieilles Vignes.

finare & vinare sa...

Tack för din utläggning, Sebastian!
Inte bara de mindre talangfulla vinmakarna hade problem 2003... även vissa kultvinsproducenter ;-)

Vi tycker att 2004 Leon Barral Cuvée Jadis är ett betydligt mer lyckat vin än 2003 Grange des Pères. Hur gott ska då inte 2004 GdP vara....

Vi läser med intresse vad Parker tycker - men när vi smakar är det bara våra åsikter som gäller.