Le Cigare Volant är ett vin vi slagit lovar kring under lång tid, ända tills ikväll utan att smaka. Producenten Randall Grahm är vid det här laget helt legendarisk, inte minst för sin fascination av och kärlek till sydfranska och italienska viner. Vinet lanserades redan 1984 och fick sitt geniala namn av en ganska bisarr paragraf hos appellationen Châteauneuf-du-Pape, där flygande tefat förbjöds att överflyga och landa i vingårdarna. Paragrafen skrevs antagligen ungefär samtidigt som Ed Wood hade premiär på sitt magnum opus "Plan 9 from Outer Space". Det borde alltså vara något för S, teamets mest uttalade älskare av sci-fi. Vi smakar vinet över flera kvällar, så att vinet får utvecklas med luften...
2003 Le Cigare Volant har en mogen, utvecklad doft av malaco salta fiskar, brända toner av farin, mogen skogsbärsfrukt, russin, funk, stall, djur, jord och lagrade hårdostar.
Smaken är lite gles och spretig den första kvällen, ändå utvecklad och mogen, smarrigt sötfruktig med spretande små tanniner, funk och hemgjord feeling. Rätt skönt och busigt. Mer trevligt än jättebra. Efter tre dagar i öppen flaska har spretigheterna och buset försvunnit. Smaken är nu riktigt god, utvecklad och väl sammanhållen, med bra syra, mustigt sötfruktig karaktär med inslag av mogen hårdost och balsamiska toner som ger en sydfransk, snudd på moget italiensk känsla. En verkligt positiv överraskning för oss - mycket drickbart, mjukt och behagfullt vin i europeisk stil. Ingen riktig högpoängare, men vinet levererar gott om drinking pleasure. Musarälskare bör gilla stilen. Tummen upp, vi dricker gärna det här vinet igen. 35% mourvédre, 32% syrah, 26% grenache och 7% cinsault.
2003 Le Cigare Volant (Bonny Doon Vineyards, California)
6 kommentarer:
Kul att ni tog er en Cigare till slut. Det gläder mig naturligtvis ännu mer att ni dessutom uppskattade vinet. Gläder inte förvånar, för det är svårt att inte ta till sig detta vin. Jag tror dessutom att Randall Grahms hela attityd till livet och vinet skapar förutsättningar för detta. Lite avspänt, ingen ambition att vara bäst, men väldigt bra.
Lagringsdugligheten är förvånande bra. Tio-femton år är inga problem, och vinet mognar faktiskt, inte bara tynar bort som många kaliforner tenderar att göra.
Glöm inte Bonny Doon om ni gör en resa i SF-trakten. (Ridge ligger dessutom bara en halvtimme bort ungefär.) Anspråkslöst tasting-room men bra urval och intresserat bemötande. Dessutom enda vinmakarbutik jag varit i där man sålde specialdesignad maggördel och fluga till smokingen, inte bara T-shirts och förkläden.
Claes, tack för tipset! Tre dagar i öppen flaska var ju ingen match, utan gjöt ihop vinets initiala spretighet till en skön mognad. Man ska nog lagra ett par år...
Förresten, har du smakat på nollfemmorna av Ridges zinfandelviner eller nollfyran av Santa Cruz Mountains?
Dagens one-liner under vår lata söndagsmorgon här hemma, (c) Gary Vaynerchuk, får oss att fnissa och undra om man även kan inhandla Bonny Doons specialdesignade jockstrap?
Roligt att höra, precis som ni skriver är ju det här ett vin man läst om länge men jag har aldrig smakat. Claes, du verkar ha bra koll på Grahm. Personligen har jag aldrig varit överförtjust i de viner jag smakat (ett par årgångar av Big House Red resp Syrah Le Pousseur), utan har tyckt att hans personlighet och småfyndiga etiketter varit roligare än det som varit i flaskan, och jag blir inte alls förvånad att höra att man även kränger maggördlar. ;-)
Men jag antar att det här är ett rejält steg upp, liksom kanske även i en annan stil?
Tipset om besök på vineriet tar jag med mig inför en kommande SF-resa i höst.
Jo
Jag har inhandlat såväl Lytton Springs som Geyserville 2005 från Ridge men eftersom jag inte köpte så många har jag ännu inte velat öppna någon. Jag har ganska många andra årgångar att njuta av så länge. Jag tycker att båda dessa viner är ett bra exempel på hur USA-viner kan ha minst lika komplicerade liv som många europeer. Extremt fruktiga och nästan söta som purunga vilket naturligtvis gör att de är mycket drickbara men knappast matviner. Sedan tonas de ner efter ett par år i flaska och är då som minst intressanta under ett par år. Vid sex-sju års ålder när de flesta brukar betrakta Zinfandel som slut är Ridges viner på topp. En Geyserville 2000 är idag ett vin som kan upplevas ha mer gemensamt med en modern Bordeaux än en normal Zinfandel. (Ni vet, överdriften är till för att understryka sanningen)
Santa Cruz Mountains 2004 har jag öppnat och den är, som det andravin till Monte Bello den är, verkligen ett mycket amerikanskt vin fast helt utan överdrivna attribut. För inte så nogranna anteckningar som jag anar att ni gör, så jag kan inte gå in på detaljer, men hittar ni någon flaska är den klart värd att prova.
För att gå tillbaka till Bonny Doon, så håller jag med hr frankofilen om att speciellt Big House Red inte är så kul. Syrahn som efter några årgångar fick namnet Le Pousseur var mycket bättre innan han drog det åt frankrike i sin ton. Däremot är ju Le Cigare Volant, Le Cigare Blanc, Old Telegram och Clos de Gilroy helt klart mer helgjutna, och dyrare, viner.
Mycket kul att läsa och prata om här! Jag har också varit på Bonny Doon och haft riktigt roligt - missade tyvärr maggördeln men har länge varit charmad av Grahms maverickprojekt. Samtidigt har Frankofilen (och Claes) helt rätt: Hans enklare/billigare viner är inte särskilt bra utan tenderar att bli rätt syltiga. Dessutom kommer många mer udda europeiska parafraser aldrig hit - Grahm har väl gjort en egen variant av snart sagt varenda vin i Frankrike och Italien någon gång - och de kan vara spännande oavsett om man gillar dem eller inte. Vem annars gör till exempel en god, druvren carignan?
Nån som har testat dessert-"vinet" Infusion de Framboise? Som en hel hallonbuske nedtryckt i en enda flaska. Superkoncentrerat vin som är sin egen dessert.
Ridge SCM 2004 testade jag häromveckan och den bekräftade väl ryktet om 2004 som ett rätt struligt år i regionen. Inte samma finess som vanligt och rätt långt efter 2003. Geyserville 2005 sägs vara den bästa på länge, men ett riktigt lagringsvin som behöver mycket tid. Jag har plockat på mig en del, men inte hunnit testa; det borde väl vara dags snart.
Skrönan säger för övrigt att CdP:s lag mot flygande cigarrer stiftades efter en rad druvstölder. Det kunde ju inte vara någon annan hedervärd vigneron som var skurken; följaktligen måste utomjordingar ligga bakom. Åtgärd: Förbjud ufon!
Aah! L'infusion de framboise. Ett måste för varje sann hallontillbedjare. Efterrätt och "vin" i samma formidabla smakupplevelse. Hur gör man? Det inte bara påminner om hallon i smaken. Det är bara ett annat aggregationstillstånd helt enkelt.
Smakade första gången på plats i Bonny Doon för tio år sedan.
Har till min glädje noterat vinets förekomst på vinlistor både här och där i landet de sista åren.
Skicka en kommentar