söndag, mars 23, 2008

2000 Château La Nerthe


Det är hyllningsdags igen! Ack, ljuva njutning - endast en enda stor kupa gives! Vi är bortbjudna, lammsteken står på bordet och vi står för vinet - och först ikväll fattar vi exakt hur bra det är. Färgen i glaset är klassigt ljus rubin, med både en kvardröjande liten ung blåton och tydligt ljusnande, tegelröda kanter. Det vi direkt möts av är en förföriskt parfymerad, söt körsbärsfrukt. Vi tänker syrah, i dess elegantaste uppenbarelse: en finlemmad côte-rôtie. Smörkola och kryddor (kanel, sandelträ med flera), stenmineraler med inslag av fårfett, läckra subtila grill-, läder- och tjärtoner. Därtill svarta oliver. Därtill söt lakrits. Frukten har nu utvecklats med röda vinbär och hallon. Vilka aromer! Vilken elegans! Munvattnande och i stort sett helt burgundiskt - doften är grafisk och ren och går att läsa som den vackraste piktur. Nypon och örter adderas och gör bilden komplett. Vi ryser av vällust! Doften räcker faktiskt som upplevelse.

Smaken bekräftar allt vi kunnat hoppas! 2000 Château La Nerthe är förstås kraftfull - men så slank, fint syrlig, fräsch, renfruktig, lång och vacker, att vi blir rörda av vinets finess. Vi måste leta oss upp till côte-de-nuits, närmare bestämt chambolle-musigny premier cru, för att finna dess like. Där hade vi kanske landat, blint. Slutligen tar en märkbar syrahparfym och dito krydda oss tillbaka söderut igen. Vilket strålande, finstilt vin! Ska ha en plats säkrad på årsbästalistan...

ps. En flaska kvar. Vi gav bort sex flaskor till en mycket god vän i 40-årspresent. Kan ni förstå oss, bara lite grann, om vi viskar tyst att vi ångrar oss nu...

pps. Druvmixen var 47% grenache, 25% syrah, 18% mourvedre, 7% cinsault och 3% gott och blandat ur appellationens överfulla druvkorg.

2000 Château La Nerthe Châteauneuf-du-Pape

14 kommentarer:

Björn sa...

Misströsta icke. Av Herr Parkers uttalanden avseende kommande 05:or så ska både standardcuvéen och Cuvée des Cadettes vara alldeles ypperliga och då kan vi hänga på låset.

finare & vinare sa...

Parker missade storheten i 2000, men WS såg elegansen och prickade den exakt i sin tidiga beskrivning. Vi fattade som sagt först ikväll exakt hur stor potentialen var. Både WA och WS verkar överens om att La Nerthe klarat av att göra ett elegant vin även 2005 - som annars verkar bjuda på tuffare och mer tanniska viner... men glöm inte heller bort 2004 som troligen är mycket bra, och bättre än 2003 som var en besvikelse för oss.

Björn sa...

Vad WS hade skrivit har jag missat då jag inte läser någon av tidskrifterna mer än då och då. Däremot läste jag nyligen i Decanter om den närapå totala sågningen av toscanska IGT 2004. Deras provare förefaller tycka att endast Chiantivinerna är något att ha. Mina -04:or av båda sorterna ligger, men ni kanske har mer att säga om det. Jag har faktiskt fler IGT än Chianti om jag räknar lite snabbt i huvudet så jag är väl rökt då;-)

finare & vinare sa...

Vinare,
Hut, bot, ve (och andra två eller trestaviga uppfordrande utrop).

Du vet mycket väl att mottagaren och vår goda vän gärna läser bloggen!
Det är saligare att giva.

Din bättre hälft/
Finare

(Och jag är säker på att M gillade sin 40-årspresent skarpt.)

finare & vinare sa...

Fy skäms ;-) Förlåt, verkligen!! M - vi vet ju att flaskorna hamnat i goda händer.... /Vinare

finare & vinare sa...

Hej Björn, mer exakt vilka IGT 2004 sågades? Och vilka har du lagt undan? 2004 Tignanello var ju inte något stolpskott direkt... så här i efterhand begriper vi inte riktigt hur den kunde bli utan en plats på vår årsbästalista. Om än kanske inte på fjärde plats.
2004 Camartina har vi också satsat på, blint...

Men gäller det 2004 Tenuta Belguardo kan vi skriva under på kritiken...

Björn sa...

Endast Vecchie Terre di Montefili fick 18,5+p. Exkat hur hög poäng glömde de att ange I övrigt fick ingen provad IGT mer än 16,25p/20. Ricasolis Casalferro fick t.ex. 15,44p, Villa Cafaggios San Martino fick 15,25p och Argianos Suolo (Solengo hittade jag inte) fick 14,5p. Tignanello fick fantastiska 13,44p:-) De försökte värka fram en logisk förklaring men.... att vinerna var "all over the place" håller inte. De gav IGT-"klassificeringen" en känga och menade att det inte finns typiska IGT. Förvisso rätt men det är inte tillräckliga skäl för att såga både Tignanello och andra "finare vinare":-) Blir t.ex. Bordeaux och Rhône sämre var för sig om man råkar stoppa in dem i samma provning?

finare & vinare sa...

Det är en trendriktig åsikt Decanter marknadsför. Vinden blåser ju i appellationen chianti classicos riktning. Men generaliseringar är livsfarliga, även om det kan ge ett säljbart intryck av överblick och analys, vilket är vad de stora drakarna lever på. "All over the place" är knappast en uppseendeväckande analys, det är väl ungefär så det ser ut bland frifräsarviner i toscana...

Björn sa...

Frågan är om det är rätt sätt att marknadsföra åsikten på detta sätt?? Nu hör det till saken att det mest var billigare IGT i provningen. Det saknas ju de flesta storheter som Ornellaia, Solaia, Siepi, Redigaffi, Scirus, Solengo, Dròmos m.fl. ...och det kanske finns en anledning till det om man är konspiratoriskt lagd;-)

finare & vinare sa...

Låter lite som att de bestämt sig för artikelns vinkel innan de provade vinerna ;-) IGT Toscana kan ju betyda alla möjliga sorter druvblandningar och ursprung. Inte kan man väl generalisera om sådant ett bra år....

Vi kom just på att vi testade nollfyrorna från Fattoria Le Pupille (Saffredi med flera) på Gambero Rosso-provningen utan att skriva nåt. Det måste bero på att vinerna var totalslutna och helt enkelt inte gav några intryck alls ;-) förutom färsk tät juice och ny ek. Lång lagring är absolut nödvändig...

Björn sa...

Det kan förklara en hel del och jag tror att ni kan ha hittat lösningen. Vi har nog konstaterat vid det här laget att många Chiantiviner är tillgängliga redan nu, men det kanske inte är fallet med flertalet IGT som har (minst) en klar inblandning av franska "druvor".
Den IGT som klarade provningen bäst är gjord på 100% Sangiovese. Övriga Sangioveseviner kanske helt enkelt bara var för dåliga (läs billiga). En provning som görs med billiga Sangiovese IGT och slutna "franska" IGT som jämförs med en fantastisk provning med Chianti Classico och.... slutsatsen är klar:-)
Mina IGT ska få ligga lääänge innan jag rör dem, men jag tror i alla fall inte att Tignanello kunde anses så dålig.

The Pint sa...

Mmmm ... drack min sista (i alla fall från min egen samling) flaska CLN 2000 i höstas och upplevde precis samma sak. Vilken finess och elegans. Det näst bästa vin jag drack förra året (efter Scavinos Carobric 1998).

Vinosapien sa...

Decanters provningspanel har fått rejält på käften - senast i samband med testen av röda Loire-viner. Läs vidare:
http://www.jacquelinefriedrich.com/pages - gå ner till 8 feb
eller på
http://www.thewinedoctor.com/winedoctor/winethoughts.shtml - gå ner till Loire News.

I dessa fall rör det sig om den STORA årgången 2005 avseende Cab Franc-viner. Klockrena viner!

Anser själv att det är svårt att sätta samman en panel som gemensamt betygsätter enstaka viner. Känns för mycket kompromissande för min del.

Det är helt politiskt korrekt för engelsmännen att klanka ned på 'nymodigheter' som IGT och inblandning av franska druvsorter i CC eller motsvarande. Att de dessutom fått sig en rejäl körare på nya fat får dessa distingerade gentlemän/kvinnor att dra till med motorsågen.

Björn sa...

Vinosapien,
Tack för tips om upplysande och belysande läsning. Som en ren parantes kan jag nämna att Decanter varit inne och härjat i S:t Emilion (även här gäller det årgång 2005) på liknande sätt och det står väl inte på förrän Medoc och Pomerol får ta del av deras metoder (om det inte redan skett men gått mig förbi). Måhända "samarbetar" de med den franska konkurrensmyndigheten och villa röra om lite i grytan när cru-klassificeringarna förbjudits;-)