torsdag, mars 20, 2008

2004 Domaine Santa Duc Gigondas Prestige des Hautes Garrigues


Kvällens andra vin blir en sydrhônare. Vi kunde nämligen inte motstå möjligheten till en "almost virtual tasting" efter Frankofilens uppskattande post. Våra tidigare erfarenheter av Santa Ducs Prestige des Hautes Garrigues säger att vinet bruka smaka fantastiskt redan som ungt - till skillnad från gårdens mer rustika Tradition och Les Quatre Terres, som brukar ropa efter lagring. Vad är nu det här vinet gjort på, då? Jo, huvudsakligen grenachedruvor från gamla stockar (80%), samt mourvedre (15%), syrah (3%), och cinsault (2%). Yves Gras skördar alltid sent för att få supermogna druvor. Och vilket år skulle egentligen kunna ge en längre växtsäsong - och därmed mer utvecklade, komplexa smaker i druvmaterialet - än 2004? En stor del av sommaren tog värmen nämligen paus nere i södra Rhône. Under våra juliveckor i området låg temperaturen som högst kring 29 grader och inte sällan neråt 24! Brrr, väste fransoserna och drog på sig en extra pullover. Vi som tyckte det var skönt! Druvorna lutade sig också tillbaka och tog det lilla lugna i utvecklingen. Sen blev det ändå en varm förhöst med bra slutmognad, så byarna i mellersta Vaucluse lyckades generellt ovanligt bra med balansen i vinerna. En två månader lång urlakning och jäsning av hela druvklasar följdes av två års mognadslagring på en blandning av små nya ekfat (barriques) och stora ekliggare (foudres).

2004 Domaine Santa Duc Gigondas Prestige des Hautes Garrigues är tätt, beckmörkt, blåsvart i glaset. Det ser verkligen respektingivande ut! Doften är inte lika knuten som hos en del andra viner från Gigondas när de är unga. Här bjuds maffig likörfrukt, grillat kött och grillkol, löften om läder, riktigt fin garrigue med storslagen panoramakänsla, en liten vindpust från stallet, lakrits, mandelmassa och rikligt med fantastiskt fina och komplexa mineraler där man kan associera till järn, kalksten, musslor - ja till och med simbassäng (i positiv bemärkelse, utomhuspool).

Den stora smaken ger en maffigt tät, intensiv, alkoholdriven likörfrukt med toner av björnbär, cassis och lakrits. Lite tajt är den förstås i denna unga ålder, men ändå tillgänglig och samtidigt rejält strukturerad för lagring - både eksträv och med imponerande druvtanniner. Eken känns påtagligt väl integrerad med frukten. Likaså den höga alkoholen: 15,6%! Ett mäktigt, fylligt vin - mer än tillfredställande redan nu, och med en kassaskåpssäker framtid. Möjligen går det och knyter det sig i några år innan vi får den mogna versionen framåt 2014. Ett av de största gigondas-viner vi någonsin smakat.

ps. Matchar Ettore Scolas franska revolutionsklassiker "Natten i Varennes" och en bit fin manchego! Vi kommer alltid hädanefter att tänka på Marcello Mastroiannis köttiga, pudrade ansikte när vi dricker det här vinet....

pps. Kvällen efter dricker vi varsitt glas till. Vinet tillbringade dygnet i en full 25cl flaska med kork. Nu är doften inte alls lika god som igår, likörfrukten känns plumpare, bittermandeln ett uns kemisk. Tydliga, negativa oxidationstoner har tillkommit och en doft av nytt gummi - typ nya Converse. Är detta också brett, undrar vi efter Mmm-Vins laboratorieövningar. Smaken känns relativt sett plattare och tanninerna mer uttorkande. Tungan fastnar i gommen... hej då kära vin, nu ses vi inte på ett långt tag.

2004 Gigondas Prestige des Hautes Garrigues (Edmond Gras et Fils, Domaine Santa Duc, Les Hautes Garrigues, Gigondas, Vaucluse, Rhône)

8 kommentarer:

Frankofilen sa...

Kul att höra vad ni tyckte - och vi verkar rörande överens om både kvaliteten och den lysande balansen hos detta vin. Att lyckas maskera 15,6% så väl är hantverk på hög nivå. Ruggigt gott!

finare & vinare sa...

Även 2000 och 2001 var just ruggigt goda. Så 2005 hamnar högt upp på inköpslistan... undrar vilket monster det kan vara...?

Anonym sa...

Ett litet tips: Ni verkar gilla rika grenache viner. Jag tycker ni ska prova Alto Moncayo veraton Garnacha 2005 199:- som släpptes nu senast i mellansläppet. Vinet kommer ifrån Campo de Borja i Arragonien. 100% Grenache från riktigt gammla stockar. 100% nya fat vill jag minnas. Bombastiskt är bara förnamnet 15,5% alkohol. Grenache monster. Men mycket väl samansatt med allt på plats.

finare & vinare sa...

Tack för tipset! Nu är väl inte 15,5% något som i sig utövar lockelse på oss. Inte "bombastiskt" heller;-)
Men har man lyckats med att få in alkoholen och faten i bilden och hela schabraket sedan seglar på rätt köl så bangar vi inte för att prova, gärna till ost... har du provat 2005 Alto Moncayo också? Det ska väl vara ännu bättre, enligt Jay Miller... typ nästan slutsåld.

Frankofilen sa...

Ajdå, hur skall man tolka ert luftningsexperiment? Kan man inte tänka sig att det helt enkelt inte riktigt funkar med grenachedominerade viner, med tanke på att den är en av världens mest oxidationskänsliga druvor, och att det därför blir en väldigt trubbig markör för hur vinet kommer att utvecklas med lagring? Många menar ju att man även skall vara försiktig med luftning av den anledningen. Relativt nyuppkorkad känns ju lagringspotentialen som ni skriver kassaskåpssäker...Själva tömde vi flaskan utan problem redan samma kväll *vedenskauben*

finare & vinare sa...

Din tolkning låter rimlig. Sällan har väl lite luft gjort större skada! Vinet ska nog antingen drickas ungt eller moget, men mindre troligt mitt emellan... og mener den frankofile doktoren maaske "videnskaben"?

Frankofilen sa...

videnskaben schvidenskaben...danska har jag aldrig påstått att jag behärskar...jag kör fonetiskt/onomatopoetiskt ur minnet från gamla avsnitt av "Riget".

finare & vinare sa...

"Riget" - kan vara den bästa danskakursen där ute...
Komplettera med Pusher: "Jeg er din ven, Franke...;-)"