2001 Bodegas Muga Prado Enea Gran Reserva

Bland de fåtaliga vinkunskaper vi tillgodogjort oss av kära farfar minns vi särskilt den som handlar om rioja: "de bästa vinerna kommer från Rioja Alta, och gärna just från bodegan La Rioja Alta". Följaktligen dracks en del viner härifrån i mitten av åttiotalet - långt innan vi börjat att leta vidare på egen hand.

Detta letande har tagit oss till många underbara platser på kontinenten, men aldrig till spanska fastlandet. Det är något med de spanska vinerna - såväl de klassiska som de moderna - som sällan klickar med oss. För mycket fat, för mycket vanilj, för mycket brända toner, för mycket alkohol, för mycket huvudvärk. För stora bodegor, och för lite personlighet. Undantag finns förstås, säkert många fler än vi känner till. Det är lika roligt varje gång man blir överraskad.

Muga är en en av de klassiska producenterna i Haro, men inte en av de allra äldsta. Firman startades 1932 och drivs idag av en veritabel klan av Muga-bröder, fäder och farbröder. Skalan på verksamheten illustreras kanske tydligast av att man har ett eget tunnbinderi som spottar ut 1500 ekfat om året!

Prado Enea är kronan bland firmans klassiskt orienterade riojaviner, och blandar fyra femtedelar tempranillo med resten garnacha (grenache), mazuelo (carignan) och graciano. Vinifieringen är heltraditionell för området. Musten spenderar ett halvår i stora jäskar av ek, med höga jäsningstemperaturer och malolaktisk jäsning i samma kar. Därefter uppfostras denna gran reserva under tre år i små fat av fransk och amerikansk ek, med omdragningar var fjärde månad och en avslutande klarning med äggvita. Slutligen mognar vinet ytterligare tre år i flaska innan det når marknaden.

2001 Bodegas Muga Prado Enea Rioja Gran Reserva är mörkare rubinrött, och ser fortfarande ungt ut med sina blå nyanser. Doften är stor och tydlig i sitt uttryck, med en ovanligt attraktiv fatrostning. Vi hittar en hel del gott från kryddlådan, mest tydligt kryddnejlika och vanilj. Tempranillofrukten går igenom utan problem och bjuder på finfina körsbär - lite åt toscanahållet - med blommiga övertoner och en dragning åt balsamico, innan faten kommer igen med ceder, späntved och terpentin. En aning av svett, stall, tobak och jord ger den där trevliga känslan av klassiskt vin. Men den befarade krondillen märker vi inte mycket av, tack och lov!

I munnen överraskar vinet ordentligt med sin härliga syra och sin stora, kassaskåpstäta frukt - ljusår från de uttorkade gran reservor man har lagrade i smakminnets dammiga vrår. Vilken power! Och ändå med hela elegansen i behåll. De perfekt mogna tanninerna kombinerar motstånd och medhårs på ett helt oklanderligt sätt, och faten är riktigt fint inarbetade i helheten. I mitten av frukten finns en kärnig struktur som berättar om ungdom och lång hälsosam framtid.

Prado Enea uppdaterar alltså traditionen på ett lyckat sätt - utan att spola ut barnet med badvattnet. Ska man ändå invända något, så är det att känslan av rostning bygger upp i munnen och kletar till intrycken lite efter ett par glas. Slutomdömet måste ändå bli fyra tummar upp. Ett av de godaste spanska viner vi någonsin druckit. (92)


ps. Slutsålt på SB, sorry. Men det är inte utan att man blir sugen på att prova fler nollettor från rioja.

pps. Fler som fått en rejäl kick.