söndag, augusti 22, 2010

2001 Bodegas Muga Prado Enea Gran Reserva


Bland de fåtaliga vinkunskaper vi tillgodogjort oss av kära farfar minns vi särskilt den som handlar om rioja: "de bästa vinerna kommer från Rioja Alta, och gärna just från bodegan La Rioja Alta". Följaktligen dracks en del viner härifrån i mitten av åttiotalet - långt innan vi börjat att leta vidare på egen hand.

Detta letande har tagit oss till många underbara platser på kontinenten, men aldrig till spanska fastlandet. Det är något med de spanska vinerna - såväl de klassiska som de moderna - som sällan klickar med oss. För mycket fat, för mycket vanilj, för mycket brända toner, för mycket alkohol, för mycket huvudvärk. För stora bodegor, och för lite personlighet. Undantag finns förstås, säkert många fler än vi känner till. Det är lika roligt varje gång man blir överraskad.

Muga är en en av de klassiska producenterna i Haro, men inte en av de allra äldsta. Firman startades 1932 och drivs idag av en veritabel klan av Muga-bröder, fäder och farbröder. Skalan på verksamheten illustreras kanske tydligast av att man har ett eget tunnbinderi som spottar ut 1500 ekfat om året!

Prado Enea är kronan bland firmans klassiskt orienterade riojaviner, och blandar fyra femtedelar tempranillo med resten garnacha (grenache), mazuelo (carignan) och graciano. Vinifieringen är heltraditionell för området. Musten spenderar ett halvår i stora jäskar av ek, med höga jäsningstemperaturer och malolaktisk jäsning i samma kar. Därefter uppfostras denna gran reserva under tre år i små fat av fransk och amerikansk ek, med omdragningar var fjärde månad och en avslutande klarning med äggvita. Slutligen mognar vinet ytterligare tre år i flaska innan det når marknaden.

2001 Bodegas Muga Prado Enea Rioja Gran Reserva är mörkare rubinrött, och ser fortfarande ungt ut med sina blå nyanser. Doften är stor och tydlig i sitt uttryck, med en ovanligt attraktiv fatrostning. Vi hittar en hel del gott från kryddlådan, mest tydligt kryddnejlika och vanilj. Tempranillofrukten går igenom utan problem och bjuder på finfina körsbär - lite åt toscanahållet - med blommiga övertoner och en dragning åt balsamico, innan faten kommer igen med ceder, späntved och terpentin. En aning av svett, stall, tobak och jord ger den där trevliga känslan av klassiskt vin. Men den befarade krondillen märker vi inte mycket av, tack och lov!

I munnen överraskar vinet ordentligt med sin härliga syra och sin stora, kassaskåpstäta frukt - ljusår från de uttorkade gran reservor man har lagrade i smakminnets dammiga vrår. Vilken power! Och ändå med hela elegansen i behåll. De perfekt mogna tanninerna kombinerar motstånd och medhårs på ett helt oklanderligt sätt, och faten är riktigt fint inarbetade i helheten. I mitten av frukten finns en kärnig struktur som berättar om ungdom och lång hälsosam framtid.

Prado Enea uppdaterar alltså traditionen på ett lyckat sätt - utan att spola ut barnet med badvattnet. Ska man ändå invända något, så är det att känslan av rostning bygger upp i munnen och kletar till intrycken lite efter ett par glas. Slutomdömet måste ändå bli fyra tummar upp. Ett av de godaste spanska viner vi någonsin druckit. (92)


ps. Slutsålt på SB, sorry. Men det är inte utan att man blir sugen på att prova fler nollettor från rioja.

pps. Fler som fått en rejäl kick.

7 kommentarer:

CAFÉ ROTSUNDA sa...

Finare!

Snygg intitial "sågning" av klassisk rioja, för att sedan komma till en längtan efter mer av det goda.
Här kommer en trio att länga efter:

2001 Grandes Anades från Artadi
(inte billig, men så är det ibland)

2001 Cirsion från Roda
(lika svindyr, lika svinbra)

2001 Expresión från Izadi
(300 kr, kick fucking ass!)

Sedan kan man ju alltid leta efter de komplexa vinerna från:
- Marqués de Vargas
- Finca Allene
- Rémirez de Ganuza
... med flera

Fast nu ska jag åter till mina dekanterade bourgogner!
*ler*

Finare Vinare sa...

Tack för tips, Michel. Det känns faktiskt som att nollettorna från rioja är värda att jaga rätt på.

Men, så trevligt med lite bourgogner så här på blanka söndagskvällen. Hmm, man kan nog inte säga att vi blev helt överraskade ;-) Och kanske kokar det ner till en liten post inom kort? Hoppas det smakar...

LeifS sa...

Undrens tid är inte förbi - Finare Vinare sätter sin vana trogen undersköna, lättflytande ord på viner, men nu på ett spanskt vin! Och visst, de "högre" Riojorna har gått omvänd kräftgång och evolverat från krondill och vanilj till oanade höjder. Så lämna de två -01 på SB åt sitt öde, och det är definitivt inte i Finare Vinares munnar, och följ istället Café Rotsundas goda råd om bra riojor (jag väntar redan på recensioneRNA). Mitt egna tillägg är de nyligen provade vinerna Artadis Vina El Pison 2005 och Cirsion 2001 som båda spänner upp nya subtila dimensioner av vad detta vindistrikt kan frambringa där elegans och integration är honnörsord.

Finare Vinare sa...

Hmm, verkar vara lite knepigt att få tag på nollettor. Men vi lovar att jobba med våra fördomar, Leif.

Hur är 94121, 2003 Fincas de Ganuza Reserva? God eller värmeskadad?

Förresten, hör och häpna, vi har faktiskt ett par Roda I från 2004 i källaren. Och en Miserere Priorat från samma år. Men sen är det tyvärr stopp ;-)

LeifS sa...

Lugn, här finns oanade möjligheter just bakom hörnet, spanska himlen! Finare Vinare gjorde ett otroligt snyggt jobb genom att förmå Carlo Merolli att skeppa viner till Sverige. Vinissimus i Barcelona erbjuder redan denna service! Här kan t.ex. en Mauro Terreus - Paraje de Cueva Baja från 1998 (2001:an nyligen lyriskt beskriven av Café Rotsunda) eller en Nit de Nin 2007 beställas och avnjutas om bara några dagar.

Roda I och Miserere kommer säkert inte att göra någon besviken, men de ligger bra där de ligger i flera år till. Miserere 2000 var för övrigt min ingång till Priorat, ett disktrikt som sedan dess satt djupa s(p)år i plånboken.

Gack till SB i Stockholm: Kolla in 99942, 2V Premium 2005, som är nersatt i pris, och obegripligt nog ännu inte slutsåld. Vinet behöver egentligen lagras flera år till, men med luftning är det ett kraftvin! 2V som i Victoria och Victoria.

CAFÉ ROTSUNDA sa...

Hmmmm, det känns som att jag måste tvångsmata Finare Vinare med lite goda spanjorer nästa gång ni kommer tll mitt café!

Finare Vinare sa...

På ditt café krävs inget tvång, vi gapar och sväljer så snällt så. Det har du väl märkt? ;-)

Blint är det dessutom väldigt svårt att vara kategorisk...

3b-kursen kan väl knappast passeras utan en rejäl gnuggning med spanjorerna. Vi ser fram emot att komma ut på andra sidan, några fördomar fattigare.
2b-kursen var inte heller tokig, men knappast någon riktig djupdykning i ämnet.

http://vinare.blogspot.com/2009/02/roda-fran-spanien-och-portugal.html

För övrigt var 1995 Clos de l'Obac en otrolig snygg priorat som vi sent ska glömma. Varken bränd, russintonad eller alkobomb...