2007 Mas des Agrunelles L'Indigène

Ett vardagligt sydfranskt rödtjut kan framkalla samma lyckosensationer i smaklökarna som ett storslaget, dyrt vin. Om det är bra, vill säga. Och 2007 Mas des Agrunelles L'Indigène är mer än bra - det är skitbra! Bland ledtrådarna till kvaliteten hittar vi naturliga metoder och svala lägen i byarna öster om Aniane - en liten ort som kanske är mest berömd för egendomarna Mas de Daumas Gassac och Domaine de la Grange des Pères. Men mest troligt är det årgångsféen som svingat sitt trollspö över denna flaska - hennes namn är 2007.

Doften är speciell, intressant, originell - på ett sätt som vi brukar härleda till carignandruvan. Men nu är det ju bara 15% carignan i vinet, resten är syrah (60 %) och grenache (25%). Nosen framkallar en tydlig bild av skogsglänta med lingon, blåbär och frisk, örtig undervegetation. Krossad sten och knallpulverpistol är inte heller svårt att föreställa sig bland barrträden. Plötsligt blir vi varse en helt annan dimension - det doftar mat! Stekt lök, och kött - ungefär som att gå förbi en bra restaurang med fönstren på vid gavel. Den fina skogsbärs-frukten - tillsammans med köksassociationerna och en tydlig lakritsrot - får saliven att spruta. Och: när man får doften presenterad liksom i bilder, då handlar det ofta om bra grejer - och ofta om terroirviner.

Terroirvin, ja. Vad tusan betyder det egentligen? Kanske viktigast av allt, man har inte besprutat vingården med bekämpningsmedel och tagit kål på vildjästen. Namnet L'Indigène syftar just på druvskalens egna jästsvampar. Tillsammans med markens komposition av mineral och den omgivande växtligheten, är det naturjästen som står för vingårdens unika fingeravtryck. Dödar man vildjästen och tillsätter odlade jäststammar har man plötsligt en dryck som påminner om otaliga andra produkter från den internationella vinindustrin. Den här musten har fått en mjuk extraktion, alkoholen landade på 13,5% och eken håller sig väldigt diskret i bakgrunden. Svavel har använts för att bevara fräschören, men i en ytterst försiktig dosering.

I munnen serveras omedelbar charm. Frukten är rik, saftig, frisk och mogen med drag av skinande pastill och mosade färska skogsbär. Syrorna har det där typiska nollsjue-lyftet med intensiva aromer, i en munkänsla som blandar lenaste lakrits med en kärve örter. Detta är bara så gott - och så otroligt lätt att tycka om. Ännu ett bevis på magin i sydfranska årgång 2007. (88)

125 kr /Vinik


ps. Gordon Ramsay och Alain Ducasse slogs om att erbjuda vinet som husets...