2002 Château d'Armailhac
Svartröd, tomatkant, gott om blå toner. Doften ger ceder, gräs, paprika, svart vinbär, mynta, bränd ört och en oangenäm källarton som utökas med gammal stekt lax, inte gott! Från smygkork till defekt på en timme... men smaken är klart bättre än doften och visar vad vinet kan. Bra livlighet och energi, goda sandiga tanniner, rejält smakrik, förvånande stor för årgången, med läskande syror och lång eftersmak. Ett annat glas är korrekt och ger ren sval cassisfrukt utan off-toner. Det friska glaset har förstås ännu bättre frukt. Placeringen (5) gäller första glaset, med försök att bortse från defekten. Glas 2 hamnar på plats (4). Det här är en stark löpare med potential för framtiden.
2001 Château d'Armailhac
Rubinröd färg med blåtoner. Ung och knuten doft, vi väntar 15 min... vi väntar 30 min... efter 50 min öppnar den upp med gott om grusdamm i förgrunden samt plommon, kaffekola och merlottoner. Rätt stram och tuff smak med höga syror och kärva och knutna tanniner - inte den skönaste sorten precis. En aning av eld i svansen. Minst tillgängliga vinet idag, bör alltså lagras i åratal - men frågan är hur roligt det blir. Det kantiga tornet kniper plats nummer (6).
2000 Château d'Armailhac
Tät färg, brunare grundton mot varm oxblod. Mmm, vilken lustfylld doft! Mättad, mörkt sötfruktig med cassis, plommon och kaffekaramell. Inslag av fikon, bränt socker, katrinplommon, torkad frukt och merlot. Plötsligt serveras desserten: klockren Tiramisu! Smaken är förvånansvärt torr efter alla söta doftreferenser, rikt fruktig och snyggt balanserad. Ädlaste finsandiga tanniner och en gnutta italiensk bitterhet. Eftersmak av kaffe och plommon. Harmoniskt, busgott och givande vin med sydlig generositet. Smaken inte lika färdig som doften men funkar ändå riktigt fint att dricka nu. Kungligt gott, och näst bäst ikväll (2).
1998 Château d'Armailhac
Mörkt rubinröd med svart centrum. Sval, klassiskt cabbig, mineralisk doft med ceder, blyerts, grafit, grus, cassis, nästan mint och blomtoner som kommer. En aning av källarton. Svalt läskande smak med mjukare syror åt det lägre hållet. Rejält kraftiga tanniner, sträva som tuggade skal - inte det minsta eleganta. Det finns bra energi i sväljet, men sedan följer en kort, lite bleknande eftersmak. Frukten är lite tveksam och kommer nog att ge upp innan tanninerna mjuknar. Matkrävande vin! Den rustika bonden landar på plats (5).
1996 Château d'Armailhac
Mörk rubinröd färg utan tegel. Ngt murrigare och mattare än 95:an. Komplex doft med mognadstoner, skit, häst och stall, vinbärsblad, fin cassisfrukt, kafferost, korint/fruktkaka och lite feta orientkryddor. Stramare, friskt syrlig och köttig smak. Syrorna ger ett svalare intryck, frukten ej lika öppen som 95, men bra. Rätt mjuka tanniner och lite eld i svansen. Inte färdig än och väl syrlig på egen hand. Bör vara ypperlig till mat! Borde också hålla bra i källaren, och kommer alltid ha en syrlig personlighet. Svettig springare på plats nr (3)
1995 Château d'Armailhac
Medelmörk, varm rubin, orange tegelkant, bra lyster, ett vackert synintryck! Mogen, harmonisk, elegant och komplex doft: ostbutik, knäck, cassis, körsbär, katrinplommon, korint, orientkryddor, blomton, mjukt uppkok av saft. Fin! Harmonisk smak med mycket bra frukt, tryck och längd. Utmärkt balans mellan frukt, syra, tanniner och alkohol. Mycket mineralisk munkänsla med grafit, grus och kritdamm. Fin mognad av cabernetdruvan med lagom assistans av merlot. Bästa vinet, med drottninglik finess (1). Så här i efterhand kan man säga att Parker var alltför snål med sina 89p, men så var det också elva år sen betyget sattes. Suckling gav 92p både 1998 och 2007. Visst förtjänar vinet det...
Tack till Munskänkarna i Stockholm för en mycket intressant provning och till Ulf Svahn för utmärkta resonemang och provningsledning.
7 kommentarer:
Jisses, vilken rythm! Hur orkar ni? Je suis sur le cul...
El Vinculo?
Inga konstigheter...
Härlig fullkornsvertikal! d'Armailhac is the mid-weight Pauillac shit liksom. Vi drack 1998 på nyår och fick ett lite bättre intryck, med betydligt behagligare tanniner. 1998 i Medoc har dock ofta en svår kamp frukt vs. tannin. Även 1999 är riktigt trevlig i nuläget.
Fantastisk informativ och framförallt verbalt rolig blogg. Ny "bekantskap" som jag skall följa med intresse.
Vintresserad - vi instämmer helt och är generellt väldigt förtjusta i d'Armailhac. Inget av vinerna skulle göra det minsta ont vart och ett för sig. I en jämförelse blir det ju skillnaderna som står ut, inte likheterna. Och finns det en gnutta obalans åt ena eller andra hållet så brukar det ju fixa till sig med mat eller ost. Invändningar låter ofta hårda i stenograferad form....
98an hade egentligen den mest typiska nosen. Och det ska den ha en eloge för!
(A): Tack för en som vanligt bra och trevlig genomgång. Blev så till mig när jag idag kunde beställa en låda 2005 för 295 kronor flaskan att jag bara var tvungen att slå till....
Skicka en kommentar