Knappt lovlig skogsdrottning önskar middagssällskap med marmorerad välhängd hunk. Det kan vi knappast motstå. Så, nu har vi fixat köttbiten, då var det dags för unga damen att uppföra sig lite trevligt. Som tur är har har unga viner från rhônedalen inte sällan en fenomenal direkthet under sina allra första år. Årgång 2006 har rykte om sig att prestera särskilt bra i denna delgren. Korken ur, alltså! Det är en fröjd att skåda när det unga vinet rinner längs med karaffens innerväggar: enormt färgrik purpur, den mörkast blåröda av alla blåröda färger. Nästan svart i mitten...
Satan i gatan! Doften i karaffen är helt fantastisk, vidöppen, lustfylld, rentav stönframkallande. Stenbrott, kolgrill, rostbiff, tjära. Mättade, elegant parfymerade aromer av mörka körsbär, cassis och björnbär. Lakrits, färsk timjan och rosmarin. En diskret skvätt kirschwasser to top it off. I glaset får vi allt det här plus mer av ångande alkohol som frigörs onödigt mycket när man roterar kupan. Romanska bågar smyckar insidan av glaset...
När vi smakar 2006 Domaine de La Mordorée Châteauneuf-du-Pape Cuvée La Reine des Bois innan maten är attacken i den första sippen rent av explosiv. De täta, alkoholburna, superintensiva aromerna invaderar hela det retronasala systemet likt den röda färgen i James Bond-vinjetten, och får nästan ögonen att tåras. I mittsmaken noterar vi en tydlig örtbitterhet. Sträva, sandiga tanniner fångar uppmärksamheten när vinet tar en vända runt i munnen. Just i sväljögonblicket kommer nästa krevad, avstampet inför själva avslutningen. Eftersmaken vill inte upphöra, de mörka körsbären liksom pulserar fram och tillbaka i alkoholvågor som varar länge, länge...
Till entrecôten trollas en hel del överflödig alkohol och bitterhet bort och vinet framstår som ett mycket lämpligt sällskap för ett stycke rött kött med karamelliserad stekyta. Texturen känns mer sammetslik än sandigt sträv. Vad som nu däremot blir tydligt är vilken imponerande, extremt hårdtvinnad fruktkärna som utgör centrum i detta vin. Kopiösa mängder druvtanniner har skruvats in i mittsmaken. Det gör nästan ont att dricka, men är man det minsta masochistiskt lagd finns stor njutning att hämta...
Nästa prov kommer i form av två spanska ostar: en ung, mild queso de cabra och en rätt så lagrad manchego. Nu byter vinet om till en än mer plyschig, likörtonad kostym och snurrar igång en easylistening-platta i bakgrunden. Fikonen kommer starkt i både doft och smak, bitterheten märks inte längre. Fylligheten i aromerna, syrornas fräschör, de exklusiva tanninerna och den envetna längden är dock oförändrade.
Dags att summera. Ett sabla gott vin är det utan minsta tvekan, och det går redan att ta det till sig i rätt sammanhang. Själva intensiteten i upplevelsen gör att det blir svårt att glömma ens när det är dags att summera 2009. Vi vill dock utfärda en liten varning till folk med känslig gom - alla ni som fallit för den lättare, mer burgundiska sidan av châteauneuf-du-pape. Det här må vara en älvdrottning, men det krävs hår på smaklökarna för att tampas med henne. (94)
2006 Châteauneuf-du-Pape Cuvée La Reine des Bois (Domaine de la Mordorée, Tavel, Rhône)
18 kommentarer:
Å fy tusan - här var det inget darr på korkskruvshanden...
Svårt medryckande läsning, omöjligt att inte vilja smaka. "Hår på smaklökarna" verkar ju vara helt i linje med Mordorées husstil.
Kul inlägg och kul att ni drack just det här vinet ikväll! Jag köpte också ett par flaskor av det igår och Passagen-Ronny var helt på er linje. Han tyckte till och med att 06:orna är bättre än 05:orna!
Efter det inlägget måste jag ju bara skaffa fler flaskor!
/Fredrik
Korksrkuvsångest, vad är väl det mot kamikaze?
Hmm, gissa om man blir sugen?
Den här hade jag tänkt avstå, men det känns svårt just nu.
Oavsett vilket, det känns trösterikt att vinmakarna i Ch9 verkar klara av att göra kanonvin även 2006.
Om bara vinet är komplext nog och inte knutet så är det ju helt underbart att dra korken tidigt så är man ju bekant med vinet sen. Rekommenderas alltså i detta fall! Känslan påminde om att slurpa fullmatade nollsjuor direkt ur Julien Barrots tankar och fat - men Mordorées knockoutdroppar är lite tuffare i stilen...
Kan bara hålla med, svårt medryckande läsning! Provade 05:an på volley förra året med stor behållning men det här låter ju ännu bättre...
Hår på smaklökarna... Jag måste säga att detta låter som ett vin jag skulle ha väldigt svårt att uppskatta. Hög alkohol och kirchwasser med tuffa kanter låter som Clos Sainte Jean i kubik. Men det är min smak, och den är ju som baken (som bekant).
Någon säljer Lirac 2003 med samma namn på Vinforum för 95 DKK/flaska. Någon som har koll på vad den brukar kosta på SB?
MMM - Mordorée gör två olika Lirac; en dyrare Cuvée de la Reine des Bois och en billigare La Dame Rousse.
Jag ser på CT att jag betalat runt 130 kr för mina nollettor och nollfyror av RdB. Har för mig att jag sett den i RS för ungefär 200 kr.
Men smaka först innan du köper lådvis. Jag är för egen del inte helt övertygad om Mordorées stil - mycket extraktion, alkohol och mörker, även i roséerna och de vita ;-) Och hur 2003 var som årgång har du ju koll på.
Tack! Då är det inget större fynd prismässigt mao. Jag har inte testat något vin från denna egendomen - men gillar Parker det brukar jag ha problem...
MMM - det är mycket möjligt att detta inte är din melodi, men den otäcka alkosötman från 2004 Clos Saint Jean La Combe des Fous slipper du i alla fall.
Det här är ett långt bättre och mer aptitligt vin (tycker vi)....
FV> Jag får självfallet ge det en chans! Er rekommendation väger faktiskt ganska tungt i mina vågskålar.
MMM - har du kunnat checka av andra viner vi gillat från södra rhône? Då finns det hopp. Det här är dock precis på gränsen för vad vi klarar ifråga om alkoholdriven kraft. Kanske just därför berör det, för att det är på gränsen men landar rätt på grund av det imponerande totalintrycket...
Vinerna från den "andra skolan" som Bosquet des Papes, La Nerthe, Beaucastel etc verkar ligga oss båda varmt om hjärtat. Ni har också tvekat inför de tyngsta av mörkrets härskare - men detta vinet verkar klara sej från Hades alkoholångor med liten marginal. Och visst kan det vara spännande att kika in i helvetets portar ibland.
Är maten och ostarna rätt bör det funka. Även utan alltför yvig skäggväxt i gommen ;-)
Det här låter ju kanon... Men jag tar er lurviga varning på allvar och håller mig nog ifrån detta vin då mitt gomhår är mjukt, kortklippt och silkeslent och nog skulle frätas bort av bara ångorna.
Varningen var särskilt riktad till dig, Holger ;-) Din silkesgom förtjänar snarare en lagrad La Nerthe (den röda alltså)...
Hehe, jag hoppades nog att ni hade mig i åtanke med den där varningen... Jag ska testa en La Nerthe snart, men är inte säker på vilken färg det blir :)
Provade en flaska igår, och vi var positivt överraskade trots höga förväntningar. Vinet lyckades för vår del hålla sig inom ett antal viktiga gränser utan att bli alldeles för mycket i någon dimension (även om det tänjde lite lätt på ett par gränser...). Framför allt hade morkullan trots all kraft ändå tillräckligt med fräschör vilket känns avgörande för ett sådant här vin. Tänker vi tillbaka på tex Mitolo 2005, för att hitta en (minst) lika kraftfull kombatant, så tyckte vi inte att den klarade av samma övning.
Vad tor ni om lagring - visst borde än mer komplexitet kunna titta fram? Nästa flaska 2013?
/Mårten och Sara
Skicka en kommentar