lördag, april 26, 2008

Vinordic 2008


För tredje gången besöker vi Vinordic, denna gång i sällskap med A, M och Frankofilen. Otroligt trevligt och underhållande! Vi fick en hel uppsjö eller snarare ett smärre innanhav av doft- och smakintryck, även om vi förstås bara fiskade i några utvalda vikar. Resultatet blev ett virrvarr av fragmentariska anteckningar som vi ska försöka att dechiffrera medan intrycken är färska. 85 viner provades i alla fall under dagen, så mycket är klart. Här och var märktes att de mest intressanta vinerna tagit slut under de föregående mässdagarna (inte minst vinerna från La Spinetta som släpps nu på fredag). Men några riktiga napp blev det allt ändå. Vi börjar med att lista vinerna och fyller på med smaknoteringar allt eftersom. Här kommer två utropstecken för er som inte orkar plöja hela listan: Trimbachs 2002 Riesling Cuvée Frédéric Emile och Domaine Tollot-Beauts 2005 Corton Grand Cru !!

När det börjar närma sig middagsdags sammanstrålar vi med Nettare e Gioia och summerar en ganska massiv upplevelse med totalt tunnelseende på vinbuteljer. Doktorn ställer diagnosen: svårartad palate fatigue. Aptiten är i alla fall minst sagt retad inför kvällsmaten. Vi avrundar dagen med invigning av utegrillsäsongen. Kvällssol. Helgrillad rostas. Gnocchi burro e salvia med massa parmigiano. 2002 Santenay 1er Cru Beauregard - tack för det, K. Vilken dag!

JOHAN LIDBY VINHANDEL
Det har alltid varit ett nöje att prova vin på denna adress. Varenda gång möts vi av samma engagemang: drivet, proffsigt, personligt och kul. Idag är det Anna Röjerman som plöjer igenom en ansenlig del av vingårdarna. Anekdoterna avlöser varandra och tiden flyger iväg.

2006 Kimmeridgien Bourgogne Blanc (Jean-Marc Brocard): Doften är öppen och påtagligt mineralisk med stål, krita, ylle och citrus. Mycket bra, seriös smak med snygg torrhet och kritig eftersmak. Öppet och tillgängligt nu. Precis lika fint som när vi drack det senast. Extremt bra för pengarna. Om ni vill kan ni stryka "för pengarna".

2006 Petit Chablis Domaine Sainte-Claire är försiktigare i doften, mer aromatisk och fruktorienterad. En lite enkel doft, precis som vi tyckt tidigare. Smaken har gott om frukt mellan citrus och grönt äpple, men syrorna är lite åt det grova hållet.

2006 Chablis Domaine de la Boissoneuse (Julien Brocard) har likaså en aning blyg grönäpplig doft, med blommigare toner än föregående. Smaken är torr, lite anonym, med hyfsat djup och mineralisk avslutning. Ett steg upp i kvalitet, utan att riktigt få oss på fall eller fundera på framtida inköp.

2006 Chablis Domaine Sainte-Claire Vieilles Vignes (Jean-Marc Brocard) är däremot ett givet köp, med sin personliga och lätt igenkännliga stil. Doften är stor, med nässlor, flintrök, citrus och grape. Smaken har både generös frukt, stramhet, elegans och den för detta vin typiska grapebitterheten. Excellent förhållande mellan pris och prestanda. Lägg för all del undan och drick om fem år med mogna, nötiga hårdostar som gruyère och comté.

2006 Chablis Montmains Premier Cru (Jean-Marc Brocard) har en läcker citrusdoft med inslag av ostronskal och pilgrimsmussla. En liten smörighet tittar också fram. Smaken är seriöst god, syrorna något avrundade med en mineralisk avslutning. Mycket bra! Vinet växer på flack, luckert sandig mark och brukar visa sina egenskaper tidigt, berättar vår ciceron.

2006 Chablis Fourchaume Premier Cru (Jean-Marc Brocard) är betydligt mer återhållsamt på nosen i en purung, fruktig stil. Smaken är påtagligt ung, med stram frukt och liten vitpepprig ton. Med lagring kan man locka fram toner av exotisk frukt ur detta vin.

2006 Chablis Montée de Tonnerre Premier Cru (Jean-Marc Brocard) har en supermineralisk doft med inslag av hav och jod. Vid det här laget vet ni att mineraler är lika med pluspoäng i vår bok. Smaken är mineraldriven, stilig, rasig med en mycket lång eftersmak som bara ringer och ringer. Hög klass! Köp och lagra.

2006 Chablis Vaudésir Grand Cru (Jean-Marc Brocard)
träffar med en intensiv doftpil av rökt fläsk inbäddad i mättade citrustoner. Smaken är fet, rund och god med upplevelsemässigt lägre syra. Alldeles för ungt. För den egna källaren väljer vi helst föregående vin.

2006 Bourgogne Les Setilles (Olivier Leflaive)
brukar vara förstahandsvalet när man vill ha ekfatslagrad basbourgogne. I och med att druvorna kommer från Puligny-Montrachet skulle det nästan kunna vara ett vin på bynivå - det är bara den lilla detaljen att druvorna kommer från "fel" sida av vägen. Just när det gäller 2006 har vi inte imponerats och det gäller även idag. Det doftar päronsaft och rostad ek. Vi vill inte ha päronsaft i det här vinet, hellre mogen citrus och nötter som i föregående fina årgångar. Pass. Vi tar 2006 Couvent de Jacobins Blanc istället.

2007 Sancerre Les Pierris (Roger Champault) har en klockren doft av flädersaft med inslag av nässlor. Sötfruktig godiston och charm. God, lättsam, kort smak med trevlig syra. Hej, skål och välkomna ut i trädgården...

2007 Laurent Miquel Chardonnay-Viognier (Laurent Miquel, Languedoc) är ett budgetvin i sextifemkronorsklassen. Det odlas i trakten av Faugères. Jordmånen där är stenig och kalkrik, alltså lämpad för chardonnay. Doften är aromatisk och godistonad med päron, citrus och blommighet. Smaken är mjuk och snäll, men inte utan viss fräschör i syran. En bra och fullt drickbar prestation på lågprisnivå. 60% chardonnay, 40% viognier.

2006 Laurent Miquel Viognier Nord-Sud (Laurent Miquel, Languedoc) har en kryddig doft med koriander och ett inslag av terpentin. Den runda smaken har toner av vingummi. För att vara viognier är det en relativt stram, mineralisk smak och varken särskilt fet och sötfruktig. Syrorna är balanserade, inte för låga.

2006 Domaine Sainte-Claire Bourgogne Rosé (Jean-Marc Brocard) är en pinot noir som vuxit runt byn St-Bris en mil väster om Chablis. Vad kul, det här har vi inte testat förut! Färgen är ganska rikt laxrosa. Här bjuds en lätt parfymerad doft av frysta jordgubbar som attraherar i första sniffen. Mineraler, rökta toner. Ett obestämt funkigt inslag kommer till och repellerar i andra sniffen. Smaken är stram, torr och bärfruktig. S tycker tyvärr att det luktar myrr och därför avstår vi från dricka vinet i sommar. 99 kr, RS/PI.

2005 Bergheim Pinot Blanc (Marcel Deiss) har en fruktig doft av bordsdruva och marsipan. Rökiga toner kommer till. Smaken är rik, sötfruktig och oväntat fyllig för en pinot blanc - fast inte så oväntat för att vara ett Deiss-vin. Gott.

2007 Firefinch Sauvignon Blanc (Springfield Estate, Robertson, South Africa) är en lite enklare tappning från den stora och ambitiösa egenomen Springfield Estate (180 hektar vinstockar). Den stora, tydliga doften hoppar upp ur glaset: svarta vinbärsblad, krusbär, nässlor och gräs. Det doftar gott! Smaken är intressant och föredömligt torr. Tyvärr är syran "sur" och ger intryck av att vara justerad.

2007 Life from Stone Sauvignon Blanc (Springfield Estate, Robertson, South Africa) är i jämförelse mer klassig och reserverad. Doften är snygg och smal, med rökiga mineraler, blommor och tomatkvist. Elegant i munnen med bra längd på eftersmaken.

2005 Calera Central Coast Chardonnay (Calera Winery, California) överraskar oss med en doft som ropar "terroir". Jordmånen är kalkrik - bra för chardonnay. Ett snyggt avvägt inslag av fatvanilj stör inte alls. I munnen är vinet fylligt, fruktigt och smakrikt, men det blir för många popcorn för att vi ska köpa vinet framöver. Syrorna är på klart godkänd nivå, men känns inte helt precisa.

2006 Laurent Miquel Syrah-Grenache (Laurent Miquel, Languedoc) har en fruktig, godistonad doft, skogsbär i fom av geleråtta. Smaken är lättsam, tunn och kort. BiB-klass.

2006 Laurent Miquel Syrah Nord-Sud (Laurent Miquel, Languedoc) doftar ren syrahfrukt med inslag av garrigue - pinjebarr, rosmarin med flera örter från mellersta Languedoc. Smaken är torr, stram och stringent med bra syra, mörkare frukt, örter och lakrits. Ett rättframt, helt ok vin att dricka till mat snarare än att reflektera över.

2006 Côtes-du-Rhône Les Quatre Terres (Domaine Santa-Duc, Gigondas) lovar än bättre med sin täta, mörkt körsbärsfruktiga doft fördjupad med lakrits, örter och kaffekaramell. Vi smakar. Yes! Här smäller det till ordentligt, dagens första tanninsmocka. Smaklökarna vacklar till för ett ögonblick, men kommer snabbt tillbaka och tjoar glatt över den framfusiga, tuggbara munkänslan. Mörka körsbär, mycket smak och struktur. Känns inte lika eldig och bråkig som nollfyran. Det här kan vi godt lide till grillen i juli. Det finns absolut potential för lagring. Vi beställer!

2005 Gigondas Cuvée Tradition (Domaine Santa-Duc, Gigondas) är idag på sitt bjussiga humör och bjuder grafiskt tydlig garrigue, vanilj, gummi och mörk choklad. Och massor av tät frukt förstås. I munnen är detta en rejäl tuffing - hela gänget skrattar och grimaserar glatt av alla tanninerna. Bör absolut lagras.

2005 Gigondas Prestige des Hautes Garrigues (Domaine Santa-Duc, Gigondas) är en av dagens höjdpunkter, redan vad gäller förväntningarna. Det här är ju första gången vi får prova den nya årgången av detta vanligtvis så superba vin. Doften är en hel måltid inklusive grillat kött. Garriguen är nästan lika tydlig som vid Les Dentelles de Montmirail, här särskilt oregano. Tanninerna är i klass med föregående vins, men vägs upp av än mer högklassig frukt, örter, kryddor och väl integrerade fat. Alla vinets delar i utmärkt balans. Något tuffare och mer lagringskrävande än nollfyran. Kan bli hur bra som helst. Kommer på SB i höst.

2005 Serrata Belguardo Maremma Toscana IGT (Marchesi Mazzei) är gjort på 65% sangiovese, 30% cabernet sauvignon och 5% merlot. Det doftar svartvinbärs-vingummi, rostade fat, rök med diskret stall och smörkola. Smaken är ok södra toscana i en lite enklare, fatrostad, rund och varm stil. Ett grillvänligt och publikt vin, som idag ter sig lättare och enklare än när vi drack det sist. Vem vet, men vi gissar att vi blir positivt överraskade av nollsexan.

2005 Bronzone Morellino di Scansano (Marchesi Mazzei) har, till skillnad från föregående vin, en doft av ren sangiovese. Moreller och rostade fattoner av kaffe och rök. Mer struktur och tanniner än i föregående. Helt ok. Även här ser vi fram emot det kommande årgångsbytet med viss nyfikenhet.

2006 Fonterutoli Chianti Classico (Marchesi Mazzei) är redan hallstämplat av oss och andra. Mycket bättre kan det inte bli när det gäller standardchianti. Doften är tät och ren, med prima mörka körsbär, mineraler, choklad och ingefära. Smaken har en utmärkt, mörk chokladig tanninstruktur. Ett kanonvin.

2005 Ser Lapo Chianti Classico Riserva (Marchesi Mazzei) har förstås en hel del likheter med föregående vin. Mellan vågskålarna frukt och fat väger det över åt det fatiga hållet med toner av lakrits och lagerblad som vi inte hittade i Fonterutoli. De sistnämnda noterna ger lite bordeaux-drag åt doften. Den unga smaken har rejäla tanniner och förtjänar ett till två års lagring. Eken har även här övertag på den lite knutna frukten. En förvirrande detalj för gamlingar: Ser Lapo var i början av nittiotalet beteckningen på gårdens toppriserva. När Ser Lapo nu dyker upp igen är det som ett slags mellanprisalternativ till den dyrare Castello di Fonterutoli (som är en riserva utan att betecknas så).

2004 Castello di Fonterutoli Chianti Classico (Marchesi Mazzei) skiljer sig från de båda föregående inte minst genom en otroligt tydlig karaktär av mintchoko. Fatrostningen är av det härligt påkostade slaget. De typiska julkryddorna är också på plats. Smaken är precis så god som förväntat, integreringen av faten blir bättre och bättre. Ni har väl handlat...

2002 The Work of Time (Springfield Estate, Robertson) är en sydafrikansk bordeauxblandning: 31% cabernet sauvignon, 31% cabernet franc, 42% merlot. Anna Röjerman berättar att vinet gick under arbetsnamnet A Hell of a Time, eftersom det tagit så lång tid att sjösätta. Vi får en stor upp-i-ansiktet-doft av plommon, rödavinbärs-vingummi, lite stall, kryddighet och måttlig rökighet. Den saftiga smaken dra mer åt det bäriga än åt det mörkfruktiga. Helt ok rökighet, men väl mycket av grön paprika. 189 spänn i BS.

2001 Méthode Ancienne Cabernet Sauvignon (Springfield Estate, Robertson) är som namnet antyder 100% cab. Vinet har en mycket läcker, druvtypisk doft med lagerblad och svarta vinbär. Avrundad, fyllig, riktigt god smak. Lyxgrill.

2004 Paracombe Shiraz (Adelaide Hills, Australia) har en mycket fruktig doft av cassis och björnbär. Här finns också rikligt med eucalyptus och mint - precis som man förväntar sig i denna del av världen. Den fruktiga smaken har bra syra men är tyvärr också lite vass och eldig. Inte oväntat håller vinet 15,5 %. Inte vår kopp te.

2005 Tim Adams The Fergus (Clare Valley, Australia) är enligt presentationen en rätt oväntad mix av fyra druvor: grenache, cabernet franc, cabernet sauvignon och merlot. Vi kollar i produktbladet och läser grenache 55%, shiraz 23%, cabernet franc 22%. Ok, man kan inte hålla reda på allt. Doften har en lite märklig mix av rotfrukter, framförallt rödbeta - örter och balsamvinäger. Börjar vi bli redan bli hungriga på lunch? Det här låter som vår inköpslista till lokala Vi-butiken. Ingen smaknotering - vi är helt klart hungriga! - så vi måste friska upp minnet och läsa på. Fruktig, kryddig, eldig. Jovisst, men stryk eldig, det var inte alls så farligt med den saken.

2005 Jasper Hill Georgia's Paddock Shiraz (Heathcote, Australia) bjuder på örter, lakrits och mörk shiraz-frukt. Smaken är frisk, stram och väl balanserad, inte alls alls någon eldigt söt syltburk. Vår nästa kandidat till grillfest för lyxputtar.

NV Delamotte Brut
bjuder på 50% chardonnay, 30% pinot noir och 20% pinot meunier. Tre år på jästfällningen, som brukligt för standardskumpa. Både doften och smaken är fruktig och aromatisk. Lite väl mycket så för vår smak. Lättdrucket.

NV Delamotte Blanc des Blancs Cuvée Operakällaren
är mycket roligare. Nu har chardonnayvinet legat i fem år på jästfällningen. Detta vin är snarlikt Brocards premiercru-chabliser - fast med bubblor. Påtagligt kritig, jästig karaktär med medelfruktig smak. Utmärkt trevlighetsfaktor! Bra pris! Är det fina 2002 som utgör basen?

NV Delamotte Rosé har en mycket ljust korallröd färg. Vinet är gjort på 50/50 chardonnay och pinot noir. Den mineraliska doften har en charmig bärighet av mogna jordgubbar och smultron. Smal, fin smak med snygg syra. Roséskumpan är mer kontroversiell än föregående: vi är inte helt överens om hur mycket vi gillar vinet. S ger tummen ner. A & M tycker, när vi summerar, att det var ett av dagens godaste. T lutar åt det senare. Dags för lunch.


BARLOW WINE

2005 Lithos Calicanto (Sicilien)

2004 Colle Bereto Chianti Classico

2003 Colle Bereto Chianti Classico Riserva

2003 Colle Bereto Il Tocco Toscana IGT

2003 Colle Bereto Il Cenno Toscana IGT

1999 Le Chiuse Brunello di Montalcino

2003 Il Roverone Amarone della Valpolicella


OCCASION WINE

2006 Escherndorfer Lump Riesling Spätlese Trocken (Brennfleck, Franken) släpps på fredag, till priset 196 kr. Efter Horst Sauers högklassiga vin från samma läge är vi rätt nyfikna på Hugo Brennflecks version. Här får vi en stor, lätt aromatisk och parfymerad doft med blommighet och citrus. Den generösa smaken är sötfruktigt citrustonad och mjuk med en tydlig karaktär av pomeransskal. Det smakar riktigt gott, men som väntat kan vinet inte konkurrera fullt ut med Horst Sauers exceptionellt fina Escherndorfer Lump. Ändå värt ett köp.

2007 Riesling Bruderbach Clos des Frères (Domaine Loew, Alsace) är första smakprovet från Domaine Loew, som har ett gott renommé. Egendomen ligger i Westhoffen, i norra ändan av Route du Vin. Här finns det gott om mineraltoner i doften, lite blommor och en ung jästkaraktär av päronsplitt. Smaken är avrundad och lent god med bra fruktighet. En charmigt god, lättsamt ambitiös alsaceriesling att dricka under de närmaste somrarna. 148 kr flaskan. Privatimport i sexpack.


ENOSVEZIA / ENJOY
Här hade vi förstås hoppats på att få en fullständig uppdatering av hela kopplet Spinetta-viner i majsläppet. Många i branschen fick säkert precis detta under de gångna dagarna. Vilka viner ska vi (och ni) satsa på? Insidertips 1: 2004 Barbaresco Starderi är bättre än 2003 Barolo Campé, som i sin tur är jättebra. Ok, ingen överraskning. Insidertips 2: Nollfemmorna är charmiga och tillgängliga - 2005 Langhe Nebbiolo är kanongott och överkomligt. Insidertips 3: det är bra att köpa hela fat av Barbaresco Starderi, enligt Mats Hanzon, som sörplar detta vin bredvid oss. Vi har inget att invända emot påståendet. Om man har råd vill säga.

2004 Valtellina Superiore Le Tense Sassella (Nino Negri) ger inte alls det intryck vi brukar få hemma. De röda vinbären går inte att missa, den finstämda kryddigheten finns där - men vi känner inte riktigt igen oss. För hög temperatur och fel glas är vår försiktiga gissning. Nåja, vi dricker detta vin så ofta att vi vet precis vad vi tycker ändå. Serveras gärna svalt. Särskilt väl lämpat för syrafreaks.

2004 Valtellina Sfursat 5 Stelle (Nino Negri) släpps på fredag, så detta är ännu en emotsedd provning. Vi har gillat och druckit vinet sedan årgång 1995 tror vi (kan också vara 1993). Det är med stor glädje vi kan rapportera att den nya versionen är strålande fin. Färgen är klar och vackert tegelröd. Doften bjuder på läder, torkad frukt, romrussin, nypon, blommighet av violer samt ljus choklad. Den sistnämnda går igen i den krämiga, kryddiga, långa smaken. Den lilla eldigheten från de torkade druvorna är väl infattad.

2004 Dona Maria Reserva (Alentejano) släpps också på fredag och är en blandning av alicante bouschet, portugisiska aragones (mer känd som tempranillo) och syrah. Doften är kryddig, örtig med fruktighet av plommon och björnbär. Smaken är tätt fruktig, lite örtigt kärv och lakritstonad med vissa drag av ungt portvin - fast torrt. Inte riktigt vår påse.

2003 Barbaresco Gallina (La Spinetta) är ett kvardröjande referensexemplar från förra året. Den tjusiga färgen ser utvecklat tegelröd ut. Tidig mognad! Doften bjuder på nya ekfat, läder, torkad frukt, blommor och choklad. Smaken är riktigt god och rätt uvecklad, men frukten är ändå inte helt i toppklass och tanninerna är påtagligt torra - typiskt för 2003.

2003 Barbaresco Starderi (La Spinetta) är likaså överspelad försäljningsmässigt. Den klart lysande färgen ser lite yngre ut än i föregående vin. Doften har en vacker, ljus körsbärsfrukt med drag av gammal jordgubbssylt, blommor, läder, söt tobak och nya, snygga, dyra fat. Smaken är läcker, flera snäpp bättre än föregående. Tanninerna är inte så utpräglat torra utan sitter bättre i helheten. En av kvällens minnesvärda upplevelser, men ändå ett tveksamt köp för 700 kr.

NV de Vénoge Cordon Bleu är en ambitiös standardchampagne som snart avancerar från BS till ordinarie sortimentet (12/5). Basen i vinet kommer från utmärkta 2002. Priset är riktigt bra, 279 kr. I doften hittar vi läckra toner av rostade sesamfrön och nybakta frallor, till och med lite kött. Rikligt med karaktär från tiden på jästfällningen. Särskilt S plussar doften helhjärtat. Mycket bra smak, om än inte riktigt ikapp med doften. Gott om krita i eftersmaken.

WARD WINES
Det här blir eftermiddagens långa provning. Ward Wines är en av landets absolut bästa importörer med ett flertal namn som ligger mitt i vår smakprofil. Pol Roger, Trimbach, Tollot-Beaut, Delas, Graillot och Mont-Redon säger väl det mesta. Vi skulle kunna reda oss ganska fint med viner enbart från denna leverantör. Men så är det ju mångfalden och omväxlingen som är en stor del av nöjet, så det lär inte bli nödvändigt. Claes Ljung med kollega tar hand om oss på ett utmärkt sätt.

2005 Riesling (FE Trimbach) doftar och smakar precis som vi beskrev den för ett par veckor sedan.
Nu gäller det bara att komma ihåg att lägga undan några flaskor.

2002 Riesling Cuvée Frédéric Emile (FE Trimbach). Redan flaskan attraherar oss som en magnet. Cuvéen är utan tvekan ett av världens bästa torra rieslingviner. Hur ska den nya förmodat strålande årgången vara? Spänningen stiger. En enda sniff räcker - och saken är klar! Detta är den bästa årgång av Cuvée FE vi någonsin har haft nöjen att stoppa näsan i. Redan nu har skiffermineralerna en inslag av supersnygga petroleumtoner. Nässlor, honung, mogen citrus, melon (honungsmelon). Men framför allt finns ett obestämt vi-vet-inte-vad som skiljer ett utmärkt vin från ett strålande - ungefär som parfymens sista oväntade ingrediens, som till slut sätter pricken över i. T föreslår jordgubbe, inte precis vad man väntar sig i en alsaceriesling. Ja, vad det än är så funkar det på oss allihop. Den fortfarande helt unga smaken är perfekt balanserad med en liten rondör och underbara syror. Ett stort vin i vardande.

2004 Pinot Gris (FE Trimbach) har en småfet, jordisk doft. Smaken bekräftar med mineraler och en del grönt vegetativa toner. Torr men fruktig. God bistroklass.

2001 Pinot Gris Réserve Personnelle (FE Trimbach) har en fin doft av honung, emserpastiller och mogen kiwi-frukt. Smaken är rund med härligt mogen, lite exotisk frukt och gott om mineraler. Fortfarande ingen restsötma. Ett läckert vin! Privatimport, 232 kr.

2005 Gewurztraminer (FE Trimbach) har en blommig doft av rosenvatten, liljekonvalj och litchee-frukt. Smaken är riktigt snyggt balanserad för druvsorten. Bra fräschör och ingen kletighet. Mycket bra vin för priset.

2005 Puligny-Montrachet 1er Cru Clavoillon (Domaine Leflaive). Nu stiger spänningen igen - det är dags för ett exklusivt smakprov av ypperlig fatlagrad chardonnay från själva urkällan.
Vi får djupa, imponerande dofter av nötter stekta i smör eller brända mandlar i sitt brynta socker. En fantastisk nos, oj vilken snygg fatbehandling! Det mmm-as längtansfullt i hela församlingen. Särskilt tydligt hörs M & Frankofilen... Smaken bekräftar doften perfekt, trots vinets ungdom. Torr, rik, lång, både kraftfull och elegant. Kan vara det bästa vin av denna typ vi någonsin smakat, men varför verkar smakprovet plötsligt så litet? No spitting.

2005 Côtes-du-Rhône (Château Mont-Redon) har en vacker, klarröd färg. Doften bjuder på smörkola, röd godisfrukt av vinbär och friska örter. Lättsam, behaglig, för vintypen rätt elegant smak. 97 spänn i BS.

2005 Lirac (Château Mont-Redon) har en liknande klar färg, bara lite mörkare och lite blåare. Här får vi ett utökat register av stenighet och köttighet i en djupare doft. Goda, påtagliga tanniner i smaken. Inget av den syltighet som vi ibland brukar hitta i Lirac, ej heller någon särskild eldighet. Ett gott vin som det vore kul att återkomma till över en middag. Privatimport. Bra pris - 123 kr.

2004 Châteauneuf-du-Pape (Château Mont-Redon) har en vackert klar, ljusröd färg. Doften är ljusare och mer finstämd än i föregående vin, med inslag av jordgubb och sandelträ. Smaken överraskar med sin vitpeppriga intensitet, sina fina hallontonade syror och sin ihållande längd. Mäter vi i termer av finess, intensitet, eftersmak och potential för framtiden är det ingen tvekan om att det är värt att lägga till 88 kr. Vi ska komma ihåg att lägga undan ett par flaskor.

2005 Tandem Syrah du Maroc (Alain Graillot/Ouled Thaleb) är en exotisk fågel, nämligen en marockansk crozes-hermitage. Alain Graillot var ute och cyklade i trakten av Casablanca vid den nordafrikanska kusten och träffade vinodlare Ouled Thaleb. De hoppade upp på en tandemhoj och resultatet står på våra systemhyllor på fredag. Det börjar rätt bra: första sniffen ger en rund, varm, typisk syrahdoft med inslag av grillat, bränt och funk. Tyvärr kommer smaken som en komplett besvikelse. Platt intryck, fadd låg syra, kort smak.

2006 Côtes-du-Ventoux (Delas) tar oss tillbaka till den ljuva rhônedal där Graillot borde utökat istället för att göra vin i öknen. Här finns hustypisk klar, blåröd färg och en kryddig, god frukt av hallon och söta björnbär. Den friska smaken är rejält körsbärsfruktig och aningen vass av salmiak. Det är ett charmigt vin som vi starkt överväger att beställa till lite enklare trädgårdsmåltider i sommar. 80% grenache, 20% syrah. Ynka 78 spänn i BS.

2006 Côtes-du-Rhône Saint-Esprit (Delas) går i en spretigare, bråkigare, eldigare stil. Smaken är påtagligt vass och inte helt behaglig.

2005 Crozes-Hermitage Les Launes (Delas) överraskar varje gång med sin supertydliga syrahkaraktär och sin personliga, igenkännliga stil. Det doftar mörka nickelpastiller och tjärpastiller. Lagerblad och cassis. Smaken är på sedvanligt sätt förvånansvärt torr och salt när den dyker upp så här bland viner från södra rhône. Gott. Vi dricker och lagrar ett par år.

2005 Corton Grand Cru (Domaine Tollot-Beaut) har vi sneglat på sedan vi landade här hos Ward Wines. Och nu är det äntligen dags att smaka. Färgen är mörk och respektingivande. Precis som med Cuvée Fréderic Emile räcker det med en enda sniff för att saken ska vara klar. Jäklar, vilken höjd på denna öppna doft! Oj, vad läckert, massor av kött, mer grillat än rått, det är en hel måltid i glaset. Kryddor, örter, ylliga mineraler. Den förföriskt mogna och tillgängliga sötfrukten spänner över hallon, körsbär och jordgubbar. Smaken bjuder elegans, god ungdomlig syrlighet, silkeslena tanniner och en lång maffig eftersmak. Tollot-Beauts fatbehandling, som ibland kan tyckas väl rundhänt i vinernas ungdom, stör inte ett spår. Tvärtom. Inget snack om bla bla bla... helt lagringskrävande... färdigt om tio år. Nej, vi vill ha vinet omgående, vi vill njuta detta ungdomselixir nu och vi vill ha ett par till i källaren.

2001 Bosan Amarone della Valpolicella (Cesari)

NV Pol Roger Pure

NV Pol Roger Brut

1999 Pol Roger

1999 Pol Roger Blanc de Blancs


VINOVATIVA

2006 Pinot Blanc (Lucien Albrecht)

2004 Saint-Joseph Les Petits Prés (Domaine Courbis)

2005 Côtes-de-Rhône Lieu-dit Chavin (Domaine Vieille Julienne)

2005 Côtes-du-Rhône (Xavier)

2004 Domaine Haut-Blanille VdP de la Vicomte d'Aumelas

2005 Xavier Châteauneuf-de-Pape (Xavier)

2005 Jean-Luc Joillot Beaune Montagne Saint-Désiré

2006 Baigorri, Rioja

2006 Dido La Universal, Montsant

2005 Dido Venus, Montsant

2005 Finca Sandoval, La Mancha

2005 Baigorri De Garage, Rioja

2005 Anima Negra An, Vi de la Terra de Mallorca

2005 Bodegas Mano a Mano Venta la Ossa Tempranillo, La Mancha

DIVINE

2004 Qupé Roussanne Bien Nacido Hillside Estate

OENOFOROS/CAROVIN

2005 Tenuta dell'Ornellaia Le Serre Nuove

2003 Ceretto Barolo Zonchera

11 kommentarer:

Frankofilen sa...

Tack för igår och lycka till med listan! Ser fram mot att få veta vad vi tyckte om alla moderna spanjorer från Mallorca och La Mancha ;-)

finare & vinare sa...

Det Nya Spanien får man läsa om någon annanstans.
På Vinovativas hemsida, till exempel. Vi tackar Jörgen Lindström för tålamod med två smakhandikappade bufflar...

Björn sa...

Jösses Amalia! Vad mycket viner på så kort tid. Vinordic är en omöjlighet för mig då jag redan för ca 20 år sedan lovade mig själv att aldrig spotta ut annat än "odrickbara" viner. Följden av en dag på Vinordic skulle alltså troligen bli akut leverpåverkan och ett mindre angenämt avhysande. Ingen karriär heller som sommelier alltså;-)
Frågor till er: Hur mycket spottade ni inte?
Hur känns slemhinnorna ovan halsen idag?
Är Tollot-Beaut Corton Grand Cru verkligen så bra att prislappen känns motiverad?
Jag ser fram emot kommande provningsnoteringar och framför allt på Xavier's 2005:or då det varit mycket fokus på södra Rhône på sistone.

finare & vinare sa...

Björn, har du hört talas om "Nunquam Spuemus" eller "Never Spit"? Det är mottot för Gang of Pour i Twin Cities. Funkar inte på Vinordic...

Vi spottade förstås det mesta, annars skulle vi inte må så oförskämt bra och vara på så härligt humör idag, utan förmodligen ligga på akuten med minneslucka. Slemhinnorna återhämtade sig så fort middagen serverades. Vi kunde till och med njuta av en 2002 Santenay 1er Cru Beauregard...

Och ja, priset på 2005 Corton GC är motiverat.
Sällan har det väl känts så befogat att betala femhundra för en bourgogne...

Björn sa...

Tack för input. Då blir det nog Bourgogneköp för mig som omväxling. För det mesta sker det annars nästan bara till vinprovningar med större gemensam kassa då en del DRC och annat gott förvärvats och inmundigats (utan spottande) för en del år sedan. Prisutvecklingen har dock gjort att det känns alltmer främmande för nya möten med dessa viner. Dock händer det att att jag köper "bordsviner" typ La Vignée eller Couvent de Jacobins som för det mesta får anses ge ett bra prisvärde.

Frankofilen sa...

Wow, lysande noggranna noteringar! Håll ångan uppe, bara ca femtio kvar. Ser fram mot Bereto och fyra nyanser av grönt, skriv inget själv där.

finare & vinare sa...

Hehe tack, vi döper härmed posten till The Work of Time... eller kanske A Hell of a Time. Jobbigt bara att behöva dissa lilla Barlowine... men det enda som överraskade positivt var ju faktiskt Amaronen...

Claes sa...

Vad skönt för en streber som trots en noggrannt utförd planering tvingas prioritera utbildning och offertpresentationer före Vinordic att ni finns och beskriver era upplevelser av mässa och viner precis som jag saknar dem.

Tack!

(Gäller Finare Vinare, Frankofilen och Nettare e Gioia
(Vilket gäng ni är!))

finare & vinare sa...

Tack, Claes! Hoppas det inte blir offertpresentationer hela fredagen också,
så att du hinner handla lite tröstgodis..

konjären sa...

Monumentalt... Jag inser att prioriteringarna får ses över till nästa år - jag vill med!

finare & vinare sa...

Vi ses där! Men kanske blir det inte förrän 2010 nästa gång.