Gambero Rosso Top Italian Wines Roadshow

Tänk att det bara dröjde ett drygt år innan det var dags igen - här har vi nog en tradition att se fram emot. Röda Räkans resande cirkus är alltså på turné med 57 utvalda storföretagare från den italienska vinvärlden. Här är det på sin plats att påpeka hur många andra bra producenter det finns i Italien, inte minst de mindre, som gör lika fantastiska viner men inte är med på den här resan. Vi sparkar igång smaklökarna med en snygg bekanting från Argiolasprovningen häromdagen. 2007 Is Argiolas Vermentino di Sardegna DOC . Snälla Enjoy, lägg upp den här i BS.


BIONDI-SANTI

2004 Villa Poggio Salvi Brunello di Montalcino DOCG har en vacker ljusare brunröd sammetston som utlovar tidig drickbarhet. Doften är verkligt elegant, komplex och utvecklad, med parfymerade rosentoner, läder och ljusa surkörsbär. Det här skulle man vilja sniffa på i timmar! Smaken är medelfyllig och måttligt extraktrik, sätter elegans före kraft med utmärkt matvänliga syror och lämpar sig redan att konsumera med adekvat luftning. Samt förstås, att lagra. Mycket stilfull och urtypisk brunello!

2004 Tenuta Greppo Biondi-Santi Brunello di Montalcino DOCG har unga, blå reflexer i den rödbruna färgen och är betydligt mer knuten på näsan. Mörkare, dovare, hemligare toner av tjära och läder, balsamico, mint, örter och en eterisk nebbiololik karaktär. Det är väl den långa tiden på stora fat som spökar. Smaken bjuder på slank struktur och senig frukt med kompromisslösa syror, stentuffa druvtanniner och viss bitterhet. Vinet bör absolut lagras, länge. Suveränt råmaterial till en klassisk gammelbrunello att dricka med början runt 2020.

2006 Villa Poggio Salvi Tosco Toscana Rosso IGT är en ren sangiovese från området runt Monteriggioni, alltså en bra bit norr om Montalcino, rakt väster om Chianti Classico. Vinet mognade i 12 månader i stora botti om 100 hektoliter. Vi får tydligt kryddiga, ungdomliga toner med frukt åt det fylligare björnbärshållet. Smaken är stor, tuff och generöst god i en stil som känns bekant från Rosso di Montalcino. Vinerna importeras av Hjo Grosshandel.


CASTELLARE DI CASTELLINA

2004 Chianti Classico Riserva DOCG är sangiovese till 100%, vilket numera är tillåtet inom appellationen. Doften är mycket fin, diskret och traditionell med blommor, örter, stall, jord och mörkare frukt liknande viol, körsbär och cassis. Smaken har god bitterhet, utmärkta syror och jordiga mineraler i en ursprungstypisk stil som passar perfekt till toscansk mat. Applåder för den kompromisslösa stilen, nuförtiden är det lättare att hitta internationellt orienterad chianti än sånt här. PI/RS/Savino Wine/kolli om 6/ca 300 kr.



2003 I Sodi di San Niccolo Toscana IGT är egendomens toppvin, en supertuscan på ren sangiovese. Nosen är öppen och mycket attraktiv, med cassis, lavendel mint, eucalyptus och vissa syltiga drag som lär ha med året att göra. Smaken är stor och rejält tanninrik, med något torrsträva tanniner - hettan igen! Det är ändå ett mycket välgjort vin från den svåra årgången. Riktigt gott, att dricka nu och inom några år. PI/RS/Savino Wine/kolli om 6/ca 500 kr


2005 Le Sughere di Frasinello Toscana IGT är andravinet till La Rocca di Frassinello, supersatsningen från Castellare och Lafite. Vinerna blandar 50% sangiovese med 25/25 cab/merlot. Här doftar det bordeaux: fina stall, blyertspenna, mint, örter, blommor och cassis. Smaken är elegant för varma Maremma, inte för mycket rostad ek, inte för hårt extraherad. Balanserat vin för bordeauxlovers på italiensemester.


GAJA

2006 Sito Moresco Langhe Rosso serverar som brukligt en mixad fruktkorg från de tre ingående druvorna: nebbiolo, merlot och cabernet. Det är ljusa och mörka stråk om vartannat: slånbär, viol, fruktkaka, cassis, sötfrukt. Dessutom läder, tjära och tobak. Smaken startar lättsamt, slankt och saftigt men tuffar till sig i avslutningen med intensitet, liten eldighet och rejäla nebba-tanniner. 2006 är en utmärkt årgång av det här användbara och trevligt prissatta vinet. Det brukar alltid kosta ungefär 286 kr, likaså i år. Köprekommendation är härmed utfärdad. Finns även på fiffig halvflaska i RS.


2004 Langhe Sperss har en tydligt knuten men ändå komplex doft där man med lite lock och pock hittar noter av sandelträ, tryffel, läder, tobak, lakrits och örter. Smaken är väldigt slank, förvånansvärt för ett modernistiskt toppvin av den här kalibern. Det lilla som visas av aromerna smakar utsökt, tanninerna känns högklassiga och avslutningen är lång. Vi hade nog ändå förväntat oss mer av blixtar, dunder och magiska under. Minst tio års lagring är alltså imperativ. Hur man kan hitta fram till just betygssiffran 99 får ni fråga James Suckling om, men prima råmaterial till ett stort vin är det utan tvekan. Vingruppen/Vinunic/1395 kr.



TENUTA FRIGGIALI e PIETRANERA

2004 Tenuta Friggiali Brunello di Montalcino DOCG har vuxit i en jordmån av galestro, alltså mager kalksten/märgel/skiffer, i sydvästläge. Vinet presenterar en lättsam, fruktig brunellostil med aromer av pastill, vingummi, körsbär, slånbär och plommon. Smaken är åt det lättare hållet och slutar lite kort. Rekommenderad drickstart: 2011. RS/PI.


2003 Pietranera Brunello di Montalcino DOCG har vuxit i en mörk vulkanisk jordmån och har en vidöppen, lustfylld doft med massor av ljus virginiatobak och ljuvlig sötmogen rödfrukt samt assist av plommon. Vi får en tät, kraftfull och mycket god smak där vi inte störs av torra, hårda tanniner. En lyckad nolltrea, förmodligen en av de bättre brunelli från det heta året. Går bra att konsumera nu. SB 96241/369 kr.

2004 Pietranera Brunello di Montalcino DOCG är förstås inte helt olikt föregående, men har en betydligt mer knuten nos, och är mycket tajtare i smaken. Här är det lagring som behövs och 2012 kan vara ett bra år att korka upp första flaskan. Utmärkt vin med god potential. PI/RS. Lansering framöver?


2004 Donna Olga Brunello di Montalcino DOCG är en blandning av två single vineyards. Vinet har en mycket snygg och komplex, men knuten doft: bland annat visar sig blommor, cassis, tobak och läder. Smaken bjuder på fantastiskt stora, tuggbara och finmaskiga sammetstanniner. Avslutningen är påtagligt lång. Direkt efter smakprovet vänder vi oss till egendomens försäljningschef Luca Saladini och säger: "now THIS is what we want in a brunello". Han smäller av ett leende som hittills suttit rätt långt inne, och instämmer förstås. Ett av dagens allra bästa viner, i vår smak. Excellent källarvin som det vore synd att börja tafsa på före 2014. PI/RS/Quid Vis Vin.


IL MOLINO DI GRACE

2005 Chianti Classico DOCG har en liten körsbärsdoft med inslag av stall och kola. Smaken är mjuk och vänlig med sötsura körsbär och lägre tannininnehåll. Småtrevligt, kanske inte något att skriva hem om, men förstås helt rätt till pizza eller krämig pasta. Försvarar inte riktigt sitt pris. PI/RS 159 kr.

2003 Il Margone Chianti Classico Riserva DOCG är ett kärt återseende från förra året. Doften är enormt utåtriktad och smaskig med mintchoklad och rostade fat. Smaken är stor och fruktig, med god syra och måttliga, mjuka tanniner. Därigenom är vinet inte det minsta hårt eller torrt. Bra gjort, 2003. Mycket generöst och läckert vin att dricka nu. Tyvärr tycks det inte gå att få tag på, ens via PI/RS.

2004 Gratius Toscana IGT är en supertuscan på 100% sangiovese från 70-åriga stockar. Den maffiga doften bjuder på rik mogen frukt, en snygg stallton, tobak och fina bordeauxlika fat. Fruktaromerna drar åt det rödare hållet på körsbärsskalan. Smaken är elegant, inte alls överjobbad, med slankhet och ungsträva, goda tanniner, typiska sura drag och en dosis bitterhet. Utmärkt vin att spara i källaren i några år. Importeras av Sigva. PI/RS 335 kr.



MARCHESI DI BAROLO

2006 Barbera d'Alba Paiagal DOC är en vingårdsbetecknad barbera från barolozonen. Färgen är härligt framfusig, lysande blåröd. Doften ger fin smörkola och lagom doser rostad ek. Vinet har en förhållandevis lätt kropp, med härlig intensitet, kryddighet och charm. €14 på plats.

2004 Barolo Cannubi DOCG är gjort i en mjuk och fruktig stil där vi hittar aromer av vingummi, slånbär, hallon och vinbär. Smaken är lättsam men intensiv, rentav en gnutta eldig, med betoning på frukt för tidigare konsumtion. €35 på plats.

2004 Barolo Sarmassa DOCG har en doft som först tycks sluten, men snart öppnar upp till något fantastiskt, komplext och komplett som håller oss kvar i glaset i tio minuter - omväxlande med lyckliga suckar om vilket fantastiskt vin detta är. Bland aromerna kan nämnas ljus tobak, sandelträ, kanel, tjära, vildhallon, ja till och med jordgubbar, cassis, körsbär och tydligt animaliska drag. Smaken avslöjar ett stort men slankt vin, med fantastisk struktur och förstklassiga tanniner som tapetserar upp gommen ordentligt. €35 på plats. Importör saknas.

2007 Gavi di Gavi DOCG görs av den gröna druvan cortese. Smaken är god, mjukt avrundad, mineralisk, neutralt äpplig med lite för låg syra för våra preferenser.


PIO CESARE

2004 Barbaresco DOCG har en fantastiskt tilltalande, öppen och hustypisk doft av kryddlåda, läder, tjära och menthol. Därtill patenterad Pio-smörkola, hallon och nypon. Alla dessa aromer går igen i smaken som är överraskande spelbar redan nu. Mycket bra, utvecklat och genomluftat. Första flaskan lever ett farligt liv.

2004 Barolo DOCG har en ypperlig komplexitet i doften, som dock är mindre öppen och utvecklad än i föregående vin. Samma kryddlåda och aromer bland annat av ljusa körsbär, slånbär och nypon. I smaken noterar vi en fantastiskt livlig, sprittande syra och fastare struktur än i föregående vin - men iklädd de lenaste av silkesvantar och försedd med massor av vänlig lekfullhet. Strålande vin som bör lagras ett tag. Släpps 15 februari, men tyvärr endast 120 flaskor. Varför inte boka tältplats redan nu...

2006 Barbera d'Alba Fides DOC är bjussigt och utåtriktat med mörk sötsaftig frukt som nästan känns kladdig eller syltig, med intressanta örter, tjära och lakrits samt insvept i mörkrostade, kryddiga fat. Smaken är tätfruktig, rättfram och rätt så eksträv. Vinerna importeras av Miguel Torres Sverige.


RUFFINO

2006 Lodola Nuova Vino Nobile di Montepulciano DOCG har en busig, glad, modern och fruktig doft. Toscana är ofta härligt i sin ungdom! Smaken är mjuk och medelfyllig, med lättare tanniner och behagliga syror. En Vino Nobile utan tuffa, rustika drag. BS 85797, 145 kr.


2004 Ducale Oro Chianti Classico Riserva DOCG har en finessig, nyanserad och klart komplex doft där man kan hitta toner av bittermandel, körsbärskärna, brända mandlar, kryddbod i Marrakech, saftig cassisfrukt, råbiff, ljusa varma balsamtoner och finstämd tobak i slutet av glaset. Smaken är elegant, mjukt avrundad och medelfyllig med lena, lättsamma tanniner och ren, saftig bärfrukt. Burgundisk stil, får man säga, den finstämda sidan av chianti riserva. Inte det mest ursprungstypiska vinet, och kanske saknar man lite motstånd och tryck. Men snyggt gjort är det utan tvekan, och drickvänligt. Detta intressanta vin väger in i ungefär samma viktklass som Villa Cafaggios standardchianti, med mindre typicitet men större komplexitet. Priset är helt ok, men Gallonis 91 poäng är kanske ett par för många. SB 2321, 199 kr.


2003 Greppone Mazzi Brunello di Montalcino DOCG har en liten doft av körsbär och tobak. Smaken är frisk och mjuk med bra syra. Oväntat fräsch för årgången utan torra eller hårda tanniner. Trevligt men inte stort. Philipson & Söderberg/BS 82293, 350 kr.


MARCHESI ANTINORI

2007 Bramito del Cervo Umbria IGT är en ren chardonnay och lillasyster till Cervaro della Sala. Doften är ung och jästaromatisk med melon och citrus. Smaken är fruktig, kalljäst, fräsch och somrig. SB 12882, 129 kr.

2006 Peppoli Chianti Classico DOCG doftar toscana rakt av: körsbär, viol, örter, tomatkvist och te. Den friska ursprungstypiska smaken har en bitterhet som ropar efter hemlagad pizza. SB 32231, 124 kr.

2004 Marchese Antinori Chianti Classico Riserva DOCG har en ruggigt fin nos! Härlig utveckling med piptobak, bark, ceder, stall, viol, örter, blueprint toscana-körsbär, kärnor, cassis och söt mandelmassa som ligger och kittlar undertill. Strålande fokus i smaken med mogna mörkchokladiga tanniner, körsbärskärna och örtbittert bett. I denna klassiska årgång presterar Antinori en extremt bra riserva som vi lär återkomma till flera gånger. Tänk att Antinori skeppar ut hela 360 000 flaskor - skönt att vinet finns tillgängligt för en bred allmänhet. Och applåder för prissättningen! Importeras av Hjo Grosshandel. SB 22382, 169 kr.


SAIAGRICOLA

2006 Fattoria del Cerro Vino Nobile di Montepulciano DOCG har en ung, busig, härlig doft med hudkräm och sötmogna körsbär. Smaken är fruktig, något eldig och tät för en standard-Vino Nobile.


2004 La Poderina Brunello di Montalcino DOCG har en mycket tilltalande nos med fina hallon och röda körsbär. Smaken är saftigt rödfruktig och omedelbar i stilen med bra intensitet och fruktkärna. Tillgängliga tanniner och alkoholdriven eftersmak, mycket gott och mindre tufft än väntat. Tanninerna springer dock ikapp i avslutningen, knackar på axeln och påminner om att viss lagring behövs. Det här brukar vara ett bra köp - så även i 2004. Vi hänger på när det är dags, men vinet är inte listat än.


2005 Còlpetrone Sagrantino di Montefalco DOCG bjuder på täta kryddiga björnbär i både doft och smak. Gott vin med civiliserade tanniner för en Sagrantino. Importeras av Red & White.


SAN FELICE

2005 Il Grigio Chianti Classico Riserva DOCG har en utvecklad doft, god och tilltalande med balsamico, blommiga övertoner, fina surkörsbär och traditionell, lite träig fatkaraktär. Smaken är mjuk och harmonisk, med mogna snarare än gröna tanniner och värme i avslutningen. Helt drickfärdigt nu.


2004 Campogiovanni Brunello di Montalcino DOCG har en frisk, elegant och mintig nos -ung förstås - med svettiga fattoner, saftiga hallon, blommor och örter. Ljusare frukt i en mjuk, elegant och mineralisk helhet, samtidigt slank och stram. Tanninerna är inte de tuffaste och stilen är lite skönt old school från södra Montalcino. Gott! Släpps ut på marknaden i mars 2009. PI/RS/344 kr.


2004 Vigorello Toscana IGT är blåröd och färgrik. Doften avslöjar det 45-procentiga cabernetinslaget med fina cassistoner. Smaken är varm, rik och fin med tobak i avslutningen. Bra frukt, harmoni, kryddig längd med en gnutta eldighet. Behöver tid för att vinna i komplexitet och slipa av den unga fruktigheten. Släpps först i oktober 2009. Importeras av Winehouse Bilberg.


TENUTA SAN GUIDO

2005 Barrua Isola dei Nuraghi IGT blandar 85% carignano med 15% cabernet franc.
Resultatet blir en eldig saft (14,5%). Carignan behöver gamla stockar och fina lägen för att bli intressant.

2005 Montessu Isola dei Nuraghi IGT utgörs av 60% carignano och resten cab/merlot/syrah. Smaken är saftigt fruktig, alkoholdriven men med bättre struktur än föregående. Aromer av hallon och cassis. Till slut slår alkoholen igenom, återigen är detta ett vin från yngre stockar.

2005 Sassicaia Bolgheri DOC har eleganta, komplexa aromer av tobak, ceder och cassis i en prydlig och medelfyllig kropp. Vinet lever inte upp till sitt renommé, det skulle inte falla oss in att handla den här årgången för 895 kr. Importeras av Vinunic.


UMANI RONCHI

2005 Pelago Marche Rosso IGT var spännande i mitten av nittiotalet, Marches svar på en supertuscan. Tyvärr doftar och smakar det mest ek om det här vinet. Pass, liksom flera gånger förr. Importeras av Enjoy.


MICHELE CHIARLO

2008 Nivole Moscato d'Asti DOCG provades utan en enda notering, men minnet av charmen i den söta, spritsiga moscatofrukten ringer ännu kvar. Drick i vackraste sommarkvällen till jordgubbar och glass. Kan bli magiskt om X-faktorn är den rätta. Njutning till vrakpris. Premium Wines/SB 7787, 61 kr.


CAVIT

NV Altemasi Trento Metodo Classico DOC är en ren chardonnay som växer på 250-450 meters höjd. Doften är läckert nötig och mineralisk. Smaken uppfriskande, elegant och lång.


1997 Arele Vino Santo Trentino DOC är smäckfull med mogna aromer av honung, nötter, torkad frukt, aprikoser och ljus choklad. Smaken avslöjar mer botrytis än doften, med toner av mandelmassa, lim och honung. Fantastiskt sötvin - kanske saknas lite höjd i doften - men smaken är enormt givande. Importeras av Premium Wines.


BERLUCCHI

NV Cuvée Storica Franciacorta Brut DOCG blandar 95% chardonnay med 5% fatlagrad pinot noir. Vinet har legat 2 år på jästfällningen och dosagen ligger på 7g. Detta högkvalitetsbubbel har en mycket intressant, utvecklad, elegant och god näsa med nötter, röda äpplen, jordgubbar och choklad. Smaken är rund och chokladig, en riktig charmör som det vore kul att få dricka igen. €20-25 på plats.

NV Cuvée Imperiale Max Rosé är gjort på 65% chardonnaydruvor och 35% pinot noir. Här ligger dosagen på hela 16 g men vinet tippar inte över eftersom frukten är så pass rik och samtidigt syrlig, med betoning på röda vinbär. Moussen är dock kanske lite i hårdaste laget. €20-25 på plats.

2004 Cellarius Rosé ingår i husets mest ambitiösa produktlinje. 50/50 PN/CH lagrades på barriques och har legat 2,5 år på fällningen. Detta är en strukturerad, torr matrosé med klass och elegans. Moussen är snyggt och behagligt genomförd. Ettan och trean är nog de bästa bubblor vi smakat från Italien. €30. Importeras av Otto Suenson.

Gambero Rosso 2009 - Seminarium

Ett fantastiskt eftermiddagsljus genomlyser rummet och får vinernas färger att glöda. De tjugo vinerna kommer från mellersta Italien och är ordnade i grupperingar efter ursprung. Inledningsvis provar vi sex viner från området Chianti. Därefter kommer en höjdpunkt i form av fyra brunelli med ett par utmanare från närliggande områden. En kvartett från kustområdet och sydvästra Toscana följs av två umbrier. Slutligen tar vi båten till Sardinien och får en bekräftelse på tisdagens intryck.

2006 Cabreo Il Borgo Toscana IGT (Folonari) är tjugoförsta årgången av denna supertuscan från Montefioralle ovanför Greve in Chianti. Mestadels sangiovese, 30% cabernet sauvignon bidrar med färgdjup, blåtoner och typisk druvkaraktär. Grusdamm, cassis och fatkryddor på nosen. Modern smak, sammetsmjuka tanniner, mycket bra frukt, god medelhög syra, bra bett, någon bitterhet. Bra!

2005 Chianti Classico Riserva DOCG (Il Molino di Grace) har en del gröna toner från året 2005 som hade problem med regn och kyla, speciellt i chianti: stjälk, ört, gräs, men inte oangenämt. Stramare, tuffare, typisk sangiovese. Högre syra, lättare tanniner, slank kropp. Delikat och ursprungstypiskt. RS/PI/Sigva 215 kr.

2005 Badía a Passignano Chianti Classico Riserva DOCG (Antinori) har en fin nos med tobak, lagerblad, diskret stall och rökiga, klassiskt snygga fattoner. En skvätt cabernet/merlot har hittat ner i sangiovesen. Mjuk syra, bra kropp, bra tanniner med eksträvhet. En riktigt trevlig chianti-nollfemma, kul! BS 319 kr.

2005 Mormoreto Toscana IGT (Frescobaldi) blandar merlot och cabernet sauvignon. Rökig doft med smörkola, fat, och druvtypiska drag. Modern, mörk och runt chokladig merlotstil med mjukare syra och rejält med ek. Framträdande, sträva ektanniner. Nja...här blir det pass för oss, utan tvekan.

2006 Pugnitello Toscana IGT (San Felice) är något så kul som första smakprovet på en ålderdomlig druva från chianti, som räddats till vår samtid genom experimentodlingar som San Felice bedrivit i samarbete med universitetet i Florens. Druvan är känd för sin låga avkastning, vilket förklarar varför den ratades när kvantitet var parollen. Här finns en mycket elegant, ja rent av ljuvlig doft: blommighet av viol, balsamiska noter och cassis. Smaken är lätt att tycka om - stor, aromatisk, lagom mjuk och behaglig med hög, frisk syra. Går utmärkt att dricka redan nu. PI/Winehouse Bilberg. 344 kr.

2005 Romitorio di Santedame Toscana IGT (Ruffino) är en supertuscan från området mellan Castellina in Chianti och Barberino Val d'Elsa. Högt belägna vingårdar, 450 meter. 60/40 colorino/merlot. Doften ger plommon, björnbär, smörkola, vanilj och tydlig karaktär av rostade fat. Bra balans i smaken, bra syra, mörk frukt, välgjort för året. Gott! RS/PI/Philipson & Söderberg. 445 kr.


2005 Antica Chiusina Vino Nobile di Montepulciano (Fattoria Del Cerro) är den vingårdsbetecknade toppetiketten från traditionella Del Cerro, sedan länge del av koncernen Saiagricola. Detta vin är ambitiöst, men vill kanske i mesta laget. Doften är knepig med rök och lite reduktivt stink. Smaken är rejäl, tuff och rustik med stadiga syror och rediga tanniner. Ärligt och grovhugget i stilen. Tyvärr har vinet blivit lite väl dyrt, för tio år sedan gick det för under hundringen på SB, i Köpenhamn i somras - hela 379 DKK. PI/Red and White.

2004 Brunello di Montalcino Donna Olga DOCG (Tenuta Friggiali e Pietranera) är egendomens toppvin från två vingårdar på 500 meters höjd i västra delen av Montalcino. Färgen är förhållandevis mörk med ungdomlig blåton. Doften är knuten men mycket snygg: tobak, jord, bittermandel och mörka sura körsbär. "Wild cherries, amarena cherries", säger Daniele Cernilli. Det finns också subtila övertoner av blommor och mint. Vinet uppför sig extremt bra i munnen, med massor av fantastiska, finkalibriga tanniner och tuggbar sammetslik struktur som sömlöst övergår i en utmärkt och mycket lång eftersmak. Framtidspotential är att uttrycka sig försiktigt. Suveränt källarvin med storslagna utvecklingsmöjligheter är nog en riktigare beskrivning. Vinet smakades vid två tillfällen under dagen med konsistenta intryck. PI/Quid Vis Vin.

2001 Brunello di Montalcino Villa Poggio Salvi Riserva DOCG (Biondi-Santi) är ljusare rödbrunt med orangea reflexer. Om vinet har sparsamt med extrakt så är aromatiken desto större. Eteriska, balsamiska noter, sandelträ, slånbär står ut i en komplex helhet. Fantastiskt gott att sniffa på! Smaken är fint syrlig, traditionell och elegant med mjuk munkänsla. Eftersmaken är mycket lång och mycket läcker. "Burgundian", säger Daniele Cernilli. Ett av dagens stiligaste viner, säger vi. BS/Hjo Grosshandel.

1999 Brunello di Montalcino Poggio all'Oro Riserva DOCG (Castello Banfi) har en ljusare svartröd färg och bjuder på knäckiga, rostade toner och alkoholdrivna, pastilliknande fruktaromer av körsbär och hallon. Daniele Cernilli preciserar: vilda körsbär i kirsch, och Mon Cheri-körsbär i choklad. I smaken finns rejält med mjuka tanniner i en stor, potent kropp som solat sig varm på distriktets sydsluttningar. Bredbent frukt och eldighet - detta är vad James Suckling kallar "a powerhouse brunello". Daniele Cernilli kallar det "Tyson" och påpekar att det är skilda världar i de olika glasen. Vi drack ju rätt nyligen nittiosjuan, i fortsättningen lämnar vi vinet till den amerikanska målgruppen...

2004 Brunello di Montalcino Sugarille DOCG (Gaja) får en så pass grundlig föreläsning att vi knappt hinner bilda oss en uppfattning. Resonemanget är följande: Gaja gillar tanniner, därför får vinet en betydligt längre macerationstid än vanligt. Därigenom urlakas enorma mängder aggressiva tanniner. Resultatet blir atypiskt för brunello, men ett typiskt Gaja-vin i piemontesisk stil. Doft: ljusa sangiovesekörsbär, tobak och ek. Smak: gommen förvandlas obönhörligen till ettans sandpapper. Lagras länge, länge. Nollettan finns på SB för 775 kr.

2004 Lombrone Montecucco Riserva DOC (Colle Masari) kommer från samma producent som det ganska berömda toppvinet Grattamaccho. Druvorna är 80% sangiovese och 18 månader på ekfat. Cernilli vill uppmärksamma oss på att denna appellation som ligger strax söder om Montalcino kan ge oss likartade upplevelser till en tredjedel av priset. I glaset bjuds solvarma sangioveseparfymer och rostade fat, och smaken känns också varmare och eldigare än brunello i allmänhet gör. Men det behöver man inte hänga upp sig på, vi är ju på väg mot södra Toscana. Även om vinet är varmt i stilen smakar det riktigt bra, det är sötfruktigt och generöst med sköna tanniner och ös i aromerna. Även nollfemman smakades under dagen med liknande goda intryck. PI/Jakobsson & Söderström. 174 kr.


2005 Saffredi Maremma Toscana IGT (Fattoria Le Pupille) tar oss ända ner till södra Toscana. Färgen är ljusare rödbrun. Doften känns precis som om man blandat cabernet med grenache - vilket ju är precis vad man gjort. Druvmixen är nämligen cab/merlot/alicante. Alicante är synonymt med grenache, berättar Cernilli. Liksom bovale tydligen är synonymt med syrah, inte bobal som vi fick för oss i tisdags. Fruktkaraktären är solmogen och lite syltig, som koncentrerad saft. Lädersaft! Smaken är mycket fruktig, något eldig med vinbär, korinter och grillvänliga grenachehallon. Pepprig avslutning.

2006 Guidalberto Toscana IGT (Tenuta San Guido) är andravinet till det berömda Sassicaia. Druvmaterialet är 80% cabernet och 20% merlot. Stilen är betydligt svalare och mörkare än föregående, med ljusare stråk av hallon och lite stall. Vinet är purungt, kraftfullt och rätt svårbedömt i dagsläget. Vi hade tänkt handla men står nog över. Inte så kul som förväntat efter höga poäng. SB 96432, 295 kr.

2004 Petra Toscana IGT (Petra-Contadi Castaldi) är resultatet av en väldig massa pengar: italiensk industrimagnat bygger sanslös arkitektritad anläggning i trakten av Suvereto i Maremma och anställer vinmakaren från Château Ausone. Nu jävlar ska här göras vin i världsklass! Vi får en klassisk bordeauxnäsa som omöjligen skulle placeras i Italien blint. Nej, det här är faktiskt Saint-Emilion. Komplex, elegant doft med ceder, ljus virginiatobak, ädel nyriden springare och röd sammetsfrukt. Smaken är mycket välbalanserad, elegant, absolut inte tung eller överextraherad. "Mediterranean Saint-Emilion", säger Cernilli. Fantastiskt gott, säger vi. PI/A-Wine. 580 kr.

2005 Rocca di Frasinello (Castellare di Castellina - Eric de Rothschild-Lafite) är en snarlik supersatsning i Maremma, ett joint venture mellan Castellares Paolo Panerai och Lafites Eric Rothschild. Även här figurerar en världsberömd arkitekt, Renzo Piano, och samma vinmakare som gjort föregående vin. Druvmixen är 50% sangiovense och 25/25 cabernet/merlot. Planteringarna är från 2000, fortfarande unga. Årgång 2005 var inte alls så problematisk vid kusten, druvorna mognade bra pga närheten till havet. Doften är bordeauxlik med elegant stallighet och tobak, mint, ceder, cassis och blommiga övertoner. Likväl finns mycket sangiovesekaraktär och sydlig värme. Balanserat, stiligt vin utan för mycket fatrostning eller extraktion. Konkurrenten Petra vinner nog ändå, än mer elegant från en bättre årgång. Under dagen provade vi även andravinet 2005 Le Sughere med i stort sett lika positivt intryck. Båda bör vara mumma för bordeauxvänner.

2003 Rubesco Vigna Monticchio Torgiano Rosso Riserva DOCG (Lungarotti) liknar på många sätt en heltraditionell chianti riserva. Blommig, rökig, elegant doft med te-toner. Mycket behaglig, harmonisk, mognande smak utan de torra, hårda värmestressade tanniner som året ibland gav. Här bjuds elegans och en känsla av tradition och ursprung. Burgundisk, säger Daniele Cernilli. 2001 finns just nu på rea, stark köplust infinner sig. SB 96251. 279 kr.

2005 Sagrantino di Montefalco 25 ANNI DOCG (Arnaldo Caprai) har en särpräglad doft av aska och mörk lockande björnbärsfrukt, med parfymerade, blommiga övertoner. Vinet bjuder på en oerhört tuff smak som faktiskt gör ont i munnen. Dagens värsta tanniner golvar smaklökarna totalt. Mr. Gambero Rosso säger: "these are the world's most tannic wines, if you like tannins, this is your wine". Någon frågar hur mycket tid som behövs för att tämja bestarna. "10 years minimum", blir svaret. Lamm med mycket kryddor rekommenderas som matchning.

2004 Turriga Isola dei Nuraghi IGT (Argiolas) ser fin ut med sin mörka glans och har en fantastiskt fin, balsamisk nos med cassis, eucalyptus, örter, tobak och grenachetypiska drag. Så fin!! Frukten är stor med enorma, mogna tanniner och viss bitterhet i avslutningen. Fantastisk potential, den bästa unga Turriga vi provat. Precis lika goda intryck som under gårdagens provning. Vi ser fram emot en lansering.

2003 Marchese di Villamarina Alghero DOC (Sella e Mosca) bjuder på cabernetdruva i en fin, druvtypisk näsa. Ceder, rökelse, jazztobak, örter, svarta vinbär, balsamiska noter. Smaken är medelfyllig, läskande och saftig med måttliga tanniner och avrundande lakrits. En mjuk karaktär av fruktuppkok är typisk för året, men den sardiska havsvinden hindrade övermognad. Trevligt, vänligt vin som lämpar sig att dricka nu.

60 minuter (eller blev det snarare 90?) och 20 viner. Wow, vilken genomdragning! Krävande att både lyssna på föredraget och ha fokus på egna intryck i glaset samtidigt. Smaklökarna är nere för räkning och kravlar ut ur lokalen. Rast, vila och en stunds eftertanke...

Gambero Rosso 2009 i bilder

Upprop: "Who is who in Italian wine". Hela klassen kom.


Rutinerad näsa: Mats Hanzon. I glaset: 2006 Sito Moresco.



Seminarieprovning: Toscana, Umbrien, Sardinien.



Mr. Gambero Rosso himself: Daniele Cernilli



Tjugo glas rött ska strax tvinga ner smaklökarna på knä


San Felice: säker adress i Chianti Classico



Marchesi di Barolo: 2004 Sarmassa var bäst


Tenuta Friggiali e Pietranera: 2004 BdM Donna Olga - Mamma Mia!


Antonio Argiolas & Beppe Pinna


Björn Lennestig: frilansskribent på gott humör



Hjo Grosshandel hällde Antinori och Biondi-Santi.



Vinunic serverade Gaja: lite men naggande gott



Kan Trento Metodo Classico lindra "palate fatigue"?


Otaliga intryck tumlar just runt i en centrifug. Rapport kommer förr eller senare...

Tio glas från Argiolas

Vi har sedan tiotalet år tillbaka ett gott öga till egendomen Argiolas på Sardinien. Det finns flera skäl till vår sympati. Först och främst envisas man nästan sturigt med sina lokala druvsorter, utan några som helst eftergifter för internationella kändisdruvor. Samtidigt strävar man kompromisslöst efter hög kvalitet, med hjälp av de toppmoderna metoder i vinfält och källare som initierades av den legendariske konsulten Giacomo Tachis. Men det kokar ändå inte bara ner till modernt vinmakeri - här lyckas man framkalla öns terroir och vegetation på ett föredömligt sätt, vilket ska visa sig i nedanstående noteringar. Resultaten har fått oss på gott humör tidigare, framför allt toppvinet Turriga i de lyckade årgångarna 1995 och 1997, men även vardagsvinet Costera som åtminstone i vissa årgångar varit mycket bra. Slutligen är det här ett tvättäkta familjeföretag med fyra generationer Argiolas i livet. Farfar Antonio fyllde nyligen 102 år, grattis till det! Den sympatiske sonsonen Antonio är snarare i trettioårsåldern och vi har turen att hamna bredvid varandra under provningen...



Först två vita i bredd:

2008 S'elegas Nuragus di Cagliari DOC har en charmig och utåtriktad doft med kalljäst fruktighet och lekfulla aromer av fruktsallad. Ni vet, den klassiska där man blandar och ger av det mesta från persika och mandarin via päron och äpple till banan. Här finns också goda, jästiga aromer som är lite svåra att sätta fingret på, men de känns en smula bekanta från veteöl eller cider. Syrorna är bra, den fruktiga smakrikedomen likaså och det finns hygglig längd. Ett rättframt, välgjort och tilltalande vin som det är svårt att säga något ont om. 89 kr. RS/PI.

2007 Is Argiolas Vermentino di Sardegna DOC har en gräddig, mandeltonad, elegant doft med uttalad mineralitet. Frukten är tyglad men bjuder på glimtar av honungsmelon. Vi noterar en mycket bra balans mellan mineraler, rik frukt, fräsig syra och angenämt fyllig kropp. De 14% är snyggt infattade i helheten. Avslutningen är märkbart pepprig men inte särskilt eldig. Snyggt vin, hög klass! Vermentino har en plats reserverad ända sen vi först mötte druvan i Colli di Luni för tretton år sen. Vi skulle gärna fortsätta att bekanta oss med det här vinet. 129 kr. RS/PI.


Sedan tre unga röda drickviner i parallella glas:

2007 Perdera Monica di Sardegna DOC har en charmig, ungfruktig doft av mörka körsbär och cassis med malolaktisk smörkola. Assist av svartpeppar, örter, pinje, mint och eucalyptus. Smaken är kryddig, fruktig och lagom lättsam med bra syrabalans och små, snälla tanniner. Vi gillar den unga livliga stilen och slås direkt av att det här bör vara mycket användbart till vardagens tomatbaserade pastarätter - även de med fisk, påpekar Antonio. Lanseras 1 april och kommer därmed att finnas under hela nästa år. Pris 85 kr.

2007 Costera Cannonau di Sardegna DOC har en fin cassisfruktig nos med gott om garrigue-örter. Lakrits, smörkola, viol och körsbär kommer till i en helhet som känns mycket fräsch - mindre varm eller bränd än vi minns vissa tidigare årgångar. Doften speglar sig i smaken som är välbalanserad med god syra, mogna tanniner, bra garriguekänsla och fint avvägd grenachevärme (cannonau och grenache är ju samma druva). Detta är nog den fräschaste och därmed bästa Costera vi hittills smakat. 129 kr. RS/PI.

2006 Korem IGT Isola dei Nuraghi (druvorna är mest Bovale Sardo) har en mörk och tät färg. Förutom mogen, mörk, primär frukt får vi intressanta, balsamiska noter från de rostade faten, malolaktisk smörkola, lakrits, örter som salvia och rökta inslag. Smaken bjuder på fullmogen frukt med rejäla, sträva tanniner, uttalad och matkrävande örtbitterhet och en fräschör som av eucalyptus. Vi enas om att vinet nog är bäst till grillat kött idag - eller Antonios favorit ragu di cinghiale - och att det behöver ett par år för att visa sitt bästa. Avsikten med Korem har varit att nå tidigare drickbarhet än i toppvinet Turriga. 225 kr. RS/PI.



Så är det äntligen dags för höjdpunkten. Fyra årgångar av Turriga i parallella glas. Mums!

2004 Turriga IGT Isola dei Nuraghi blandar 85% cannonau med 15% malvasia nera, carignano och bovale sardo. Två år i nya franska ekfat. Det doftar ungt: rosmarin, salvia, plommon, mörka körsbär, malolaktisk kola och rostade fat åt lakrits och tobakshållet. Ännu mera örter, eucalyptus och liten blomton. Dags att smaka. Wow, den här smaken ställer skåpet ordentligt. Jäklar, vilket vin! Enorm, mogen frukt. De kopiösa, massiva tanninerna heltapetserar gommen med imponerande finmaskig strävhet. Vi noterar också en liten bitterhet och framför allt klockren framtidspotential. Den mest lovande Turriga vi smakat ung. Förtjänar tio år på rygg. 398 kr. RS/PI. Troligen väntar en lansering i liten upplaga...

1999 Turriga IGT Isola dei Nuraghi har omedelbart en öppen nos - påtagligt fin och elegant fruktighet med fräschör av cassis, svartvinbärsblad, lavendel, mint och blommor. Fatlakrits assisterar. Doften sluter sig dock litegrann efterhand. Vinet är omedelbart sympatiskt, verkligen trevligt att dricka, med harmonisk, sammetslen rätt fyllig frukt och gott om behagliga tanniner i den långa avslutningen. Men, precis som med doften, framstår även smaken mer knuten ju mer tiden går. Vinet är fortfarande relativt ungt och behöver ligga till sig några år.

1997 Turriga IGT Isola dei Nuraghi har fina plommonlika mognadstoner med rätt subtila inslag av julkryddor och julmust. Mineraler, balsamico, läder, tobak, mogna fat i harmoni. Doften öppnar snart upp och vinet känns yngre och yngre. I munnen är vinet friskt och örtigt, mineraliskt, förvånansvärt slankt, långt mer lättfotat än vi minns det. Jämfört med många toscanare från samma årgång är smaken vital och framtidsorienterad - man blir gammal på Sardinien, som bekant. Den tobaksrostade fatbehandling och lakritsrondör som vi en gång fann så frikostig har i stort sett helt gått in i vinet - imponerande och mycket, mycket gott. Antonio tycker att det kan räcka med endast några ricottafyllda ravioli som tilltugg. Ja, eller favoriten cinghiale, då...

1995 Turriga IGT Isola dei Nuraghi har en mycket intressant och rätt säregen doft. Den börjar lite motvilligt med en dammig källarton, järn och unkna mineraler. Snart öppnar den upp mot mognadstoner av läder, tjära och karamell. Garrigue och barrskog av pinje. Gammalt fruktbrännvin som stått bortglömt i åratal i något skåp. Doften utstrålar ålder, på ett vackert sätt. Smaken överraskar därför med hyggligt frisk frukt, bra syror och finsandiga tanniner. Gott! Vinet tycks ha nått sin topp och lär hålla några år men inte utvecklas mer. En remarkabel utveckling där vinet tuggat i sig all ny ek. Här ska påpekas att man fram till denna årgång gav vinet tre år på nya fat...

Till slut en liten söting:

2005 Angialis IGT Isola dei Nuraghi är en bärnstensfärgad passito gjord på den lokala druvan nasco (plus 5% malvasia) som skördas i slutet av oktober. Druvorna torkar i egendomens nybyggda torkvind under 15 dagar. Det behövs inte mer tid eftersom druvorna delvis torkat ihop redan på sina stockar. Det kallas för "a wine of hospitality" - något man gärna har hemma i skåpet i Italien. Den enormt läckra doften är ett potpurri på torkade blommor och svart te, jasminte - eller kanske söderblandning! Dessutom, mer förväntat: aprikoser, torkad frukt och honung. Fin höjd, elegant och snyggt avläsbar doft. Smaken är fokuserad, grymt fruktintensiv och lång, driven av 14,5% alkohol. Hettan är märkbar men inte oangenäm. Så gott! Det finns dock andra åsikter runt bordet, alla faller inte för smaken, alkoholen kan uppenbarligen vara kontroversiell...

Vi har utelämnat massor av fakta - det finns mer att läsa på hemsidan. Argiolas viner importeras av Enjoy, som också arrangerade provningen tillsammans med Beppe Pinna, Antonio Argiolas och Lo Scudetto. Mille grazie a tutti!

ps. Bilderna från provningen togs av Anders Källberg. Tack för lånet!

Ensam ung kvinna söker

Knappt lovlig skogsdrottning önskar middagssällskap med marmorerad välhängd hunk. Det kan vi knappast motstå. Så, nu har vi fixat köttbiten, då var det dags för unga damen att uppföra sig lite trevligt. Som tur är har har unga viner från rhônedalen inte sällan en fenomenal direkthet under sina allra första år. Årgång 2006 har rykte om sig att prestera särskilt bra i denna delgren. Korken ur, alltså! Det är en fröjd att skåda när det unga vinet rinner längs med karaffens innerväggar: enormt färgrik purpur, den mörkast blåröda av alla blåröda färger. Nästan svart i mitten...

Satan i gatan! Doften i karaffen är helt fantastisk, vidöppen, lustfylld, rentav stönframkallande. Stenbrott, kolgrill, rostbiff, tjära. Mättade, elegant parfymerade aromer av mörka körsbär, cassis och björnbär. Lakrits, färsk timjan och rosmarin. En diskret skvätt kirschwasser to top it off. I glaset får vi allt det här plus mer av ångande alkohol som frigörs onödigt mycket när man roterar kupan. Romanska bågar smyckar insidan av glaset...

När vi smakar 2006 Domaine de La Mordorée Châteauneuf-du-Pape Cuvée La Reine des Bois innan maten är attacken i den första sippen rent av explosiv. De täta, alkoholburna, superintensiva aromerna invaderar hela det retronasala systemet likt den röda färgen i James Bond-vinjetten, och får nästan ögonen att tåras. I mittsmaken noterar vi en tydlig örtbitterhet. Sträva, sandiga tanniner fångar uppmärksamheten när vinet tar en vända runt i munnen. Just i sväljögonblicket kommer nästa krevad, avstampet inför själva avslutningen. Eftersmaken vill inte upphöra, de mörka körsbären liksom pulserar fram och tillbaka i alkoholvågor som varar länge, länge...

Till entrecôten trollas en hel del överflödig alkohol och bitterhet bort och vinet framstår som ett mycket lämpligt sällskap för ett stycke rött kött med karamelliserad stekyta. Texturen känns mer sammetslik än sandigt sträv. Vad som nu däremot blir tydligt är vilken imponerande, extremt hårdtvinnad fruktkärna som utgör centrum i detta vin. Kopiösa mängder druvtanniner har skruvats in i mittsmaken. Det gör nästan ont att dricka, men är man det minsta masochistiskt lagd finns stor njutning att hämta...

Nästa prov kommer i form av två spanska ostar: en ung, mild queso de cabra och en rätt så lagrad manchego. Nu byter vinet om till en än mer plyschig, likörtonad kostym och snurrar igång en easylistening-platta i bakgrunden. Fikonen kommer starkt i både doft och smak, bitterheten märks inte längre. Fylligheten i aromerna, syrornas fräschör, de exklusiva tanninerna och den envetna längden är dock oförändrade.

Dags att summera. Ett sabla gott vin är det utan minsta tvekan, och det går redan att ta det till sig i rätt sammanhang. Själva intensiteten i upplevelsen gör att det blir svårt att glömma ens när det är dags att summera 2009. Vi vill dock utfärda en liten varning till folk med känslig gom - alla ni som fallit för den lättare, mer burgundiska sidan av châteauneuf-du-pape. Det här må vara en älvdrottning, men det krävs hår på smaklökarna för att tampas med henne. (94)

2006 Châteauneuf-du-Pape Cuvée La Reine des Bois (Domaine de la Mordorée, Tavel, Rhône)

1999 La Spinetta Barbaresco Starderi

Dagens inspelningar är avklarade - vi hade otroligt kul båda två - och nu är det dags för ambitiösare matlagning. Den lokala Vi-butiken levererar harsadel komplett med glänsade runda hagel och allt. Alltmedan haren sakta stretar sig upp mot 58 grader insvept i en fet mantel av bacon hårdfräser vi kantareller och soppar. En rödvinssås får smak av Beaufors hallonvinäger och några enbär. Calvadosäpplen med färsk timjan, puy-linser och haricots verts kompletterar tallriksmodellen...

1999 Barbaresco Starderi svänger sig snyggt i en varmröd sammetsdress med tegelbräm. Doften är bråddjup och mognande, otroligt mättad av vildhallon, kanel, läder, tjära och animala vilttoner. Fatkaraktären är framträdande med smårökig, rostad ek och möjligen en svag strimma smygkork. Kanske hittar vi inte så mycket av blommiga övertoner som förväntat. Istället fläktar ett os av stekt lax förbi, senare på kvällen. Med tanke på att vi hittat ansjovis i Ca' di Pian är det väl egentligen inte så konstigt. Kanske har trollkarlarna Rivetti ändå inte hundraprocentig koll på trollerierna...

Vi smakar: attacken är tät, saftig och sammetsmjuk. Mittsmaken intensiv, kryddig och sandigt eksträv på ett sofistikerat sätt. Urtypisk surmognad passar alla italienfrälsta, och här finns massor av mörka hallonaromer och superskön rondör. En avvägd eldighet trycker ifrån i sväljögonblicket, här finns potens och elegant kraft. Eftersmaken infriar alla löften med ihållande längd och dito njutning. Vi är överens om att vinet är supergott - och avgjort mer moget än för 17 månader sen. Vad vi inte är helt överens om är hur mycket rostade fat som egentligen är lagom för att balansera frukten i detta vin. S har inga invändningar alls, lyckan är gjord. T kan ändå inte låta bli att se fram emot La Spinettas nya, lite mer återhållsamma fatbehandling. Vinet och maten speglar i alla fall varandra på ett ypperligt sätt...

ps. P3 Guld-galan från Scandinavium imponerar med sin fräcka produktion av både ljud och bild - långt bättre än halvsega Grammis. Göteborg ställde skåpet och visade att man är huvudstad när det gäller pop. Ja, hela artistsverige har nog aldrig svämmat över av frihet, talang och egensinne som det gör idag. Nyligen såg vi Markus Jägerstedt kompa Robyn på piano, ikväll spelar han synth i helgalna Cirqus Alfon. Bara ett exempel på den korsbefruktning som gör popmusikscenen så intressant just nu...

pps. Lilla haren ja, den hade sprungit sig riktigt mör. Sonen förundras fortfarande över hur vi käkar upp alla de sötaste djuren från pekböckerna...

1999 Barbaresco Vigneto Starderi (Fratelli Rivetti, La Spinetta, Castagnole delle Lanze, Piemonte)

2005 Torbreck The Struie

Det tog högst två minuter för krögaren Ulrika Karlsson att identifiera oss som hopplöst bakåtsträvande frankofiler, när vi besökte Krakas Krog sommaren 2007. Vi fick själva välja Dominique Laurents underbara 1994 Chambolle-Musigny 1er Cru Les Cras. Men till slut satte hon oss på omprogrammering med 2005 Mitolo GAM Shiraz! Ett imponerande vin, men vi fann det ändå alltför primärt, massivt och syltigt för att passa oss, trots att sällskapet var ostklocka och cassismarmelad...

Sen förflöt drygt sexton månader utan närkontakt med en endaste aussie shiraz. När det nyligen var dags att blindprova Munskänkarnas decemberviner, överraskade 2005 Torbreck The Struie stort. Här hittade vi en oväntad fräschör, balans och komplexitet för den här typen av vin! The Struie får nämligen sin friskt syrliga karaktär av odlingar på svalare, högre belägna sluttningar i Eden Valley, med assistans av fetare frukt från Barossa Valley. Shiraz-stockarna är 40-80 år gamla och skördas sent. Vinet mognade i 18 månader på en blandning av nya och använda franska ekfat.

2005 Torbreck The Struie är i stort sett opakt, svart blårött med viskösa tårar i glaset. Fina toner av svarta vinbär och cassis inleder, men övertas snart av mörka, mättade björnbärs- och drottning-marmelader direkt tagna från en fransk hotellfrukost med rostat bröd. Vanilj och blomtoner svävar ovanpå. Så läckert och helt förföriskt! Snålvattnet rinner till - var är brödskivan, vi vill bre på vinet, nu med en gång. Odörer av mint, tjära, träskmark och jazztobak får oss att diskutera favoritårgångar av Roskildefestivalen från mitten av 80-talet...

Gigantisk smak - och ändå elegant. Övermogna druvor - ändå balanserad syra. Ett vin man blir på riktigt gott humör av! 15,5 alkoholprocent passerar förstås inte obemärkt, men är ändå fint infattade i helheten och upplevs inte som eldiga. Munkänslan är fet och viskös, fruktaromerna busigt goda. Det smakar förstås härligt till ost, men vi vill särskilt framhålla att det är ett klockrent sängkammarvin. "Sex in a bottle", som Parker gillar att skriva ibland. Hej, alla förförare och förförerskor! Ska vi förflytta oss till sovrummet?

2005 Torbreck The Struie Barossa Valley & Eden Valley Shiraz (Torbreck Vintners, Marananga, Barossa Valley, South Australia)

Breuer 2005: Rottland & Schlossberg

Ja, vi älskar ju riesling, och kanske allra mest älskar vi riesling från Rheingau. Det är spännande att glänta på dörren och dricka de här vinerna unga, långt innan de ens nått början till mognad. Vi har tidigare hällt några olika parkonstellationer av Georg Breuers nollfemmor. Ikväll är det dags för första mötet med Berg Schlossberg...

2005 Berg Rottland Riesling har en fin, ljust gröngul lyster med silverglans. Doften bjuder på mängder av mineraler och en tydlig ton av färsk sparris och citronskal (minns ni dragen från Zind Z004?). Omoget gråpäron kommer till, gröna örter och vita toner av mandel/jasmin. Den nyskurna ananasen från våra tidigare smakprov har nästan gått och gömt sig...

Vi smakar innan maten. Ooh, ljuva plåga! De här citrussyrorna är riktigt envetna - de bara ringer och ringer, men ingen har en tanke på att svara. Balansen är utmärkt mellan frukt och mineraler, med fördel till mineralerna. Vi noterar en viss potens i alkoholen (13%) och hög intensitet när syror och alkohol krokar arm - men kroppen är ändå alldeles slank. Subtila aromer av ananas, persika, grönt äpple och örter leder ut i kompromisslösa slutsyror och härlig längd.

2005 Berg Schlossberg Riesling presenterar sig i en rikare gröngul kostym med guldreflex. Det finns förstås många likheter med föregående vin, men här får vi också rikare honungstoner och inslag av tropisk frukt (särskilt passionsfrukt). En barrskogig talldoft känns bekant från några tidigare år, och begynnande toner av bergolja är riktigt lovande. Dofterna går in i varandra på ett sätt som gör det svårt att säga var det ena slutar och det andra börjar...

Smaken är jämförelsevis mer avrundad, med högre solmognad i frukten, lenare struktur och högre viskositet. Harmoniska aromer av passionsfrukt leder ut i en intressant avslutning där vi kommer att tänka på pinotchampagne: rödäpplig, jordig, jästig, med känsla av bikarbonat och en storslagen energi långt bak i gommen. Trots mer av fylliga, fruktiga drag är det fortfarande ett mycket ungt och tufft vin.

I denna unga fas är vinerna suveräna i funktionen som apéritif. Det är återigen spännande att få en titt bakom kulisserna på fina 2005. Men till kvällens gratinerade rödspätta i vitvinssås blir det ändå inte mer än drygt godkänt. Det var nog lättare med stekta, panerade fiskar och pressad citron! Direkt efter mat tar det stopp. Vi får intrycket av att Rottland är mer knutet nu än vid våra smakprov från förra året, och Schlossberg är ännu mest bara råmaterial till något stort. 2005 Nonnenberg är det av vinerna som hittills gjort allra störst intryck. Nu är det dags att samla ihop all den karaktär vi kan uppbåda, hädanefter blir det locket på i åratal framöver. Medan man väntar kan man roa sig med snabbmognande, lättgillade 2005 Terra Montosa...

2005 Rüdesheimer Berg Rottland Riesling (Georg Breuer, Rüdesheim, Rheingau)

2005 Rüdesheimer Berg Schlossberg Riesling (Georg Breuer, Rüdesheim, Rheingau)

2006 Domaine Jacques Prieur Beaune Champs-Pimont Premier Cru

När det gäller bourgogne får man lägga funderingar på prisvärde åt sidan och koncentrera sig på om man gillar stilen. Har man nu torskat på burgundisk pinot noir, så är man alltid på jakt och anar ofta ungefär vad man går igång på. Idag släpptes ett par viner från Domaine Jacques Prieur. Firman har rykte att leverera högklassiga viner och ingår numera i Antonin Rodets imperium. 2006 är ett mellanår för röda i bourgogne, producenten kallar dem restaurangviner. Det vill säga lämpade att dricka unga, på frukten.

2006 Beaune Champs-Pimont kommer från en mindre, östligt riktad premier cru-vingård som vi hittills inte har bekantat oss med. Vinet är vackert i glaset, transparent åt det mörkare hållet, med blå reflexer. Doften ur karaffen: Mmm, yess, här är vi med från början! Väldigt läckra aromer av mörka skogsbär och pinotkrydda av typen mysk och sandelträ. Initialt reduktiva toner av rått kött leder vidare utmed krossade stenar och mossa. Här finns också mandelmassigt smicker, en fläkt av oregano och viktigast av allt, det där "je ne sais quoi" som engelskspråkiga kallar pinosity. Här har man fått till en riktigt fin doftupplevelse!

Inte oväntat är doften inte alldeles lätt att leva upp till. Ändå speglas de flesta dragen i smaken, som är behagligt avrundad med mjuk god frukt, behagligt fin syra, stenmineraler, fatkryddor och en frisk örtighet som av oregano. Frukten är väl egentligen i glesaste laget, men det finns ändå god intensitet i aromerna och faten kompenserar med sin lakritsrondör. Avslutningen bjuder på tydlig ekbeska och gröna toner som ändå taxar in hyggligt bra till maten (ankbröst med rödvinsssås på stjärnanis och blomkålspuré).

Slutsatsen är att vinet bjuder på en utmärkt, läskande drickbarhet redan nu. Det är ett riktigt tilltalande, trivsamt och välgjort beaunevin från ett mellanår. Här behöver man inte vänta på utveckling, vilket är skönt som omväxling - det är fritt fram att korka upp medan man väntar på nollfemmorna. Den fatkryddiga, fluffiga stilen känns bekant från exempelvis 2005 Château de Chamirey Mercurey Premier Cru.

2006 Beaune Champs-Pimont Premier Cru (Domaine Jacques Prieur, Meursault, Bourgogne)

2001 Cascina Cucco Barolo Vigna Cucco

Det ska vara kul att handla vin! Och vem kan göra försäljningsmailen mer familjärt pratsamma och underhållande än Carlo Merolli? Han är en tvättäkta "old school italiener", för att citera en dansk läsare. Verksamheten har sin bas i Holte norr om Köpenhamn, där finns det charmigt överfulla hämtlagret och därifrån bombarderas vi också av en strid ström epost med fina bilder. Har ni någonsin undrat hur man orkar uppdatera en blogg flera gånger i veckan? Ja, även Carlo skriver något läsvärt och tar ett par bilder var tredje dag! Skillnaden är att han tjänar pengar på det ;-) La Mamma Merolli, hemma i Rom på femtiotalet, lärde sonen hur man prutar bananer på marknaden fem i två: det var La Mamma som bestämde vad bananerna skulle kosta. Nu för han den kontinentala konsten vidare till sina kunder. Det här är en vinhandel där du själv kan föreslå priset - även om handlaren förstås har rätt att nobba...

Bland många andra viner som intresserar oss i Merollis sortiment hittar vi olika baroli från Cascina Cucco i Serralunga: vingårdsvinerna Vigna Cucco och Cerrati, nu i årgång 2004 (165 DKK). Ikväll är det dags att smaka på en mognande årgång av Vigna Cucco, 2001 inköpt 2007. Matsällskapet blir strimlad ryggbiff och skogschampinjoner i gräddig dijonsås på tortiglioni.

2001 Barolo Vigna Cucco är medelljus, varmt rödbrun med tegelkant i glaset. Strax efter karafferingen får vi en mycket läcker doft mättad av hallon, kryddlåda, vanilj, rosor, diskret tjära och bränt socker. En pust typiskt grusdamm yr in i näsan och friskas upp av en puff Vicks Menthol. Det är mycket som klickar rätt här!

Ok, vi smakar. Här är det tillgänglighet som serveras: saftig, rödfruktig, kryddig med vanilj och mjuka, sandiga tanniner. Aromerna bjuder på massor av mosade, mörkröda, lite gammaldags hallon som tillsammans med grusdammet löser enkelbiljett till barndomen. En mjuk mittsmak med diskret men ärkeitaliensk bitterhet övergår i själva sväljet till en aningen gles och fadd känsla - här saknas det faktiskt lite bett. Eftersmaken är småeldig och kryddig med gott om retronasala fruktaromer, mogna tanniner och grusdamm.

Summa summarum: en ljuvlig, balanserad, förhållandevis lättdrucken, inte alltför ambitiös barolo som lämpar sig fint att konsumera nu. Att Serralunga brukar stå för tyngre doningar motsägs av detta. Vi gillar stilen och skulle gärna ha några nollfyror på lut, synd bara att det är så långt till Köpenhamn...

2001 Barolo Vigna Cucco (Cascina Cucco, Serralunga d'Alba, Piemonte)

2006 Ridge Geyserville

Det är något särskilt med Ridge Vineyards. Företaget är rena våtdrömmen för ursprungsdyrkande vinnördar. Här finns en rik flora av information att plugga in: olika vingårdar, separat vinifierade, olika druvblandningar och procentandelar, urgamla stockar och relativt unga, hektarandelar och åldersangivelser.

Ett 122 år gammalt vineri är nog det närmaste man kommer historia, när det gäller vin i USA. Flaggskeppsvinet Monte Bello är legendariskt sedan Stephen Spurriers Parisprovning 1976. Med sin filosofiska skolning och sina många visdomsord om vin är den nu 72-årige Paul Draper ungefär lika legendarisk. Han föredrar att kalla sig vinodlare, inte vinmakare - och förutom bordeauxblandningar har terroirdriven old vine zinfandel och carignane blivit hans specialitet.

Är man det minsta orolig för att få övermogna California-russin i glaset så är det hit man ska vända sig. Här strävar man efter balans med samma besatthet som riddarna sökte efter Graal. Att resultaten likväl verkar programmerade att styra direkt mot lustcentrum skadar förstås inte. Den som vill kan alltså lugnt hoppa över alla närsynta fakta och gå rakt på njutningen. Och till sist, i ett Kalifornien där det verkligen inte saknas överprisade viner ligger Ridge år efter år kvar på en resonabel nivå. Det är hederligt.

2006 Ridge Geyserville är ett av tre viner som släpptes i december. Druvorna är 70% zinfandel, 18% carignane, 10% petite sirah och 2% mataro (mourvèdre). Vi satsar på en spontanistisk och oförberedd pop'n'pour. Den blåröda vinet har en doft som öppnar upp förvånansvärt snabbt: köttig och fatkryddig med mandel, körsbär, söta björnbär, menthol, choklad och kaffe. Trevlig, men inte fantastisk. När vi återkommer till vinet två dagar senare har doften blivit avsevärt rikare. Mmm!

Smaken är charmigt saftig, balanserat sötfruktig med karaktär av fruktpastill på ljusa björnbär, och klassiska körsbärsnickel. Här finns en fin kryddighet som planar ut i form av en pepparkaka i eftersmaken. Alkoholen sitter helt rätt i smaken, saftigheten är det som leder. Lättsam, lustfylld drickbarhet är vad som bjuds. Dag ett kan vi ändå inte låta bli att tycka att vinet är aningen lättviktigt för priset. Vi saknar det klockrena syrafokus och den intensitet vi minns från nollfyran. Men efter två dygn har det minsann hänt grejer. Vinet vann enormt på luftningen, nu finns det bättre bett och fylligare kropp, den saknade intensiteten är på plats och vinet försvarar till slut sitt goda rykte utan större problem. Slutsatsen blir att några års lagring bör ge god utdelning.

ps. Den som är intresserad av ekologiskt tänkande kollar in det nya vineriet i Lytton Springs. Om sina odlingar berättar Draper 2007: "We've moved slowly, initially, to an approach called sustainable agriculture, which is very broad, but at least it's on track. But from this year we've decided to set biodynamic certification as the goal. We may never achieve it, but without that focus, we are never going to move as far or as swiftly as we will if we have that aim".

pps. Varför inte göra ett besök på det ursprungliga vineriet i Santa Cruz Mountains? Grymt läsvärd post av Frankofilen i högform.

2006 Ridge Geyserville (Ridge Vineyards, Lytton Springs Winery, Healdsburg, Sonoma County)

2002 Tua Rita Giusto di Notri

Tua Ritas 2002 Giusto di Notri finns (fanns?) med bland systemets reaviner i veckan. Druvmixen är 60% cabernet sauvignon, 20% merlot, 15% cabernet franc, 5% petit verdot. 100% nya franska ekfat.

Färg: Tät, extraktrik, mycket färg ända ut i kanten. Gott om fällning.

Doft: Oj, vilken myriad av intryck! Stall, järn, mörka körsbär, cassis, typisk cabernetdruva, lagerblad, grön paprika, cederträ, nya fat, mandel, smörkola, muskötnöt, lakrits.

Smak: Stor, explosiv med imponerande tryck. Sura moreller, svarta vinbär, lakrits, örter, mineral. Gott om mörkchokladiga tanniner. Rejält med extrakt, syra och kärnbitterhet. Märkbar eldighet. Både svalt och hett. Och långt.

Ambitiöst vin, skvallrar inte om den dåliga årgången. För tankarna till modern Bordeaux eller rent av till Sydafrika pga hyfsat framträdande alkohol. Surkörsbären förankrar dock vinet i Toscana. Ger fortfarande ett ungt intryck, behöver egentligen mer tid. Ett riktigt köttvin, särskilt lämpat för entrecôte med bearnaise. Haffa en flaska om möjligheten dyker upp.

2002 Giusto di Notri Rosso di Toscana IGT (Tua Rita, Suvereto, Toscana)

2006 Domaine Santa Duc Gigondas Tradition

Vi hugger på ett tips från läsaren Laffen om ny årgång av Gigondas Tradition från fantastiskt belägna Domaine Santa Duc. Hjärtat klappar för den söta lilla byn Gigondas, på västsluttningen av Les Dentelles de Montmirail - inte minst de saftiga och balanserade varianterna därifrån - men när det gäller de mer rustika och alkoholstarka rackarna har vi intrycket att det krävs längre lagring för att de ska sätta sig. 2004 Tradition från Yves Gras kändes barsk och grovhuggen som ung, medan 2005 gav ett betydligt trevligare och mer harmoniskt intryck, om än knuten vid första påseendet - men överraskande öppen nästa gång. Enligt hörsägen har dock nollfemman stängt ner fullständigt vid det här laget!

2006 Domaine Santa Duc Gigondas Tradition har en knuten doft som ändå lyckas med konststycket att vara burdus. Här bjuds en ungfruktig karaktär av bittermandel, körsbärskärna, kirschwasser, likörkörsbär och kompletterande toner av grillat, läder, örter och kryddor.

Det händer betydligt mer i smaken än i doften - den är sötfruktig, tanninrik, eldig och potent med stor kropp. Här handlar det om mörk grenachekaraktär och en tydligt alkoholvass munkänsla med alkoholsötma i den långa, parfymiga avslutningen. Karaktären är grövre och mer rustik än i granndistriktet Châteauneuf-du-Pape, alkoholen både smakar och känns. Man kommer osökt att tänka på hur det skulle kännas att dricka parfym, ingen rolig tanke. Det blir lite too much, och vinet kräver lika rustik mat: gryträtter (som ikväll), varför inte marockanska influenser - så länge kryddsättningen är mild. Vi tror också på hårda ostar, särskilt om vinet fått mogna ett antal år. Men jämför vi med exempelvis Julien Barrots förföriska (likaledes alkoholstarka) viner så är balansen inte tillnärmelsevis lika bra - det här är i sötaste, vassaste och eldigaste laget. Därför blir det pass i år igen när det gäller Santa Duc Tradition. Däremot brukar vi alltid falla för gårdens Gigondas Prestige des Hautes Garrigues.

ps. Vi vill slå ett slag för den vanligtvis balanserade och goda Domaine Saint Gayan Gigondas, nu i årgång 2004. Brukar bli finfin med kortare lagring.

pps. Är det händelsevis någon som minns 1999 Santa Duc Selections Côtes du Rhône, som släpptes i ett mindre parti för sådär fem år sedan? Fullmoget, brettigt och helt underbart för ynka 99 kr. Krångligare än så behöver det faktiskt inte vara. Men varför dök det bara upp en gång? Snälla Mr. Lidby, kan du inte göra om tricket...

2006 Gigondas Tradition (Yves Gras, Domaine Santa Duc, Les Hautes Garrigues, Gigondas, Rhône)

Andrasortering från Saint-Julien 2001

Ett år har gått sedan Stockholms Munskänkar radade upp sin provning av Bordeaux 2001. Sarget de Gruaud-Larose gjorde inte alls bra ifrån sig och skickades omedelbart i fängelse utan att passera gå. Nu har vi i vår stora välvilja beviljat förnyad prövning av fallet. För att få en rättvis dom ställer vi upp en värdig konkurrent från samma appellation. Vi vill betona situationens allvar, domen kan bli hård. Därför är anteckningarna stenografiskt korta.

2001 La Réserve de Leoville-Barton.

Färg: ljusare varm rubin. Lätt fällning.

Doft: stall, cassis, gräddvanilj, kryddor, tobak, kaffe, fruktkaka. Elegans, finess, fint parfymerade övertoner. Mer ek efterhand.

Smak: torr, stram, slank, ren hallon/cassis frukt, ljus kaffe/tobak, intensiv och rejält lång. Mycket bra och elegant. Växer dock inte under kvällen. Tvärtom stummare efter några timmar.

2001 Sarget de Gruaud-Larose

Färg: mörkare rubin, oxblod, plommon. Kraftig fällning.

Doft: stall, cassis, jord, järn, grispiss, rotsaker, paprika, lakrits. Frän och rustik. Utvecklas dock mot bättre harmoni med tid i luft. Mer fokus på järn och mörkare frukt av cassis och plommon. Kryddor tillkommer på slutet.

Smak: rejäl, rustik med beska och gröna tanniner. Inledningsvis svårt att gilla. Efterhand svullnar frukten och blir blodfull och rik. Slutligen bjuds uppmjukad kraft. Givande att dricka.

Det är ingen tvekan om att Anthony Bartons västerninspirerade etikett sitter på det stiligare vinet. Men samtidigt bjuds vi inte på nämnvärd utveckling i glaset under de timmar vi umgås. Det är vad det är, helt enkelt. Nämligen gott, och förmodligen med en rätt stor dos merlot. Vinet ger fortfarande ett ungt, lagringsbart intryck. Flera års ryggläge kan ta det här till nästa nivå.

Andravinet från Gruaud-Larose har länge snaran om halsen (tänk Jack Sparrow), men klarar sig oväntat från avrättningen genom ett förvandlingstrick och ett fräckt leende som avslöjar en vildare frukt och charm. Har ni flaskor kvar, glöm för allt i världen inte att lufta ordentligt!

2004 Fontanafredda Barolo vs. 2005 Le Tense Sassella

Som vi har väntat på ny årgång av Fontanafreddas standardbarolo! Den problematiska 2003 fick tveklöst tummen ner, så det är ett bra tag sedan sist vi sågs. För att få lite perspektiv ställer vi upp aktuell årgång av favoriten Le Tense Sassella. Och så en massa antipasti och slowcooked framdelskött av lamm med risotto.

2005 Nino Negri Le Tense Sassella har en transparent, ljust varmröd färg med tegelröd kant som glesnar mot vattenklar. Doften är först knuten, lätt, eterisk och lite svårfångad. Vi möts av friska slånbär, röda vinbär och nypon med nyanserad värme av smörkola, läder och sandelträ. Här finns också en aning brända toner av örter, tomatpuré och farin. I munnen är vinet relativt lätt, slankt och syrligt med röda vinbär, nypon och en örtig kärvhet som levererar bra bett åt de dominerande, långa syrorna. Bittermandel och smörkola assisterar i smaken. Den här gången tänker vi inte på sötfrukt eller eldighet, det är en typisk Le Tense som vi minns den. Efter ett par timmar blir vinet generat av sällskapet och stänger ner butiken.

2004 Fontanafredda Barolo Serralunga är mörkare varmrött med tegelkant, glans och tårar. Doften är först knuten men öppnar upp riktigt bra. Först kommer slånbär, sedan tydligt rostade fat med generös kryddlåda och tobak. Här någonstans kickar de mogna hallonen in - och vi börjar prata om den fina höjden med mynta, eucalyptus och grusdamm på toppen av kullarna och hur vacker utsikten är neråt mot de mörkare djupen av tjära och lakrits. Smaken är kryddig, tydligt fatad och modernt stylad med rejäl frukt, behagligt höga syror, sammetsmjuk struktur och aromer av nypon, hallon och menthol. Balansen mellan näsa och gom, och smakens olika delar, är utmärkt. Kryddorna och de skräddarskurna tanninerna är det som varar längst i smaken. Barolon växer, blommar och slår ut efter en timmes luftning eller två.

En och annan kanske undrar varför vi inte skriver oftare om schyssta, överkomliga nebbioloviner som är hyfsat enkla att få tag på. Nu är ju den ekvationen är inte alldeles enkel. Nåväl, här är de i alla fall, vi har svårt att komma på några bättre kandidater för tillfället. Fighten är jämn, och vi är inte helt överens om vilket som är bäst. S är teamets syrataliban och ger sin röst till Le Tenses slanka, burgundiska elegans - här är syrorna det viktigaste, vinet har en fantastisk, nästan vitvinslik fräschör och gör jobbet både innan och till maten. Vinet är som vanligt enormt bra för priset, först efter maten känns det kanske en storlek för litet. T är glatt överraskad av den förlorade barolons återkomst - välkommen tillbaka! Här finns det orientaliska kryddor och chokladiga tanniner som får vinet att stå upp på ett suveränt sätt till kraften i maten. Skickligt vinmakeri med sikte på omedelbar konsumtion! Ge det en timma eller två i karaffen och njut sedan av greppet i en ung barolo. Och glöm för all del inte att lägga undan ett par flaskor. Men ta det lugnt, det är absolut ingen panik...

2005 Le Tense Sassella Valtellina Superiore DOCG (Nino Negri, Chiuro, Lombardia)

2004 Barolo Serralunga DOCG (Fontanafredda, Serralunga d'Alba, Piemonte)

Grymt god tryffelolja

Tuber magnatum pico är den firade vita Alba-tryffeln. Otroligt läcker, men också otroligt dyr. Det finns många produkter med tryffelarom på marknaden, men inte sällan handlar det helt eller delvis om syntetiska tillsatser. Därför är det så kul med en liten, förhållandevis billig flaska som tycks leverera vad den utlovar.

Plantin Delices huserar i Vaucluse, i trakten av Vaison-la-Romaine - klassiska tryffelmarker, hemtrakt för den svarta tryffeln Tuber melanosporum, fast i den här flaskan är det den vita som står för smaken. Och vilken koncentration det bjuds! Endast ett par magiska droppar behövs för att förvandla rätten som genom druidens trollslag. Det kan vara majonnäsen till nyårets king crab och hummer, det kan vara en krämig äggröra eller rentav en pasta utan andra tillbehör. Ett nästan omärkligt "je ne sais quoi" i svampstuvningen eller magin i en risotto med märgben. Vi överlåter till er att fortsätta på listan. Saken är klar, den här produkten är nödvändig i köket. Plantin har en webbutik där man kan shoppa loss på allehanda tryffelprodukter, inte minst den färska svarta tryffeln till €950 per kilo. Man levererar med post, även till Sverige. Priset på tryffeloljan ligger ungefär 50% under det svenska (om ni hittar den i butik här hemma). Vi köpte den för 180 kr hos Lulles i Söderhallarna...

2006 Domaine Roger Perrin Châteauneuf-du Pape

Årets första arbetsdag! Det var kul och upplivande, lite som när man fick nytt block och nya pennor som barn. Och tänk om alla jobbveckor såg ut så här! Just som veckan börjat, så är den slut - måndag och fredag på samma gång, liksom. De andra dagarna bortrationaliserade. Det måste firas med årets första châteauneuf-du-pape. Obligatoriska vitlöksgnuggade lammkotletter och ugnsrostade grönsaker kommer till...

Domaine Roger Perrin är en jämförelsevis ganska stor operation, med sina 35 hektar, varav 16 inom appellationen. Ovanligt modern teknik och hög investeringsnivå noterar vi också. Vad sägs till exempel om temperaturkontrollerade ståltankar med auto-pigeage? Det är inte många som har såna lyxiga grejor, inte ens bland de allra bästa. Och det nog till den gruppen Luc Perrin vill räknas. Parker kallar honom "one of the appellation's up-and-coming young stars". Det måste kännas rätt lustigt för en medelålders, tunnhårig kille som tog över gården från sin far för tjugotvå år sedan...

Cuvée Tradition har en i stora drag typisk druvblandning, där syrahdruvan kanske fått något större utrymme än på vissa andra håll. 73% grenache, 15% syrah, 8% mourvèdre, 4% cinsault/clairette och ett par procent counoise/vaccarèse. Stockarnas snittålder är 65 år och produktionen ligger på 35 000-57 000 flaskor årligen. Bland metoderna märks manuell skörd, fullständig avstjälkning, och cold soak för att maximera fruktigheten. Vinet lagras ett år på en blandning av ståltankar (mest), stora foudres och små ekfat (en mindre del).

2006 Roger Perrin Châteauneuf-du Pape Tradition är mörkt blårött och har en liten doft när vinet endast vänt i karaffen och håller 17 grader. En varm kryddighet möter först, därefter friska mörkröda körsbär, en fin liten kirschton och några söta björnbär. Med tanke på vad vi just lagar är det inte konstigt att det doftar rostat lamm och sydfranska örter. Men även när vi byter rum och stänger dörren finns doften i glaset - det är precis samma doft! Nygarvat läder kommer till, och sedvanlig lakrits. Smaken är initialt sötfruktig, charmig med mängder av mörkröda körsbär och en lagom örtig kärvhet, samt höga syror som lovar gott inför mötet med maten. Bra motstånd och bra bett, tycker vi. Lakrits rundar av skärpan och i eftersmaken minglar kryddorna. Vinet är jättegott och möter upp kotletterna på ett härligt sätt, men vi kan inte kalla det så fasligt intressant - än...

Efter en dryg timme har mosade hallon klivit fram ordentligt i både doft och smak, det gillar vi skarpt. Och efter drygt fyra timmar har det kommit något som börjar likna komplexitet: framträdande nötiga aromer och mogna fikon. Sötfrukten har klivit tillbaka och vinet ger ett mer distingerat intryck. Ja, det är förstås så att vi är extremt tidigt ute. Gården rekommenderar fem års ålder som lagom början på drickfönstret, vi tycker själva att en "Tradition" ofta gör sig bäst vid sju. Trots att vinet verkar lättillgängligt nu - ligg på flaskorna och få ännu mer valuta för pengarna runt 2012...

ps. 1974 Lacombe Lucien (Louis Malle) är en märklig korsning av det undersköna landskapet runt Figeac och de fulaste sidorna av människans natur. Motsatserna har skapat en ädel syntes som klarat 35 års lagring utan att mattas nämnvärt. Rekommenderas.

2006 Domaine Roger Perrin Châteauneuf-du Pape Tradition (Luc Perrin, La Berthaude, Orange)