lördag, oktober 29, 2011

Källar-rally


Avklarad jobbleverans i kombination med start på höstlovet måste vara ett av de skönare moment livet har att bjuda på, och skall som sådant belönas med samvaro, god mat och dryck. Vi går bärsärk i källaren och river åt oss goa grejer till höger och vänster. Bara favoriter, inget annat. Sen lagar vi mat så det står härliga till. Äter, dricker och har kul. Anteckningar håller vi inte på med, reflektioner får vänta till morgondagen.

2007 Keller Riesling -RR- doftar sagolikt: rena fruktkorgen av passion och persika, ananas och aprikos, lime och äpple. De fullmogna aromerna visar en tydlig dragning åt honungshållet, men har också en uppfriskande grönmetallic nyans. Vinet är närmast dönnhoffskt i sin harmoni och fruktighet, med en liten restsötma om kanske femton gram som maskerar den råa Keller-stenigheten som brukar utmärka de torra vinerna. I avslutningen märks mineralerna i form av en liten jordbitterhet och en känsla av bikarbonat. Skön drickfas på den här nollsjuan nu - först provad här - det är bara att tuta och köra om man önskar den yngre, fruktigare aspekten av riesling. På onsdag bär det av till Rheinhessen och Pfalz - RR var en fin aptitretare.

2007 Michel Lafarge Volnay Vendanges Sélectionnées har en öppen och vackert utvecklad doft som lyckas omfatta både himmel och jord. De eteriska, florala, snudd på gröna nyanserna ger en fin höjd som vi känner igen från förra årets smakprov, men vad som är nytt för ikväll är den rika, mättade känslan av skogsgolv, jord och svamp.
I munnen får vi en lätt, slank och strukturerad pinot framställd på traditionellt vis utan ett endaste gram av överskottsfett eller smink.
Hela uttrycket är osedvanligt naket och okonstlat. Elegant vin, och ytterst njutbart.

2004 Villa Cafaggio San Martino får en straight pop'n'pour, och doften öppnar upp och växer sig stor inom ett ögonblick. En super-nos med ljuvliga hallon- och röda körsbärsaromer, hallonpaj med vanilj och florsocker, balsamiska ekfatstoner och olika former av mandel. Med mer luft tillkommer sura körsbär, tobak, jord, tryffel, te, örter, lakrits och muscovado. Smaken är stadigt byggd med befriande osöt sangiovese-frukt, gott om kraft och framträdande tanniner som är aningen uttorkande på det där traditionellt italienska viset. Vinet gör en alldeles strålande uppvisning i rollen som matsällskap, då till en norditaliensk version av kalvschnitzel med gnocchi och parmesan. Kombinationen är hur bra som helst.

Vi lärde känna San Martino cirka 1995, och det är två saker som gör oss väldigt glada ikväll. Dels: att vinet håller stilen. Dels: att vi fortfarande förmår uppskatta stilen så mycket, till skillnad från en del andra ek-toscanare. När maten är avslutad blir det lite knepigare: tanninerna tuffar till sig, ekfaten blir mer märkbara och aromerna surare. Slutligen verkar nollfyran behöva ytterligare några års lagring för att uppnå full harmoni, men är man sugen på att studsa fram över Panzanos kullar med en toscanare som fortfarande bjuder gott motstånd så är det bara att köra, och helst utan luftning.

2004 Domaine La Barroche Pure doftar väldigt blygt, särskilt när man jämför med den stora doftkvasten för tre och ett halvt år sedan. Men de typiska Barroche-aromerna finns uppenbarligen där - gammal jordgubbssylt, kirsch, fikon, kryddlåda, sötlakrits - eftersom S inte har minsta problem att identifiera vinets upphovsman när hon smakat.
Det som förlorats på nosen, har istället växlats in i form av harmoni och drickvänlighet. Alkoholen har integrerats ännu bättre än förut och vinet får nog sägas ha krympt ett par storlekar i frukt, vilket inte är något större problem för oss. På så vis har syrorna, mineraliteten och garrigue-örterna blivit mer frilagda. Avslutningen är väldigt läskande när dessa kvaliteter får spela. Men eftersom vinet blivit en smula kort på doft och längd, är det frågan om man inte ska dricka upp resterande flaskor relativt snart. Gott som tusan är det hur som helst...

16 kommentarer:

Rara droppar sa...

Av någon anledning har man sänkt priset på Lafarge VV till 395:-.

Ett litet tips bara.

//P

Finare Vinare sa...

Tack P, vi har noterat det.... ;-)

Frankofilen sa...

eh, Lafarges nollsjua har väl alltid kostat 395 spänn i BS?

Finare Vinare sa...

425 kostade den fram till för någon månad sen, men kanske var det 395 precis i början? Skit samma, det är värt att köpa till båda priserna. Men vill man ha tät frukt och ny ek är det bäst att leta på annat håll...

Rara droppar sa...

Samma notering här. Köpte först för 425 och kompletterade för 395.

Spelar ingen roll egentligen, men "rabatt" känns alltid bra.

Henrik sa...

Sitter själv med Lisinis 04 framför mig och njuter av en traditionellt tuff toscanare.
Den bjuder på allt en toscanare ska. Det är så skönt när gamla favoriter knockar en igen.
För övrigt låter Keller så bra att jag sitter här och slickar mig om munnen.
Och ja, Pure 04 går snart.

Anonym sa...

Ja Barroche viner faller som korthus, frukten hänger inte alls med i lagringsfasen...Har matat Barroche ner för strupen de senaste 6-7 åren och de har ALDRIG vunnit på lagring, vet inte vad han gör för fel där,den gode Julien?

Säger bara drink on release!

/Jonte

Frankofilen sa...

aha, när vinet lades upp i BS gick det på 395 (vilket ni för övrigt har bloggat om), har missat den temporära prishöjningen. Hur som helst - vi tog farväl av 2004 Pure för ett år sedan, och det kändes väl redan då som att toppen var nådd (och nu kanske passerad utifrån era intryck). Jag skulle dricka upp, men blir gärna motbevisad om några år ;-)

Tavastgatan sa...

Ursäkta mina Herrar,

Flaskan kostade 425 från början och SB skulle ha tagit den om det inte blev tvärstopp i inköpen förra året. Har lite för många för BS, därav prissänkningen. 425 var iof att bra pris redan det!
Nu har man tänkt om på SB och vill satsa på Lafarge, så jag hoppas kunna sälja in 09orna senare i vår. Skål!

Finare Vinare sa...

Aha, de har tänkt om på SB. Inte en sekund för tidigt, nu gäller det bara att de fortsätter med det ;-)

Ja, då ser vi fram emot mer Lafarge framöver... och under tiden kan man hitta äldre årgångar som 2004, 2005 och 2006 kan hos Otto Suenson. Tillsammans med den aktuella nollsjuan går det faktiskt att få ihop en vertikal över fyra år...

Jonte - vi har väl knappast tillräckligt lång lagringshistorik för att kunna fälla så tvärsäkra påståenden? Inget vin från Julien har ens kommit i närheten av tioårsdagen, då de teoretiskt sett borde nå sin topp, åtminstone de bästa versionerna. Och däremellan finns en fas som brukar kallas stum. Men: en generell fundering är att "cold-soak" (Juliens aussie-inspirerade start på vinifieringen) ger viner med en stor fruktkropp som tenderar att falla ihop efter den inledande primärfruktiga fasen, till skillnad från viner i supertraditionell stil som oftast är tajta i början och fyller ut med tiden. Hur vinerna från Domaine La Barroche blir i moget skick återstår fortfarande att se...

Själv refererade Julien till pappa Christians 76:a som det bästa han (nyligen) druckit. Men så görs vinerna på ett annat sätt idag.

Rara droppar sa...

Lägg därtill att Weinstock (la-bourgogne.de) har 2008an för 41,50 Euro och det går att räkna in fem årgångar.

Det är dock inte världens snabbaste leverantör, men de har en del värt att vänta på.

Jos sa...

Pröva lång luftning på Pure -04eller spara en skvätt i kylen över natten så händer det saker!

Finare Vinare sa...

Tack för tipset! Det ska vi absolut prova nästa gång. Och - det antyder väl att sista ordet inte är sagt när det gäller Pure -04:s framtidspotential....

Martin sa...

Lite off-topic, sorry, men vad tror ni om morgondagens begivenheter? Sneglar lite åt Riojan från -68 och kanske även Louis Jadots Beaune 1er cru i ny årgång. 2001 hade fått rätt bra recensioner...

Förresten på väg tillbaka till huvudstaden från en liten vinsafari över sundet som egentligen inskränkte sig till ett besök hos Otto Suenson... riktigt bra, tack för tips :)

Sarah sa...

Villa Cafaggio San Martino '04 låter som ett underbart val. Många har runnit i min strupe men det var fortfarande ungt då, måste ha varit 2007 eller ngt. Dock fantastiskt om jag inte minns fel. 2004 var ett ljuvligt år i Toscana och årgång också för det delen.

Anonym sa...

Jonte;

Måste säga att jag är nyfiken på vad du hällde i dig för lagringsviner gjorda av Julien för 7 år sedan, dvs år 2004..?

Tror du själv att du kan bedömma lagringspotentialen i hans viner innan de ens blivit lagrade? Visst att 2004 är ok att dricka nu men övriga har långt kvar innan de lämnat sin ungdom. "Faller som korthus.." Du är ute och cyklar.
/Johan