Munskänkarna provar aprilnyheter

Måndagskvällens provning är tänkt att presentera de viner som sprattlar snyggast i det långgrunda men ljumma aprilsläppet. Av någon anledning (understimulans?) har bolagets kunder kastat sig över de nya flaskorna som pirayor, trots att vinerna ska finnas kvar i ett bra tag framåt. Därför fick vi improvisera lite. Bland annat utgick utmärkta vermentinon Solosole, central otago-pinnen Rua och chianti classicon Riserva Ducale som sägs vara bättre än någonsin i högklassiga 2006. Ändå blev ersättarna klart intressanta, och parbildningarna i stort sett intakta...

2008 La Chablisienne Chablis 1er Cru La Singulière (6237, 159:-)

Ljust halmgul, nästan vattenklar färg med gröna reflexer. Intressant doft, mycket mineralisk och aningen ungjästig med flintrök och kalksten, örter och nässlor. Diskret grönäpplig/citrusgul frukt samt en antydan till animaliska, fårfettiga toner som kan ha att göra med en mindre andel fat. Slank och transparent smak, driven av terroir snarare än av frukt, med utmärkt struktur och mineralkänsla. Bättre än det mesta av chablis i prisklassen, med solklar potential för utveckling. De fina intrycken från tidigare smakprov består. "La Singulière" är en mix av flera besläktade premier crus, och den kvalade nyligen in från beställningssortimentet. Passa på att dricka och lägga undan från toppåret 2008.

2009 Domaine Georges Burrier Pouilly-Fuissé  (2756, 175:-)

Ljusgul färg. Blommig doft av pot-pourri och lyxig hudkräm. Vita päron, persikor och snygga fattoner. Ganska rikt fruktig smak med mjuk munkänsla och en tyvärr något slapp syra som inte lyfter. Den underbara doften är i klass med meursault premier cru - men smaken levererar inte vad doften lovar. Vinet lämpar sig att dricka nu snarare än att spara. Synd på så rara ärtor, det blev nog lite för varmt nere i Maconnais 2009, åtminstone i just det här fallet. Andra kan ju ha lyckats bättre.

2008 Clos Henri Bel Echo Marlborough Pinot Noir (90122, 179:-)

Blåröd färg. Öppen doft med brända, fatrostade toner och kryddlåda. Rikt hallonsaftig frukt med godiskänsla. Syrlig, smakrik och kryddig pinot med väl kletig ekbehandling av kola och vanilj. Någon efterbeska från eken. Fruktigt och generöst, men också klart fabricerat och lite vulgo. "Terroir portrait" står det på etiketten. Nja...  snarare en publikt stajlad kiwi för omedelbar och tanklös trivselkonsumtion. Tidigare testad på hemmaplan där den slank ner utan den kick som krävs för en egen post.

2009 J-C Boisset Santenay 1er Cru La Comme  (99125, 179:-)

Ungdomligt blåröd färg, färgrik för ursprunget. Primärfruktig doft av mestadels röda vinbär med plommon och nypon. Tydliga ektoner som sandelträ och eneträ, men också en viss mineralkänsla. Vinbärssyrlig och rätt stram smak med gott om druvtanniner och avrundning från ekfaten. Relativt välmatad för appellationen med en struktur som lämpar sig bra för lagring och matsammanhang. Inte den mest eleganta bourgognen förstås, och väl mycket ek i nuläget, men stadigt och seriöst för priset. Kan överraska med tiden.

2008 Rocca delle Macie Vino Nobile di Montepulciano  (99533, 149:-)

Ljusare varmröd rubin med klassisk uppsyn, transparent med viss utveckling. Ljusare sangiovese-aromer med mandel, nypon och varma ljusa fattoner, diskret sandelträ och kryddlåda. Trevligt utvecklad och harmonisk smak i sparsam mellanvikt. Vi gläds åt frisk syra, sandiga tanniner och en överraskande längd när fruktaromer och syror vecklar ut sig i munnen. En riktigt god och drickfärdig toscanare i traditionellt syrlig stil som bör funka utmärkt i diverse matsammanhang. Tack för den!

2008 Arnaldo Caprai Montefalco Rosso (96044, 119:-)

Mörkare rubinröd färg. Positivt ekig doft med örter och rätt stor frukt av hallon samt röda och mörka körsbär. Robust, välbyggd smak med rejält grusiga tanniner och en tydlig bitterhet som förstärks i avslutningen. Det bittra kan tänkas hänga ihop med andelen sagrantino och/eller med ekfaten. Frukten står dock upp mot tanninerna, och med en marmorerad köttbit bör den här tuffa balansen funka bra redan nu. Annars kan några års lagring också vara på sin plats. Mycket vin till billig peng för folk som är torsk på tanniner. Tumme upp.

2007 Château Fournas Bernadotte, Haut-Medoc  (3834, 181:-)

Helklassisk bordeaux-näsa: gräsig, grusig och örtig med ceder och trevliga svartvinbärstoner. Balanserade fat med kryddor, rostning och eneträ, samt choklad. Dessutom lätt blommiga Margaux-lika övertoner, lite pot-pourri igen, elegant på det hela taget. Smaken är torr och stram och med måttliga mängder finsandiga tanniner. Bitter malört, ekbeska och grön bläckighet drar ner drickbarheten ordentligt. Avslutningen är tunn och kort. En typisk médoc från svagt år - inget kul på egen hand, men säkert passabelt till mat.

2005 Château Marzy Grand Enclos de Riffat, Pomerol  (92164, 225:-)

Varm rubin, ganska moget utseende. God utveckling i doften med brända toner, kokkaffe och aningar av stall/häst. Frukt som av mörka plommon och korinter utan de röda stråk man kanske hoppats på. Vissa övertoner av syrener eller liknande blomster. Heltorr, jordig smak med munfyllande rikedom, bra tanninstruktur, bitter mörk choklad,
god krydda och tydlig mineralkänsla. Torr avslutning utan tydligare definierade fruktaromer. Detta är givetvis inte en fantastisk pomerol men klart gott, rejält och drickmoget. Precis den typ av viner som ska finnas i de breda släppen.

2007 Louis M. Martini Napa Valley Cabernet Sauvignon  (6723, 199:-)

Mörk rubin. Volatil doft med lim och likörtoner. Rejält med ek som yttrar sig som nysågat päronträ, dessutom som en yvig mörkrost över den lätt generiska plommonfrukten. Intrycket blir ganska klumpigt utan definition eller finess. Detta bekräftas av smaken som är massivt fyllig och ganska tanninrik men saknar fräschör i syrorna. Istället finns en viss skärpa i alkoholen som lämnar en tung och rejält trögdrucken känsla. Det här är inget för oss.

2008 Sandalford Estate Reserve Margaret River Cabernet Sauvignon (94956, 199:-)

Rätt elegant doft, extremt ursprungstypisk med riklig eucalyptus, lysande vinbär, after-eight och rostad ek. Smaken är intensivt vinbärsfruktig och relativt slank med ett hårt bett i syran som står ut likt en citron. Uppenbart justerat, och detta färgar tyvärr av sig på tanninerna som känns kantiga och lite kartiga. Inte helt tokigt ändå, men det behöver absolut lagras några år.

2007 Castelnau de Suduiraut Sauternes  (3690, 159:-/37 cl)

Ljus bärnsten. Lätt volatil doft med saffran, honung, persika, sockerkaka och rx-lim. Medelfyllig smak, helsöt och samtidigt frisk, med en härligt viskös munkänsla och inslag av karlssons klister. Len som synden och rejält aromrik med saffranskaka i eftersmaken. I nådens år 2007 var andrasorteringen tillräcklig för att producera ett kalasbra vin, även om Doisy-Védrines var ännu bättre i samma prisklass. Är man ute efter the real deal så är Suduirauts förstavin dubbelt så dyrt - och dubbelt så gott.

2007 Ruffino Serelle Vin Santo del Chianti Classico  (8119, 129:-/37cl)

Orange färg. Stor, utvecklad doft med nötigt oxidativa drag som liknar både oloroso och sercial. Liksom i dessa drycker hittar man också rikligt med citrusskal eller snarare sukater av apelsiner, citroner och pomeranser. Torkade aprikoser och ljus choklad kompletterar den läckra doftbilden. Smaken är full av kraft och karaktär, med frisk syra och strax under hel sötma. Alkoholen ger ingen uttalad värme och ligger knappast över 15%. Lite skaltoner och fatbeska avslutar denna rustikt goda upplevelse. Eftersom en kanna vin santo var vad som avslutade vår allra första måltid i Toscana finns det en romantisk nostalgifaktor i vår bedömning som man inte kan bortse ifrån här. Letar man på plats eller på nätet går det förstås att hitta äldre och mer upphetsande varianter, men strunt samma. Detta gillas skarpt.