fredag, april 22, 2011

2006 Comte Armand Volnay & 2008 Philippe Gilbert Les Renardières



Långfredagens middag går i våra saliga farmödrars anda: helstekt majskyckling med gräddsås, rönnbärsgelé och hasselbackspotatis. Pinot noir är givet i sammanhanget - och för kontrastverkans skull dricker vi två viner av olika ålder och ursprung.

2008 Philippe Gilbert Les Renardières Menetou-Salon är ungdomligt blårött. Doften är frisk med starka associationer till skogen: först en bärkorg där vi plockat hallon, blåbär och lingon. Sedan lingonris, granbarr, våt mossa, våta stenar och violer. Faten är diskreta och bidrar med lite muskotnöt och en knivsudd vanilj. Intrycket är rent, ungt och aptitretande.

Smaken går på direkt attack. Pigg och purung, fräsigt syrlig och primärfruktig med ett lite kartigt bett. Ändå finns en god fruktkropp med outvecklade tanniner och muskotkrydda som balanserar lingonsyrorna, vinet är bara i yngsta laget än. Vi hoppas och tror att maten ska göra susen.



2006 Comte Armand Volnay är ljust varmrött med bruna nyanser. Doften är aningen gräddig, rentav sexig med viss utveckling mot tryffelsvamp, multnande höstlöv, boudoir och potpourri. Mineralerna framträder som silverbestick och flintrök, medan örterna drar åt myntahållet. Lyxig vuxenlakrits ger djup åt den rönnbärsaktigt röda frukten.

Smaken är mjukt silkig med begynnande mognad, aromerna lätta och lustfyllt köttiga med diskret krydda i mitten. Den eleganta frukten - relativt återhållsam men inte tunn - drar åt rönnbärshållet med en liten antydan till bittert och örtigt. Inget problem för oss, eftersom transparensen för "allt det andra" är så fin.

Faten märks lite mer än i första glaset, men är långtifrån störande, snarare smidigt understödjande med en antydan till mjölkchoklad och lakrits. Avslutningen är ren och mineralisk, med sensationer av sten och sälta.

Här finns många av de egenskaper man vill hitta i en god volnay - inte minst sensualism och elegans. Musten har jäst med druvstjälkarna, något som brukar bidra till en traditionell struktur. Av ekfaten var inte mer än en femtedel nya. För tillfället är vinet i en väldigt trevlig drickfas och det är ingen tvekan om vilket som gifter sig bäst med maten - kombinationen är perfekt.

Ska man ge sig på nollåttan av Les Renardières redan idag är det klokare att satsa på kallskuret tilltugg som funkar bra med den fräsiga kartigheten och de läskande ungbäriga aromerna. Om ett par år bör vinet vara moget nog att klara mer komplexa varmrätter. Vinner på luft - bra potential - men i nuläget dricker vi hellre nollsjuan.

Vinik, 250 SEK.

Otto Suenson, 270 DKK i butiken/314 SEK i webshopen (gäller 2007/2008).

Inga kommentarer: