Etna är glödhett. Man måste varit bosatt under en sten det senaste året för att missa röksignalerna från vulkanen. Ett säkert tecken på vinområdets aktuella växelkurs är de utsocknes vinföretag som dundrar in med kapital och resurser - jämför bara med Maremma för ett antal år sedan. Men det finns två stora skillnader: Etna erbjuder inte enorma arealer att odla upp. Och Etna är ett klassiskt vinområde med lång historia och urgamla vinstockar.
När vi var i Taormina april -98 sov området fortfarande sin törnrosasömn. Vi bilade runt på nordsidan, i området mellan Randazzo och Linguaglossa, och vidare på östsidan nedåt mot Zafferana och Catania. Om vinodlaren hade en grön kvist hängande utanför porten så gick det bra att knacka på och smaka - men det vore synd att säga att aktiviteten var hög. Vi hade inte vett att ta några anteckningar, så detaljerna har sjunkit ner i minnets bottenslam. Men två saker kommer vi i alla fall ihåg: lavaormarna som flutit rakt genom flera vingårdar - och de röda vinerna, så överraskande ljusa i färgen, så slanka och aromatiska till sin karaktär.
Nästan tio år senare, på den turnerande Gambero Rosso-cirkusen, var det dags att att återknyta bekantskapen med Etna - nu representerat av Benanti, en av ledande producenterna norr om Catania. Vi kunde väl inte riktigt begripa utnämningen till "Winery of the Year 2007", men visst var det eleganta, trevliga viner - om än med vissa svårigheter att försvara sin svenska prislapp.
Ett problem man knappast kan säga att Calabretta lider av. De flaskor 2001 Etna Rosso som vi köpte av Carlo Merolli för 135 DKK (just nu 135 SEK) levererade all den känsla av rustik autenticitet som vi hoppats på. Som att kliva in i en tidsmaskin, trycka på gaspedalen och lämna den marknadsanpassade moderna vinindustrin kvar där borta i framtiden. Vin på riktigt. Äkta vara!
När Sara Palma från Matteo Correggia var på stockholmsbesök i juni, kom vi att prata om vilka tre druvor som hade dem mest förtjusande aromatiken. Pinot noir var förstås självskriven. Nebbiolo? Inte helt oväntat var vi överens även om den. Men som nummer tre valde Sara ut nerello mascalese. Och det är bara att hålla med - den här druvan har fantastiskt fina parfymer! Kanske har det med lavajorden att göra, och med den höga höjd där druvorna växer - högst i Europa för röda viner. Förmodligen handlar det också den långa hängtid som behövs för att druvorna ska mogna. Man kan sällan skörda före mitten av oktober - ett gränsklimat så gott som något.
Vi var nog ett gäng som prenumererade på Gunnar Westlings Barolobrevet/Drickvinguiden när det begav sig. I de bloggkyrkogårdar som finns ute på nätet är Gunnars skriverier bland de mest saknade. Desto roligare var det när vi fick veta att han startat vinimport under namnet Ad Libitum Vinhandel . På kort tid har portföljen fyllts med ett inte oansenligt antal viner från Italiens alla hörn. Den odiskutabla kronjuvelen heter Tenuta delle Terre Nere. Egendomen startades av den amerikanske vinimportören Marc de Grazia 2002. Efter rejält med investeringar i teknik och ekfat gjordes första årgången i nya vineriet 2004. Många håller detta som den allra bästa producenten på Etnas sluttningar. Det här ska bli väldigt intressant att prova!
TENUTA DELLE TERRE NERE
2007 Etna Rosso Cru "Santo Spirito" kommer från en vingård på 1,1 hektar, området i kring Castiglione di Sicilia, planterad 1950 och 1960. Druvblandningen är 98% nerello mascalese med 2% nerello cappuccio. 18 månaders uppfostran i franska ekfat, varav 25% nya.
Klarröd, relativt ljus färg. Pinotlik, fint parfymerad doft med rx-lim, röda körsbärsnickel, cocktailbär, körsbärskärnor och tegelsten. Barriquerna bidrar med lim/godis och en proffsig, semi-modern känsla. Intensivt röda aromer med bra driv, frisk syra, körsbärskärnig mitt, småkärv i tanninerna. Fortfarande allför ungt och outvecklat, behöver tre-fyra år. (90+)
2007 Etna Rosso Cru "Guardiola" kommer från en vingård på 2,1 ha i området kring Randazzo på hela 800-900 meters höjd, planterad 1917 och 1947. Mest oympade gobelet-stockar. 98% nerello mascalese, 2% nerello cappuccio. 18 månader i franska ekfat, 25% nya.
Transparent ljusare röd färg, som föregående. Doften har ungefär samma röda körsbärskaraktär, med lite rikare inslag av hallon. Mer av bittermandel men mindre av rx-lim. Smaken är knuten men intensiv i sina röda aromer, rejält tuff i tanninerna, något kärv örtighet, kärnig mitt och utmärkt längd. Limtoner märks mer i munnen än på nosen. Öppnar upp i glaset. Outvecklat men lovande. Lagra minst fyra år.
(91+)
2007 Etna Rosso Cru "Calderara Sottana" kommer från en vingård på 1,2 ha i Randazzo på 650-700 meters höjd, planterad 1917 och 1947. Den äldre/mindre delen av vingården har oympade stockar. 98% nerello mascalese, 2% nerello cappuccio. 18 månader i franska ekfat, 25% nya.
Ljust röd med början till tegelkant, fin lyster och transparens. Enastående, eterisk nos med oregano, blommor, nötter och tegelsten. Lysande röd frukt som av körsbärsnickel mot en bakgrund av lakrits. Lite märkligt inslag av malkulor eller myrr, inte alls oangenämt. Även i munnen en rik, intensiv frukt med ljusröda nickel-lika aromer. Klart finare och mer behagfulla tanniner än föregående, fler nyanser i smaken, i här kan verkligen vi tala om elegans! Vi noterar också en exceptionellt bra längd - alltid ett gott tecken. Kvartettens mest drickfärdiga vin. Pröva en nu och lagra resten tre-fyra år, detta kommer att bli lysande. (92-93+)
2007 Etna Rosso Cru "Feudi di Mezzo, Il Quadro delle Rose" kommer från en vingård på 1,35 ha i Castiglione di Sicilia på 650-700 meters höjd, planterad 1917 och 1947. 98% nerello mascalese, 2% nerello cappuccio. 18 månader i franska ekfat, 25% nya.
Något mörkare, mer färgintensiv än föregående. Läcker doft med bra djup och mycket tydlig terroirkänsla av grus och örter, som oregano eller mynta. Röd frukt, nypon, hallon, röda vinbär, röda körsbär, blommor och tegelsten. Smaken är fylligast i kvartetten, betydligt tuffare än föregående, med mörkare penseldrag av tjära. Ordentligt strukturerad mitt, tanninrik och fortfarande knuten. Kvartettens kraftpaket och långliggare, mycket lovande. Lova att lagra alla flaskor innan ni dricker. (92+)
Kort summering av de fyra röda. Sinsemellan ganska likartade viner trots vissa variationer. Var de precis som man väntat sig? Nej, kanske inte riktigt. Lite modernare, lite proffsigare, och bara aningen strömlinjeformade med sin uppfostran i delvis nya små ekfat. Varför inte respektera traditionen fullt ut och använda botti eller större ekfat, kan man undra? Förresten, hur ska det gå nu när exempelvis Planeta, Cotarella, Tasca d'Almerita och deras gelikar dundrar in i området med sin moderna stil? Det är inte utan att hajpen har sina avigsidor...
Nå, det överraskade också att vinerna var så pass knutna, mer så än mången ung nebbiolo, faktiskt. Men har man bara lagringsutrymme och tålamod så kommer vinerna att blomma ut, och man lär av allt att döma bli rikligen belönad. Alla fyra kostar 308 kr och finns för privatimport. För att inte Gunnar ska gå back på kuppen bör man beställa ett sexpack, och det går bra att blanda.
2007 Etna Bianco Le Vigne Niche kommer från en halv hektar terrasserade vingårdar i Randazzo på 700-1000 meters höjd. 100% carricante. Vinifiering i ståltank, 10 månaders uppfostran i tusenliters ekfat. Riktigt trevlig doft med karaktär av hö, citrus, fatvanilj, blommor och mineral. Bra syror, bra balans, bra mineralitet, en gnutta eld i svansen. Karaktärsfullt vin, fullt utvecklat. (89) 205 kr
2009 Etna Bianco 2 hektar vingård i Randazzo på 700 meters höjd, 50% carricante, 25% catarratto, 15% grecanico, 10% inzolia. Vinifierat och lagrat i ståltank. Ungdomligt blommig, citrus, något enklare och fortfarande lite kantig, i behov av ett års lagring. (86) 125 kr
Slutligen, en riktig pärla. 2009 Etna Rosato är gjort av druvor från alla fyra cru-lägena, de flesta stockarna planterade 1917 och 1947.
98% nerello mascalese, 2% nerello cappuccio. Vinet fick ett halvårs uppfostran i ståltank.
Färgnyans mellan blek koppar och lökskal. Fascinerande, rent av unik doft med tegelstenar, skaldjur, nypon, örter och blommor. Otrolig känsla av terroir i doften! Frisk, härlig syra i smaken, återhållsam frukt, bra mineraler. Allmänt sval känsla. Ett verkligt originellt och autentiskt vin, dessutom ett riktigt fynd sett till priset. Drick nu eller spara något år. (89) 125 kr
Komplett sortimentslista med priser och beställningsvillkor kan man hitta här. Och förresten Gunnar, stort grattis till ordern från SB! 35 000 flaskor lambrusco bör ställa mat på bordet ett bra tag.
ps. Kolla in Mise en Bouteilles fina post om etnaproducenten Graci.
Läs också Wine Enthusiasts artikel om Etna.
Blir man inte sugen på att turista så säg?
Åk virtuell vinväg runt Etna.
6 kommentarer:
Tack för fin genomgång! Vi har alla nollsjuorna liggandes och väntar bara på att ett lämpligt tillfälle infinner sig för provning. Vi blev helsålda på Calderara Sottana 2006 och normale nollåttan så detta ser vi fram emot. Härlig stil men som ni säger; hur kul kunde det då inte bli med botti?
/Patrik
Jag håller med om att de röda var enormt knutna. Jag var tvungen att ta en andra runda för att begripa nåt. 2007 Etna Bianco Le Vigne Niche var å andra sidan väldigt tilltalande tyckte jag.
Hej! Jag som importerar vinerna kanske har något att bidra med? Många tycker tydligen att Etnavinerna på provningen var knutna. Av den erfarenhet jag fått av att prova de här vinerna, så verkar ungefär varannan flaska av Guardiola, Santo Spirito och Calderara Sottana vara inne i ett mer knutet och svårbedömt stadium, medan andra är öppna, generösa och otroligt tilldragande, rent ut sagt svårspottat goda! Jag öppnade en flaska Guardiola dagen efter provningen för en restaurangägare i Linköping som har köpt ett antal Calderara Sottana av mig tidigare: nu köpte han lika många flaskor Guardiola av mig som han fyllde på förrådet av Calderara Sottana med. Och han gillar inte påtagligt sträva viner! Att kunderna, när vinerna dricks till goda italienska maträtter, inte heller verkar tycka de är för sträva att dricka i sin ungdom, visar det faktum att jag snart sålt ut mitt lager av Calderara Sottana, inte minst till Linköpingsrestaurangen i fråga. Så passa på den som vill ha! Viktigt att tänka på är att lufta de här vinerna innan man dricker, åtminstone om de inte har öppnat sig...
@Gunnar
Jag har lite svårt att förstå om det finns en så stor(?) varation rent produktionsmässigt som det verkar pratas om. Tror du variationen sitter i flaskorna, i huvudet eller en kombination av de båda? Som vinköpare vill iallafall jag helst att flaskorna ur samma batch ska vara väldigt lika även om vi pratar om levande saker och hantverk :)
P.
Jo visst blir man sugen att turista. Vi har låtit lura oss att följa i era fotspår runt Etna senare i höst trots att vi ännu inte haft tillfälle att inmundiga en endaste liten klunk av de angenäma rännilar hon tycks kapabel till så länge hon är på gott humör.
Så vad är era stalltips? Vi har bara en knapp vecka på oss och vill nog inte begränsa oss till enbart besöka vingårdar. Så det gäller att prioritera, vilket inte känns helt lätt. Revolutioner kan ju vara rätt svårbesökta. ;-)
Har ni förresten någon bra förklaring till det faktum att flertalet producenter (och därmed, gissar jag, vingårdar) finns på nordsidan, även om det finns en del i öster också? Nordliga sluttningar brukar ju i vanliga fall inte direkt rosa vinmarknaden. Finns det intressanta vinklar och vrår i geografin som kan förklara saken? Eller är det i just detta fall andra ting än maximalt solljus som är avgörande för resultatet?
Jämför med Languedoc - de bästa lägena för syrah är i norrsluttningar. Sicilien har tillräckligt mycket sol ändå... och de här vinernas "reason for being" är ju fräschören och transparensen. Den främsta ledtråden till aromernas intensitet är den långa hängtiden - och då är ju både hög höjd och norrläge en fördel. Eftersom druvorna inte skördas förrän i slutet av oktober så hinner de precis mogna ut. Ett slags gränsklimat, som sagt...
Så trevligt med en höstresa! Det var som sagt tolv år sedan vi kuskade runt på norra Etna. Även om själva känslan och vyerna lever kvar så har vi varken namn eller anteckningar från den tiden.
Det mest lockande är väl alltid att hitta små genuina producenter som gör vinet så traditionellt som möjligt, sånt som bara går att prova där. De företagsamma nykomlingarna kommer man säkert att kunna bekanta sig med på annat vis...
Risken med Etna-boomen är väl att de lokala odlarna säljer sina vingårdar till de stora utsocknes och plötsligt finns det inga "riktiga" Etna-bönder kvar...
Skicka en kommentar