Om du hade komponerat den stålblanka filmmusiken till The Matrix och tjänat miljontals pund, skulle du då:
1) Köpa en liten vingård, odla mustascher och skyffla gödsel i en blå overall, nöjd med att göra ett överkomligt och gott sydfranskt bonnavin.
2) Köpa en liten vingård, koppla upp de överjävligaste vinmakare och ekfatstillverkare du kan hitta på planeten Jorden, sedan sopa banan i all världens prestigeprovningar.
Robert Dougan kryssade i en tvåa som svar på den frågan, och fick förstås som han ville. La Pèira har orsakat en hype utan like, där allsköns kritiker tävlat i jämförelser med - Pomerol! Nu vill vi veta vad tusan uppståndelsen handlar om, och vad är då bättre än att låta resultatet massera smaklökarna. Las Flors de la Pèira är gårdens näst dyraste vin och blandar lika delar syrah och grenache plus 20% mourvèdre. Vinet mognade i två år på nya ekfat, men inte 225-liters barriques utan 500-liters demi-muids.
2007 La Pèira Las Flors Coteaux du Languedoc Terrasses du Larzac är ett mörkt, tätt, svartrött vin som doftar lovande ur karaffen: massor av bakkryddor, kryddnejlika och kanel, därtill rått kött, ny ek och lösningsmedel.
När vi hällt upp i glasen är det godistoner som serveras: blåbärssmoothie, hallon- och lakritsremmar, chokladkola och ett blommigt drag som vi lärt oss känna igen i superproffsiga ekfatssammanhang - inte minst i dyr bordeaux. Vi hittar även den lätt volatila tonen av lim och björnklister som modernisterna i Douro kan bjuda på. Letar vi efter mer sydfranska attiraljer, finner vi syrahtypisk tjära, svarta oliver och omisskännlig garrigue - även om de håller sig diskret i bakgrunden. Allt som allt en väldigt proffsig och läcker doft...
Dags att smaka. Wow, vilken textur! Otroligt lent och silkigt, som innerfodret på en kostym vars pris man helst inte vill veta. Frukten är absolut harmonisk på typiskt nollsju-vis med söta, polerade tanniner och tydlig karaktär av likör. Kombinationen av söta, salta och kryddiga sensationer ger oss faktiskt assocationer till Jägermeister. Så här innan maten trycks vi bakåt i stolarna av en rejäl acceleration i munnen - flera hundra dyra hästkrafter smäller till, på ett sätt som är typiskt för nya fat. Det är en tät, kraftfull, lång smak som ropar på bifteck frites sauce béarnaise. Comin'up!
Till köttet funkar det förstås utmärkt, men efter maten känns vinet inte särskilt intressant längre. Så vi glömmer det för stunden, och återkommer några timmar senare. Kanske har det att göra med förändrade enzymer i munnen, kanske har luftningen gjort stor skillnad - men nu går vinet mer på elegans än på kraft. Karaktären är väldigt kryddig, ungefär som mjuk pepparkaka eller blodpudding i flytande form. Smaken är egaliserad, skarvlös, sömlös - som en mjuk, lång, varm våg. Maffigt och imponerande!
Dags att summera. 2007 Las Flors är ett supermodernt, internationellt vin, rasande skickligt gjort och onekligen vinnande på många sätt, men var tusan är lokalfärgen - vi får bara fatkryddor och ännu mera fatkryddor! Det finns något anonymt mitt i allt det professionella, mer besläktat med nya spanien, nya portugal - ja, allt som börjar på nya - och faten suddar druvkaraktären. Dessutom går associationerna mer till likör än till vin, inget plus för drickbarheten. Lyckligtvis hittar vi en torr, salmiaklik mineralton och aromer av garrigue i eftersmaken, som till slut ger vinet dess tydliga hemadress. (93-94)
Ja, den här krabaten kommer med all säkerhet att fortsätta imponera i provningar, men för egen del nöjer vi oss med kvällens flaska. Vi har hittat mer minnesvärda personligheter i området - och större subjektiv lycka, om man så vill - för långt under halva priset, i viner som
2007 Lacroix-Vanel Fine Amor och 2007 Mas des Chimères Coteaux du Languedoc.
ps. Läs Frankofilen om förra årgången av Las Flors här.
pps. Det finns rätt gott om flaskor kvar.
9 kommentarer:
Alla viner skall vara likadana och smaka likadant, då blir vi ju glada.
Internationell, fatad stil eller ej - årgångarna verkar ändå slå igenom till viss del. Det här låter som en typisk tillgänglig nollsjua, medan jag upplevde nollsexan som mer örtbitter och tvär. Jag kan inte komma ifrån att jag tycker det låter rätt gott på er beskrivning ;-)
Intressant. Jag läste förstås Frankos dom om 06:an och stod på Regeringsgatan och tittade på den här ett par dagar senare, men passade till sist.
Just nu ångrar jag mig inte.
Accelerationen låter förstås häftig och totalt sett tydligt mer än okej, men väl stålblankt.
Kom igen T, du är alldeles för snäll med poängen. Det här vinet kickade igång de flesta av mina mest griniga nervsynapser, jolmig likörsaft, hemskt. Men det är givetvis bara min modesta åsikt...jag kan förstå varför det tilltalar en del./ I
Ezra, vad vore man utan sin "bullshit detector" ;-)
2007 Las Flors är gjort i en stil som inte tilltalar dig och innerst inne inte oss heller. Men det går inte att komma ifrån att det är extremt skickligt gjort. Det är knivigt att sätta ett rättvist betyg på såna viner, och visst kan man säga att vi sätter (för) låga poäng på exempelvis det så kallade "nya spanien" som vi inte alls begriper oss på. Men det här vinet "fattade" vi och såg dess kvaliteter. Varken "jolmigt" eller "saft" passar in, tycker vi. Men det kanske berodde på serveringstemperaturen? ;-)
Ett vin som triggar liknande reaktioner är Domaine de l'Elephants röda nollsjua. Mycket pengar i bakgrunden, modernt, extraherat, fatat, låg syra och bra respons från amerikanska kritiker. Vi drack en flaska hemma utan större jubel och där skulle vi nöjt oss med 90-91 eller så...
Vart får man tag på dom andra flaskorna ni hade rek på? allt skitbra till lågt pris är ju av relevant info!
Eller hur? Det är Vinik som har dem, adressen är: nik@vinik.se.
Får bara en känsla av att du inte bor på Söder eller hur, ICA Alen ligger inte alls här. Och Vinik levererar bara till Söderhallarnas butik...
haha ne jag bor ca 25 mil norr om e4:an i lilla Söderhamn, och där mina vänner finns inget vinik inte. men det kanske går att dansa in på glasbanken och beställa hem blodet??
Köpte faktiskt ett par flaskor av det här vinet i helgen som gick och har 06 liggande också. Vad tror ni kommer hända med lagring? Kan man tänka sig att frukten och faten lugnar ned sig och släpper igenom lite mer av den terroir som ändå verkar finnas, eller är det bara att korka upp vid första lämpliga tillfälle och njuta av "accelerationen"? (Mycket lyckad beskrivning!)
Skicka en kommentar