Efter gårdagens nollsexa var vi bara tvungna att kolla hur Bouscassé kan utvecklas med sex års lagring. Det gäller årgång 2000 som bjöd toppklass i Madiran liksom i Bordeaux.
Förra gången vi drack nollnollan var för tre år sedan. Då var det i stort sett ett hårt och slutet vin. Motvalls och motvilligt är ord som känns bekanta från nollsexan igår. Ändå fick vi såpass mycket tillbaka att vi trosvisst deklamerade: "Här är det bara att ge sig till tåls. Vinet blir bra med tiden, var så säkra.
2000 Château Bouscassé har blivit så mycket bättre sen sist! Idag får vi riktigt trevliga tredjehandsaromer i glaset. Inledningsvis lockar en mogen pust av stall och vitpeppar. Nästa sak vi tänker på är hur fint frukten kommer igenom med utvecklade toner av cassis och plommon. Bordeauxvännerna får snart mer utdelning: kokkaffe, tuggtobak, blyertspenna och grus. En diskret nypa julkryddor i en för övrigt måttligt fatad nos.
I munnen är det fortfarande ett rejält tufft och motståndskraftigt vin vi möter, med grusigt sträva tanniner, blyertspenna och tydlig bitterhet. Kroppen är inte alltför fyllig och mineralerna läskar bra. Efter en stund blir det ändå uppenbart att den osöta frukten kommer vinna dragkampen mot tanninerna och det blir allt mer behagligt att dricka. Smaken längd är utmärkt och faten håller sig på mattan. Vinet behöver dekantering och en dryg timma i luften för att ge sitt bästa. Det känns fortfarande som att det är på uppåtgående. (87-88)
ps. Efter att vi varit borta ganska länge från den här typen av vin blir det ändå uppenbart att vi oftast söker något annat och mer förföriskt. Så nu när vi vet hur det blev, kanske vi kan låta bli att stoppa undan fler...
pps. Läs Magnus Henrikssons reportage om Brumont.
8 kommentarer:
Håller med om det där med förföriskt. Men nån gång i bland är det härligt med ett riktigt tjut, att få späka sig bara en aning.
Och med en rustik gryta tätt intill som lindrar plågan mår man rätt gott.
Dock, det känns mer som övningar för höst och vinter.
Just nu känner jag mest ett obarmhärtigt rieslingsug ...
Oj, tala inte om riesling! Vi måste nog korka upp någon av de nysläppta nollåttorna under påsklovet.
En pfalzare får det nog bli. Basserman-Jordan eller Christmann kanske?
Det är mystiskt med Bouscassé att man kan liksom inte lagra bort den där druvkärnekänslan. Minns fortfarande den senaste flaskan 1990 (VV), väldigt nobel Bordeaux i doften men fortfarande bitterkärv i smaken.
2006:an har jag inte provat än, men som ni säger - levern jobbar heller med annat än tannat.
Har precis provat 1990 Bouscassé VV och visst är det ett kärvt vin men ack så välgjort. Inte många viner med 20års ålder levererar sådan ungdom. Gott eller inte beror nog mest på den personliga smaken. Välgjort är det och till priset ett riktigt fynd.
/ MV
Det var väl för en sex-sju år sedan det släpptes ett koppel gamla Bouscassé och Montus? 90-an var med där om vi inte minns fel, och 95-an av Montus CP
Några av dem var riktigt bra, vilka minns vi inte längre. Det har sina fördelar med en blogg att falla tillbaka på ;-)
Jag vet faktiskt inte vilka årgångar det var som släpptes. Jag har själv inte följt Montus och Bouscassé på många år. Senaste årgången jag köpte var 1995 Montus när den lanserades och sedan dess har jag bara provat vinerna när de förekommit i provningssammanhang.
Efter gårdagens provning inser jag att det nog inte hade varit fel att samla på sig några flaskor av de bra årgångar som släppts. Sedan kan man gott stoppa undan dem i ett hörn och vänta i minst 15 år så får man bra utdelning på sina pengar.
Undra om inte dessa bägge viner tillhör de säkraste korten ur lagringstålighet. Åtminstone har det varit så. Det har ju antytts att stilen under senare år blivit mer lättillgänglig och mindre rustik.
De senaste smakproven vi fått pekar också på en förskjutning mot en lite mer internationellt strömlinjeformad och mindre rustikt lantlig stil.
Vi har ett gäng Bouscassé VV och Montus CP i källaren. Mest 00, 02, 04. Frågan är bara när man ska ge sig på dem. Fem års ryggläge till?
Ingen aning men jag gissar att 5 år går mer än utmärkt att spara dem. Jag är ingen expert på dessa viner men den 1990 Bouscassé VV jag provade i helgen hade säkert klarat minst 10 år till.
Jag har en stackars flaska kvar av 1995 Montus och den kommer jag att försöka spara ett bra tag till. Senast jag provade den var nog för 5-6 år sedan och då var den kärv till tusen.
Däremot har jag provat yngre årgångar som har smakat hur gott som helst. För inte så länge sedan provade jag Montus 1998, 2000 och 2005. Faktum är att jag tyckte 2005an var godast medan 1998an var mest spännande och härligt utvecklad medan 2000an kändes mer anonym.
Såg att Winepunker hade provat en hel radda årgångar och där finns det kanske vägledning att få.
/ MV
Skicka en kommentar