Kvällens toscanaresa är tillika en sortimentsprovning. Importören Vinovativa representerar alla producenter och kvällens reseledare Jörgen Lindström är inköpare och delägare i den intressanta agenturen. Länkarna leder till deras läsvärda presentationer. Alla viner utom brunellon är nya bekantskaper i vår mun. Provningen är halvblind, vi vet alltså vilka viner som ska paras ihop med glasen. Anteckningarna glömde vi kvar på bordet - som tur är sparade vi intrycken...
Vin nr 1 har en mörk, tät, blålila färg. Det ser purungt ut! Doften bekräftar med körsbär och söta plommon- och björnbärstoner. Det är en ung, charmig, busigt lekfull doft med ett tydligt, lite kryddigt inslag av andra druvor som merlot och syrah. God, tät, drickvänligt fruktig smak med syror som påminner om apelsiner. Bra, kul toscanare - hoppas verkligen att vi ses igen! Måste vara Tua Ritas Rosso eftersom det är kvällens enda nollsexa. Ursprung: Livorno. 60% sangiovese, 20% merlot, 10% cabernet sauvignon, 10% syrah. 3-6 månader i begagnade franska barriquer. Galloni delade ut 89p (WA).
Facit: 2006 Tua Rita Rosso dei Notri, Toscana Rosso IGT
Vin nr 2 har en vinröd, varm färgton. Varm, örtig doft med lite brända toner och inslag av torkad frukt. Inga fataromer att tala om - men ändå finns en känsla av begynnande mognadsutveckling. Smaken är stram och inte alldeles lätt att komma överens med. Ord som kärv, besk och kort dyker upp i anteckningarna. Ändå smakar det hyggligt och bör vara ett utmärkt matvin. Inte precis den typ av vin som gör ett vinnande intryck på en provning. Trots vissa förväntningar måste det här, enligt uteslutningsmetoden, vara den traditionella chiantin. Ursprung: Panzano in Chianti. 90% sangiovese, 10% cabernet sauvignon. 12 månader på traditionella botti. 89p enligt James Suckling (WS).
Facit: 2004 Castello di Rampolla Chianti Classico DOCG
Vin nr 3 har en djup, varm brunton som ljusnar utåt kanterna. Doften är en smula återhållsam, men mycket intressant. Här finns mogen frukt med åldrade toner av nypon, rotfrukter, torkade örter, medicinala toner, hp-sås, bränt socker och karamell från faten. Smaken känns lite lätt och tunn i början - men drar snart på ordentligt och blir riktigt lång, rent av superlång! En härligt god avslutning i detta vin. Ett moget vin med förvånansvärt väl integrerade fat, trots två år på nya franskrostade barriques. Frukten har faktiskt tuggat i sig eken! Ändå är det här inget muskelknippe, utan mer finstämt, med silkesmjuka tanniner och en liten eldighet. Självklart är det brunello riserva! Församlingen räcker upp nittio händer i luften, rörande överens om att det är kvällens godaste vin. Ursprung: Montalcino. Första årgången som denna producent väljer att göra riserva. Belönad med 5 star Decanter Award. Vi har tidigare druckit den för ursprunget ovanligt (söt)fruktiga nollnollan och snart borde det väl vara dags att smaka på den igen.
Facit: 2001 La Fiorita Brunello di Montalcino Riserva DOCG
Vin nr 4 liknar ungefär nr 2 men har mer blå toner i färgen. Doften orsakar ett spontant fniss: här doftar det körsbärsnickel! Godistonerna som också inbegriper lite cassis får sällskap av färska örter. Smaken är god, fruktig och riktigt trivsam utan nämnvärda tanniner. Ung, lite enklare sangiovese med en hel del charm. Kvällens andra lättsamma vin, dock utan den extrema, busiga ungdomen i vin nr 1. En del likheter finns med följande vin, men utan de ambitiöst fatade tanninerna. Ren uteslutning leder alltså till det rätta svaret. Ett visst utropstecken för priset 94 kr (BS). Ursprung: Maremma. 85% sangiovese, 10% alicante bouschet, 5% merlot. 1 år på begagnade franska barriques.
Facit: 2004 Barone Pizzini Poderi di Ghiaccioforte Rosso di Poderi
Vin nr 5 har en tätare, mörkare färg än föregående. Vinet ser seriöst och relativt ungt ut. Doften är mycket god med björnbärs- och körsbärsfrukt, tydligt chokladiga fattoner och örter med inslag av eucalyptus. Smaken är mintig, rejält tanninrik på ett sötmoget, tuggbart sätt med karaktär av nya, hyfsat dyra och välskräddade ekfat. Mycket bra vin - och som gjort för längre lagring. Allt tyder på sydtoscansk, modernt fatpräglad stil. Ursprung: Maremma. 100% sangiovese från odlingar högt uppe i kullarna. 14 månader på nya franska barriques. Även här ligger priset riktigt bra till, 199 kr i BS.
Facit: 2004 Barone Pizzini Poderi di Ghiaccioforte Estatatura
Toscana på systembolaget blir bara yngre och yngre. Extra kul då att 2006 tycks vara en ny toppårgång efter svagare 2005. Tua Ritas Rosso var ett första styrkebevis för oss. Vill man smaka på den är det tyvärr privatimport som gäller (liksom för 2004 Castello di Rampolla och 2001 La Fiorita Riserva). Fonterutolis ypperliga standardchianti har dock just bytt årgång till 2006, så där ligger det närmare tillhands att greppa en flaska. I andra ändan av åldersspannet kan man notera att La Fioritas 2001 riserva redan är påtagligt mogen i smaken. Doften lär nog växa sig större med tiden. Var den så god att vi måste lägga vantarna på den omedelbart? Hmm, kanske saknade vi litegrann de fina aromerna av blommor och läder som vi brukar hitta i mognande brunello...
ps. Bilden kommer från Poderi di Ghiaccioforte.
17 kommentarer:
2005 svagare år i Toscana? Är det en uppriktig uppfattning, eller snarare en reflektion relaterad till uppfattningen om 2006? Jag har börjat ställa mig in på att inhandal lite av kommande Castello di Brolio 2005. Borde man kanske istället göra en beställning på kvarvarande årgångar i BS?
/Björn
Hej Björn, så vitt vi kan se är det en riktigt uppfattning. De toscanska viner vi brukar gilla och har smakat har presterat klart sämre 2005, exemelvis Lisini, Fonterutoli och särskilt La Poderina. Producenter i montalcino har deklasserat brunello till rosso. Välkommen att fylla på bevisbördan, kära läsare, det är ett intressant ämne... men, och ett viktigt men, ingen regel utan undantag. Toppviner från skickliga producenter med hård selektering och andra strategier kan ju alltid få till det ändå...
Satsa på att beställa nollfyror och nollettor så länge!
Hehe, jag såg precis att jag blandat ihop det lite. Den Castello di Brolio som släpps nu i mars är ju inte 2005 utan 2004:-) Ingen tvekan om att den ska inhandlas och SB har handlat in duktigt så det är ingen panik. Köa lär man väl ändå få göra om man vill ha en tilldelning av Clos des Papes så vi kanske ses där:-)
WA har klassat 2005 som ett mycket bra år i både Toscana och Piemonte. Det kan visa sig att de får krypa till korset. Jag har inte druckit några italienska -05:or överhuvudtaget ännu så jag har ingen egen uppfattning.
Decanter tycker så här om 2005 i Toscana:
http://www.decanter.com/vintageguides/vintage_guide.php?rid=754
"Even in the best cases, conditions were difficult".
Mina få erfarenheter hittills får mig tyvärr att tro på Decanter.
Mina ytterst begränsade smakprov av 2005 i Toscana speglar era intryck, och det verkar som att nollyfrorna och nollsexorna nog är säkrare köp.
WA's vintage chart är skum där årgången får 92 poäng som helhet, men där samtidigt Galloni skriver "...2005 appears to be an average vintage. It was a very promising year until September when rain became a factor during the harvest in many sub-zones. In general the wines are modest in structure as well as complexity...quality always comes down to the individual producer, and top estates that were highly selective made excellent wines." Å andra sidan har den stora artikeln om 2005 i Toscana inte kommit ännu; mest spridda smakprov upplagda.
Oj, et tu Decanter? Tidningen vars slogan skulle kunna bytas ut till "where very vintage is a great vintage". Då stämmer det nog. ;-)
Henrik, vågade du ge dig på 2005 Brolio förresten?
äsch jag skriver som en kratta...EVERY.
Vad tycker Suckling och WS förresten? Deras vintage charts verkar vara subscribers only.
Det drar ihop sig till mer av tematiskt vindrickande i helgen! Kanske rostat vildsvin kan hjälpa till att reda ut saker och ting? Polizianos 2004 Vino Nobile fläktade snabbt förbi hyllorna, nu är redan 2005 på plats. Hur är den? 2005 Le Volte är oprövad av oss, och 2005 Brancaia Tre bedömde vi som rätt bra när vi provade i november. Och 2006 Fonterutoli måste förstås testas. Vill man satsa på ett säkert kort finns ju alltid 2004 Castello di Fonterutoli...
Jag har redan idag varit och handlat salsiccia di cinghiale till lördagens antipasti, och hade redan tänkt kolla in en 2006 Dolcetto och 2005 Brancaia Tre - den finns ju faktiskt kvar på hyllorna märkte jag härom veckan - så vi har nog lite samma tema. De fransoser jag hade tänkt öppna i övrigt går ju alltid att skjuta på...
Jo Frankofilen, WS/Suckling om Chianti:
2006: 87-91 Growers who kept grape crop levels low made racy, rich and wonderful wines
2005: 88 Rain during harvest marred some results, but mostly wines with very good to excellent fruit and fresh acidity
2004: 89 Potentially outstanding wines; some overcropping gave less good results
WS om Montalcino:
2005: 88-92 Rains during the harvest damped what could have been an amazing year but still excellent. Mini 2001?
2004: 92-97 Elegance with power; wines have impressive balance.
WS om Maremma:
2005: 90-95 Ripe and balanced, with plenty of fruit and tannins
2004: 92 Harmonious and elegant, with racy tannins and fresh fruit
Excellent årgång när respekterade producenter i montalcino väljer att deklassera hela skörden av brunello? Hmmm....
Frankofilen: Jo, jag tänkte precis som du angående Decanter - om till och med de klassar ner årgången till tre stjärnor av fem så säger det något.
Angående Brolio så ligger den i pipeline precis som Cafaggio och Rocca G. Värt en parallell känns det som.
I övrigt känns WS omdöme om 2005 i Montalcino intressant - mini 2001? Hur mini då, med tanke på hur bra 2001 var/är? Mini Me kontra Austin Powers, eller?
Dessutom, är det inte ganska låga poäng för 2004?
Ja ja, hur är det V&F, har ni en kompass att sälja?
Vi har en av modell Jack Sparrow. Nålen snurrar tyvärr hela tiden, men den visar på något sätt rätt väg ändå... och några mini-nollettor hyser vi inget hopp om att hitta.
Haha,ni är för roliga!!! Själv förlitar jag mig på inbyggd kompass á la kattmodell, eller också har jag bara tur som en tokig som snubblar över goda viner. Kanske har det även lite lite att göra med att man väljer vilka man lyssnar på... eller ganska mycket faktiskt;-)
Dock har ni inte lurat mig in på "Drick din -04 nu". De ligger där de ligger. Ja, förutom de lite billigare givetvis:-)
Apropå -05 så sprang jag på några flaskor Malleolus häromdagen. CT-indikatorn visar att det borde vara ett gott köp. Har ni provat?
Jäpp, kolla vårt referat från nyhetsprovningen i början av november. Vi tyckte att 2005 Malleolus var mycket bra. Kanske inte riktigt vår stil, men mycket bra. Inte otroligt att vi köper ett par flaskor innan de tar slut.
"Drick din nollfyra nu" var faktiskt hur kul som helst - under förutsättning att man har gott om flaskor kvar. Ett första intryck av det unga vinet att gå tillbaka till, och flera förvånansvärt drickbara viner fanns det ju!
Lärorikt...
2005 är en årgång som det är bra att ha vänner till. Det finns säkert guldkorn här och var till bra pris. Jag drack en Michele Satta Piastraia 2002 på rekommendation. Eftersom jag undvek 2002 Toscana generellt, så hade jag på egen hand inte köpt den. Det var ingen besvikelse vill jag lova. Svaga år är information/vänner nyckeln till framgång. Så mina vänner, fortsätt dela med er av era erfarenheter. Med tiden läser man in sig på vilka man delar smak med och då blir det riktigt värdefullt. Det uppskattas enormt.
Inte oväntat hann ni före med en tung 2005-provning. I min bok är ni värda pris, får fundera ut vad man kan instifta.
Jag körde en parallell med Brolio 2005, Cagaffgio 2005 och Rocca Guicciarda 2005 - de ställdes mot en 2004 standard-Fonterutoli för att få en känd referens.
Dracks till vitlöksspäckad fläskfile med örtsky, bönragu samt ruccola-sallad med morot i tunna, långa flagor i senapsdressing samt till lite Grana Padano for after.
Lång historia kort - Cafaggion var inte dum, växte tydligt till maten med mineralkänslan och örtigheten i centrum. Ändå, var den inte lite gles? Ser fram emot 2006:an.
Brolio - min flaska var nog bättre än Frankofilens, för jag tyckte inte att den var direkt "jolmig". Dock, körsbären hade ersatts av plommon, tanninerna var mesiga för att vara en ung toscanare och syran väl låg - vi ses inte igen.
Rocca G - bättre än Brolion, men nog inte lika bra som Cafaggion och framför allt inte lika bra som 2003 och 2004. Den är på sätt och vis sig lik, men liksom lite blekare, lite mindre krut, lite mindre tanniner och lite lägre syror - helt okej, men inte mer.
Fonterutolin 2004 - sopade de andra vinerna av banan med tät strukturerad frukt som matchar den där fatbehandlingen som jag älskar, bra syror, tydliga men mjuknande tanniner - klart bäst till maten, helt överlägsen till osten.
Kul provning, Henrik. Din Brolioflaska var nog egentligen som min. Jag använde kanske lite väl drastiska ord mest för att jag blev så besviken på en producent jag brukar gilla, men precis som du skriver så minns jag plommon istället för körsbär, slapp struktur och dålig skjuts och fräschhet i syrorna. Och kanske lite jolmig också när jag tänker efter. ;-)
Klar pass hur som helst, men nollsexorna är väl på ingång - det känns som de här trotjänarna byter årgång en gång i kvartalet.
Skicka en kommentar