Det är ett sant nöje att lyssna till Staffan Svedberg när han med beundransvärd linje i resonemanget benar ut varför årgång 2007 i Bordeaux blev som den blev. Större delen av växtsäsongen var en provkarta på total bedrövlighet, men liksom grekiskt drama och klassisk hollywoodfilm har även denna historia en effektfull peripeti. Den infaller förstås precis när allting tycks vara förlorat. Skyfallet under natten till den trettionde augusti förbyts plötsligt i två månader av ihållande solsken. Här får vi se väderkartor dag för dag under tiden kring månadsskiftet, riktigt spännande faktiskt.
Slutet gott, allting gott? Nja, riktigt så enkelt var det förstås inte. Merlot skördas tidigare och kunde inte dra nytta av indiansommaren på samma sätt som cabernet sauvignon. Stenhårt arbete i vingårdarna och en drakonisk selektering var helt nödvändigt, och sådant kostar mycket pengar. Men pengar är ju just vad de klassade slotten har gott om, så de som inte var snåla klarade i många fall att göra fruktiga och goda viner för tidig konsumtion. Och de klarade minsann att ta betalt också!
2007 Château Pontet-Canet, Pauillac
Inledningsvis är doften rätt knuten, men snart kommer supertydliga svarta vinbär direkt från trädgårdsodlingen, några moreller och en skvätt créme de cassis. Dessutom grillkol, blyerts och en framträdande fatrostning som liknar lödkolv på trä. Doften utvecklas mot en mer sammansatt elegans efter någon timmes luftning. Vi får en klick grädde på toppen, underliggande jordtoner och en svårdefinierad föraning av något mer, något tredimensionellt. Låt oss kalla det Terroir...
Smaken är stram med oväntat lätta tanniner, däremot finns det gott om väldefinierad sval frukt. Dessutom en rejält frisk syra, som med stadiga händer bär den skinande rena frukten en oväntat lång stund - alldeles sömlöst, som i en ekokammare eller ett spegeltrick. Om Pontet-Canets nollfyra var bland de mest tanninrika så bör detta vara syra-freakarnas årgång par préference. Pontet-Canet har ofta en extra dimension som fascinerar, och den här versionen kommer att stråla i sin roll på matbordet. En helt annan femma än senaste smakprovet, därmed en glad överraskning. Vår favorit. (91-92)
2007 Château Clinet, Pomerol
Stor doft, omedelbart tillgänglig, med en förförisk ekbehandling av espresso, kryddor, vanilj, choklad och snygga stall. Så jäkla Rolland - ett oblygt flörtande som funkar hela vägen hem och ända in i hallen.
I sängen serveras en tät smak, märkbart sötfruktig med supermoget silkig munkänsla. So far so good! Men så tar kaffebitterheten över, bläckigheten blir alltför tydlig, likaså alkoholen. Det hela känns plufsigt och ekbeskt, syran är för låg, vinet är faktiskt överextraherat och översminkat med en aussie-liknande godiskänsla. Det är skickligt gjort för tidig konsumtion - men nu ser vi rakt genom tricksen. (90) om man gillar vulgostilen, annars halkar det nog ner till (89).
2007 Château Ducru-Beaucaillou, Saint-Julien
Knuten doft med mindre av frukt och mer av ekfat än i första glaset. Vinbären och det svedda träet känns bekant, men här finns också en tydlig grönhet som knappast går att klämma in på pluskontot. Efterhand får vi mer av vanilj och kaffe, och svartvinbärsfrukten verkar rätt lovande, men är ändå ganska ovillig att titta fram ur sitt gryt. I smaken är frukten bättre definierad - ändå måste denna medelstora médocvarelse sägas vara ganska ofärdig, fortfarande fasthållen i stram bondage, där alltför unga tanniner spänner ikapp med besk ek.
Den här nollsjuan kräver massor av luft, men tippar fortfarande över åt ekhållet. Den lär förstås utvecklas till det bättre - ikväll tilldelades jumboplats i ett bra startfält. (89)
2007 Château Troplong-Mondot, Saint-Émilion
Elegant fatbehandling med kaffe, ceder, kryddor och mintchoko. Faten gifter sig fint med en merlottypisk frukt av plommon och korinter. Smaken är rikt fruktig, redan öppen och tillgänglig, med en alldeles ypperlig balans - inte oväntat signerad Michel Rolland. Den är kryddig, lång och riktigt läcker, med en fint avvägd bitterhet i avslutningen.
Ett ytterst välmakat - och snudd på nyavärldengeneröst - vin som levererar massor av njutning redan idag. Den på egen hand drickvänliga balansen är som skapt för att övertyga i provnings-sammanhang. Kammar också hem avgjort flest röster från kvällens nittiofem provare. (92)
2007 Château Malescot Saint-Exupéry, Margaux
Knuten doft som inledningsvis ger läder, tjära och bränd ek. Efterhand tillkommer mixade fruktaromer av svarta vinbär och plommon, med tilltalande blomtoner och mynta. Som i de flesta av kvällens glas behövs luft, luft och ännu mera luft. Till det yttre har smaken en len munkänsla, men i mitten finns en stram struktur och god cabbig strävhet. Frukten är stilfullt presenterad med tillfredsställande stoppning. Dessutom finns en mintig fräschör och fint formulerad kryddighet i slutet. Ett elegant och välbalanserat vin som redan har antydan till silkighet. Bör utvecklas fint på några års sikt. (90)
I dagsläget finns samtliga viner kvar på systembolaget. Tråkigt nog parkerade sig bordeauxpriserna på klart obekväma nivåer i och med årgång 2005, och det färgar av sig även på ett svagare år som 2007. Vinerna är helt enkelt alltför dyra för vad man får i glaset. Staffan förklarar detta faktum med att delar av marknaden - restauranger, flygbolag, kineser - sätter värde på att de här statusmättade märkena finns tillgängliga i versioner med omedelbar drickbarhet. Annars kan man ju köpa helt fantastiska viner för samma pengar - om man bara frigör sig från tanken på att det måste vara just bordeaux cru classé...
6 kommentarer:
Hej F&V, intressant läsning (som alltid) hade varit verkligt kul att vara med... 2007 har ju fått en del "stryk" i omdömen från många håll, ni verkar ändå tycka att flera av dessa viner är "good for early consumption"? Kan man då jämföra med liknande år (1997, 1999, 2002)? Eller har den generella nivån (både i vingården och källaren) höjts så pass mycket att 2007orna ändå är bättre än de åren? 1997, 1999 och 2002 har ju så småningom reats ut på flera håll ute i Europa. Diskuterade ni evt. sådana möjligheter även för 2007?
MVH - Vintresserad
Visst funkar provningens viner bra att dricka nu - med rejäl luftning - i och med att vinerna saknar gomskrynklande tanniner, men ändå har hygglig frukt och syra. Problemet är att nyeken är rätt så dominant i balansen i nuläget. När det gäller tidigare år är väl 2002 den jämförelse som ligger närmast till hands. 2007 behövde inte innebära grönt omogna aromer om man bara väntade ut druvorna.
Nja, samtalsämnet rea var inte på tapeten. I och med hård selektering - Cheval Blanc kasserade hela 50% av merlotskörden, Margaux sålde 20% av sitt vin i bulk - blev antalet flaskor av förstavinerna begränsat och det talar knappast för massor av reaviner. Och slottens andraviner kommer med varningsflagg eftersom andelen frukt av hög kvalitet var så liten.
De tristare sakerna lär förstås reas efterhand, utan ovationer. Vill man köpa 07or till någotsånär rimliga priser är det hos de tyska handlarna man ska kolla och inte på SB. Kanske särskilt här:
http://www.exquisiteweine.de
Det klagas mycket på dyr bordeaux. Produceterna tar väl ut vad de kan få betalt, och 2008 var ju trevligt prisatt en primeur, även om prisökningen har ätit upp den "rabatten" vid det här laget. Visst kan man hitta mer "bang for your bucks" i andra omdråden, men samtidigt vill i alla fall jag dricka bordeaux nån gång ibland, om inte annat för att behålla och utveckla mina referensramar. Bourdeaux och bourgogne (och i viss mån piemonte) är för mig på något sätt min utgångspunkt när jag dricker röda viner, även om de flesta viner jag dricker inte kommer därifrån. Så nån gång ibland får jag helt enkelt bita i det sura äpplet och betala vad det kostar. Men lådvis med GC bourgogne eller 1st growth bourdeux blir det inte direkt... jag får köpa fler trisslotter!
Det finns en sak som är väldigt bra med Bordeaux - man måste ligga på flaskorna tillräckligt länge för att hinna glömma bort vad de kostade ...
I övrigt är problemet med Bordeaux att man känner sig aningen blåst vare sig man betalar för goda årgångar eller köper sämre lite billigare.
Men gott är det, förbannat gott och det är otroligt ont om substitut. Napa Cab kommer inte med så röd prislapp heller.
Huvudet på spiken, Henrik. You're f***ed either way!
Det gäller helt enkelt att frigöra sig från ett ensidigt cabernetberoende. Annars är man torsk.
Men som Puteljen säger: regelbunden avstämning med de klassiska distriktens viner är ett måste. Och det är ju inte så tråkigt ;-)
Vi brukar tjata om cru bourgeois och liknande. Visst, det är inte absolut toppklass, men inte sällan riktigt gott ändå.
S var för övrigt *väldigt* positiv till slatten Pontet-Canet som åkte med hem.
Klart prissättningen suger. Närmre 800 för en 2007 Ducru är ju så skrattretande det kan bli. Men som alltid; så länge någon köper...
Min gode far brukar alltid säga när han inte förstår något att; "Ja, ja. Den sista idioten är inte född än..."
Tror jag håller på att bli som min far ;-)
MVH
Niklas
PS. Det sagt; ska faktiskt prova genom ett gäng 2008:or snart som precis anlänt. Merlot, ingen superkänd etikett, 20-25 Euro. Det är väl där man ska gräva...
Skicka en kommentar