Eric Lichtlé gästar Gårdarnas Butik

En av våra äldre bekantskaper i vinvärlden är Domaine Lichtlé i Gueberschwihr. Vid två tillfällen har vi övernattat på deras fina medeltidsgård, först 1999 och sedan 2004. Lichtlé-vinerna har en helskön och definierad personlighet, men tyvärr går de inte att få tag på i Sverige.

2006 dök det upp en pytteliten dansk importör. Vi tog kontakt, möttes i Köpenhamn sommaren 2007 och kunde åter dricka våra goda Lichtlé-viner till väldigt rimliga priser. Så, hösten 2010, berättar Billigt Vin-Ingvar - ganska överraskande - att Lichtlé nu kör regelbundna leveranser direkt till danska privat- och restaurangkunder.



Vid juletid 2010 får vi ett mejl från Eric Lichtlé där han berättar om en förestående danmarkstripp i början av april, och plötsligt inser vi möjligheten av att locka upp honom till Stockholm. Frågan är bara till vilket forum... och samtidigt får vi höra att Vinik är ute efter en liten hantverksmässig, ekocertifierad producent från Alsace.

Vips! Det är bara att ta de lösa kablarna och koppla ihop dem. Kontakt uppstår, Eric skickar lite varuprover i förväg och Nik arrangerar provningen. Precis som vi hoppats! Det ska bli rafflande att få se var Lichtles viner står idag - och om det ska bli någon import framöver.


NV Crémant d'Alsace Brut Méthode Traditionnelle (2007) blandar 80% pinot blanc med 20% riesling. Tio månader sur latte, ett par år på flaska, knappt fyra gram restsocker. Doften är väl utvecklad och något nötig, ovanligt rik och komplex för crémant d'alsace. Blommiga topptoner och mogen frukt av gula plommon och gula äpplen, några av dem bokna. Mandel, mineraler och subtila antydningar om honung, gummi och petroleum. Moussen är livlig och munkänslan gräddig. Smaken fruktig med en liten mandelsötma och aromer av mogna äpplen med inslag av frisk grönäpplighet. Mousse, syra och fruktkropp sitter ihop på ett utmärkt sätt. Drickmoget, vänligt och generöst.



2009 Marinès är en klassisk Edelzwicker där den dominerande druvan är sylvaner med mindre andelar av riesling, chasselas och gewurztraminer. Musten fick en helseriös jästid på över sex månader. Vinet stannade på 12% alkohol - ovanligt mycket - med åtta gram restsocker. Doften är jasminblommig med inslag av mandel, honung, litchee, anis och en korg full av apelsiner. Här finns en tydlig karaktär av gewurz, så det är överraskande att inslaget inte är större än 5%. Smaken är smått spritsig och fruktmogen med en läskande mjuk syra, behaglig värme, mineralsälta och grapefrukt i avslutningen. Erics avsikt med Marinès är att göra ett lätt och krispigt sällskap till skaldjur och segling, men 2009 var såpass varmt att vinet ville annorlunda. Nollfemman var betydligt lättare och slankare, detta är oväntat rikt och faktiskt - komplext. I skaldjursväg krävs det nog minst en gratinerad hummer, men vinet kör lika gärna solo som vuxenläsk för bryggseglare i sommar. Egenartat, lättsamt och gott!



2009 Riesling Tradition är ännu en oväntat rik basversion från varma 2009, skördad vid 95 Oechsle (precis gränsen för Auslese i Rheingau). Jordmånen är kalkrik lera. Efter sex månader stannade jäsningen vid 13% alkohol, och då hade vinet nio gram restsocker kvar. Doften är mineralisk med utpräglad karaktär av mandariner och aning av anis. Smaken rikt fruktig med stadig apelsinsyra och små lustfyllda kaskader av mandariner, honung och mineralsälta i aromerna. Avslutningen är bred och liknar solmogen blodapelsin. Ingen granit i vingården betyder att vi inte ser till den vanliga petroleumliknande karaktären, utan istället en kalkstenskaraktär som gynnat vinets goda syror. Den här versionen är rikare än tidigare testade årgångar, och skiljer sig i stilen från alla typer av alsaceriesling som finns på systembolaget.

2009 Pinot Gris Tradition är ett av de två viner som övertygar oss minst i det starka startfältet. Kombinationen av druva och ett riktigt varmt år ger tyvärr en rätt flack doft som lyckligtvis har gott om mineralkaraktär. Smaken är rejält kraftfull och sötfruktig, explosivt kryddig och envist lång. I vår smak blir alkoholen alltför markant på egen hand och syran hamnar i underläge, men då tar Eric fram sitt hemliga vapen för att avleda uppmärksamheten - Kugelhopf! Denna traditionella kaka-i-form tar hand om både sötma och alkohol, kombinationen är faktiskt helt perfekt.




2007 Gewurztraminer Tradition är kanske kvällens största utropstecken. Detta måste vara den bästa gewurztraminer av basappellation vi någonsin smakat, och gudarna ska veta att vi har provat rätt många. Doften bjuder på friska kronblad av rosor, exotiska kryddor, sultanarussin och färskpressad juice av apelsiner och grapefrukt. Ingen tvål eller tunga parfymer, bara hur gott som helst. Men det är i smaken som vinet går på knock. Sanslösa, fullmogna apelsinsyror - på nivåer som sällan skådats i en gewurz - får vinet att sjunga i munnen, medan kalkstenen plussar på med en mineralkänsla som påminner om vit bourgogne. Eric berättar att han skördat sent, men mognaden verkar ha gynnat syrorna minst lika mycket som druvsockret. Alkoholen är fenomenalt välbalanserad, gissningsvis håller den sig en bit under fjorton. Det är häpnadsväckande vilken fräschör detta vin besitter, och inga av druvans problematiska egenskaper. Galet bra drickbarhet - vi är totalt golvade och vill bara ha mer!






2007 Riesling Grand Cru Goldert kommer från Gueberschwihrs stolthet guldärtan, det förstklassiga kalkstensläget. 2007 skördades druvorna vid minst 95 Oechsle - alltså en potentiell alkohol om knappt 14%, eller som i det här fallet knappt 13% med 18 gram restsocker. Syran klockar in på respektabla 9 gram och andelen botrytiserad frukt var högst 5%. Uttaget är 50 hl/ha, och totalt görs 3000 flaskor om året från Lichtlés halva hektar. Det här är kanske det vin vi har högst förväntningar på, inte minst eftersom vårt lager snart är slut. Det har varit en trogen kamrat under många års tid: årgångarna 1996, 2002 och 2004 har alla varit suveräna. Ska nollsjuan palla för favorittrycket?

Doften är mycket elegant, kalkstensmineralisk och vitblommig, med subtil adress till lättare petrokemisk industri. Vi noterar ett flertal nyanser av citrusfrukter - fortfarande ljusa och helt outvecklade - samt ett drag av färsk mango som enligt Eric är typiskt för riesling från Goldert. I munnen får vi en lätt ungdomlig sprits och gläds åt den fasta syrastrukturen som lovar gott inför framtiden. Ett limefriskt zzing paras med aromer av rosa grapefrukt och mogna apelsiner. Avslutningen är bestämd och påtagligt mineralisk. Smaken är fortfarande ganska knuten, vinet börjar bara så smått att öppna upp. Åh tack, vi kan pusta ut. Nollsjuan lever upp till förväntningarna, det är bara att lägga undan. Om sådär tre år är det dags att börja dricka.



2004 Riesling Grand Cru Goldert tog vi med oss som referens och tack för resan. Färgen är gulare, här får man all den utveckling och mogna fruktkorg som som bara antyds i nollsjuan: mango, ananasspad, dansk citronvand, apelsiner, solmogna persikor... därtill honung, mineraler och diskreta toner av bergolja. Smaken har uppnått full harmoni, fortfarande med bra stuns i den mogna fruktsyran. Det är också tydligt hur det mognare vinet sträcker ut sig på längden. Eric nickar uppskattande åt sitt verk och berättar att han inte har mer än sex flaskor kvar. Själva har vi bara en, och den kan absolut ligga några år till.



2007 Gewurztraminer Grand Cru Goldert har en enormt läcker och komplex doft, med massor av tydligt definierade fasetter som kan studeras ur olika vinklar. Teet är tydligt, men inte en sort utan flera: grönt te, jasminte, earl grey och flera andra som vi inte minns namnet på. Dessutom röda rosor och dyr hudkräm, rik citrus med bergamotte-citroner och solmogen grapefrukt. Smaken är koncentrerad och rejält kraftfull med alkohol på dryga fjorton, som balanseras av hög och sprittande frisk syra. Intensivt nästan som en chinato med bitter blodgrape i avslutningen. Ett imponerande vin ämnat för münster och andra rödkittostar, men innan dess tarvas flera års lagring.



NV Crémant d'Alsace Blanc de Noirs Brut (2007) är ytterligare ett utropstecken! Vinet är gjort på ren pinot noir med tio månader sur latte. Med sin ljust koppartonade/nästan laxrosa färg är utseendet halvvägs till en rosé. Vinet presenterar ljuvligt friska röda äpplen på nosen och har en stiligt knastertorr smak med perfekt syra och en renhet som källvatten från Vogeserna. Daggfriska smultron minglar i eftersmaken. Oj, vad bra! Hjälp, vi måste ha mer av det här vinet.



2008 Gewurztraminer Grand Cru Goldert skiljer sig från nollsjuan genom en mer senskördad och botrytiserad smak där syranivåerna tyvärr fallit alltför mycket. Här blir det pass.



2007 Gewurztraminer Vendange Tardive blir en magnifik avslutning på serien av Lichtle-viner. Skördad med en mognadsgrad motsvarande SGN har vinet en full sötma, men också en påtaglig fräschör, här finns inget tungt eller kletigt. Andelen botrytis ligger runt 60% men vinet har framförallt en ren och tydlig druvkaraktär utan volatila drag eller alltför mycket honung. Ren nektar - och ett sublimt ögonblick när sällskapet under fridfull tystnad slickar i sig de rara dropparna till anklevermousse.

Under de närmaste dagarna ska Eric bestämma sig angående förvärv av ett par hektar på Bollenberg (byn Rouffach) för den runda summan av €350 000. Om han slår till är det årgång 2014 som blir först ut. Då hoppas han ha fått styr på vingårdarna....

Dags att gå hem. Vår självpåtagna matchmaker-roll är avklarad. Nu kan vi bara hålla tummarna för att Vinik tar in godsakerna. Tills dess gäller det att förpassa sig till Danmark under påskveckan.

Stort tack till Eric, som gjorde sig besväret att köra ända till Stockholm för att underhålla ett gäng vingalningar.

Även bloggat här, här och här.