2009 Delas Crozes-Hermitage Les Launes har ur karaffen en snudd på kirschig doft som från något av södra rhônedalens bättre syrahbaserade byviner. Nästan "liqueur de garrigue" - ett i högen av träffande Parker-uttryck. Mättade penseldrag av tjära samt läder och bacon ger ett mörkt, solitt och imponerande intryck. Frukten är blått cassislikörtonad med topptoner av viol, kulspetsbläck och vanilj. Det här doftar jättebra, utbrister en nöjd S.
Trots alla förhandsrapporter om den maffiga årgången överraskar smaken med sin oväntat rika sötfrukt. Smaken är tät och nästan viskös med lena tanniner, ungdomligt kviller i syrorna och ett gott örtigt bett med lite bläckighet och sötlakrits i slutet. En crozes som tycks ha skördats i Vinsobres och spetsats med en tesked jägermeister... ja, riktigt gott är det hur som helst.
När vi väl hämtat oss från den lätta chocken kan vi konstatera att Delas bärgat sina mognaste druvor sedan Barna Hedenhös var ute och åkte bananbåt, eller åtminstone sedan Les Launes introducerades. Norra Rhône med sydlig generositet - även den mest inbitna fruktslampa kan lugnt återvända till moderskeppet. Även om vinmakandet framhäver primärfrukten för omedelbar konsumtion är det ett spännande perspektiv att tänka på vad några års lagring kan ge. Vi jobbar gärna in den upplevda sötman och vaskar fram lite mognadstoner.
Finns i massor av systembutiker och kostar 136 spänn. Köpläge!
8 kommentarer:
"efter att vi hämtat oss från den lätta chocken " - tsk, sissies... ;-)
Nämen visst är den fin? Och visst måste man handla fler...
Överraskningen i alla fall... den skiljer sig ju markant från de senaste åren. Och tur var väl det ;-)
Förresten, passa på att testa den mogna versionen av Gilles Robins Papillon 2006 medan den fortfarande finns kvar. Riktigt läckert.
Jag pallar inte syrorna just nu. Tycker den är på tok för ung och kartig just nu för att njutas av. Gått på samma nit på endel andra 09or. Men jag är lite känslig mot hög syra med ska tilläggas. Hur snabbt tror ni de slipas av?
P.
P. - lustigt, syrorna har vi inga problem med, snarare bläckigheten och fruktsötman. Det här kan bli riktigt läckert med tiden, tre år är nog lagom för att integrera alltihop.
Som sagt, Papillon 06 visar hur ett initialt fruktigt vin som egentligen var avsett för tidig konsumtion kan överraska rejält med lagring. Vi gissar att du skulle uppskatta det, berätta gärna om du testar.
Papillon är slut nu vad jag kan se men har två flaskor i källarn som ännu inte testats ser jag. Blir att korka upp till grillat inom kort.
Bläckighet innebär?
P.
Motsatsen till transparens kanske? En lite rå och "ofärdig" egenskap som brukar dyka upp i ung bordeaux, ung dolcetto, ung syrah.
Något bläckhorn står väl knappast på skrivbordet men varför inte tömma en kulspetspenna och kolla hur det smakar? Det skulle Gary ha gjort.
Knäckte en Papillon -06 ikväll och gillade mycket men tyvärr kan man inte fylla på mer. Får göra ett återbesök på Les Launes -09 eftersom det inte gick hem vid förra smakprovet. Kanske var på fel humör bara. Svårt att vara på fel humör med detta väder..!
P.
Den här är faktiskt alldeles lysande just nu! Önskar vi hade några till. Så snyggt sammankommen med sina läckra charkuterier och den ymniga bigarråfrukten. Till en entrecote på grillen och ugnsrostade grönsaker/rotsaker med en örtolja, har jag faktiskt svårt att tänka mig en bättre kompanjon just ikväll.
/Patrik
Skicka en kommentar