Årets vin 2010 - ett strålande uttryck för druva och ursprung. Drucket vid två tillfällen, under samfällda suckar av vällust. Det enda lilla frågetecknet var hur trettiosex månader i ny ek kunde märkas så lite. Nu vill vi hinna njuta bara en gång till av den ungdomligt friska versionen, innan portarna till den fruktade syrahtunneln slår igen.
Gaaaahhh, vem släckte lyset? I glaset hittar vi inget annat än rostad ek hur vi än snurrar och sniffar. Coca-cola, julmust, julkryddor, bränt trä, bastubänk, ett penseldrag tjära - kanske sandelträ om vi försöker se positivt på saken. Men som sagt - inget annat. Ingen definition av frukt utöver det generiskt plommontonade, ingen känsla av terroir. De vackra stenar, blommor och örter vi minns från förra året är som borttrollade. Som i en varm natt utan dofter.
I munnen är vinet runt och fluffigt och berättar med glädje om sin ekbehandling men tiger som muren om resten. Visst smakar det "gott" på ett lite generiskt sätt men spetsen och stunsen saknas. Blint skulle vi aldrig gissat côte-rôtie och knappt ens syrah. Det finns liksom ingen transparens. Det är som att försöka läsa en bok i mörkret.
Har ni lagt undan av 2006 Château d'Ampuis? Glöm dem i minst tre år, gärna fem eller mer. På andra sidan tunneln kommer vi möta ett vin som vi hoppas har något att göra med det vi blev förälskade i. Snyft.
€68, Millésimes. 995 kr, SB
10 kommentarer:
Huh, det låter vanskligt att köra korkskruven i ett tusenkronorsvin bara för att finna att det inte behagar vara på humör. Borde finnas någon slags tunnelindikator på flaskan, a´la Norrlands Gulds vita älg som blir blå när ölen är lagom kall...
/Panglin
Hmmm, Panglin var ordverifieringen - fast visst påminner det om Patrik?
/Patrik
Vi var tvungna att googla Panglin och hamnade i Kina. Och kineser är ju bra på att dricka dyra viner med en stadig blick på etiketten. Men inte ens det hjälpte för oss.
jag har några liggande och blir nästan lite nervös. Man får hålla tummarna i ett par år för vad som måhända kan komma ut på andra sidan....
GAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAH!
Vilket fruktansvärt oflyt.
Däremot, jag är faktiskt inte så värst orolig för vad som händer på andra sidan tunneln. Som vinet uppfört sig de två gånger jag druckit det så känns framtiden kassaskåpssäker - men då som sagt i en helt ny skepnad. Jag gör ingen revisit före 2016.
Meyer-Näkel verkar åtminstone ha varit en okej back-up.
Men man ska låta dem ligga! Blir mycket, mycket godare på andra sidan tunneln.
Tack för tröst, Syrah! Du har såklart rätt.
Det var ju bara det att vinet hade precis allt man önskar för ett halvår sedan...
Provade du om det hjälpte med karaffering eller att lämna den öppnade flaskan i kylskåpet till nästa dag?
Det här tunnelfenomenet är uppenbarligen lite knepigt att förutsäga. Man kunde tycka att om ett vin har legat 1,5-2 år längre på fat än de flesta andra, borde det påverka om eller när det går in i tunneln. Det borde ju ha buteljerats först i slutet av 2009.
Vi karafferade som vanligt. Att vänta hjälpte inte, tyvärr.
För lite enklare viner än detta brukar ju tunneln komma ungefär efter tre år, men precis som du säger blir nog hela proceduren längre i det här fallet, därför klokast att hålla sig till 2016 som Henrik är inne på.
Hej, på luftningstemat,
Tror ni att det kunde ha hjälpt med en rejäl dos luft, dvs ett dygn eller motsvarande?
Eller kanske öppna korken endast och låta den stå två dygn i flaskan.
Skicka en kommentar