Châteauneuf-älskaren Stefan Thunberg öppnar sin källare för ett dussin två- och trebetygare. Är man njutningslysten och samtidigt vetgirig får man sitt lystmäte en sån här kväll. Hur klarade egentligen nolltreorna medeltemperaturer som ofta låg fem grader högre än i 2007? Hur snabbt går mognadsutvecklingen i de här vinerna? Är de så bra och så hållbara som Parker förutspådde? Vinerna presenteras halvblint, i det lilla rummet på Stockholms Vinkällare.
Första glaset: ljusare rödbrunt med orange kant. något murrigare än sin granne till höger. doften är öppen och fin med ljusa portvinsinslag, frukten röd i burgundisk stil med både hallon och jordgubbar. garrigue, pinje och röda likörkörsbär. tydliga, gammeldags fattoner av stora fat. dessutom bakelit, en gnutta lösningsmedel, tjära och vattenfärger. smaken är avrundad, måttligt eldig, ganska frisk och hyfsat tanninrik på ett traditionellt vis med läskande munkänsla och en lång, lite träig avslutning. klockren old-school, med någon association till gammelportugiser. (91-92) räcker till fjärdeplatsen.
2003 Le Vieux Donjon
Andra glaset: ljusare brunröd färg med bra lyster och klarröd kärna. ser friskt och lovande ut. doften är grafisk och läsbar med russin, kryddnejlika, apelsin och ljus pepparkaka. god rödfruktighet med svart te. aning av lösningsmedel. en finstämd och frisk doft! även smaken är frisk och välbalanserad med lätthet, finess och bra längd. mer betoning på syror än tanniner. en föredömligt elegant, burgundisk stil, fast liksom uppbiffad med en skvätt mogen port. fin drickfas just nu! kvällens bästa vin med (94)
2003 Clos des Papes
Tredje glaset: mörkare rödbrun färg. här noterar vi portvin och russin, tydliga druvstjälkar, bordeauxlika ceder- och tobakstoner, tydliga stall, bark, tjära, kött, herbes de provence, diskret lösningsmedel och - påpekar grannen skarpnäst - hyacint! smaken är stor och god med bra kropp som fyller ut fint i munnen. blodapelsinsyror och hederliga tanniner som sandar upp hela gommen. ett härligt, rustikt och kraftfullt vin, på ett behagligt vis, inte så särskilt eldigt. syror och tanniner spretar en aning i slutet och snor en pinne från betyget. näst bäst ikväll och (93)
2003 Domaine du Pegau Cuvée Reservée
Fjärde glaset: rödbrun färg, ännu ett snäpp mörkare än föregånde. komplex och mörkt julkryddig doft, med glöggtoner och apelsin. bittermandel och tydligt kemiska, volatila inslag. rätt gott att sniffa på, men inte elegant och grafiskt som tvåan. smaken är tuff, för att inte rentav säga alkoholvass, med bittra och kärva tanniner. röda och svarta laget bråkar med varandra och får mutas med mörk chokladkola. utvecklat vin som saknar harmoni och balans, inget större nöje att dricka. (86) räcker till jumboplatsen
2003 Domaine de la Vieille Julienne
Femte glaset: mörkt brunrött åt plommon/oxblod, måttligt fräsch nyans. mörk, uttalat volatil doft med framträdande drag av färgaffär. här skyltas med oljefärger, sorterade lösningsmedel, aceton och en lite mer miljövänlig vattenfärgslåda. smaken överraskar positivt, mycket fruktig i nyavärldenlik stil. aromer av lakrits, mörkare likörtoner och tuffare slipdammstanniner. alkoholen är inbäddad i frukt med lite restsötma, och smaken är faktiskt betydligt bättre än doften antyder. helhetsintrycket blir dock alltför volatilt för att det ska vara riktigt njutbart. (88)
2003 Domaine de Cristia Cuvée Renaissance
Sjätte glaset: fin sammetsröd lyster, varmt granatröd klar färg, någon kvardröjande blå nyans. doften är öppen och härlig med blommiga övertoner och mjukkokt, syltig frukt. röda toner av jordgubbar, hallon, apelsin och äpple. återhållsamt lösningsmedel, animaliska drag av läder och en blyg stallton. varm och fint eldig smak med bra fräschör och sköna slipdammstanniner, något torra i avslutningen. ungefär som ett lätt portvin. balanserat, komplext och behagligt. (92-93)
2003 Domaine de la Janasse Cuvée Chaupin
Slutsatser:
Volatila drag finns över hela linjen - alla viner uppvisade olika slags lösningsmedel i mer eller mindre tydlig dosering.
Tanninerna är mer eller mindre torra beroende på vingårdens förutsättningar och producentens skicklighet. Ju senare man kunnat skörda, med bibehållna syror, desto mer harmoniska tanniner. Ju äldre stockar, djupare rötter och bättre fuktreserver i underjorden, desto större chans att syranivåerna höll ända tills tanninerna mognat.
Traditionalister (som bland annat kör med måttligare extraktion) tycks ha klarat året bättre.
Mognadsutvecklingen är ovanligt snabb jämfört med andra årgångar som 2001 och 2004. Ett mönster som för övrigt känns igen från andra distrikt.
De bästa vinerna bjuder en på suverän njutbarhet nu, med mer tveksam lagringspotential inför framtiden.
En lyckad châteauneuf -03 är knappast bästa valet till huvudrätten, men däremot ett formidabelt vin till ost. Vilket inte minst Frankofilen lett i bevisning, med hjälp av bland annat stinkande époisses och 2003 Clos des Papes, 2003 Pegau Reservée och 2003 Brunel Les Cailloux.
9 kommentarer:
Kul med en handfull nolltreor i parallella glas! I det här gänget har jag bara smakat Clos des Papes och Pégau, och där verkar vi väldigt överens även om jag nog brukar sätta Pégau en brettig hästlängd före. Den där funderingen om lagrinspotential tycker jag dyker upp allt som oftast när det gäller europeiska nolltreor. Sitter man på många flaskor är det nog rent korkat att inte passa på att njuta ordentligt inom de närmaste åren, men visst vore det spännande att smaka igen framåt 2018-2020?
Vad kan man säga? Jag skrev mängder med små lösryckta intryck under provningen och inser nu att jag inte behöver sammanfatta dem för hustrun som inte deltog. Du fixade det storartat. Tack!
I stort sett är vi dessutom överrens. Det är nog bara min uppväxt i en tryckerimiljö med etylacetat och andra volatila vätskor som gör att jag stördes väldigt lite av Domaine de Cristias doft och helt kunde låta mig behagas av den uppenbart nyavärldenlika söta frukten. För mig provningens vin.
"Traditionalister (som bland annat kör med måttligare extraktion) tycks ha klarat året bättre."
Den kanske mest traditionelle av alla producenter borde väl vara Vielles Julienne, vars vin skrivs ner av er.
Personligen håller jag inte helt med er när det gäller omdöme om just VJ 03. har nog provat i alla fall ett drygt dussintal av detta och vill nog höja omdömet en del (92-94p), men kanske har ni rätt om just den butelj som serverades för er.
Kan för övrigt nämna att VJ just under år 2003 enl producenten själv har gjort sitt bästa vin någonsin. Men detta är inte standardcuvéen utan deras "Reserve".
Fick 100 av Parker vilket nog skall anses lite för blygsamt om man jämför med vissa andra 100-poängare. Ett fantastiskt vin, kanske det bästa jag provat.
När det gäller standardvinet så framhåller man för övrigt sin 2005såsom bästa årgången hittills, alltså bättre än 2007.
Alltså Anonym, vi har ingen agenda utan provade vinerna som de kom i glasen. VJ var standardversionen och inte "Reserve". Alla i provningsgruppen var för övrigt rörande överens om intrycken.
På vilka grunder håller du VJ som "den kanske mest traditionelle av alla producenter"?
Hej FV,
Min kommentar var ingen antydan om att ni skulle har någon särskild agenda. jag är inte heller helt förvånad över den rangordning mellan vinerna som ni kom fram till. Det var ett utmärkt startfält där jag väl känner alla vinerna utom Vieux Donjon, som jag har ganska begränsad erfarenhet av.
Jag ville bara mena att jag har provat många VJ 03 som presterat väldigt väl, och tyckte då högst spontant att 85 lät lite väl lågt.
Beträffande moderna resp traditionella viner så antar jag att ni placerar Clos de Papes och Pegau i den sistnämnda gruppen, och att Janasse resp Cristia bland modernisterna.
VJ brukar ofta felaktigt "anklagas" för att vara modern.
Så här skriver t ex Parker:
Daumen’s winemaking philosophy is remarkably simple – old vines, tiny yields of around 20 hectoliters per hectare, no SO2 during vinification, aging in neutral tanks or wood, and bottling without fining or filtration. The results are wines of extraordinary purity, and naked expressions of terroir as well as the personality of the vintage.
Hej där!
En kort fråga, hur var det med karaferingen av vinerna? Drack Clos des Papes 03 igår och det var tyvärr inte så lyckat. Inte så kontroversiellt som jag hade trott (helt fantastiskt vs. odrickbart) bara ett "vanligt" vin med för mycket port/fikon i sig och tyvärr alldeles för torra och tvära sluttanniner. Ingen direkt njutning och helgen sämsta vin för min del. Dock inte alls så odrickbart som vissa hävdar...
Anonym, de flesta producenter i Ch9 är väl i någon mån "traditionella" och är det något man kan misstänka Vieille Julienne för i det aktuella exemplet, så är det lite väl överjobbad extraktion? Vore kul att testa deras nollsjuor!
Hej Swedish, vi vet inte exakt men gissar att flaskorna öppnades en timme i förväg utan att passera karaff. Förväntningar om portvinstoner infriades väl överlag och man får ta de bästa nolltreorna för vad de är. Dvs hedonistiskt njutbara, med rätt förväntningar och i passande sammanhang...
Hedonistiskt njutbara var ungefär vad jag hoppades på... Och lydde rådet att ha det efter maten och till osten:-) Men dom torra och tvära tanninerna tog bort det mesta av njutningen tyvärr...
Hej FV,
Jag har hunnit öppna ett antal av deras 07 samt 06,05,04....
Bland de 07:or jag har provat så är nog VJ nog det "slankaste" av alla viner.
Inte i meningen okoncentrerad, utan snarare att deras stil är extremt mineraldriven och helt i avsaknad av den sötaktiga tuggbara frukt som är så karakteristisk för Grenache från varma distrikt.
Det är inte helt ovanligt att VJ kan upplevas lite torr och kärv, men vinerna brukar gå samman efter någon timme i karaffen.
Om jag skall ge mig på en liknelse så är vinerna från VJ inte helt olika ett nebbiolovin.
Vilken stil man föredrar kan alltid diskuteras. Jag gillar båda, och inte minst från de utmärkta producenter som var med på er provning.
Men moderna, det kan man nog inte kalla Jean Paul Daumen's viner!
Skicka en kommentar