Ikväll blir det mästarmöte mellan två modernister i norra Châteauneuf-du-Pape. Domaine de la Janasse har vi redan lärt oss att älska genom deras fina nollfemmor och nollsexor - för att inte tala om den makalösa 2007 Vieilles Vignes. Men det är faktiskt första gången vi korkar upp en flaska från Mas de Boislauzon på hemmaplan, även om vi fått smaka på de flesta av gårdens viner i mäss- och provningssammanhang...
Familjen Chaussys egendom är belägen upp mot Courthezon i norra delen av Châteauneuf-du-Pape, och omfattar 24 hektar varav 10 inom appellationen. Gårdens Cuvée Tradition blandar 75% grenache, 15% syrah och 10% mourvèdre som växer i en jordmån av kalkgrus, sand och lera med rullstenar på toppen. Efter skörden, som ger runt 35 hl/ha, sorteras druvorna noga och avstjälkas helt. Vinifieringen sker i cementtankar, den totala tiden med skal är ungefär en månad. Vinet mognar under ett år - hälften i foudres, hälften i cementtankar. Traditionella metoder, egentligen...
2007 Mas de Boislauzon Châteauneuf-du-Pape Tradition har ur karaffen en rått köttig, korvcharkig doft. Syrahkomponenten spretar lite, och grenache-kirschen är tydlig. I glaset får vi lättflyktiga alkoholer i en rätt så vass och torrt dammig näsa med kirsch och lavendel. Snart breddar vinet ut med rostiga, blodiga toner som av gammal verktygslåda. Vi noterar också en lite frän ton av gödsel och grispiss. Bittermandel på toppen. Långtifrån ett samlat intryck.
I munnen bjuds en len attack, örter och sötlakrits i mitten samt en alkoholvass, smått svidande avslutning. En fräsande känsla på tungspetsen av CO2 i förening med kännbart hög alkohol. Mörkt och mullrande som ett åskväder, snudd på hotfullt, bråkigt - ännu inte harmoniskt. Det smakar onekligen rätt bra till lammsteken med rosmarin och vitlök, men det tar verkligen emot att dricka mer än ett glas. En påklistrad tilläggsetikett säger 16% - och det märks, ordentligt. Vi tror inte alls att vinet har visat sitt bästa än, och fattar därför beslutet att spara en dryg halvflaska till morgondagen... (91)
2007 Domaine de la Janasse Châteauneuf-du-Pape Tradition är med i matchen direkt efter dekanteringen. Det doftar... mmm, ja så här ska det dofta! Mogna jordgubbar, pomeranser, fikon, grillkol och garrigue. En djup och mättad upplevelse med omedelbar charm och vissa burgundiska inslag.
Smaken bekräftar alla löften med suverän charm och tillgänglighet, där vi njuter av apelsiner, jordgubbar, fikon, choklad, lakrits och kryddor. Trots 15,5% alkohol får vi en härlig balans och fräschör - det här vinet är ack så skönt och lätt att dricka. Något sötare i frukten än kombattanten, lenare i tanninerna, ändå förunderligt friskt i syrorna. Ren hedonistisk njutning - och bäst ikväll. (94)
Samma kväll, efter ett dygn i öppen flaska, bjuder Boislauzon på en harmonisk och mättad doft av lakrits, grillat, örter och tjära. Luftningen har gjort underverk! Smaken är fortfarande mörk och tuff - och fet som en lakritsrem - med tydlig alkohol, svartpeppriga mineraler och storartade tanniner. Långt bättre än igår, nu är vinet faktiskt helt balanserat och mycket njutbart. Det har väl inte riktigt samma charm som Janasse, men strukturen är rentav imponerande, och det är ruskigt gott till vår sparringpartner manchego. Det finns massor av potential "in reserve" här. Ja, fanken vet om inte detta är det större vinet på sikt. (93+)
Priser och inköpsställen: 249 kr/ SB och €32,50/ Gute Weine.
ps. Visst får man mycket pang för pengarna hos Boislauzon! Och det gäller i ännu högre grad för deras storslagna 2007 Cuvée de Quet - fick ni tag på någon flaska? Framåt 2014 kan det vara dags att lösa in vinstlotterna...
20 kommentarer:
Skön läsning. Den flaska av Boislauzons standardcuvée vi smakade tidigare i höstas hade väl varit öppen något dygn? Ganska mörkt och kirschigt javisst, men jag blev rätt charmad. Låter som lite tid på rygg kan göra susen, och det var väl känslan av Quet också. Janasse däremot får det tamejtusan bli en flaska av imorgon...
Visst var de sköna! Boislauzon kräver handpåläggning, rätt timing och gärna de rätta ostarna för att visa sig som bäst i det här läget. När vi blev lite skrämda av alkoholmullret insåg vi att luftning var av nöden. Det blir ryggläge för resten av flaskorna.
Janasse är nästan kusligt i sin spelbarhet, vi se fram emot dina intryck...
Är 07 så bra som man säger? De jag provat tycker jag är lite för eldiga/fruktiga och inte samma elegans som tex 06:or eller 05or som också är bra årgångar för rhone (smaksak?). jvligt kul att ni provar i par!
Birk
Intressant läsning! Vi hade faktiskt tänkt prova en flaska Quet -07 igår men sjukdom hos lilltjejen kom i vägen. Det slog oss att det kanske blir den sista årgången av det vinet som vi köper nu när Parkereffekten tagit fart. På Ebay går den för $300 redan...
Hde inte tid eller ork för slagsmålet på Regeringsgatan. Jag menar, både Clos st Jean och Quet plus en del annat.
Fick däremot tag på en Quet från depån och den har jag i princip redan glömt att jag äger - 300$ på ebay be damned ...
Får se vad man kommer ihåg 2014.
Har några Boislauzon på ingång också, frågan är om man ändå inte måste prova en och sedan glömma de andra.
Janasse, hmm, låter underbar. Varför finns ingen svensk importör?
I kväll tänker jag bjuda några vänner på Signature 07. Jag älskade den i somras, men har förstått det som att många andra varit tveksamma.
Dags för en lägeskoll och se vad som har hänt, va?
Fick i likhet med Henrik tag i en av de ynka 72 flaskor Quet som fanns kvar i depån när slaget började. Vinet var ju förbehållet finbutikerna i storstäderna så depån var enda chansen för oss som bor på vischan.
FV: Det låter på er som ni redan provat. När kommer rapporten? Säkert blir den bättre av att få ligga lite men jag undrar om jag kan hålla nyfikenheten i styr till år 2014. Frågan är väl snarast om flaskan överlever julen 2009. ;-)
Vinös: Jag tror dessbättre Parkereffekten är begränsad till just den här årgången. Tidigare årgångar säljs fortfarande till tämligen normala pengar och jag gissar att även senare kommer att kunna uppbringas för rimliga slantar om inte Parker fortsätter att slänga 100-poängare omkring sig lite hur som helst så snart han nalkas CdP.
Helt i linje med våra intryck då vi ställde storebror Quet mot Janasse.
http://amatoronologerna.blogspot.com/2009/12/rhonad-pa-konfekten.html
Låter som vi borde krängt Queten på ebay och köpt Janasse VV istället.
/Erik
Att vi inte köpte Janasse VV medan tid fanns är naturligtvis enbart korkat. Men såna okreativa funderingar sysslar vi inte med här hemma ;-)
Väntar man bara ut Quet tillräckligt länge så kommer det garanterat att leverera sin njutning. Jodå, vi har testat vinet, men kvällen var sen och vi tog inga anteckningar. Det är storslagna, mörka doningar, men någon kork lär vi inte dra förrän vinet är drickfärdigt, typ 2014-2030.
Även 2005 Quet var förresten mycket bra och formligen ropade efter lagring - vi ses i framtiden.
Henrik, berätta gärna här hur Signature uppför sig ikväll. Vi är nyfikna!
Parker-effekten kommer förmodligen att slå ut i full blom med 09orna. "Vintage of a Lifetime", nu i version 2.0...
Om Signature vet jag intet, men Terroir 2007 uppför sig väl ikväll! Tidigare invändningar som alkoholstinn, eldig är inte obefogade, men dock, god och charmig nu och härlig potential för framtiden.
Så Quet fanns i depån? Något sådan ville inte Systemet häromkring veta av (förutom att man nu bestämt sig för att telefonbeställning första dagen inte var välkommen enligt SS reglemente). Så här blev man utan. Jag blir så trött..
Nu ska tilläggas att när jag ringer in kl 1000 så svarar man för att sedan lägga ifrån sig luren i nästan fyra minuter. Inte undra på att man blir utan.
Jag blir så trött..
Men kul att flaskorna alltså faktiskt fanns i verkligheten tycker inte inte alls avundsjuk Martin W
Jag dricker Signature 07 just nu, utan tvekan 100 poäng. Eller vad säger du Henrik?
Nä men seriöst... Gott rödpang. Trés bon pang du vin rouge.
Nu kvitterade Real också! Härlig lördagkväll!
Du har förstås helt rätt Martin! Ingen ordning på "systemet" i det här avseendet. Själv var jag förutseende nog att ringa mitt lokala "outlet" någon vecka innan för att höra mig för om deras möjligheter att ta hem. Fick då beskedet att det var tji eftersom vinet var förbehållet "specialbutikerna" i storstäderna. Men också att jag borde vara på plats i butiken kl 10 om jag ville beställa från depån, inte ta det per telefon.
Stämningen där vid beställningsdisken i Stenhagen var lätt galghumoristisk på tisdagsmorgonen. Både kunder och personal hade gott om tid att prata eftersom datorsystemet, av lättförklarliga skäl, stod mer eller mindre still.
Det enda rätta ifråga om viner av det här slaget tycker jag vore att man lät folk beställa fritt någon vecka/månad innan vinet släpps. Visar det sig sedan att efterfrågan överstiger tillgången är det bara att ransonera antalet flaskor per person. Samt dra lott om det inte ens räcker till en flaska per person.
Eller för att travestera ett annat SS: "Vi lydde bara order"
/MW
Tack för provningsanteckningarna! Måste helt klart skaffa några av Boislauzons standardcuvéer också (fick "bara" med mig 3 flaskor av Quet i tisdags bland alla andra guldkorn i släppet..)
Bara lite nyfiken - vilken temeperatur hade vinerna när ni provade? Min erfarenhet är att CnP-viner bör avnjutas vid 16-17 °C, vid högre temperaturer slår ofta alkoholen igenom (speciellt för unga CnP). Jag testade Clos Saint-Jean "Non-filtré" (standard-cuvén) i förrgår, och tyckte den var lysande. Men dock känslig för temperaturen; klart bäst vid 16-17 °C.
/Laffen
Laffen - vi instämmer livligt i ditt resonemang. 16-17 grader är den temp vi har i sovrummet så här års. Där får vinerna vara. Annars får karafferna ta en svängom i kylen. Hellre börja för svalt och se hur vinet öppnar upp när det möter luften och tempen stiger.
Bordeaux får särskilt tillstånd att hålla hela 18 grader!
Det är beklämmande när restauranger serverar rött vid 23. De borde veta bättre.
Hmm, CSJ Tradition får nog testas. Vi har lite fördomar att reda ut med dem...
Jag tycker att Signature 07 är lysande.
Hade gäster igår och hällde en Graacher Dombprobst Spätlese 06 från Prüm som välkomstdrink. Kanske lite för söt för ändamålet, men annars väldigt trevlig och ännu mycket bättre om tre till fem år.
Hällde en Barrocão 1964 till maten som var alive och fick tummen upp av bordet - port utan sötma, för att fatta sig kort. Nötigt, brödigt, mörkbärigt och märkvärdigt fräscht för att ha fyllt 45 ...
Den följdes av en Rancia 06 som en god vän tagit med sig. Rancian var ljuvlig, härlig blandning av bittermandel, sura körsbär, nästan lite cassis och suveränt fina tanniner.
Sedan kom Signaturen som aningen för kyld fick rätt duktigt med sparkar i stjärten av Rancian. Men när tempen steg till 16-18 grader rusade Signaturen mer eller mindre ifatt Rancian och kickade tillbaka.
Doften är underbar, sensationellt blommig, rik på bär, någon lakrits/tjära, garrigue (oavsett att min vän med Rancian blint tyckte eukalyptus och därför hamnade i Australien). Jordgubbar, fikon och en touch av andra bär blandas med något passionsfruktsliknande och avslutas med en underbart örtig lakritstwist. Nu ska då erkännas att det inte var kvällens första glas, men jag hade inga som helst synpunkter på alkoholhetta eller obalans som annars var det jag letade efter. Ingen annan sa något heller. Skitbra vin som just nu passar bäst till ost, men till klassisk sydfransk mat är det inga problem heller. Jag tror dessutom att vinet inte blir sämre med några års lagring. Jag ångrar inte ett dugg att jag beställt några nya av Gabriel.
Slit en kork, F&V!
Drack CSJ -07 på fritidsgården vid Slussen för ett par veckor sedan. Där och då satt den som en riktig fet smäck i munnen.
Om Janasse & Co är märkbart mkt bättre så förstår jag mig faktiskt tillslut på Parkers poängorgier i C9F.
En avsmakningsflaska är nog inte fel!
/MW
Will do, promise! Den där doften kan vi nog inte vara utan länge till...
Oj, vilka härliga viner ni drack. Vilken av Prümarna var det? Låter som att du tyckte det var hyfsat men ändå inte riktigt som "himmelriket" (de enda mosel-nollsexor vi lagt undan kommer för övrigt just från Graacher Himmelreich - Joh.Jos Prüm och Willi Schaefer).
Kul att höra om den gamle portugisen. Jo, 1964 Barrocão levde och levererade även i våra glas, även om 1965 Periquita var ännu mer märkvärdigt i sin nästan ungdomligt rödbäriga fräschör...
Tack för ännu en fin rapport, Henrik!
Martin - tack för den lilla förhandstitten. Det blir till att testa inom kort!
Det var Dr F Weins-Prüm.
Nej, jag tyckte mycket om den och egentligen var den nog som man kunde vänta sig, men jag föredrar lite stramare och torrare riesling som välkomst/aperitif. Men jag har två flaskor liggande och köpte den här på rea för 143 pix bara för att kunna ta tempen på de som är i vila.
Den är bra, liksom renfruktig med begynnande mognad, fin kryddighet som är på väg in, dieseln är mest en aning, ett löfte.
Men i bersån en sommarkväll om tre fyra år, antingen bara som kontemplation, till en bit ost eller möjligen till något skaldjursartat med lite hetta till - då tror jag att den är riktigt bra. Det är 76 gram restsocker som ska integreras lite mer bara.
Men jag tror faktiskt i sammanhanget ännu mer på Robert Weils Kiedrich Gräfenberg som är den andra 06:an jag lagt undan ett par av från Tyskland - men så är det också Rheingau ...
Skicka en kommentar