Domaine Tollot-Beauts 2002 Aloxe-Corton avslöjade sitt nedriga samröre med korkdjävulen, så varför inte testa en sval och syrlig syrah till kvällens boeuf bourgignon? I och med årgång 2007 har Maxime Graillot börjat buteljera Saint-Joseph från den klassiska, södra delen av appellationen kring Saint-Jean de Muzols utanför Tournon. Stockarna, hälften tioåringar och hälften femtioåringar, växer i rena graniten. Liksom Maximes andra viner makas även detta i pappa Alain Graillots vineri, men till skillnad från fadershusets rutiner avstjälkas druvorna helt och hållet. Musten utsätts för regelbunden pigeage och det färdigjästa resultatet lagras under det följande året på använda burgundiska ekfat, ett till fyra år gamla.
2007 Domaine de Lises Saint-Joseph har en sval doft med mängder av lilafärgade violpastiller, en redig portion inälvor plus en antydan till svinstia och rökt korv. Ännu mer av violblommighet fylls på hela tiden och därtill örter som salvia, malört och tomatkvist. Visst finns det några björnbär, men inte deras sötare aromer. En tydlig mineralkänsla och salmiaksälta får oss att göra det enkelt och summera intrycken till Läkerol Salvi.
I munnen är detta ett mycket svalt och extremt läskande vin med lätt kropp. Fruktsyrorna är uppiggande, galet friska och påminner en hel del om askorbinsyran man får i en helt osöt C-vitamin brus. Lite bikarbonatfräs - och massor av mineralsval granit. Den närmaste jämförelsen bland nyligen provat blir faktiskt Jean-Paul Bruns beaujolaisviner! Frukten är lite åt det tunna hållet och restsötman bör väl vara exakt 0,0 gram. Särskilt mycket till struktur för lagring hittar vi inte, men som drickvin betraktat är det både seriöst, sympatiskt och riktigt kul. Samt ett oklanderligt sällskap till grytan. (89)
Som jämförelse öppnar vi en 2007 Crozes-Hermitage från samma adress. Doften är mildare, inte lika riktad och uttrycksfull. Violtonerna är mer återhållsamma och enrisröken ungefär densamma. Kanske finns här lite mer av fattoner som kola och kryddor, men klart mindre av den intressanta graniten. Smaken är något fylligare men har inte samma lyft i syrorna. Effekten blir inte alls lika uppiggande och elegant - en lingonliknande kärvhet minglar kvar i två måttligt glada munnar. (87)
ps. Efter några dagar i öppen flaska har vinet inte blivit sämre, tvärtom mer runt och behagligt. Järniga mineraltoner har också vaknat till liv. (88) Så några års lagring kan nog vara på sin plats. Men vänta er inte alltför mycket...
pps.. Det finns några flaskor Saint-Joseph kvar, här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar