Ankrejs

På juldagen och/eller annandagen är feta gåsen tradition hemma hos oss. I år goofade lokala Vi-butiken sin leverans, så vi fick improvisera med lilla ankan istället. Och det gick förstås bra det också. Tillagningen blir den klassiska helstekningen, vi kallar den för Grossmans Gås. Inkråm, ankputs och köttsafter utgör bas för såsen. Hallonvinäger ger sötma och syra. Och beväpnad med en halv liter vispgrädde kan man bara inte misslyckas...

Välkomstdrinken är rena guldet: 1996 Henriot Brut Millésimé. Den här rika årgångsskumpan blandar chardonnay med pinot noir i lika delar och har legat hela sju år på jästfällningen. Kvällens flaska hade en härligt autolytisk brödighet och mer av ungdomligt pirr och fräschör än den vi provade i juni, och gav därmed ett bättre intryck (93). Snittar av rostat bröd med rikliga klickar av Savini Tartufis mousse på karljohan och vit tryffel, dekorerad med lövtunna skivor skogschampinjon, var chockerande gott som tilltugg. Därefter sippade vi och brorsan från Amsterdam på 2008 Christophe Cordier Bourgogne Blanc Vieilles Vignes. En uppseendeväckande hög kvalitet för att vara basbourgogne, och ett riktigt trevligt vin med rostade toner, vanilj och tydliga aromer av konserverade päron, vit persika och åkerö-äpple. Unga, höga syror mötte ganska så generös frukt i en lång omfamning. (90)



Till ankan hade vi luftat ett par flaskor av Maison Albert Bichots 2007 Pommard, ett byvin gjort av inköpta druvor som vinifierats och mognatslagrats på négociantens egendom Domaine du Pavillon, i just Pommard. Doften är utan tvekan det här vinets största tillgång. Här finns verkligt tilltalande aromer av mosade jordgubbar, pinotkrydda och bäst av allt, den mättade höstskogen med hela högar av våta löv. Intrycket är tillräckligt komplext för att framkalla bilder, associationer och samtalsämnen - den grenen är bourgogne bäst på. I munnen är det ett elegant, läskande och lättsamt vin att dricka, med friska men behagligt mjuka syror och en ganska gles, nätt och jämnt tillräcklig frukt. Om man bara håller till godo med vad som bjuds smakar det hur som helst riktigt gott och passar utmärkt att konsumera nu, gärna till en pippi. Tack till morfar för pommarderna! (87)

Till ostarna plockade vi fram Cuvée du Vaticans 2007 Côtes-du-Rhône Villages, ett vin är som grundligen avhandlat i bloggosfären och som redan tidigare fallit morfar väldigt mycket i smaken. Tricket funkade även denna kväll, och vinet slösade med sin fikonfrukt när den lättviktiga bourgognen inte längre räckte till.



Som nachspiel växlade vi upp till Domaine de la Janasses 2007 Côtes-du-Rhône Villages "Terre d'Argile". Med sina mättade, animaliska aromer av mörka vildhallon, mörka körsbär, salmiak, svartpeppar, krossad sten och rena extraktet av garrigue-örter är vinet i perfekt balans redan nu - till skillnad från det tuffare och bråkigare storasyskonet Côtes-du-Rhône "Les Garrigues". Båda är fantastiska exempel på hur den enklare appellationen lyckades 2007 - och särskilt Terre d'Argile är ett sanslöst fynd i termer av pris och prestanda. (€14,95/91).