Lördagskväll på Creutzgatan

BB, BB & BB! Det kan utläsas som boeuf bourgignon, bonnes bouteilles - et bébés. Ettåringen med tefatsögon gör sitt bästa för att dra uppmärksamheten från de vuxnas viner. Den coola nioåringen föredrar macbookens virtuella nöjen framför insnöade vinnördar. För i lördags blev det nektar & glädje för hela slanten...

Kvällens inledande aptitretare ser ut som citronvand, doftar som citronvand och smakar som citronvand. Fast i en specialversion optimerad för vuxna, av de gyllene reflexerna att döma något dyrare än den danska specialiteten. Moussen är mjuk, vi hittar aromer av lemon zest, valnötsskal och mörkt bröd. I munnen får vi en utmognad, rik och drickvänlig smak där syrorna är såpass snälla att det är tveksamt om det kan vara en 96:a. Jättegott, och på något sätt bekant, men vi går bet på att spika vinet.

1996 Bruno Paillard Brut Assemblage (91)

Ikväll är första gången vi upplever Paillards 96:a som fullt mogen. Sist vi träffades drog vi slutsatsen att det behövdes flera års ryggläge, och nu har det i och för sig gått två år, men frågan är om inte olika lagringsförhållanden också spelar in. Nu är lockelsen stor att knäcka en till under jullovet...

Den silvervita, grönskimrande 2008 Zilliken Saarburger Rausch Riesling Kabinett stoltserar med glans och lyster. Här slipper vi de drag av piggelin som präglar en hel del ung mosel, istället får vi gröna äppelskal, vit persika, vita blommor och en mycket ren och elegant mineralton från Rausch jordmån av blåskiffer och diabas.
Smaken balanserar perfekt på sina tre ben: druvsötma, hög äppelsyra och mineralsälta. Ett litet inslag av röd frukt bidrar till den allmänna elegansen. Alkoholen landar som brukligt runt 8,5% och gör vinet ack så lättsamt att dricka. (88-89)



Pilgrimsmusslorna halstras i rikligt med smör och Anders gör ett rätt ambitiöst försök att elda upp sitt vackert nyrenoverade kök med ett dricksglas cognac som bränsle. Som svalt tillbehör kommer den patenterade salladen på krabbkött, mango och färsk koriander. Nästa glas har en återhållsam men utvecklad rieslingdoft av oljepanna och nyputsat silver, med ostronskalsmineraler, återhållsam frukt av vit persika med en fin liten vitblommighet. Sirligt och finessrikt. Smaken är nästan helt torr och väldigt mineraldriven, med en behagligt markerad syra och balanserad alkohol runt de 10-12. Vinet är helt utan tropiskt gulfruktiga drag och fortfarande med en aning av sprits och fräsande bikarbonat i avslutningen. Gissningarna går direkt till rheingau och Breuer, och Anders är dessutom inne på rätt år - 2004. Så länge vinet är kallt beter det sig exakt som det ska, men när det kommer upp i temperatur tappar det stringensen och avslöjar sitt ursprung i form av en liten jordbeska. Några yppigt tropiska pfalzdrag letar man dock förgäves efter i den här svalare årgången. Vi har på känn att även 2008 är ett pfalz-år som vi kommer att gilla för dess fräschör - liksom 2001 och 2004.

2004 J. L. Wolf Forster Jesuitengarten Riesling Spätlese Trocken (90)

När vinet släpptes dominerades intrycken av friska gröna äpplen. De dragen har nästan helt försvunnit och lämnat fältet fritt för mineraltonerna.



Det andra pilgrimsmusselvinet har en fascinerande animalisk-mineralisk doft av nötter, ylle, flintrök, hö och fårkött. De första doftintrycken ger vid handen att det rör sig om en ung chablis grand cru. Även i munnen fascinerar vinet med en kombination av hög druvmognad som inte är det minsta svulstig, hög citrussyra som inte är hård och en storartad kalkstensmineralitet, rena ostronskalen faktiskt. Kombinationen av stenig svalka, gräddigt extrakt och aningen eldighet är högintressant. Några runt bordet noterar en liten bitterhet som kan antyda att alkoholen är högre än den verkar. Ett storartat terroirvin, och gissningen är fortfarande chablis grand cru.

2007 Diatom Huber Vineyard Santa Rita Hills Chardonnay (94)

Greg Brewer är mannen som skruvat ihop denna imponerande chardonnay, gjord på inköpta druvor från utmärkta lägen i Santa Barbara, lagrad på ståltank, med blockerad malolaktisk jäsning. 2760 flaskor producerade. Otroliga 16% alkohol har trollats in i helheten med hjälp av någon okänd magi.



Det första röda bjuder på en jättestor, vidöppen pinotdoft med mängder av intryck: lövbrasa, rönnbär, rödbeta, kryddbod, blodapelsin, fårkött, tomatpuré, gräs, våt mossa och en härlig gödselton. Tomatstjälkar och örter berättar något om årgången. Vinet är, enligt Franko, "sjukt fint i munnen, med röda citrustoner och rönnbär, bredd, värme och generositet". Det kan tyckas vara en motsättning att det står både rondör och slankhet i blocket, men precis så är det. Aromerna fyller ut, syror och mineraler är sköna, en god stjälkighet märks absolut, och fatkryddorna värmer upp den långa avslutningen. Anders spikar årgången till 2004, och gissningarna landar till slut på Cortonkullen. Till vår glädje blir alla väldigt förtjusta i det här vinet. "Ställer min världsbild på ända", utbrister L, som har ett svalt förhållande till röd bourgogne. Enormt bjussigt och tillfredsställande, snudd på 93 pinnar.

2004 Domaine Maillard Beaune 1er Cru Les Grèves (92)

Bourgogne som överpresterar sett till pris och appellation - sånt kan vi inte få nog av. Den här har varit riktigt god redan från start 2006, och enligt vännen Holgers utsago passerades en smärre tunnel förra året. Men ikväll överträffade vinet sig självt.



Nästa röda har en återhållsam, subtil, småhemlig pinotdoft. Grusdammiga mineraler bildar slöjor framför en superseriös rödfrukt i spektrat hallon, röda vinbär och lingon. Elegant infattade fat bidrar med sin pralinkänsla av ljus choklad, nötter, marsipan, och en gnutta körsbärslikör. Den superslanka, ungdomliga smaken uppvisar stor renhet och en silkeslen munkänsla. Syrorna är mjuka men fasta, med vissa likheter till rabarber. Ett galet snyggt vin, här snackar vi enbart elegans och klass - men det är fortfarande alldeles primärt. Gissningarna landar på 2007 och Volnay. När vi berättar att vinet är en nolltvåa, håller endast 12% och kommer från en producent av långsamma viner klipper Franko till med den gamle advokaten Hubert de Montille, numera världsberömd surgubbe tack vare filmen Mondovino. "Un peu acidique!"

2002 Domaine Hubert de Montille Pommard 1er Cru Les Pézerolles (93+)

Oj så gott det är redan nu. En mogen bourgogne blir det om sisådär tio-femton år.



På tallrikarna har vi nu en underbar boeuf bourgignon med gräddig stomp av potatis och jordärtskocka. Det tredje röda har en strålande fruktig och utåtriktad doft, av cassis, slånbär och som det tycks, cabernetdruvor. Gröna drag av tobak, cederträ, en aning skokräm och stall. Fina övertoner av viol och lim. Showiga fat indeed, och den här fruktiga doften känns californisk! Smaken är mjuk men fast, med stora silkiga tanniner och en behagligt eldig avslutning. Visst finns det gröna toner, men balansen är suverän och fällningen i glaset berättar att vinet inte längre är särskilt ungt. Vi gissar på ett bergsläge i californien, kanske Ridge Santa Cruz Mountains från början av decenniet. Men det blev inte många rätt. Druvan är merlot, vi är i bolgheri och vinet är äldre än väntat.

1996 Tenuta dell'Ornellaia Masseto Toscana IGT (93)

Wow, vad häftigt att få prova detta ikonvin för allra första gången. Nittiosexan är inte en av de bästa versionerna enligt expertisen, men ändå en rejäl upplevelse. Lodovico Antinori hade tydligen bra flyt det året, för Ornellaia 96 är ett av de godaste viner vi druckit.



Nästa vin är blårött med en ung, öppen cab-merlotdoft. Färsk, nykrossad frukt likt svarta vinbär och plommon får sällskap av lagerblad, nygarvat läder, bittermandel, tydligt rostade och mörkchokladiga fat och en liten grisnjure. Smaken är modern med direkt attack och bra frukt i mitten, typ 50/50 cabernet-merlot. Något gröna tanniner noteras i den ungt råa frukten, och faten är i tydligaste laget nu. En riktigt god bordeaux och troligen en nollsexa, men väl ung och snudd på för grön i smaken ikväll. Här behövs lite tålamod, saker och ting kommer säkert att bli bättre med tiden.

2006 Château Smith-Haut-Lafitte (91+)

Det känns som att nollfyran var snäppet bättre vid samma tidpunkt i utvecklingen.



Ostbrickan landar på bordet och som vanligt är Wiinjas époisses underbar att äta med sked, till en trio av marmelader. Glaset har en mörkare doft med skogsbär, likörtoner, plommonsylt, bittermandel och grillat. Parfymerade övertoner och lite kirsch. Ljusare stråk av röda vinbär, röda körsbär, mandel, äppelblom och skrattretande tydliga päron. Smaken är rödfruktig, drygt medelfyllig och läskande med bra balans mellan ung frukt, alkohol, tanniner och syror. Smått hedonistisk karaktär, men ändå med stor fräschör. Finfint till ostarna. Gissningsvis en god californier, Geyserville hänger på tungan.

2007 Ridge Geyserville (91)

Ska bli kul att se vart den här årgången tar vägen med tiden. Om man kan låta bli flaskorna förstås.



T & S skickar varma tack till A & L och M & K för en helskön lördagskväll!