La Morra är den högst belägna kommunen i Barolozonen. Förutom måste-restaurangen Il Belvedere, med områdets bästa utsikt och mest traditionella mat, är byn känd för sina relativt lätta och eleganta viner som drar åt det burgundiska hållet. Det är just denna stil som gör Gianni Voerzios barolo till ett lite kontroversiellt ämne. Vinet går nämligen på tvärs med alla föreställningar om vad byn ska stå för. Här kommer i stället ett häftigt ekbehandlat muskedunder som har vissa likheter med en supertoscanare. Har man dragit ner på eken på sistone? Icke.
2004 Barolo La Serra doftar av tjärat rep redan ur karaffen. Vinet är ovanligt mörkt för sitt ursprung. I glaset tar bittermandeln täten. Strax följs den av mint, mörk chokladkola, kaffe, mörka likörkörsbär och plommon. Så gott! Den läckert rostade fatkaraktären kunde lätt ha varit toscansk. S påpekar att vi inte ska snobba med preferenser för mer diskreta fat. Är det gott, så är det gott!
Den inställningen håller ända tills vi smakar. I munnen får vi tyvärr en rätt påtaglig ekbeska, det smakar nästan nytt trä. Här handlar det nämligen om massor av nya barriques i hela 30 månader. Effekten blir onekligen kraftfull tillsammans med extraktionen, men frukten känns lite suddig och ofokuserad, som ett slags genomsnitt av mörka körsbär. Vinet är förstås knutet runt sin ungdomliga kärnbitterhet fortfarande, och det blir klart bättre till maten: tortiglioni med strimlad ryggbiff och skogschampinjoner i senapsgräddsås. De kommer riktigt väl överens, glaset och tallriken. Men så fort maten är uppäten är problemet med beskan tillbaka. Och vi undrar verkligen om detta är något som kommer ge sig med tiden. Vet man med sig att man inte har något emot burdus ek och inte förväntar sig slank finess så är det ändå ett bra köp. Den som har känsligare smaklökar är härmed varnad.
2004 Barolo La Serra (Gianni Voerzio, La Morra, Piemonte)
6 kommentarer:
Efter drygt två år i skåpet så plockade vi fram en -01 på nyår. (och jag pratade mig givetvis varm om vad bra det skulle smaka...) Oj vilken besvikelse. Jag vet inte vad som hade hänt men det var som en slags en dominerande jobbig gummismak som inte släppte fram något annat. Vad tror du kan ha hänt?
Ekjuice, minsann.
Nåja, det lär vara svårt att få något annat efter 30 månader på barrique, så det är ingen överraskning. Aningen tristare däremot att ni sätter frågetecken för framtida integration och harmoni.
Hoppet är givetvis att frukten bara behöver lite tid för att, likt en god partner i en fin relation, putsa på sin partners svagare sidor för att framhäva de goda. En så här ung barolo brukar ändå vara lite blyg.
Nåväl, jag får pröva en själv rätt snart, det låter inte på något sätt outhärdligt.
Men, det känns som att man borde dela en flaska på fyra till maten eller dricka den över två dagar, snarare än att kolka i sig en flaska på två under en kväll?
Tack för bra inlägg, nu kan vi med gott samvete glömma våra 04:or i källaren länge innan vi drar korken!
Ja, ner i källaren med den! Tack, har väntat på detta inlägg.
Intressant artikel! Har nu väntat i två år på att 04:orna ska dyka upp. (jubileumsår och fint piemonteår, bra kombo) Tyckte första 01:an var underbar för två år sedan, dock mkt sträv. Blev dock besviken i januari när nästa togs upp, strävheten kvar men inte samma härliga tjärsmak, ros och söta körsbär. Ska man hoppas på att fler år i källaren hjälper vinet att hitta sig själv igen eller har den redan haft sin toppform? Och vad göra med 04:orna?
Har testat en hel del Barolo och Barbaresco från 04 vid det här laget, så jag hade ganska stora förväntningar på nya upplagan av Gianni Voerzios La Serra (med tanke på vad 01:an och 03:an ändå levererade). Oj vad besviken jag blev - det här vinet gav mig inte mycket. Som F&V noterat, träbeska och trist frukt! Tycker inte vinet blev mycket roligare dag 2 och 3 heller. Det blev retur till SB av de 2 ytterligare flaskor som jag inhandlat. Vad gäller 01:an så tycker jag det är i en helt annan klass. Men jag tror vinet är inne i en trist fas - testade en flaska i somras, sluten och rätt tråkig till en början, men öppnade sig rejält efter ett dygn i karaff. För egen del tänker jag spara resterande flaskor i minst 5 år..
Skicka en kommentar