Spätburgunder 2009: Friedrich Becker vs. Meyer-Näkel

Två av huvudnyheterna i veckan som gick handlade om Friedrich Beckers baspinot. Dels att den är så bra, och dels att SB fått in en rejäl laddning till - som helt oannonserat bytt årgång! Vid lunchtid igår krävdes en längre telefonkonferens med Frankofilen för att avhandla detta och andra brännande ämnen ur vinets sköna värld.

De möjliga alternativen framstår tydligt och klart. Antingen har importören Fondberg skickat 1200 buteljer av blandad årgång till det intet ont anande bolaget - och i så fall har vinet sålt ganska långsamt - eller så har huvudkontoret kunnat notera en veritabel försäljningssuccé av tysk spätburgunder (kanske första gången hittills?), och mot sina principer gjort en extrabeställning för att tillfredsställa alla tyskvänner som gjort processen kort med flaskorna.

Och precis som bokaktuelle Jan Guillou är vi böjda åt tyskerier, om än inte riktigt av samma slag. Det var alltså bara att bege sig till Passagen och plocka ihop en halvlåda av Beckers billiga pinne. När vi ändå var där såg vi att Meyer-Näkels Blauschiefer fortfarande fanns kvar på hyllan (mer förväntat än att tyska pinnar hoppar ut ur butikerna!). Här någonstans tog kvällens jämförelse fart. Två av Tysklands absoluta topproducenter. Två olika vindistrikt. Två slags terroir. Kalksten mot skiffer.

2009 Friedrich Becker Spätburgunder har en vacker färg: ganska mörk, men färgintensiteten är låg. Doften bjuder på en otroligt ren och frisk bärighet åt det mörkare hållet, som en mix av jordgubbar, skogshallon och björnbär med betoning på de senare. Det finns ett floralt drag som vi tvekar att kalla viol, men det ger ett härligt lyft åt doften. Dessutom våta stenar, bark, muskot och en klockren pinot-kryddighet som nog inte har så mycket med fat att göra, eftersom vinet uppfostrats i fuder.

Dags att smaka. Mmm, så fint det här vinet dansar in i munnen. Slankt, rent och lite sötfruktigt, med en stiligt definierad kalkstenssyra och läskande mineralkänsla. Skogsbären kommer igen, nu med en skiva granatäpple som sällskap. Saltlakrits och muskotkrydda minglar tillsammans med mogen pinotfrukt i eftersmaken, som blir riktigt lång efter adekvat luftning. Ingen bitterhet står att finna. Oj så elegant, och så enkelt att dricka.

2009 Meyer-Näkel Spätburgunder Blauschiefer är tätare och mer sammetsrött än sin medtävlare. Här finns ett par små toner av vanilj och bittermandel som tillsammans berättar om små ekfat, men som ändå håller sig i bakgrunden. Frukten ger ett djupare och tätare intryck: mer av röda körsbär och en aning av cassis, som skiffervuxen pinot får vid hög fruktmognad. En antydan till anis och malört sätter signaturen för ursprunget, i gengäld finns mindre av pinotkrydda än hos medtävlaren.

I munnen ett tätare och rikare vin, med klart krämigare munkänsla. Syran är inte lika markerad utan maskeras nästan helt av den stora frukten. Bland aromerna hittar vi röda körsbär, hallon och cassis. Dessutom vanilj, mandel, tydlig anis och diskret malört. Även detta glas har en riktigt lång - ja, längre - eftersmak med en aning av kryddighet. Liksom första gången vi drack vinet är det kombinationen av anis och hög fruktmognad som får oss att associera till côtes-du-rhône. De hade sannerligen tur med vädret i 2009, tyskarna.

Till kvällens renkalvsadel med rödvinssky och en bakelse fylld med stuvad svamp gör förstås inget av vinerna bort sig, men Meyer-Näkel har onekligen mer substans att möta såpass smakrik mat. Delgrenen "mest läskande vin" vinns dock av Becker tack vare kombon av kalk och markerad syra. Även om båda vinerna dricks med stor behållning nu, kan vi tänka oss att de blir ännu bättre när den primära fruktsötman får jobbas in under några år framöver.

Det var spännande att se hur så pass olika terroir påverkar resultatet i glaset, och vinerna måste sägas vara väldigt typiska för sina olika ursprung. Men allra mest typiska är de för 2009 - det fruktigaste året i mannaminne. Sådant gynnar baskvaliterna, vilket vi redan kunnat se i Meyer-Näkels fall. Och ska vi jämföra med bourgogne, så har fransoserna väldigt svårt att konkurrera på den här prisnivån.

Fondberg via SB, 139 kr. Belvini, €11,90.
Vinovativa via SB, 229 kr. Belvini, €18,75.

ps. Ni har väl sett att småpartierna på SB nu går att e-beställa (en funktion som de tyska näthandlarna alltid hållit för självklar). Och nog verkar det som om Beckers pinne hoppar ut ur vinkällarbutikerna ändå...