Sista rundan i Falsterbo

2006 Montevertine Toscana IGT är en ljust pinotlik uppenbarelse. Doften berättar inledningsvis med små bokstäver om svala växtbetingelser med framträdande kalkstensmineraler. Varsamt och elegant lindas doftslingorna upp med eteriska toner av röda bär, ljusa örter och blommor. En finstämt pinotlik kryddighet assisterar i bakgrunden. Åh, detta är bara så vackert! I munnen är vinet superslimmat, ja nästan bara senig struktur av kalksten och hög syra med fina tanniner och omärkbar alkohol (12,5%). Flera runt bordet gissar på pinot noir och det behövs viss guidning för att slutligen landa på hög höjd i trakten av Radda in Chianti. Senare, när maten står på bordet visar vinet vilken ypperlig balans och längd det besitter. Druvmixen är 90% sangiovese, 5% canaiolo, 5% colorino, med två års uppfostran i slavonska botti. Flera tappningar existerar, detta var L 1508. Det ska bli ytterst intressant att följa denna slanka skönhet framöver. (92-93)

160 DKK hos Carlo Merolli är, med en hårsmån, Europas bästa pris.


2007 Fattorie di Isole e Olena Chianti Classico DOCG är betydligt bjussigare på nosen. En tjusigt röd körsbärs-sangiovese med aningar av inlagd frukt, blandade vinbär, vinbärsblad, örter och kola. Om det är en omedelbar vinnare i provningsglaset, visar sig vinet inte fungera lika bra till maten eftersom alkoholen plötsligt märks i mesta laget (14%). Munkänslan bjuder på sammetslen rondör där syrorna är inbäddade i en rikare fruktighet som gör vinet lika lätt att gilla som att dricka. Det mesta händer i mitten av smaken, och längden är fullt godkänd om inte mer. Det är inte överdrivet modernt i sitt uttryck, och faten håller sig hyfsat i bakgrunden. Trevlig, generös chianti - ett par års lagring kan göra nytta. (88-89)

100 DKK hos Philipson Wine är med god marginal billigast i Europa.


2000 Bressan "Ego" Venezia-Giulia IGT ser väl utvecklat ut i sin transparent rödbruna dress. Den vidöppna doften förtjänar epitetet "intellektuell stimulantia", med sina eleganta toner av mognande cabernet franc. Här finns så mycket fint att sniffa på: cederträ, jord och kryddor samt raffinerade bärparfymer som minglar nere i den multnande undervegetationen, med en positiv grönhet av mynta och vinbärsblad. Detta får oss att tänka på riktigt fin gammal bordeaux!
I munnen är tanninerna ganska lätta och nedsmälta - inte direkt bordeauxlika - medan de höga, italienska syrorna leder den läskande, medelfylliga, något kryddiga smaken framåt mot nästa klunk - och nästa... det här är ett vin man vill dricka mer av, vilket bevisas av att alla fyller på hela tiden och flaskan tar slut illa kvickt. Druvorna visar sig vara schiopettino och cabernet franc som vuxit i Mariano del Friuli, och såväl terroiren som själva vinmakningen bjuder på flera intressanta detaljer. Skitgott vin, en verkligt spännande ny bekantskap. Tack, Martin! (91-92)

Köptes på plats i Venezia 2005 för dryga €18. Vilken utdelning!


2000 Tenuta di Capezzana Ghiaie della Furba Toscana IGT är mörkt som natten, snarast opakt och har fortfarande en del ungdomliga blåtoner kvar. Doften är djup och ganska hårt rostad med toner av mörk tobak, fin spillning, rostigt järn, tryffelsvamp, örter, mörka plommon, svarta vinbär och choklad. Cabernet sauvignon slår S fast, medan M hittar ett inslag av syrah. Här finns stora, kraftfulla tanniner och en nästan nyavärldenlik värme i mittsmaken, medan M med hjälp av syrorna placerar vinet i Italien. Blint tycks vinet vara betydligt yngre än det är, här finns inga tecken på den utförsbacke som vi tyckte oss ana förra sommaren. Uttrycket kan knappast kallas elegant, men det är rejält fullmatat och ganska imponerande på sitt lite burdust fatrostade sätt. Vinet är gjort på 60% cabernet sauvignon, 30% merlot och 10% syrah uppfostrat i nya barriques. Det känns som att vi håller på att växa ifrån den här stilen. (92)

Betingade 249 kr på SB i mars 2004. Sista flaskan av en halvlåda.

Nästa sista rundan i Falsterbo

1996 Joh. Jos. Prüm Graacher Himmelreich Riesling Auslese skimrar i ljust guld med dragning åt limegrön metallic. Doften är klart friskare än senast, med fler nyanser av grönt äpple och lime som dröjer sig kvar bland de sagolikt utvecklade tonerna av äppelpaj med vaniljsås, och de saltare inslagen av dillspad och saltgurka. Den första klunken är så stönframkallande god att portarna till himmelriket öppnas för ett kort moment - det svindlar för en bråkdels sekund eller kanske en liten evighet, med klockklang och allt - ett ögonblick som i sig är värt betydligt mer än 269 kr. Även resten av glaset är njutning på högsta nivå - med en markerad, ihållande syra som är klart piggare än förra gången och dominerar över sötman som vid det här laget gått in helt i vinet. Väger in i ungefär samma klass som en nutida spätlese. (93)



2007 Domaine Vincent Bouzereau Meursault har en liten, ung doft med fatvanilj, sval citrus, kittlande örtighet, sten och en aning av sherryoxidation trots en egentligen rätt outvecklad personlighet. Smaken är tajt och stram med rätt mager kropp. Den höga syran dominerar med stöd av en viss bitterhet och vinet är inget större nöje att prova på egen hand. Till de dubbelpanerade torskfileerna funkar den smågriniga och ogina stilen klart bättre, dock utan att framkalla några större ovationer. S spikar att det rör sig om en meursault. (86)



2007 Livio Felluga Terre Alte Colli Orientali del Friuli DOC är rikt på såväl färg som doft. Inledningsvis är det sauvignon blanc som snackar, med friska vinbärsblad och fläder. Snart breddar doften ut med fler frukter, däribland både jordgubbar och meloner. Det måste vara en blandning av flera druvsorter. Den rika, goda, avrundade smaken, vars syror är åt det lägre hållet, ger ett intryck av jäsning i fat med genomförd malo. Typiskt italiensk bittermandel i kombination med druvblandningen leder oss till friuli, utan att vi kan precisera närmare, men det måste handla om ett av de bästa vinerna från en producent i toppklass. Alla runt bordet njuter av det här komplexa och generösa vinet, extra härligt att dricka solo efter maten. Druvorna, de var alltså tocai friulano, pinot bianco och sauvignon blanc. Mer om vinet här. (92)



2009 Paolo Saracco Moscato d'Asti DOCG har superfina muscat-aromer med drag av vit persika och mineral. I munnen en dansande livlig lätthet och syrafräschör utan alltför hög upplevd sötma (vi fattar inte var man gömt 140 g restsocker). Detta är en kanonskön, charmerande moscato som vi dricker till jordgubbar och glass. Kära faster får smaka till hallonen ett par dagar senare, blir sprittande glad och vill ovillkorligen ha adressen till Carlo Merolli. Galloni skriver: "Paolo Saracco is a reference-point producer for first class Moscato." Mer om vinet här. (89-90)



2001 Calabretta Etna Rosso är transparent granatrött med orangea nyanser. Glaset bjuder på en fascinerade, utvecklad och tydligt volatil doft. Bland målarpytsarna hittar vi inlagda och torkade körsbär, slånbär, tjära, ostbutik och bränd jord. P invänder dock att alkoholen ångar i näsan. Den aromrika, mogna, givande smaken lever gott på sin friska syra, med nebbiolo-liknande, aningen uttorkande tanniner. Gästernas gissningarna går raka vägen till traditionalister i piemontes hjärtland. Precis som förra flaskan bjuder denna på en härlig, intresseväckande drickbarhet där åtminstone tre av fyra runt bordet ger båda tummar upp. Det enda som behövs är en timme eller två i luften för att vädra bort lite av lättflyktigheten. Plus några goda ostar. (91)

Mera Merolli

Tre flaskor till från Carlo Merolli. Så här borde det alltid det vara när man handlar vin - Tivoli till barnen och vin till föräldrarna verkar enbart rättvist. Vi slår en signal, det är egentligen stängt för dagen men Carlo ska ändå till lagret och fixa ett par saker. Väl framme spankulerar vi omkring bland vinlådorna och slänger käft ett tag, medan barnen hoppar från högarna av tompallar utanför. Carlo har hängt med i våra rapporter från Ahr, och påpekar att det nu finns 100% mer skrivet än det någonsin gjort hittills, och att tyskarnas ansträngningar med pinot noir är klart undervärderade. Hans teori är att danskarna fortfarande har äldre generationers ockupation i bakhuvudet och därför skyr tyska viner. Vi kontrar med att inte heller våra läsare verkar riktigt mogna för pinot no-Ahr - och att Hugh Johnsons Vinatlas hoppat över distriktet för att skriva om viktigare saker som Venezuela och Peru.
Lilla Ahr tycks ha en bit kvar till berömmelsen...



2006 Fattoria I Veroni Chianti Rúfina Riserva är mörkt sammetsrött. Nosen är finstämt återhållsam, en mjukt mogen körsbärs-sangiovese med inslag av skogshallon. Här finns ingen hård rostning, mer åt mediumhållet med rätt tydlig fatvanilj. I munnen tjusas vi av den påtagligt fina balansen, den lena texturen och den givande frukten - vinet är absolut tillgängligt nu med tillräcklig mineralisk stramhet för att möta vår grillade entrecôte. Det är inte så slankt och supertraditionellt som Selvapianas rúfina, men ändå rätt långt ifrån sydligare modern powerchianti som exempelvis Fonterutoli. Den som önskar lite mer komplexitet väntar ett par år, annars är detta ett vin som gjort för att njuta nu. (88-89)

129 DKK (109 DKK i sexpack).



De verkligt unika vinerna, hur ofta stöter man på dem? Rara gamla barolisti. Historisk aglianico. Portugisisk baga som motstått tidens tand på ett förvånande sätt. Det handlar om känslan av att ha träffat på något vördnadsvärt som i värsta fall snart är borta för alltid. Låt oss göra ett litet tillägg: Etna Rosso. Efter ett par timmars luftning har 2001 Calabretta Etna Rosso en ytterst spännande old-school-doft med volatila drag av lim, tjära, målarbutik, båthus, ostbutik, bränt socker, soja, örter och blommor. Fint som snus! Smaken är slank och intensiv - frisk och pigg i syrorna men avrundad av åldern. Slånbärsfruktig som en gammelbarbaresco med framträdande mineralitet, och mognadstoner som drar åt plommon. Utvecklingen är ljuvlig, eftersmaken lång och vacker - inte oväntat passar vinet perfekt till en bit manchego. Detta är på topp nu, men bör hålla i några år till. Druvmaterialet kommer från lågavkastande, sjuttioåriga stockar av nerello mascalese som växer i svart lavasand, och mognadslagringen tog över sex år i gamla botti - ni som söker efter heltraditionella, själfulla grejer bör nappa direkt. (90-91)

135 DKK.



Vi spar det bästa till sist. 2000 Cantine Gemma Barolo Riserva Tre Nasi är med i matchen efter en snabb temperering och upphällning i glaset. Doften är helt enkelt fantastisk! Wow, vilka härliga mognadstoner, komplexa till den grad att det är svårt eller snarare onödigt att plocka enskildheter. Ljusa tjärtoner, nötter, knäck, balsamico, inlagda slånbär, grus och torkade rosor smickrar våra näsor - precis så här vill man att en mognande barolo ska dofta. Men det är i munnen som vinet tar hem spelet. Vilken elegant entré, vilket seriöst grepp i de mogna tanninerna, vilken helklassisk mentholfrisk barolofrukt, vilken fyllig mognadsutveckling, vilken harmoni och balans! Underbara salmiakmineraler sjunger himmelsk körsång med druvorna från Serralunga d'Alba Cru Marenca - och musiken vill bara fortsätta klinga. Fy for fanden, vad den er god! Den tredje näsan är Carlos, 6000 flaskor tappades i mars 2005, varav hälften med näs-etiketten. Det här är värt en resa över sundet! (93-94)

290 DKK (230 DKK i sexpack)

Tre härliga viner, alltså. Okej, då tar vi refrängen igen: ge oss DHL till allsköns svenska ställen, klicka på länken för själva modellen.

2007 Paolo Saracco Monferrato Pinot Nero

Paolo Saracco är mest känd för sin moscato. Här är vi mitt i Piemontes vitvinsland Monferrato - såväl chardonnay som riesling odlas också på egendomen. Den enda röda druva som har letet sig in i sortimentet är pinot nero, som odlas i närheten av La Spinettas moscato Bricco Quaglia. Och vilken duktig odlare kan väl låta bli utmaningen pinot noir?

2007 Paolo Saracco Monferrato Pinot Nero är varmrött med blå reflexer och en kant som drar mot tomat och tegel. Nog ser det ut som en nebbiolo, alltid! Doften går i varsamt rostad stil med tydliga noter av kryddlåda, kanel, muskot, sandelträ och dill. Ovanpå svävar balsamiska, aningen volatila toner av lim och terpentin. Frukten påminner mest om röda körsbär, med en örtighet som drar mot oregano där grusvägen dammar på toppen. Nog doftar det piemonte, ingen tvekan om det!

I munnen svänger sig det här vinet ungefär som en barbaresco. Garvsyrorna är ovanligt åtstramande för en pinot - förmodligen till viss del beroende på faten, men också med druvskalstanniner som påminner om det vita i apelsinen. Här finns både struktur och motstånd! Mittsmaken är örtig, kryddig, lite dilltonad och oväntat fyllig och givande - men utan att bli eldig - med syror som är breda i basen på ett pfalz-liknande sätt. Ekfaten är lite i tydligaste laget, men frukten möter upp och drickupplevelsen är småtuff och inte alls tokig.

Det hela blir till ett trevligt möte mellan piemonte och tyskland, fast utan att passera bourgogne. Ett riktigt gott och ambitiöst försök med denna kinkiga druva - ett vin som kanske inte riktigt når upp till sin prislapp, men ändå ger en hel del tillbaka. (88)

Carlo Merolli säljer för 195 DKK. Våga prova utanför boxen - och pruta gärna en smula!

ps. Carlo: nu är det hög tid att ordna med DHL-leveranser till Sverige, precis som Atomwine redan erbjuder. Det kan bara bli succé!

pps. Fler som testat Saracco här.

2006 Renato Ratti Barolo Marcenasco

En gång för länge sen hade vi ett samtal med en journalistbekant om när det egentligen är på sin plats att såga. Hon hade tänkt igenom saken och tog bara fram verktygslådan när: 1) Pretentioner, status och prestige har blivit orättvist höga 2) Många människor riskerar att köpa något som inte lever upp till förväntningarna, och 3) Sågningen inte innebär ett dråpslag mot en liten aktör.

Så, nu är det är dags att säga ifrån! Renato Rattis basbarolo Marcenasco har på sina håll fått en bisarrt upphaussad status. Hela 96 suckling-inflationspoäng! Nummer sju bland förra årets topphundra i Wine Spectator! Och när Vinovativa introducerade Ratti till den svenska marknaden var prissättningen som förryckt: 345 kr för nollfyran. Eller varför inte en magnum för 776 spänn? Den siste idioten är uppenbarligen inte född än...

Det är faktiskt en basvariant från en storskalig producent vi snackar om, for chrissakes! Nog för att vingårdsvinerna Conca och Rocche kan vara väldigt bra och imponerande tanninrika, men den vanliga Marcenascon är faktiskt en lightversion i sammanhanget, även om nollfemman var ovanligt lyckad och kunde försvara 92 pinnar en solig dag.

Soligt humör är dock inget som infinner sig när man dricker 2006 Renato Ratti Barolo Marcenasco. Har Ratti fått licens från Atlanta att börja tillverka Coca-Cola? Är det cherry coke som är årets smak? Doften ger massor av rostade och brända toner, kryddnejlika, kanel, kaffe, vanilj, farinsocker, körsbär och sötsur sås. Ursäkta franskan, men var fan är parfymerna från nebbiolodruvan och La Morra?

Smaken kan tyvärr bara bekräfta. Var är nebba-tanninerna? Var är syrorna? Allt vi får i munnen är en fjäskig, jolmig och motståndslös historia - utan modernistiskt ös i fyrverkerierna. Visst, det smakar inte direkt illa och det går lätt ner, men kicken i avslutningen saknas och hela showen är över innan man hinner blinka. En kinapuff - oj, så pinsamt!

Låt oss hålla huvudet kallt och inte använda betyget som tillhygge. Kanske blev besvikelsen extra stor i kontrast mot föregånde årgång och med Pietro Rattis deklaration i bakhuvudet: "First and foremost: lavish great care on the vines to obtain the best grapes possible. Then, respect those grapes in the cellar so as to achieve the best wine possible. Balance, elegance, refinement, complexity. These are the characteristics that I wish for my wines, from beginning to end. This is the philosophy passed on to me by my father and to which I abide every day, at every vineyard, for every vintage, on every wine."

Respekt i källaren låter ju bra - elegans och förfining också - men varför då smeta på högvis med smink? Det finns säkert de som kommer uppskatta även denna nollsexa, men i vår bok är den ointressant och knappt värd sitt danska pris. Vi gör en notering i minnet om att inte köpa Marcenasco i fortsättningen. Så, nu är ni varnade. (86-87)

149 DKK hos Philipson Wine. Köp dubbelt så många 2006 Produttori del Barbaresco för slantarna istället. Där finns det vi saknade i 2006 Marcenasco.

ps. Oj, vi fann just en pärla från ett band som vi lärde känna på ett gig i Helsinki hösten -86. Finfina grejer!

Falsterboviner #4 - en binge sommartips

Medelhavsklimat vill gärna ha medelhavsviner. Torskarna vi drog upp i sundet häromkvällen landar på grillen och de behöver sällskap. Låt oss därför presentera några härliga vita, och samtidigt lansera en generell teori: svala 2008 var ett strålande år för vitt, nästan oavsett var druvorna växte. Pfalz, Alsace, Loire, Chablis, Champagne, Provence, Italien - ja till och med Grekland!

Sigalas Santorini 2008 köpte vi på rekommendation av Winepunker, vars entusiastiska beskrivning säger det mesta. Det är ett intresseväckande, rentav fascinerande vitt, där såväl nos som smaklökar tjusas av citroner, örter, pinje, kåda, oljiga drag och rikligt med kalksten. Grymt gott och bra till grillad fisk, missa inte att beställa denna högklassiga assyrtiko! 179 kr i BS. (91)



Även 2008 Matteo Correggia Roero Arneis borde vara ett kanonbra vin till grillad fisk. Men lydiga som vi är, så drack vi vinet till vitello tonnato. Det var nämligen den matchning som egendomens representant Sara Palma först valde ut på en direkt fråga. Hittills har vi aldrig gått igång riktigt på en arneis, men denna har vad som krävs för att mungiporna ska peka rakt upp. Gott om mandeltoner, rikligt med rena fruktaromer helt utan artificiella päronjäster - och så en tydlig mineralitet som klingar i munnen. Om man blundar är det inte helt olikt en högklassig rosé från provence med sin generösa frukt. Stark rekommendation, och perfekt att dricka nu. 149 kr i BS. (89)



2008 La Chablisienne Chablis 1er Cru Fourchaume bjuder på ännu mera kalksten. Inledande citronskal, fläder och smått rökiga, aningen smöriga drag anas i en elegant återhållsam nos som domineras av gula äpplen, med en diskret boken oxidationston. Kommer man bara överens med den, så är vinet klockrent med sin försiktigt smöriga personlighet och sin strama, renfruktiga struktur som snörper till ordentligt i avslutningen. Eftersmaken är påtagligt lång och stenig. Ett tilbudsfynd hos danska Philipson (99 DKK). Bör helst lagras några år för att realisera hela sin potential. (89)


Så skiftar vi fokus till några röda, som är perfekta att dricka svala under varma sommarkvällar. Pinot noir är nyckelordet - ja, till och med nebbiolon är svårt burgundisk till sin karaktär. Och så lite busung grenache för att stilla sötsuget. Som final tar vi en klassisk bordeaux.



2006 Domaine Pavelot Savigny-lès-Beaune 1er Cru Aux Guettes uppvisar härligt yppiga, röda, renfruktiga fruktiga aromer av vinbär och hallon med fransk pinotkrydda i en faktiskt ganska storslagen nos. Smaken är lite stramare och fortfarande i yngsta laget, klart elegant med ljuvligt uppfriskande syror och medelbra längd. Ett litet klipp i BS för 268 kr. Tack för påminnelsen Franko, det här ska drickas igen! (90)


2007 Weingut Ludi Neiss Spätburgunder Bockenheimer Vogelsang har de där typiskt tyska, unket reduktiva malörtstonerna som behöver någon timme i luften. Liksom många röda nollsjuor är detta redan väl utvecklat - men ännu mer än andra vi testat - och om syrorna tycks nästan frånvarande till en början, så vaknar de efter ett par timmar, den mogna jordgubbsfrukten tar mer plats och vinet får en behagfull, vänligt drickbar balans utan svulstighet eller överdriven alkohol. Till reapriset 103 spänn kan vi inte låta bli att fylla på med fler. (87)


2008 Meyer-Näkel Spätburgunder Blauschiefer tycks ha blivit en hyllvärmare på SB. Ganska oförtjänt tycker vi, eftersom detta har så mycket att ge efter tillräcklig luftning. Varje gång vi druckit vinet har det varit som bäst efter minst fyra timmar eller rentav dagen därpå. Då har de grönt reduktiva tonerna gett med sig och lämnat plats för rikliga doser skinande rödfrukt. En aning av co2 understryker intensiteten och syrafräschören i denna härligt ungdomliga ahr-pinot. Lagra gärna ett par år. 199 kr på SB och flaskor finns som sagt kvar. (89)


2006 Produttori del Barbaresco Normale måste vara årets bästa vinköp! Ja, åtminstone om man väger pris mot kvalitet. Även här gäller att luftning gör underverk - aromerna sjunger med vacker röst efter ett par timmar, och inte minst dagen efter. Blundar man är det väldigt lätt hänt att nosen slirar iväg till bourgogne. Sanslöst bra normale, lite åt det lätta saftiga hållet som sig bör, men absolut inte tunn. Efter ett par timmar ger de salmiaksalta, strama mineralerna vika för oväntat rika jordgubbsaromer och lagom torra nebba-tanniner. Vi har motstridiga uppgifter om huruvida Produttori avser att släppa några riservor från 2006 - i så fall enbart på grund av en oro för att marknaden blir alltför mättad efter en rad av goda årgångar - annars är det en bra förklaring till den exceptionella kvaliteten. Just nu på tilbud för 79 DKK hos Philipson Wine. (91)



2009 Cuvée du Vatican Côtes-du-Rhône Villages har den där busunga grenache-karaktären som man bara måste älska - samma kick som man får av att fatprova i södra rhône! Så otroligt primärt med nymosade bär av diverse olika kulörer: jordgubbar, hallon, björnbär och blåbär. Den unga fruktsötman är påtaglig, men vi möter upp den med hoisinsås till våra grillade fläskkarré som får vinet att verka stramare än det är. Mötet blir rena godiset. Extremt charmerande, rik och lättdrucken druvsaft - nätt och jämnt vin - som kommer att vinna i komplexitet om ett år eller så. 109 kr i sexpack via Bristly Wine Club. (89)



2006 Château Cambon La Pelouse Haut-Médoc Cru Bourgeois Superieur är precis den sortens vin vi brukat jaga efter i Köpenhamn: en god och tillgänglig cru bourgeois med tidig drickbarhet. Grannskapet är fint så det räcker, Giscours på ena sidan och Cantemerle på den andra. Doften är klassisk vänstra stranden i en proffsig, publiktillvänd version. Lite högre andel merlot ger en skön sötfruktighet och rondör åt smaken, och avvägd modern fathantering bidrar med mint och mörk choklad. Eftersom såväl syror som tanniner är mjuka går det fint att dricka nu. Men med risk för att bli tjatiga - glöm inte att lufta, två timmar gör underverk med detta vin. 190 kr i sexpack via Bristly Wine Club. (89)

89 pinnar tycks vara den gemensamma nämnaren. Det är precis den kvalitetsnivån vi vill uppnå när vi slappar och har det gott på semestern! Skriv gärna och berätta vad ni tyckte om vinerna.

2007 Alain Chabanon Campredon

Alain Chabanon är en mästare. Vi har sagt det förr, och vi säger det igen. Hur kommer det sig att David Schildknecht på Wine Advocate inte ger mannen det erkännande han förtjänar? När vi firade midsommar tillsammans uttryckte Alain sin frustration över detta obegripliga faktum, och trots inbjudan har den mäktige recensenten inte behagat infinna sig på egendomen. Schildknecht är bästis med den amerikanske importören, med det borde väl ändå inte stå i vägen?

Till skillnad från många franska odlare har Chabanon inte börjat med en ärvd vingård. Efter erfarenheter hos Comte Rinaldi på Korsika och Alain Brumont i Madiran - han var med och gjorde första årgången av Château Montus 1984 - köpte han sina första lotter kring byn Jonquières i slutet av åttiotalet. Länge handlade det om ett ofattbart hårt arbete. Alain berättade för oss hur han som månskensbonde var tvungen att jobba dryga fyrtiotimmarsveckor och göra vin vid sidan om. När han äntligen lyckats uppnå sina nuvarande sexton hektar, hyrde han ytterligare åtta vars frukt han sålde till kooperativet för att gå runt. Dessa har han numera gjort sig av för att kunna koncentrera sig på sitt eget vin.

Eftersom marken i området kring Montpeyroux och Jonquières är så stenig och karg, är skördeuttagen naturligt mycket låga. Alain har alltid vägrat att göda upp marken på konstgjord väg för att öka uttaget. Effekten skulle ha blivit rikligare lövverk och lägre kvalitet på frukten. Revisorn påpekar med jämna mellanrum att vinerna är för billiga för sådana kompromisslösa metoder, och någon ny flott bil är ännu inte att tänka på. Endast en heltidsanställd assisterar i arbetet, och Alain tar semester tre veckor om året - för att trekka i Pyrenéerna! Men eftersom Domaine Chabanon fått in en ordentlig fot på den ostasiatiska marknaden, har Alain bestämt sig för att göra en prestigecuvée av ren mourvèdre, som ska få en prislapp runt €50. Frågan är om det innebär en dränering av mourvèdren till de andra cuvéerna? Kanske hade det varit klokare att bara höja priset lite över hela linjen...

Nåväl, när vi får en fullträff i munnen så måste det bloggas, och nu har det gått precis ett år sedan förra gången vi skrev om nollsjuan. Druvmixen är förstås densamma - 54% syrah, 18% mourvèdre, 16% grenache och 12% carignan med ett uttag om 26 hektoliter per hektar. Endast den jäst som naturligt finns på druvorna användes för jäsningen, och druvorna är odlade med ekologiska, biodynamiskt inspirerade metoder under AB-certifiering. Något ektjafs behövs inte när frukten är så fin, ett år i ståltank räcker bra. Året var exceptionellt, som känt.

2007 Domaine Alain Chabanon Campredon doftar helt underbart efter en timme i karaff. Grillad rostbiff samt garriguens ljusaste blommor och örter inleder på nosen. Sedan förra året har frukten blivit än mer förförisk, med nollsju-årgångens sötmogna jordgubbar, hallon, björnbär och blåbär. Den kalksteniga jordmånen går igenom perfekt, utan några störande inslag av trä. I munnen är vinet totalt charmerande med rik och tydligt definierad frukt, sammetslen munkänsla och behagfull balans utan att alkoholen bråkar det allra minsta lilla. Förra årets kraft har lämnat plats för mer av elegans. Drickfasen är skön nu, men detta kommer att utvecklas positivt i flera år. Till utegrillade lammkotletter med svart ris och rostade grönsaker kan vi knappast tänka oss något bättre. (91)

Vi utmanar läsekretsen att komma upp med ett godare rödvin för 160 spänn!

Importeras av Vinik (nik@vinik.se). Tidigare bloggat här.

Fler som gillat nollsjuan här, här, här och här.

Intressant besök på domänen med genomgång av samtliga viner här.

Tasting in Ljunghusen

"Det här är precis som Jurassic Park!" ropar sonen medan vi cyklar förbi en flock av jättelika långhåriga och behornade skotska nötkreatur. Skanörs Ljung är nordeuropas största fuktljunghed - naturreservat sedan 1969 - och den sägs vara orsaken till att Näset har ett så fördelaktigt klimat. De fem kilometrarna förbi Ammebukten tar längre än väntat att cykla, och det finns mycket att titta på utefter vägen. Efter ett par välbehövliga glas fläderblomssaft vid ankomsten får vi smaka på en överbliven vinslatt från igår.

Färgen är rikt gul. Nosen malolaktiskt smörig med diskret ek. Solmogen gul frukt, mandel och några örter. I munnen är vinet rikt men välbalanserat utan störig alkohol, med avrundad syra och en bitter twist i avslutningen. Gott! Det är lätt gjort att tänka fatad chardonnay, men den här stilen går att göra med ett flertal druvsorter, så den fällan går vi inte i. Mandeltonerna och bitterheten leder oss till nordöstra italien och gissningen blir en ambitiösare, ekfatsjäst soave. Vår värd säger verdicchio - och då är det väl Plenio som ligger närmast till hands.
(88)

2005 Umani Ronchi Plenio Riserva DOC Verdiccio di Castelli di Jesi Classico

En crowdpleaser med stil - inte överekad, som andra ambitiösa viner från firman varit på senare tid. Väldigt mycket vin för pengarna.



Uppsynen är ungdomlig med livlig mousse och grönt metalliska reflexer. Doften är förvånansvärt utvecklad med toner av kavring, valnötter, honung och lätt sherry-oxidation över frukt där vi gemensamt hittar drag av både chardonnay och pinot, med en rätt tydlig andel meunier. Komplext och givande att sniffa på, utan tvekan från champagne och troligen en vintage. I munnen framstår vinet ett par storlekar mindre och yngre än doften antydde, med en fruktig, lättsam mittsmak, ganska snäll syra och alltför kort avslutning för att vara stort. Inget att spara särskilt länge på, men riktigt gott och apéritifvänligt i alla fall. Vår värd berättar att det rör sig om ett mindre, inte särskilt känt hus, så vi avstår från vidare gissningar. (88)

2002 Baron Fuenté Grand Millésime Champagne

Ser man på, där dök den rea-filuren upp. Kul, den borde vi ha känt igen!



Ett mörkt, varmt brunrött vin i glaset, med tegel i kanten. Doften har en del gemensamt med fullmogen cabernetdominerad bordeaux - här finns både ceder, cigarrlåda och sadelläder - men på ett varmare, mer plommonlikt vis, med lite dilliga amerikanska fat som indikerar spanien. I munnen är tanninerna mjuka och nedsmälta, och syrorna åt det låga hållet men ändå helt okej. Frukten är skönt mogen och fortfarande givande, utan tendenser till att torka ut. Det är riktigt gott på ett klassiskt, proffsigt, men kanske också något anonymt sätt. Med notering cabernetdruva plus spanien landar vi i penedès, och gissningen blir en Mas la Plana från åren runt millennieskiftet.
Ska vi slå till med 2001? (89-90)

1996 Raimat Vallcorba Reserva Cabernet Sauvignon DO Costers del Segre



Om inte nästa glas är från bordeaux så ska vi bada med korna på vägen hem. Doften lockar med helklassisk merlot från högra stranden, precis lagom utvecklad med härlig mylla och de där positivt syltiga och korintiga egenskaperna som är så lustfyllda. Smaken är drygt medelfyldig, blød og harmonisk. Eken är väl integrerad och ingen alkoholvärme syns till. Längden är måttlig om man ska vara riktigt kritisk, men här finns ett piggt litet tanninbett i svansen. Det är en Saint-Émilion - och den är så drickbar att man bara vill njuta i stora klunkar. Frukten fyller ut på ett skönt sätt, året är ett av de bättre, vi gissar på 2000. (90-91)

1998 Vieux Fortin Saint Émilion Grand Cru

Ett slott vi aldrig provat förr, fångat i en riktigt trevlig drickfas men bör hålla i fem år till. Den lilla tanninkicken i slutet kunde ha varit en ledtråd till året. Ekmonstret från CT-noteringarna dök aldrig upp. Inköpt i Schweiz under förra året för omkring €28. Härligt att ha tillgång till mogna grejor. Tack, F.



Färgen är tät, brunröd, mörk som natten. Doften är urbota italiensk - åtminstone när man vet vad det är - med bittermandel och rikliga doser rostade fat och krydderier som skymmer eventuell druvkaraktär. Smaken fläskar på med mycket av allt: mörk frukt, nya fat och alkohol. Tyvärr är det de två sistnämnda som får övertaget. Vinet är helt enkelt inte i balans längre: de 14,5 procenten putar ut, faten blev lakritscola och den initiala fruktbomben har säckat ihop. Övriga runt bordet har svårt att gissa vad detta är, så vi upplyser om att det är ett endruvsvin, och ännu en nyckel delas ut när F påpekar att det verkligen osar nya världen. Jo, nog verkar det så alltid, men firman är italiensk och siktar av allt att döma på en amerikansk kundkrets. Efter en vända i amaroneland vänder vi blicken mot hög lingonsyra och låga tanniner och då måste det väl ändå vara en barbera? Om än hårt extraherad och iklädd klumpig ekfrack. (87)

2004 La Spinetta Barbera d'Alba Gallina

Bäst utdelning fick den som drack detta direkt efter släppet. Suckling hade rätt 2006 - drink now! Men alla är inte lika negativa: enligt Å kör vinet rakt upp på hennes gata med sin yvigt generösa stil.



Här har vi en tät blåröd krabat, med juvenila rödkörsbärs- och blåbärstoner av en sort vi exempelvis hittat i 2007 Domaine La Barroche Terroir Châteauneuf-du-Pape. Därtill rejäla doser insmickrande vanilj från nya fat som för övrigt håller sig i bakgrunden. Frukten är grenachelikt ren och maffigt sötmogen, med rejäl koncentration och hög men väl integrerad alkohol. Förvånansvärt graciöst för att vara så kraftfullt. Här finns potential till något stort om fyra-fem år, men det är faktiskt gott och tillgängligt redan ikväll - med visst avdrag för övertydlig vanilj. Nollsjua, utan tvekan. En bra priorat eller en modern châteauneuf? (91)

2007 Wine and Soul Pintas Douro

15% ställer inte till med några problem i det här vinet, och vaniljen fixar sig nog med tiden. Tilltalande Douro!



En slatt från igår, presenterad öppet och direkt från kylen, men snart tempererad eftersom det fortfarande är bortåt 25 grader ute. Det är bara att konstatera att den här nollfemman gått och knutit sig! Inte mycket att hämta, förutom renbärig mix av svarta vinbär/hallon. I munnen är det mörkaste tunnel - den var ju annars rätt tillgänglig när den släpptes.

2005 Château Cantemerle Haut-Médoc Cru Classé



Sista blindpavan är ett fantastiskt trevligt vin. Mogen, utvecklad, vitpepprig bouquet. Fjäderlätt till sin kropp, syradrivet och kalkstensmineraliskt med uppfriskande kärvhet i avslutningen. Sånt här kan man dricka hur mycket som helst av! Men vad tusan är det? Vi slirar runt i Juras bergstrakter, i Bourgognes svalare randappellationer och Roussillons kalkrikaste bergstrakter. Inget är rätt, vi ska vara mitt i Languedoc - Montpeyroux. Aha, kan det vara d'Aiguelière eller d'Aupilhac? (87)

2001 Domaine de l'Aigueliere Tradition Coteaux du Languedoc-Montpeyroux

Såväl nittionian som nollettan reas för 60 DKK hos danska The Wine Company. Det här vore kul att dricka igen!



Tack M & Å för trevlig kväll och allt gott ni bullade upp med.

ps. Första mulna dagen på flera veckor. Bloggväder!

2 x Rosé de Provence

Medelhavshetta måste förr eller senare sluta med två saker. Åska - och rosé. Men inte nödvändigtvis i den ordningen. Lyckligtvis hann vi med både rosétestet och middagen innan åskan bröt ut. Salade niçoise blir perfekt en varm dag som den här.

Första glaset har en perfekt ljus färgnyans mellan laxrosa och orange. Doften börjar med trevligt unkna mineraltoner, fortsätter med relativt utåtriktad persika, blodgrape och puderdosa (lätt parfym) och toppar upp med en antydan till geléråtta.

Smaken får direkt pluspoäng för en positiv syrlighet. Mittfrukten är tillfredställande utan störande sötma, med bra mineralkaraktär och en längd som högst kan beskrivas som hyfsad. Karaktären är skönt läskande och drickbar på samma sätt som 2009 Ch Peyrassol, med något högre syra och snäppet tätare frukt. Här finns en del av det vi saknade där, ändå hade Peyrassol andra vinnande egenskaper, som mer anis och salmiak i en lite längre avslutning. Summerar man så är de ungefär jämbördiga. Det här är en utmärkt provençalare, och det bör vara Bregançon. Nollåttan hade högre, elegantare syra och var därmed snäppet bättre, i vår smak. (87)

2009 Château de Brégançon AOC Côtes de Provence Cru Classé Rosé


Andra glaset ser ungefär likadant ut, med fina metalliska reflexer av ljus koppar. Doften börjar mycket positivt med våta stenar, påtagligt mineralisk! Den är dovare och mer återhållsam än ettan, mycket elegant genomförd helt utan godis men med fina övertoner av garrigue.

Smaken är slank, snudd på viskös, med riktigt bra syra och rejält tryck i mittfrukten. I själva sväljet trampar vinet på gaspedalen, men utan att alkometern går igång (13,5%). Vi njuter av ihållande citrusaromer - mest apelsiner - som får sällskap av salmiak och anis i en rejält lång avslutning. Det här är den bästa provençerosé vi druckit hemma i år, det måste bara vara en bandol! Till maten visar vinet hur kraft och elegans lyckas balansera perfekt. Härligt vin! (89)

2009 Domaine de la Tour du Bon AOC Bandol Rosé

Tour du Bon mixar 35% grenache, 25% mourvèdre, 30% cinsault och 10% clairette. Vinet kom i mellansläppet 15 juni och kostar 151 kr. Bregançon är just nu på tilbud hos Philipson Wine för 80 DKK.

Nä, nu är det avspark. Nog bloggat!



ps. Finaldricka då? S undrar halvt på skämt om vi har några sydafrikaner i källaren. Det har vi inte, och inga spanjorer eller holländare heller. Ett lagom lurigt vin är 2007 Domaine de la Janasse Terre de Bussière. Mums!

Tasting in Falsterbo #2

Ovanligt lätt och slank för en Auslese, mer lik en Spätlese där syrorna leder över fruktsötman. Fortfarande så ungdomligt att gissningarna går till 2008 och Saar. Tre till fem års lagring rekommenderas för maximal utdelning. Idag passar det löjligt bra till svala thailändska glasnudlar med räkor, lime och koriander.

2002 Joh. Jos. Prüm Zeltinger Sonnenuhr Riesling Auslese (90)



Flytande fruktsallad med unga jästaromatiska piggelintoner. Otroligt proffsigt genomfört med enorm renhet där kalkstenen skymtar bakom all den intensiva frukten. Den spontana gissningen gick till nahe, nollnio, spätlese och Dönnhoff eller Schäfer-Fröhlich. Minst fem år i källaren rekommenderas, kolla Kellers 2004 Dalsheimer Hubacker Spätlese vi drack nyligen.

2009 Keller Westhofen Kirchspiel Riesling Spätlese (92)



Burkad exotisk frukt, med lite gammeldags drag av kräftspad, saltgurka och petroleum. Kvardröjande jordbeska drar ner betyget, men vinet är faktiskt bättre på andra dagen och möter smörstekt enkelpanerad torskrygg på ett utmärkt sätt.

2000 Wegeler Geheimrat "J" Rheingau Riesling Spätlese trocken (89)



Elegant doft med honungstoner, smör, arrak, lite sherryoxidation och möbelpolish. Knastertorr smak med mineralsälta, smör och honung på ett närmast savennières-likt sätt. Mångdimensionellt och eget. Dags att dricka upp nollnollorna nu, årgången tycks inte vara fullt så hållbar som utlovades vid inköpet i Eguisheim. Vinet har dessutom transformerats på ett överraskade sätt genom mognadslagringen. Druvorna kommer från grand cru Pfersigberg.

2000 Leon Beyer Riesling Cuvée des Comtes d'Eguisheim (91)



Mörka körsbär, Old Holborn-tobak, järn, kryddnejlika och apelsinchoklad bland aromerna. Stora tanniner, lite uttorkande och tobakstonat stjälkiga. Fyra femtedelar nebba, resten barbera. €15 på plats, sicket fynd! Skitbra till maten - vitello tonnato med levain.

2006 Enzo Boglietti Buio Langhe Rosso (91)



Ljust fruktiga, övertonsrika aromer av cassis, vingummin, röda körsbär och rönnbär med vinbärsbladigt vegetativa drag. Lätt kropp i ganska klassiskt fruktig barbaresco-stil med uttorkande och ännu lite knutna tanniner. Överkört av maten, bättre på egen hand.

2006 Pelissero Barbaresco Nubiola (89)



Marmeladiga aromer av apelsin, aprikos och muscatdruva, med litchee och earl grey på ett sätt som för tankarna till senskördad gewurztraminer. Rikt viskös, eldig smak med alkoholbeska och kraft. Doften bättre än smaken, alltför tungfotad alkohol till de färska jordgubbarna med vispgrädde och maräng.

Mas des Chimeres Vin de Table de France Moût de Raisin Partiellement Fermenté (86)



Komplex grenachedoft med körsbär, hallon, björnbär, kryddlåda, garrigue-örter och kirsch. Charm och bus utan brända toner.
Slank och välstrukturerad kropp med fina tanniner, mjölkchoklad och lakrits. Ännu lite hårt i frukten, och alkoholen slår fortfarande igenom, men respektingivande långt i avslutningen och väldigt lovande inför framtiden. Blinda gissningar går till Vieux Donjon och Charvin. Klassisk châteauneuf att njuta framåt sjuårsdagen.

2007 Brunel Les Cailloux Châteauneuf-du-Pape (92)

ps. Fler noteringar här.

Tasting in Falsterbo #1

2004 Domaine Weinbach Pinot Gris Réserve Particulière (91)




2002 Domaine Weinbach Riesling Schlossberg Cuvée Sainte Catherine (92)




2004 Georg Breuer Riesling Nonnenberg Monopol (93)




2007 Weingut Friedrich Becker Spätburgunder "B" (89)




2007 Gottelsbrunn Muhr-Niepoort Spitzerberg Blaufränkisch Carnuntum (89)




2008 Domaine Alain Chabanon Campredon Coteaux du Languedoc (89)





2006 Jean Stodden Spätburgunder Recher Herrenberg GG (93)

ps. Noteringar här.