Decembers månadsprovning kommer väl egentligen lite i senaste laget - flera av de mest eftertraktade vinerna är redan slut. Tidigare låg ju släppen på första måndagen i månaden, men som de vanemänniskor munskänkar är har de hamnat i osynk med pigga kreativa SB. Det ska det bli ändring på den saken - och dessutom blir det ju betydligt färre nysläpp nästa år!
Något annat som tog slut rätt snabbt var platserna till sektionens januariprovning av 1er Cru Classé -89. Hemsidan kraschade efter att många hundra medlemmar försökt anmäla sig klockan 08.00. Styrelsen har trevligt nog dragit slutsatsen att det ska bli fler provningar av toppbordeaux. Förmodligen sitter de just nu med spadarna på dryckesauktionen och försöker ropa in godis till alla sugna. Så polera upp era betygsknappar, för de kan behövas.
Vi går över i bulletinläge för att överhuvudtaget hinna åstadkomma någon post. Meningsbyggnad och annat lull-lull struntar vi i den här gången, men låter ändå vår subjektiva smak få bre ut sig ohejdat. Bäva månde kungariket Spanien!
Länkarna går till SB. Mycket är på upphällningen men några godbitar finns kvar...
Vin 1: Ljust halmgul färg. God doft med gula äpplen, päron och annan stenfrukt, lite aprikos. Mandel, vaniljfat, mild rostning, smörkola, viss smörighet. Intensivt fruktig smak med citrussyror plus ovannämnda frukter, mycket bra fokus och driv i smaken. Lätt-turbo från faten men utan träsmak. En utmärkt bourgogne-chardonnay i nästan californienlik stil - precis lagom insmickrande och väldigt god, rentav outstanding. Pillots chassagne-montrachet? (90)
2008 Cristophe Cordier Bourgogne Blanc Vieilles Vignes
Vin 2: Rikare halmgul färg. Egensinniga mognadstoner av arrak, ylle, honung, bivax och oljiga mineraler. Något inslag av gråpäron och aprikoser. En mycket speciell doft!! Smaken är torr, stram och stenig med deffad mitt och rejäl längd. Mycket smakrikt, men frukten har en tendens till uttorkning. Strukturen finns för ytterligare fem-tio års lagring, men frågan är om det blir så mycket bättre. Chenin blanc i mogen version - Clos de Saint Yves -99. Den har vi redan provat hemma, och den är onekligen spännande men inte riktigt så bra som väntat. (88)
1999 Domaine de Baumard Clos de Saint Yves Savennières
Vin 3: Medelmörk, varm rubin utan blåa nyanser. Fat, slånbär, körsbär, ljusare vinbärstoner, vanilj, dill, antydan till kräftspad. Rätt god doft med ljusare toner och viss mognadsutveckling. Smaken är medelfyllig, rätt intensiv och hyggligt lång med något torra tanniner och bra skjuts i slutet. Lite för mycket träsmak i längden. Rioja och tempranillo? (86)
2006 Ponderosa Vineyards Old River Sierra Foothills Cabernet Sauvignon
Vi kunde ha tagit gift på amerikanska fat men det står faktiskt franska i produktbeskrivningen. onekligen rätt mycket vin för 119 kr, men lite i ekigaste laget.
Vin 4: Mörk svartröd färg med lila kant. kaffestall, plommon, fat, lite grispiss. Karaktärsfullt som en lite grövre bordeaux, men än mer rustikt. Smaken är rejäl med mogna garvsyror och varma, lite brända toner av hostmedicin och lakrits. Medelsyra och fatiga tanniner, bra skjuts i slutet. Vissa sudouest-vibbar och karaktären av ett varmt år. Cab-merlot med betoning på det senare. Ch Condom 05? (87)
2005 Château Condom Cuvée Delph Côtes du Duras
Härligt karaktärsfullt och rustikt vin, aningen för mycket av brända toner. Det kan nog slinka ner en flaska framöver. Rekommenderas till farfar som gillar sånt här.
Vin 5: Nattmörk, opakt svartlila färg. Insmickrande godistoner och mörk sylt. Rostade fat, vanilj, mintchoklad och Plommon/vinbär. Lite stall o blyerts kommer i glaset. Gott att sniffa på! Tyvärr får vi en rätt obehaglig balans i munnen med låg syra och rejält torrsträva tanniner, hårda som i en svårt värmestressad 03-barolo. Inget nöje att smaka, undvikes! Kan det vara en aussie? (84)
2006 Château La Reyne L'Excellence Cahors
Felfelfel, inte bestämma sig för tidigt. Stalltonerna är ju typiskt franska. Förvånansvärt disharmoniskt på den här nivån.
Vin 6: Medelmörk, klart blåröd färg. En millisekunds sniff i förbifarten skriker skolbokssyrah från norra rhône. Viol, tjärpastill, enrisrökt sidfläsk, däckgummi. Lingon och blandade skogsbär, men utan framträdande fruktighet. Däremot mycket av rökta aromer! Smaken är slank och mycket syrlig i lättare stil, syrorna ringer i munnen och tanninerna är lätta och kärva som lingon. Inget vidare nöje på egen hand, men borde funka prima som matsällskap när man önskar syror som skär igenom fett. Domaine de Lises Crozes 2007? (87)
2007 Domaine de Lises Crozes-Hermitage
Vin 7: Mörkt röd, tät färg, ser mycket bra ut i glaset, här tycks finnas välmakat extrakt. Nosen ger fat, tobak, körsbär, pinje, svart te, lakrits, örter, kryddor - en välbalanserad och innehållsrik doft. I munnen får vi härligt kompromisslösa tanniner, tobak, svart te och örter. Både riktigt seriöst och ändå läskande med härlig skjuts i smaken. Klassisk fatbehandling, ett hederligt "vin de garde" av riktigt hög kvalitet! Te blir väl toscana och sangiovese? Polizianos vino nobile? (91)
2006 Château Vannières Bandol Rouge
Kompromisslösa tanniner och pinje = bandol. Måtte de aldrig anpassa sig till omvärlden...
Vin 8: Mörkt varmröd, tät färg med blåtoner. Kryddig doft med alltför framträdande fatrostning och för mycket godistoner i den unga frukten. Känns lite artificiellt. Smaken är söt, snäll och inställsam med fatvanilj, lite mesigt och kväljande - var är strukturen? Spanskt vin, kanske en modern rioja? Undvikes, i alla fall av oss. (85)
2006 Hacienda Monasterio Ribera del Duero
Vin 9: Mörkt svartröd utan blåtoner, nätt och jämnt genomsiktlig, med ljusare tomatkant. Öppen, bordeauxlik doft med blomtoner, skokräm, möbelpolish, lakrits och tobak. Väl integrerade fat, elegans och klass. Smaken är suveränt god! Perfekt balans mellan mogen frukt, friska syror, sköna tanniner och lagom potent alkohol. Bra struktur och lång eftersmak med fint sötmogen frukt. Lätt att dricka och gilla redan nu, dessutom ett perfekt källarvin. Toscanare, stark köprekommendation utfärdas. (93)
2006 Poliziano Asinone Vino Nobile di Montepulciano
Vin 10: Mörkt blåröd färg, nästan opak. Outvecklad doft med mörk fruktighet likt blåbär, björnbär och plommon samt rejält med nya fat. Inte helt lättläst, men ändå finns tydligt nyspanska vibbar. Smaken är fruktig smak med lättare tanniner än väntat och en smått artificiell sötma, som av aspartam. Strukturen är väl heller inte den mest imponerande, särskilt inte jämfört med omgivande viner. Balansen där mjuk sötma leder loppet framför syror och tanniner är inte vår grej - undvikes. "Nya spanien", Ribera del Duero? (87)
2005 Roda I Riserva
Förra årgången var flera klasser bättre.
Vin 11: Mörkt blårött vin med dyrt utseende. Enormt blommig och ädel doft, som en bordeaux i absolut toppklass. Mineraler, mörk choklad, kex, kaka och cigarrtobak. Quelle elegance! Vilken lyx att sniffa på! Smaken är silkeslen och fint eldig med de allra mognaste av italienska körsbärstanniner och dyr mintchoklad. Tungan möter innerfodret på en armani-kavaj med cigarrer i innerfickan, ett sömlöst vin, här handlar det enbart om elegans och harmoni. Trots att viner är ett storartat ämne för lagring går det faktiskt utmärkt att dricka redan nu. Ornellaia 06 is open for business! (96+)
2006 Ornellaia
Nackdelen är att man vänjer sig snabbt även vid denna nivå av professionalism. Allra bäst var intrycket i början.
Vin 12: Mörkt svartröd färg, nästan opak. Sötfruktig, fin doft med bittermandel, russin, körsbär, tjära, lakrits och choklad. Småsöt, stor och rätt intensiv smak med tydliga russintoner. Ganska väl fokuserad mitt, på det där egenartat bittersöta sättet som bara amarone har. Snälla sammetstanniner och lite tveksam ryggrad. Glöggvärme och pepparkakskryddighet i avslutningen som är måttligt lång. Gott vin, men imponerar inte direkt. (89)
2005 Allegrini Amarone della Valpolicella Classico
Helst ska ju amarone vara ordentligt mogen, och just den här nysläppta nollfemman verkar inte vara den allra bästa kandidaten för lagring. Tja... nja.. det här med amarone är heller inte längre vår grej. Fast langa fram en rejäl parmesan och en kniv så kan vi mycket väl ändra oss...
Tack till Munskänkarna i Stockholm - det var riktigt hög klass på den här månadsprovningen, får man säga! Nästa gång blir först i februari...
ps. Mejl från Hans Artberg: "Förstår att du provar månadsnyheterna halvblint. Nästa gång föreslår jag att du provar helblint..."
Vi svarar: "Svårt att prova helblint när man redan läst på och kan rabbla det mesta av nyhetsläppet utantill. Samma sak varje gång munskänkarna provar nyheter, det går inte att låta bli att gissa utifrån förhandsinformation."
Ja, det vore intressant att genomsitta en helblind journalistprovning någon gång...
11 kommentarer:
Spännande med Asinonen. Jag har lagt en hel del pengar på annat och avstod efter att en gång ha druckit en 2001:a som jag tyckte var för ekfet. Men den här verkar ju grym ...
Jag kunde dock inte hålla mig från att plocka upp några Nobile från Poliziano, att döma av noten om Asinone var det en klok gardering.
Jag köpte också en 99 st Yves. Kände mig tvungen efter min totalkapning av den annars ofta hyllade 05:an. Låter inte som om det var helt rätt tänkt, men jag hoppas att det blir aningen spännande ändå. Det är ju mycket i noten som låter på pricken av vad jag vill ha i en Savennières, men jag ser ingenting om syror - är problemet att de är för låga, eller?
Ornellaian låter onekligen som något man skulle kunna vänja sig vid. Lotto? Julklapp? Dröm?
Till sist, att ta la Reyne för en Aussie - ouch! Ja, för la Reyne alltså.
Alltid intressant att läsa era nysläppsnoteringar eftersom det är så många olika vintyper.
När ni nämner norra Rhone, skolbokssyrah och viol, tjärpastill etc i samma mening ryckte jag till. Vi blev nämligen bjudna på en blindprovning härförleden där temat var just norra Rhone, ännu ett outforskat område i vår bok.
Jag måste erkänna att jag satt och velade mellan Bourgogne och Piemonte flera gånger innan jag fick några som helst syrahvibbar.
Vi fick bl a Guigals Cote Rotie Ch de Ampuis 2004, en Crozes och ett par St Joseph.
Viol och tjärpastill dök upp i flera av vinerna. Däremot inte det minsta pepprighet, charkuterier etc som man med automatik söker.
/Patrik
Tack för snabba o fina noteringar, versaler och meningsbyggnad är för mesar! Vi gillar ju Bandol (helst mogen) och ´06an Vannieres låter som vi borde prova. Även vinet med det lustiga namnet har fått flera goda omdömen och borde passa även G&Es farfar! F.ö kan vi starkt reka SB 2286 Collection du Rhone, altså nya årgången 2007 av standard-Vacqueras från kooperativet Vignerons de Caractere.
Asinone finns hos www.skovgaard-vine.dk for 189 dkk/fl.
Vanligvis kan man också få Le Stanze til samme pris, men den verkar vara slutt pt
sorry det skulle vara www.skovgaardvine.dk
Snabba som vanligt, imponerande. Bandol är ofta bra, kul att denna också var det. Synd på Roda, den kan vara riktigt bra, och tur att jag bara köpte en flaska. Ornellaian lät fantastisk, har ni provat Le Serre Nuove?
Det gläder mig att du satte Vannières i Toskana - jag har gjort exakt samma vurpa...
Och visst hade det varit kul med Ornellaia.
Henrik - vi hade också passat på Asinone, men hann precis rätta till misstaget efter smakprovet. 06 kändes dessutom mer öppen och lättillgänglig än 04.
Mats - vi har inte testat LSN 07, men i valsituationen kändes det säkrare att satsa enbart på den MVG-testade Asinone. Man får lite mer av ursprungskänsla också, iom att sangiovese dominerar - dessutom har vi redan LSN i både 04 och 06. Förresten, Roda I var mkt bättre i förra årgången.
Dansk i 08 - riktigt bra pris hos Skovgaard, men hel låda kräver väl ett gruppekøb ;-)
Anders - kanske är det just de likheterna som gör att bandol tidigt fick en plats nära hjärtat?
Och ska man undvika vurpan i fortsättningen så är faktiskt tanninstrukturen tuffare i Vannières. Psst, vinet finns fortfarande kvar - inköp rekommenderas!
Sitter just efter middagen med lite nobile 06 från Poliziano kvar i glaset.
Mmmm! Riktigt, riktigt bra och inte överraskande finns mycket av det ni noterat för Asinonen även i nobilen.
Skokräm, söta, mörka körsbär som flirtar med grannens svarta vinbär, fin lakrits, lite orientaliska kryddor, ljuvlig syra som matchade min risotto perfekt och så tanniner med fin klass.
I brist på bättre värdeomdöme så knackar den på 90-poängsdörren redan nu, men lär sparka in den enkelt om ett år eller två.
För 189 spänn eller vad det var så är det utan tvekan köpläge - och jo, det har kommit in en ny laddning.
Bäddade ömt för Clos st Yves -99 i går. Lax i ugn med lite chèvre på fick gå med en risotto, lite jordärtsskockspuré och spenatsallad.
Ylle, honung, nästan lite punsch samsas med mineraler på doften och jag får upp hoppet om en upplevelse.
Men, det blir inte riktigt så. Det är gott, syrorna är helt okej, smakerna är goda, men på något sätt lite förstummade. Det händer liksom inte riktigt. Visst, med tanke på att jag dekanterade tre timmar i förväg lär det utan tvekan gå att lagra ytterligare, men jag får ingen riktig känsla av att smakerna ska lyfta då heller. Detta trots Vinös hyllning av 89:an. Var 89 en så mycket bättre årgång, eller behöver den verkligen tio år till i källaren?
Fin beskrivning, Henrik! Pratade med Ulf Jansson om CSY -99 och vi var överens om att det inte levde upp till förväntningarna och knappast skulle bli så mycket bättre över de närmaste tio åren - men inte heller sämre. Lite förstummat som sagt...
Skicka en kommentar