Munskänkarna provar Alsace

Stockholmsmunskänkarna firar måndagskväll med stationsprovning av tio alsaceviner på Näringslivets Hus. De här provningarna är trevliga och avslappnade tillställningar där man kan ta saker i sin egen takt och göra vad man vill av provningen. Vi väljer som vanligt att öva blindbock och fort ska det gå ikväll, en knapp timme får vinerna. Kvällens prisspann är 89 kr till 389 kr så det blir en del knäckebröd men också några toppar - och vem vet, kanske hittar vi en ny favorit? Ett kontroversiellt vin dyker i alla fall upp i finalen...

Vin nummer ett har en ren, fin doft av mandelblom och ungdomliga äppeltoner. Tilltalande och fräscht att dofta på. Smaken bjuder på mjuk mousse och vänlig syra i lätt kropp. Frukten är ren, neutral och bara lite för sötaktig. Den neutrala karaktären säger pinot blanc.

Facit: NV Dopff au Moulin Dopff Brut Cremant d'Alsace (82)



Vin nummer två har en aromatisk, smått yppig doft med parfymerade toner, päron, fruktkorg, mandel och en blyg antydan till honung och champinjon. Smaken har mjuk syra, rätt bred fruktighet och en tydlig jordton. Det verkar vara en alldeles vardaglig pinot gris i nittiokronorsklassen.

Facit: 2008 Hugel Gentil (82)

En hel korg med druvor. Hälften sylvaner - resten riesling, muscat, pinot gris och gewurztraminer.



Vin nummer tre har en mycket ljus halmgul färg. Den mineraliska doften bjuder på rikliga mängder sval kalksten med försiktig, neutral guläpplighet. Även smaken är mineraldriven med hög syra, dock utan den grapebittra strukturen i nästa glas. Här finns en päronfruktigare stil än i fyran, men smaken är ändå helt torr. Är det en enkel riesling typ Dopff & Irion?

Facit: 2008 Pierre Sparr Diamant Pinot Blanc (83)



Vin nummer fyra är likaledes mycket ljust halmgult. En uttalat elegant, blommig doft av vit jasmin med snygga mineraltoner som hintar åt petroleumhållet. Försiktiga äpplen och citrus i en urtypisk, klassisk rieslingkaraktär. En fin avvägning mellan renhet och intresseväckande komplexitet. Smaken bygger på kompromisslös syra i en deffad, senig och stenig personlighet - knastrande torr med grapefruktbitter struktur och längd. Stramt, elegant och bekant från vårt matbord för någon vecka sedan. Trimbachs basriesling är åter i toppform i fina 2007. Köp och lägg gärna undan något år. Eller halstra några pilgrimsmusslor och drick nu.

Facit: 2007 Trimbach Riesling (87-88)



Vin nummer fem har en rikare gul färg. På nosen en parfymerad doft av pinot gris. Bra mineraler, svala kalkstenar, päron, kvittenäpple och lite honung. Fruktig smak med bra syranivå för druvsorten, kanske något för kartig/grönäpplig. Medelfyllig kropp, aning restsötma men absolut inget som stör. God längd. En förhållandevis enklare pinot gris. Pierre Sparr?

Facit: 2007 Pierre Sparr Pinot Gris Reserve (85)



Vin nummer sex har en fint parfymerad doft av hudkräm, särskilt niveakräm. Rosenvatten, bergamotte, vit jasmin och litchifrukt. Gewurztraminer, utan tvekan. Smaken är aromrik men inte alls superrik eller eldig. Bra syranivå för druvsorten, därmed troligen en nollsjua. Restsötman är återhållsam och stör inte helheten. Medelfylligt med god, lite stramt bitter längd. Ovisst vilken producent det är, men vi föredrar stilen hos Preiss-Hennÿ som vi bloggade nyligen.

Facit: 2007 Comtes d'Isenbourg Gewurztraminer (85)



Vin nummer sju har en rikt gul färg. Doften ger ett senskördat, supermoget intryck av honung, aprikos, ananas, torkad frukt, mandelmassa och botrytis. Ändå med en god mineralton och terroirkänsla som går igenom. Smaken är yppigt rik med tydlig restsötma, mjuk syra och rejäl rondör. Lite sprits finns kvar när vinet gör entré i munnen, mittsmaken kunde haft bättre grepp men i slutet finns en liten bitterhet som stramar upp sakerna. Riktigt gott och helt omöjligt att spotta. Verkar vara en pinot gris vendanges tardives. Kanske från Josmeyer?

Facit: 2005 Marcel Deiss Grasberg (90-91)

Samtliga Deissviner på "premier cru"-nivå innehåller i stort sett samma blandning av 50% riesling och 50% field blend från pinotfamiljen: pinot gris, pinot blanc, pinot beurot, ja till och med pinot noir. I vissa fall ingår även gewurztraminer och muscat. 44 gram restsocker! Tidigare testat bland andra Deissviner när biodynamikerna intog Grand Hôtel förra året.



Vin nummer åtta har en medelmörk, varmt saftröd färg med någon blåton. Här bjuds en tilltalande pinot noir-doft av hallon där faten bidrar med avvägda, varma kryddtoner och lite sandelträ. Smaken är riktigt god, aptitligt knastertorr, lite väl kartig i frukten, tydligt fatkryddig med en smula bitterhet i avslutningen. Tilltalande stil och det är nog en nollsexa att döma av invändningarna. Årgången var inte den bästa i Alsace.

Facit: 2006 Lucien Albrecht Weid Pinot Noir (88)

Aha, Weid! Inte lika bra som nollfyran vi testade härom året - men rätt trevlig ändå.



Vin nummer nio är ljust halmgult och fläskar på med en fantastiskt svulstig petroleumton, det bara osar hej vilt! Inledningsvis skyms alla andra intryck. Inom fem minuter kliver dieseloljan in i ledet och lämnar plats åt förförande parfymerade toner av jasminblommor och friska mineraler. Smaken är mycket behaglig och balanserad med mjuk syra, len nästan fet textur och begynnande mognad. Storslagen mineralkaraktär! Mognande riesling från Josmeyer? Den osar som om det vore 2004 Les Pierrets men detta är ett ännu bättre vin. Bäst ikväll.

Facit: 2005 Josmeyer Riesling Hengst Samain (91)

Samain är en gammalkeltisk festlighet som hölls runt den 1 november. Senskördade druvor, alltså. 2000 Hengst Samain drack vi för ett och ett halvt år sedan.



Vin nummer tio är mycket ljust och outvecklat i färgen. Vinet har en rätt komplex och lite knepig doft. Mineraler med hintar åt petroleum, gröna äpplen, örter på ett lite unket sätt, som malört och malmedel. Smaken är extremt slank och totalt driven av syra och mineraler. Hårt och elegant, iofs fullständigt neonatalt idag men tycks inte alls lika bra som nolltvåan eftersom det känns tunnare och mindre välbalanserat i sin kropp - och så dessutom den smått mysko doften... Vi sa väl vad det var? Att det handlar om kontroversiella 2004 CFE är inte alldeles svårt att gissa. Härmed ansluter vi oss till tvivlarnas skara. Om tio år kanske det visar sig att vi hade fel...

Facit: 2004 Trimbach Cuvée Frédéric Emile (88-89+???)

Vi håller oss till favoriten 2002 som visade upp sig på ett helt underbart sätt senast i början av juli. (92+)