tisdag, juli 15, 2008

2000 Trimbach Riesling Cuvée Fréderic Emile


Kvällens vin drack vi med riktigt stor behållning redan hösten 2005 - då vi hittade en perfekt balans mellan rik frukt, hög syra och mineraler - en av de våra bästa torra rieslingupplevelser. Några flaskor fick plats i liggkupé med biljetter till en förmodat ännu skönare destination. Frågan är var vinet hamnat idag - hur har det utvecklats, är det bättre nu, är det rent av läge att börja dricka upp?

2000 Trimbach Cuvée Fréderic Emile har en citrongul uppenbarelse i glaset. Det första doftintrycket är honung, därefter citronolja, nässlor och mineraler som fått mognadstoner av cykelkällare. Särskilt S tycker att det är en fantastiskt god doft och hittar mer av just den eftersträvade mognadstonen än T, som efter honungspastillerna istället noterar en fetma och tvålig karaktär i i citrusdoften, som därefter leder tankarna vidare till barrväxter och såpa. Inte alldeles angenämt...

Smaken är helt torr samt rik och fyllig, mer så än i de nollnollor från Beyer och Blanck vi provade i förra veckan. Mer av mättad citruskaraktär. S noterar lägre syra, T avrundad syra. Vi tycker båda att den börjat tappa stinget till förmån för en bredare, mer avslipad stålighet. Det finns en fet gräddighet i munkänslan, en grapefruktbitter avslutning, men också en lite tvålig sensation som inte är helt skön - lite som att dricka ett mycket kalkhaltigt vatten (och det har vi tillräckligt gott om här i skåne).


Slutsatsen är att vinet gjorde ett starkare intryck på oss när syrorna var friskare och livligare. Trots att kroppen fyllnat ut, är det något som saknas i balansen idag. Dessutom är associationen till citrontvål inte superkul. När vi väl hittat den är svår att komma ifrån. Trots invändningarna är det förstås ändå ett stort och kraftfullt rieslingvin. Vi trodde bara inte att syrorna skulle mattas av så snart. Kanske är det en svag flaska, kanske en dålig fas. Men vi gissar ändå att vinet har en kortare framtid än vi först trodde.

ps. Varning utfärdas för hummerfond, som inte är till det här vinets fördel (betydligt mer lämpad till roséer från Pibarnon eller Pradeaux). En gräddsås på riesling eller citron skulle harmonierat mycket bättre. Vi drack faktiskt merparten av vinet senare under kvällen....

2000 Riesling Cuvée Fréderic Emile (F E Trimbach, Ribeauvillé)

ps. Liknande intryck rapporteras av Frankofilen och Konjären...

16 kommentarer:

Frankofilen sa...

Extremt intressant omsmakning. Och lite oroväckande. Det här vinet var så in i bomben gott förra gången (hösten 2005) att det har fått ligga till sig på piedestal sedan dess. "Att sparas till extremt trevliga tillfällen". Nu är vi kanske inte lika stora syratalibaner som ni, men allt snack om tvålar är klart oroande. Vi måste också smaka en flaska snart.

Dansk i 08 sa...

Lite nervöst frågar jag, har ni provat 2001'n ??? Har inte öppnat en enda flaska, da jag tänkte spara long term...men kanske man skal funderar om

finare & vinare sa...

Jodå, visst har vi har provat 2001
. Förutom misstankar om smygkork kändes den väldigt outvecklad och inte alls lika generös som 2000, den behöver längre lagring. 2002 är exceptionell, bättre än föregångarna, tyckte vi när vi smakade på Vinordic

anders wennerstrand sa...

Nej, tvål vill man ju inte ha i sin alsaceriesling... Vi väntar på Frankofilens och danskens omdömen som vi hoppas kommer inom kort.

Visst är det jobbigt när man hittat en liten ton man inte gillar och den sedan obevekligen ställer sig ivägen för hela paraden?

finare & vinare sa...

Vi ska nog också ta en flaska till när vi kommer hem, för att befästa intrycken. Men 2000 var ju ganska varmt, så noteringarna om syrorna borde stämma. Blanck och Beyer hade bättre syror men lite lättare kropp...

Citrontoner har ju den nackdelen att det är lätt att associera till produkter med mer eller mindre artificiell citrondoft: citronvand, olika rengöringsmedel och så vidare. Limoncello är en annan dryck som vi tycker doftar citrontvål ibland....

konjären sa...

Hmmm... Jag får ta och titta på en -00:a jag också, bestämt. Sista jag provade var den fins, men det är ett par år sedan.

ASi sa...

Jag var nyligen på en vertikal av CFE, och ju äldre vinerna var ju bättre smakade de, fast jag tyckte att det krävdes minst ett decennium för att de skulle bli goda, så håll på era 00-or! Ingen var dock så underbart aromatisk som bra tyska viner kan vara, CFE är en helt annan vintyp.
1993 var en fyllig och mycket god mogen riesling och en tydlig illustration av begreppet firne.
1996 var ännu mera mogen, något över gränsen och nästan fernissa, men höll bra i glaset.
1997 var troligen korkdefekt.
1998 var örtig, aningen stjälkig, något mogen och hade lite besk eftersmak.
2000 doftade syren och svavel, samt smakade sten.
2001 hade en syntetisk doft av myggmedel, samt kraftig, kantig och stjälkig smak.

Finare Vinare sa...

Intressant rapport, ASi!
Ja, några flaskor ska definitivt sparas för att se vad som händer och hur länge de hänger med. Nuläget kändes ju också lite som en mittemellanfas utan fullt utvecklade mognadstoner...

konjären sa...

Har nu provat, och blev dessvärre besviken. Lutade först åt någon defekt, men samtidigt tog den sig under kvällen. Syrorna blev bättre, och jag stördes inte av artificiella citrontoner.

Den gängse rekommendationen verkar vara "vänta".

Ezra sa...

Jag provade en för ett år sedan och tyckte den var mycket bra med framtidspotential. Bitonerna som flera har hittat verkar inte så trevliga, kanske provar en flaska snart igen. Jag brukar tycka ca 10 år är en lagom ålder på CFE.

Provade 2002'an förra veckan, enormt bra CFE! Men ung...

2001 kändes som ett mellanår, konstigt obalanserat kantigt och ogint även om den har satt sig lite senaste kvartalet.

Finare Vinare sa...

Instämmer i allt vad du skriver. 2001 - hittills ogint. 2002 - visar redan sin storhet, otroligt lovande...

Vi läser dessutom Korkdragaren med god behållning! Keep'em popping...

Henrik sa...

Det här är nog första gången jag blir ledsen av att läsa denna blogg.
2000 CFE som var en sån favorit tidigt förra året.
2000 CFE som jag var så sugen på att bara dra i mig då.
Istället tänkte jag - som man ofta gör - det kan bara bli bättre.
Det tycks som om jag får fortsätta vänta istället för som planerat korka upp om ett par veckor i samband med planerat firande.
Gaaaaaaaaah!

Finare Vinare sa...

Henrik, var inte ledsen. Om det nu är en dålig fas så slipper du ju uppleva den... och konsensus verkar ju vara att det kommer att ordna sig till det bättre!

Varför inte prova en 2004 Riesling Kastelberg från Marc Kreydenweiss?
Trots dess extremt goda lagringspotential är det inte pengar i sjön att smaka nu. Dyrt förvisso, men vilket storslaget vin det är! Lufta i flera timmar... och glöm inte att lägga undan någon flaska.

Henrik sa...

Jag är givetvis glad för att jag slapp förstöra det planerade tillfället, men det här har jag haft plan på sedan jag drack den sist.
Rak och plan utveckling, vad är det för fel med det? Jag tycker att syrahs tunnelfasoner börjar få lite väl stor spridning bland sina druvkusiner.
Jag tycker att så ofta som jag tillber mina flaskor, pratar med dem, vrider lite på dem så de ska slippa liggsår så kunde man få åtminstone ett väluppfostrat "tack" nån gång och inte bara dessa ständiga divalater ...
Tack för tipset om Kastelberg, den kastar sig in i racet tillsammans med en Achleiten från Wachau, en yngre Brand från Zind-Humbrecht eller möjligen ett barnarov från Rheingau.

Finare Vinare sa...

Hehe Henrik - vem har sagt att det ska vara enkelt med vin;-) Men som den ömt passionerade vårdare du tycks vara är dina flaskor faktiskt skyldiga dig mer än ett enkelt tack - snart är det payback time! Förresten låter dina valmöjligheter inte så tokiga ändå...

Paolo Rossi sa...

Något sent inlägg i debatten kanske men jag drack min sista 2000 för ca tre månader sedan och var något besviken - kunde dock inte bestämma mig om den var trött eller i en s k besvärlig fas. De andra var dock strålande och den jag minns bäst var ett vågat försök att matcha den till en Osso Buco - med strålande resultat! Ingen gremolata bara!