onsdag, juli 30, 2008

Tasting chez Vinosapien


Att göra saker för första gången är en skön känsla. Vi har aldrig provat vin med panoramavy över en fjärd i den blekingska skärgården - eller för den delen anlänt med eldriven flakmoppe till provningen! Som den trebetygare han är kliver vår värd vant in i rollen som provningsledare. Vi ombes att dra fokus på följande saker: Gillar vi vinet eller inte? Varför? Är vinet framställt med betoning på frukt, terroir eller vinifikation? Slutligen gissar vi druva och ursprung. Att ta in havsutsikten samtidigt som vinets doft ger höjd åt hela upplevelsen. Vyn här ovanför fångade vi i Uttorps naturreservat på Sturkö.

Det första glaset bjuder på en gulvit färg och en karaktärsfull, druvdriven doft med inslag av nässlor, lavendel och vinbärs- eller krusbärsblad åt kattpisshållet. Smaken kommer som en total överraskning med uppseendeväckande låg syra, len vaxartad munskänsla och viss tyngd. Doften är klart bättre än smaken. Det finns likheter med sauvignon blanc eller muscat, men ingen tycks ändå passa särskilt bra. Vi gissar på sauvignon blanc i den fasta förvissningen om att det är fel. Var man eventuellt skulle göra sån här sb är nämligen en olöslig gåta...

Svaret är: i Tjeckoslovakien - och druvan heter Irsai Oliver. Doftar man en gång till kan man hitta ett parfymerat inslag av Muscat de Beaumes de Venise. Ja, muscat är nog den närmaste mer kända druvsläktingen. Intressant och lärorikt att smaka ett tjeckiskt vin för första gången! Priset 185 korunas gör ungefär 75 kronor.



2005 Kovacs Morava Irsai Oliver Kabinet (Vinařství Kovacs s.r.o, Novosedly, Česká republika)

Nästa vin har en fylligare gul färg, och känns dessutom omedelbart bekant. Det är en spännande doft med inslag av fatoxidation, florjäst, flyktighet och lösningsmedel som påminner en del om grappa. Det finns också svaga noter av rök, myrr och allmän komplexitet från en trevlig samvaro med jästresterna. Smaken är gul- eller rödäpplig, som cox pomona med jästa inslag. Frukt och syra är i perfekt balans. Det finns en fetma i munkänslan och en lite nötig sherryton. Det är ingen tvekan om att vinet härstammar från Jura - nej, det går nog inte att hitta en enda källare i området som inte är mer eller mindre befolkad av florjästsvampar. Vinifikationen gör hela stilen, som kan tyckas kontroversiell - en vintyp att hata eller älska. Smakfrågan splittrar även FV rakt av. Vi gissar på druvan savagnin...

... men det visar sig faktiskt vara en chardonnay med 13,5% alkohol. Ja, vi har till och med provat en tidigare årgång av detta vin, på plats i Arbois 2004. Vinmakaren är den duktige Stéphane Tissot, ännu en övertygande biodynamiker. Systervinet Les Graviers släpptes 1 augusti i tillfälliga sortimentet. Pris €15 i Jura, 222 kr på SB. Bör prövas av alla som gillar Jura-stilen.


2005 La Mailloche Arbois Chardonnay (Stéphane Tissot, Arbois, Jura)

Om det förra vinet var något av en vattendelare är alla överens om att glas tre är fantastiskt gott. Färgen är rikast av de tre och ger intryck av lite ålder. Doften är läcker och mycket komplex: honung, mandelmassa, inlagda päron, sur lie-karaktär, ljus choklad, nötter, och flintrök/mineraler. Ett terroirvin! Syrorna är riktigt bra, frukten är rik och intensiv i en helt torr smak. Vi plockar upp en not av emsersalt och bitterhet av grapeskal längs med vägen. Detta är munvattnande, detta är grymt bra. Ädla mognadstoner mynnar ut i en lång, nougatliknande eftersmak, typ Noblesse apelsin/nougat. Alla tror att vinet kommer från Alsace, men åsikterna fördelar sig mellan riesling och pinot gris...

Vi är helt fel ute. Detta är nämligen mogen chenin blanc från Vouvray. Inköpt på plats för €11 är det inget annat än ett hejdundrande fynd. Omöjligt att finna några som helst invändningar mot detta vin...


2000 Domaine de la Taille aux Loups Clos de Venise Vouvray Sec (Jacky Blot, Montlouis-sur-Loire)

Dags för ett rött vin. Närmare bestämt ett blårött. Färgen är tät som en vägg och doften bjuder också på en tät, rå, blå frukt.
Den känns primär, druvdriven och endimensionell någonstans i krysset mellan svarta vinbär och mörka körsbär. Den ungfruktiga karaktären förstärks av en gnutta malolaktisk smörkola. Vi anar också grönt stjälkiga drag. Senare, efterhand som vinet närmar sig rumstemperatur får vi svaga, lättflyktiga inslag av balsamvinäger och djungelolja. Innan dess har vi dock bestämt oss för vilken druva det är. Vi smakar på det svala vinet och får en ung, rättfram, ärlig, tät och ren frukt. Tanninerna fullständigt tapetserar hela munnen. Gaaah! De små rackarna är också lite gröna i karaktären. Det känns som ett helt ok rödtjut som just nu är fullständigt ämnat för mat. Cabernet Franc från Loire, absolut!

Nehej, inte alls, detta är faktiskt nebbiolo. Ja, inte ens cab franc är väl mäktig att åstadkomma såna här tanniner. Vi saknar de elegantare, mer komplexa aspekterna av nebbiolo och faller inte för det här. Förmodligen kan tiden åstadkomma ett och annat med detta ännu purunga vin. Superambitiösa Andrea Sottimano använder stockar i tonåren från Vigneto Basarin för att framställa denna nedklassade barbaresco. Importeras av danska Atomwine. Man beskriver vinet som skolboksnebbiolo. Ajdå , vi missade tydligen några lektioner...


2006 Sottimano Langhe Nebbiolo (Andrea Sottimano, Neive, Barbaresco, Piemonte)

Nästa glas bjuder på ett slags motsats. Den mörka färgen drar åt rödbrunt. Doften är mogen, utåtriktad och komplex. Här finns lädertonad fatmognad, balsamvinägerlika oxidationstoner, animaliska drag, stall och en lite funkig känsla av härsknande kött. Vi hittar ingen särskild druvtypisk fruktighet, förutom lite björnbär senare på kvällen. Farinsocker minglar i det tomma glaset. Som helhet finns det mycket att sniffa efter här, med god behållning. Smaken är likaså givande, rätt så spännande och mjukt tanninrik. Här finns en varm karaktär med viss känsla av kokt fruktsötma, sötlakrits, tobak och brända toner. Det är trevligt och behagligt att dricka, men det finns också en lite ofräsch unknad som man kan vara mer eller mindre känslig för.
Vi får ett intryck av att vinet passerat sitt bästföredatum, och det uppskattas inte av alla. Så här kan spanska viner dofta, så vi klämmer till med något moget av tempranillo från ribera del duero.

Näpp, det visar sig vara 50/50 syrah/cabernet sauvignon från biodynamiska Domaine Richaume som vi besökte nu i juni! 2005 Cuvée Columelle hade karaktär av nya ekfat och internationell fruktighet och borde inte utvecklas så snabbt på fyra år. Nollettan fick kanske en värmekyss längs med vägen...


2001 Domaine Richeaume Cuvée Columelle Côtes de Provence (Richeaume, Puyloubier, Montagne Sainte Victoire)

Det har blivit vår tur att sitta inne med fakta. Vinet är ljusgult i glaset. Doften ger jasminblommighet, vit druvig frukt av persika, sötmandel och en aning rökig/kryddig mineralitet. Smaken har bra intensitet med viss fetma och mineralisk beska. Syran framstår riktigt bra och föranleder gissningar om svalare klimat. Karaktären är en aning parfymerad och bara en gnutta oljig. Den svagt parfymiga känslan leder diskussionen vidare till viognier och muscat. Eftersom Gauby är specialist på carignan trodde vi själva att vinet innhåller carignan blanc, men mixen visar sig vid närmare efterforskningar vara 50% muscat, 20% macabeu och 30% chardonnay. Den dominerande druvan prickas snyggt av våra värdar. Ingen av oss faller helt för vinet, men vi ett par dagar senare kommer rapporten: "Den vita Gauby ska härmed få upprättelse. Sippade i oss resterande halvflaska på torsdagskvällen till en linssallad och grillade kycklingbröst. Stod upp riktigt bra: mer energi, lite kryddigt, bättre frukt och renare mineraler. Och Muscaten ligger och lurar hela tiden;-)"


2006 Domaine Gauby Les Calcinaires Vin de Pays de Côtes Catalanes (Gérard Gauby, La Muntada, Calce, Roussillon)

Om det fanns några tveksamheter kring föregående vin faller vi gemensamt pladask för nästa glas. Vinet är karafferat en timma i förväg och temperaturen säkrad med kylväska. Under karafferingen bjöds en tydlig bondgårdston (mourvèdre) som är helt borta när det är dags att prova. Doften ger fina mörka bär, tobak, sötlakrits och vår kära carignandruva i form av salmiak och knallpulver. Smaken har mycket välavvägd balans och harmoni, silkeslen textur och perfekt syra. Ingen fatkaraktär tynger smakens läskande lätthet och drickvänliga finess. Frukten fräser fint i munnen och upphör endast motvilligt, med salmiak i avslutningen. Vår värd prickar snyggt in vinets identitet, önskar sig omedelbart en hel låda och ja - vi kan bara hålla med! 50% syrah, 25% mourvèdre, 15% grenache, 10% carignan. Biodynamisk odling. Vinet är köpt hos Erik Sörensen Vin. Domaine Gauby representeras på den svenska marknaden av Saltå Kvarn. Varför inte prova vinet på F12, den som vill. Vi kollar upp den svenska tillgängligheten...


2006 Domaine Gauby Les Calcinaires Côtes du Roussillon Villages (Gérard Gauby, La Muntada, Calce, Roussillon)

De flesta provningar är ju tematiska, på horisontalen eller vertikalen. Vårt värdpar är av den uppfattningen att det är roligare när vinerna får chansen att stå för sig själva, utan de förutfattade meningar som ett tema kan ge. Ikväll är det istället motsatser som möts. Kanske framstår vinernas karaktär i extra relief på detta vis. Ja, det tycks så...
Efter ett par minnesvärda timmar har det blivit dags att rulla vidare. Elflakan gör tretti knyck på en tom cykelväg. Lagom för oss. Stort tack till två tredjedelar av Karlskronasektionens vinnande team...

4 kommentarer:

konjären sa...

Åhåå...! Om jag vetat att ni var i Karlskronatrakten samtidigt som vi hade jag mer eller mindre tvingat mig med på en sådan spännande provning! I morgon går dock bil och båt mot Bornholm för nya äventyr - tack för trevlig läsning!

Finare Vinare sa...

Tack, vi ser fram emot dina rapporter från den lilla goa holmen. Hoppas du hittar något som smakar...

Vinosapien sa...

Biodynamiska genier som Tissot och Gauby på samma kväll...Stavas renhet och fräschör...

Lite mer om Tissot's Chardonnayer kan vara intressant:
- Classique. Ren och enkel.
- Les Graviers. Den mest Bourgognelika. Den mest publika. Den minst intressanta;-)
- La Mailloche. Den med renast syror. Minimalt med svavel. Min absoluta favorit!!
- Les Bruyères. Inget svavel!! Inte ens vid buteljering. Mycket speciell. Klockrena syror.
- Le Clos de la Tour de Curon.
Juras eget Montrachet!! STOOORT vin. Kostar 55€ på plats. Lägg vinet på minnet - och i källaren!!

Över till Jacky Blot som äger La Taille Aux Loups och vars vita viner är en bortglömd skatt. Svåra år gör ha torra Chenin Blanc-viner i absolut toppklass (2000 var ett sådant), medan han lyckas framställa söt nektar under varma år. Han nöjer sig inte med att göra Moelleux utan Liquereux ska det vara. Hans Montlouis Romulus Liquereux 2003 klassas som ett av de absolut främsta botrytiserade vinerna som Frankrike kan ståta med. Kostar en bra bit över 100€.

Jacky Blot är även en rödvinsmakare av rang. Domaine de La Butte tutar ut riktiga klassviner i appellationen Bourgueil. Dyker möjligheten upp ska ni absolut testa hans Mi-pente (2003 el 2005). Kostar c:a 15€ - värd det tredubbla.

Oj - blev ett lååångt inlägg...

Finare Vinare sa...

Tack för genomgången! Vi debatterar fortfarande om La Mailloche här hemma ;-)

Minimalt med svavel verkar också ha blivit något av ett tema under kvällen. Domaine Richeaume använder ju inte ett milligram mer än nödvändigt...