2000 Château de La Dauphine

Fronsac är appellationen som aldrig tycks komma loss ordentligt, trots nästan två decennier av förutsägelser om motsatsen. Alltmedan premier cru classé-vinernas priser rasar i höjden, hasar Fronsac och dess likar fram i skuggan, totalt förbisedda av amerikanska statusjägare och asiatiska lyxkonsumenter. Lågkonjunkturen i början av 2000-talet slog hårt mot Fronsac och priserna är nu bland de lägsta i Bordeaux. Ett antal egendomar har dock stor potential att framställa utmärkta viner. Situationen passar alltså den vanliga bordeauxälskaren perfekt - så vi håller ett getöga på vinerna härifrån.

I slutet av 2000 sålde Christian Moueix ett helt gäng egendomar i Fronsac till Jean Halley. De andra tre var Canon de Brem, La Croix Canon och Canon -Moueix. Den nya ägaren har satsat stort under de senaste åren för att utveckla Château de La Dauphine, med ny källare och Denis Dubourdieu som konsult, vilket fått Parker att uppgradera egendomen till "Excellent". Sedan 2005 ingår druvorna från Canon de Brem i blandningen. Dagens druvmix är enligt webplatsen 90% merlot och 10% cab franc, enligt Stephen Brook 85/15. Parker uppgav den i sin bordeauxbok till 60/40, så det tycks som att man är på väg mot ett mer merlotdominerat vin än tidigare. Ekfatslagringen sker under 12-18 månader, en tredjedel av faten är nya.

Vårt bästa minne av detta vin är en silkeslen och ädelmogen årgång 1985 som vi drack 1998 på Kaptensgården i Falsterbo. Det var rena njutningen! Av och till genom åren har vi köpt La Dauphine på SB, utan att den gjort några starkare intryck, och det var ett tag sedan vi såg den nu. Men i riktigt bra årgångar som 2000 (och 1985) bör fronsacviner utgöra säkra köp. Alltså dags för förnyad bekantskap!

2000 Château de La Dauphine är rödsvart med en liten brunton i kanten. Vi får en skönt öppen nos med gott om mognadstoner av multna löv. Det är en jordig doftkaraktär med kaffe och korinter, järn och lagerblad. Efter en liten stund framträder frukt av svartvinbärssaft som stått till sig ett längre tag i skafferiet. Resten av vinbärsbusken finns uppenbarligen runt knuten.

Smaken är slank och lite salt med fin, påtaglig syra och bra fruktintensitet av viol, cassis och salmiak, som utmynnar i en lång lakritssälta i eftersmaken. Munkänslan är mjuk och drickupplevelsen är verkligt behaglig, särskilt om man gillar lite högre syra. Lagom moget att konsumera nu, men bör hänga med runt fem år till. Två flaskor provade, med samma goda intryck. Tilbud på Illum i Köpenhamn: ta 2 för 300 DKK.